Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

söndag 28 november 2010

Vasaloppsuppladdningen igång :)


Inte riktigt såhär fint var det idag på min premiärtur. Inte skidandes fram över gnistrande snö på mina egna dyra införskaffade skidor, utan mammas platta vallningsfria turskidor, med hennes för mig en storlek för små pjäxor. Men ju bökigare det är, desto mer njuter den här Vassberg som jag har i mig.
Får lägga till snålblåsten passet genomfördes i. Underbart.
Hade iallafall i nävarna mina nya Swixstavar som kostade ungefär som den utekväll jag cancellerade i fredags. Skidor, pjäxor o bindningar kostade lika mycket som min semestervecka i Marocko så nu jäklar ska det bli åka av.
Funderar över funktionen av snölandskap. Det är tystare. Det är....vitt! Där det annars är massa olika färger med skarpa konturer, är det mjukt böljande vitt. Sinnesintrycken får vila lite, för stora delar av det man tittar på, ser exakt likadant ut. Rogivande.
Är trött som en gnu men nöjd en söndagkväll som denna. Förkylningen som kröp på mig lyckades jag skrämma väck. Har varit hos mamma som tog hand om Ebba som verkligen är mer vild än tam. Det är det ena buset efter det andra, mer genomtänkt än det tidigare.
Ändrade bara lite i träningsupplägget mot vad jag planerat:
Måndag: 8 x slätintervaller för benen var trötta så iddes inte med backarna. Måste lära mig att hålla igen så jag verkligen orkar 8 stycken x 2 minuter. Jag blir så glad och tar i så hårt i början o det spårar ur sen och blir sladdrigt och tunglöpt.
Onsdag: Lite styrka och spinning.
Lördag: Lätt jogg 35 minuter, bara träningsglädje!
Söndag: Skidor med fokus på stakning 11 km.
Nöjd! Kroppen glad och starkare än förra veckan.
Denna vecka blir det som vanligt ett fokus på daglig balans av det som är viktigt i livet för mig: Ebba, vila, vänner/familj, träning, jobb, äta gott o bra, och ha jäkligt roligt samtidigt. Det är mycket som jag vill och bör göra, med hänsyn till jobb och andra åtaganden och det gäller som alltid att säga till i tid, om man inte tror att man orkar/hinner. Försöker lära mig det, försöker ha min skyddsradar på när det dyker upp tillställningar och uppgifter som jag spontant vill tacka ja till. Kommer det här bli roligt? Eller gör jag redan så mycket den här veckan, att risken finns att det blir ett "måste".
Det är svårt. Men har blivit lättare. Man måste bara ta det där djupa andetaget och känna efter, och veta att ingen dömer dig hårdare än du själv. Alla förstår.
Träningsfokus den här veckan blir att hålla igång, och sen ge mig ut på ett 15 kilometers skidpass (snöberoende!) på nya skidor på söndag.
Måndag: Styrkecirkel på gymet med stor risk för blickar från andra gymbesökare. Har inget behov av att bygga stora muskler, de ska f u n k a. De ska slitas ut till sista fibern, de största först, sen mindre och mindre. Detta bygger inte på 3 x 12 reps utan på hur hårt jag tar i.
Onsdag: Sjukt bra musik i lurarna, varma kläder och jogg hem från jobbet med extra runda- ca 7-8 km beroende på mitt humör. Ingen press.
Fredag: Någon form av löp och sen lite BBB: Balans, bålstyrka bastu på gymet.
Söndag: Skidor 12-15 km och en redig stretch och bamsemiddag av valfri sort på det. :)
Nästa inlägg tänkte jag skriva lite om vätska under träning.
Sköt om er!

fredag 26 november 2010

Det drar ihop sig

mot årets konsumtionshelg. Vadå helg? Det pågår ju från november. Och vi är ju så lättlurade. För vi sväljer kommerstrycket som blinda utmärglade gamar.

