Idag börjar det!

Hej! Det är söndag, och vanligtvis brukar man ju börja alla nya goda vanor på måndagar men, på gott och ont så flyter ju veckodagarna ihop lite när man är mammaledig så varför inte en söndag?

Varför läsa min blogg? Varför tror jag att jag har något viktigt att säga? Jo jag tror att det finns fler än jag som känner sig frustrerad över områden som miljö, mat, träning, tid, att man inte hänger med vad som händer i världen, att man inte vet vad man ska laga till middag, vad man ska välja i mataffären, hur man bakar bröd enkelt etc etc. Och varför inte dela med sig när man snappar upp något bra? Jag är omgiven av underbara intelligenta människor som jag suger idéer av och själv gillar jag att ta reda på bra och enkla trix att skapa en vardag som är lite humanitärare, vänligare, altruistisk och miljövänlig. Förhoppningsvis ska jag själv leva upp till detta.....
En sak som denna blogg inte ska handla om är Ebba. Allt annat handlar ju om Ebba. Herrajomala denna lilla varelse har ju tagit över mitt liv ändå. Jag tänker inte som Alex Schulman stoppa in Ebbas förehavande i varenda händelse o vinkel. Han verkar tillhöra den här kategorin föräldrar som skryter och ser sitt barn som världenst största underverk. ALLA barn är underverk. Självklart är Ebba för mig världens underbaraste bebis och jag älskar henne över allt annat. Men hon kommer att föra sin egen talan tids nog. Och jag skänker henne 24 timmar om dygnet iallafall.

Bloggen ska även handla om min träning o jag vädjar PEPPA mig! Jag har ett 4 timmars maraton under bältet, otaliga löppass i allt från -23 grader i Åre, storm i Ottsjö, totalmörker 05.30 på värmländska landsbygden till barfota löp i Australien men nu är det att börja från scratch nästan som gäller. Målet är ett fjällmaraton, www.vertex.cx/fjallmaraton nästa augusti och från och med idag är den konstruktiva träningen igång.

Hur gick det då? Jo jag laddade Ipoden med en spellista innehållande allt från Foo Fighters till armin van Buren. Tankade med ett ägg, 2 koppar kaffe och en halv banan. Knöt mina nya Asics Trail skor med dubbelknut. Glömde vantar. O stack iväg. Perfekt väder, 3 grader, mulet, lerigt. Gött. Lufsade upp till Ursvik och valde från menyn av distanser och valde "lätta 5 km". Nu vet jag inte vad de anser som lätt men springa i lera är inte så enkelt. Under en sträcka stod det på en skylt att NCC ska utföra våtmarksarbete. Jag tror jag ska fakturera dem för jag bistod med att smeta ut en hel del gegga och dessutom ta med mig en del därifrån. Såg ut som big foot där jag sen klafsade fram med lerkakor runt skorna.
Fort gick det, INTE! Är hemma nu och efter att ha mätt rundan på jogg. se (underbar site kolla in den!) så konstaterar jag att 9,7 km tog 1.01 timmar men då fick jag vända en liten sväng för att kolla att jag sprungit rätt. Jag är så inne i min lilla endorfinvärld att skyltar lätt missas.
Nu sitter jag här och är lerig inpå vaderna. Stor portion gröt, C-vitamin brus för att mota fria radikaler i grind och så mer kaffe på det!
Känslan efter ett lerigt löp går inte att få på annat sätt. Det finns inget annat sätt för mig att riktigt kunna njuta av soffan, Söndags DN och skidor på TV. Dessutom är mitt hjärta ledig idag och det kanske är det bästa av allt.

Jaha det var mitt första inlägg. Inga konkreta tips idag förutom att
* Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder och negativt sällskap!

Sköt om er så kommer det tips på en god o nyttig paj imorgon. Ska bara testa den först....