Varje år. Hör jag mig själv. Hör jag andra. "Vi ska inte handla så mycket. "Vi ska hålla det enkelt". Men det blir inte så.

Vi är ju så kloka egentligen, och vårt hjärta talar om att det vi mest av allt vill är att varva ned, njuta och umgås med nära och kära. Utan stress. Så varför blir det inte så? Vem är det som bestämmer över ditt liv? Din tid? Din december? Inte tomten, han finns inte, buhu. Om han fanns, skulle han vilja att du taggade ned.

Jag är också en människa i dagens Sverige och jag kryssar med min lilla korg på hjul som jag tar istället för kundvagn för "jag ska ju inte ha så mycket". (och det slutar med att jag får bära massa saker i famnen, tex idag en pulka hängades som en axelremsväska).

Jag kryssar där på den stora mataffären som säljer allt annat också, och de här färglada sakerna som kostar sånt som slutar på "9" och är märkta med röda lappar ropar på mig. Kallar från sin källa hos monetärt besatta företag och dess VD'ar. Kallar och undrar om jag verkligen inte behöver dem för att mitt hus ska se komplett underbart juligt ut?

Det uppmanas även från tidningar, kolorerad veckopress och även DN genomförde idag en välriktad pungspark mot pysselsamvetet. Gör din egen krans? WTF? Jag ska berätta hur du gör din egen krans att hänga på ytterdörren. Skit i det!! Släpp in folk istället så slipper de stå och vänta utanför. Var så tjenis med folk så de bara kan kliva in och slipper stå där och titta på ditt ris som du knytit ihop.

Det här är ingen inredningsblogg och slå mig gärna med valfritt tillhygge om det blir det. Förutom att jag är besatt av ljusslingor (kan se 3 stycken från där jag sitter nu) så kan jag inget om inredning. Avundas de som gör, som kan få det snyggt.
Men jag ska tipsa om det som är enkelt, mysigt och omtyckt att pynta med.
1) Ljusslingor. Likt Maria Montasalami eller vad hon heter som förespråkar tofsar så hävdar jag att ljusslingor lyfter vilket rum som helst
2) Adventsljusstakar- enkla vita eller röda. Släck allt (förutom slingorna!!!) och låt dem lysa.
3) Tända ljus och en hederlig gammal adventsljusstake. Kanske lyktor med ljus i.
4) Röd duk på bordet och skål med äpplen och lite kanelstänger och nötter vilket allt går att äta.

Resten kan du med gott samvete skita i. Och traumat 20e knut då boendet känns tomt då allt ska bort, minskar brutalt.
Missförstå mig rätt, pyntar du med glädje, så gört. Men är det det minsta jobbigt, så strunta i det! För du kanske inspirerar andra. Anonyma julnarkomaner. Som nästan drar efter andan i början av december (eller tidigare) och bara plöjer som en mullvad genom glöggmingel, julhandelträngsel, överflöd av mat och stress stress stress. Man tänker, att vara hälsosam, ta hand om sig och fortsätta sin viktminskning om man nu är på den banan, det är bara att släppa nu. "Det går ju inte" "man får börja igen efter nyår".
Till er ska jag göra en adventskalender, med ett hälsotips varje dag fram till jul. Tips på recept, tips på vettiga juklappar, träningstips.
Jag vet att andra bloggar tipsar om prylar och ger bort saker. Det blir inget sånt här. Det blir presenter som du kan ge dig själv!

För det går inte att köpa mys. Du kan lägga en förmögenhet på Himlas doftljus, ljusfat och carpe diem vepor men myset kommer inte ur det. Det kommer innifrån. Det försöker jag lära mig.


Idag har jag och Mikaela köpt skidor inför Operation Swedish Classic Hot Chica Style.Det tog lite längre än jag trodde men vi hade så roligt! Jag med tålamod zero blev lite miffed när jag inte fick med skidorna hem då de ska grundbehandlas. Oj vad kul det ska bli. Hoppas åka lite på söndag på Joes skidor om jag slutar snora. Ebba har feber och hostar. Bara att gilla läget.

Ut och njut, dra pulka, hoppa o lek i snön!

onsdag 24 november 2010

ooooh endorfiner!

Åh det är precis nu man ska blogga!

Jag önskar jag kunde förmedla hälften av den energi och glädje jag känner idag.

Det är som att när man man fått jobba riktigt hårt för att göra sig glad och positiv så får man fart av det och blir extra munter. Idag vaknade jag med en ond hals och var mörbultat trött.
Så brukar det inte vara för mig.

Hela dagen frös jag och kände mig trött seg och kvällens spinningpass jag skulle hålla kändes väääldigt jobbigt. Att det var på ett nytt gym, och jag skulle bli "testad" gjorde inte saken bättre.

Peppade med lite musik (the Sounds) grönt te, banan och djupa andetag. Körde lite rygg och bål och sen var det bara att kliva in i instructor-mode.
Och något magiskt händer. Endorfinerna flödar. Jag ser, bara tjejer i det här fallet, koncentrera sig, ta i, utmana sig och lyfta sig själva lite högre än de tänkt. Underbart.
Fick jättebra omdöme får jag skryta med. Det bästa berömmet är deltagare på passet som kommer fram och frågar "Tack det var jätte bra, när kan man gå på dina pass"? Då blir jag helt varm, och vet att jag oavsett om jag blir en godkänd revisor en dag aldrig kan lämna instruktörsrollen för det ääär för roligt. Så nu finns jag på Fitness Club i Sundbyberg www.fitnessclub.se när de behöver spinnvikarie. Ett supertrevligt fräscht stort gym med bra maskiner och mycket frivikter. Jag kommer försöka träna där 2 gånger i veckan för att stärka upp min rygg och bål och om jag mot förmodan inte skulle vilja ge mig ut i snön någon dag.

Sen skyndade jag hem genom snön, (halleluja snödansen funkade) för att hinna pussa på mitt troll innan hon somnade. Och jag hann, och blev mött i hallen med en stor kram av en liten människa och "klocka" som är nya favoritordet. Sen tömde hon ut allt ur min handväska. Kärlek.

Viktigt att hålla sig varm om man ska ut i kylan efter varma gympass. Fyll på med energi: kolhydrater-protein och lite fett. Kroppen är snabb på att ta åt sig kolhydrater och mår gott av bra protein men får kämpa med fettet direkt efter träning. Dock är fettet så viktigt, men ge dig själv den lättsmälta versionen, kanske från nötter eller avokado när du tränat.

Jag ska skriva mer snart med tips om hur du gör en GOD jul. God mot dig, god mot världen, dina medmänniskor när och fjärran och god mot din kropp!

söndag 21 november 2010

Träningsfokus

Jag har jobbat i hälsobranschen sen mars 1999 då jag började som "Fitness Instructor and Personal Trainer" på Fitness First i Chalk Farm i norra London. Gymet var exklusivt för kvinnor, (inte exklusivt på något annat sätt kan jag intyga).

Jag har mött alla typer av människor som tagit sig an träning av 100 olika anledningar, med 100 olika attityder med 100 olika träningsbakgrunder. Ganska genomgående har jag märkt att kvinnor underskattar sin förmåga, styrka och uthållighet emedan män gärna tar i lite mer än de behöver ibland, för det är rätt jobbigt att bli knäckta av en glad svenska (som i början pratade lite som Inga med ryggsäcken! :)).

Jag har tagit upp exemplet förut men mer specifikt ska jag berätta om Carol, som 39 år gammal inte hade sprungit mer än 3 kilometer. Hon var medlem på företagsgymet där jag jobbade i Reading utanför London och kom 3 dagar i veckan. I december 1999 bestämde sig hon och några till på gymet för att springa Reading 1/2 marathon. Jag hade själv aldrig sprungit längre än en mil då men tyckte att 2,1 mil är väl inget när pensionärer springer maraton.
Sagt och gjort. Vi började med 5 kilometer. Nästa vecka 7. Sen var det juluppehåll. I januari och februari ökade vi med 1-2 kilometer på det längsta passet varje vecka. Innan loppet hade Carol sprungit 14 kilometer. Några andra hade sprungit 16 kilometer.
I mars genomförde alla loppet. Ingen skadad. Alla väldigt glada och stolta.

Hur? Jo vi följde de enkla regler som jag fortfarande följer, och som jag använt när jag tränat själv och andra inför olika lopp och tävlingar.
1) Börja i tid-Rom byggdes inte på en dag. Du kan springa hur långt du vill, om du bara ger din kropp tid att vänja sig.
2) Planera-För träningstillfällen dyker inte bara regelbundet upp. De måste bli en inplanerad vana som du sätter av tid till. Det är tid för dig, kvalitetstid som ger dig så mycket tillbaks.
3) Sätt tydliga målstolpar för olika tidpunkter fram till loppet (tex vecka 10 ska jag klara att springa 12 kilometer och rikta träningen mot det)
4) Utvärdera och ändra om du blir sjuk eller skadad. Du kanske inte kan återgå till just den fas av träningen där du var innan. Ta hjälp (av mig till exempel! :))
5)Stärk upp kroppen och de muskler som ska genomföra arbetet. Träna rygg och bål speciellt som alltid jobbar.
6) Var noga med kost och sömn. Försök lägga dig runt 22.00 då kroppen reparerar organ under den tidiga sömnen. Ät med kvalitet. Gör det enkelt- ät mat som är nära sitt ursprung med få eller inga tillsatser. Färgrika grönsaker. Ordentligt med vätska.
7) Gör det roligt! Hoppa, skutta, lek. Lyssna på bra musik.
8) Träna varierat- Fort/långsamt, brant/flackt. Långt och kort. Gäller alla sporter.
9) Ha bra utrustning. Inte nödvändigtvis dyr och snygg. Men det som du tycker är bra.
10) Lyssna.På.Kroppen! Det är din gud, din boning din vägledare och din bästa vän. Det är skillnad på att vara slutkörd och slut. Skillnad på seg och krasslig. Tvärstopp är det som gäller vid tecken på sjukdom. På med varma sockar, drick varmt och ha varmt runt halsen. Bomba med vitaminer, vitlök, gurgla med salt.

Det är mina tips just nu.

För egen del såg träningsveckan ut såhär:
Måndag: Jogg i motvind jobbet-gymet 6 km. Styrka: Bröst, ben, axlar bål.
Torsdag: Jogg 45 minuter.
Lördag: 15 km grispass*
Söndag: Lätt styrkecirkel: armhävningar-planka-utfall-axelpress
* Grispass: Börja i motvind med slask och bli nedstänkt av bilar. Sen vänder vinden lite så du har motvind på slutet också. Äkta gris!

Nu är det fullt fokus på vasaloppet! Status: Åkt skidor senast april 2009 då jag var gravid i 7e månaden. Aldrig åkt vanliga skidor, bara åkt platta vallningsfria turskidor men både skejtat och stakat på dem. Stakstyrka: Dålig.
Kondition: Hyfsad. Vilja och motivation: På topp som vanligt!

Måste alltså införskaffa skidor och dansa Kung Bores hyllningsdans för det träningschema jag planerat baklänges från loppet bygger på att jag åker ca 1 mil i helgen.

Vätternrundan och Vansbrosimmet tar jag itu med sen. Det är nästan 4 månader från Öppet Spår till Vätternrundan. Löpningen är ypperlig grundkonditionsträning för alla typer av sporter så den kommer jag hålla igång. Axlarna kommer jag mangla på gymet för att bli stark i stakning och surfpaddling. Bål och rygg tränar jag för att skydda kroppen. Vill absolut påpeka att ett gym inte alls behövs för någon träning men det är rätt smidigt att gå dit det är på vägen hem från jobbet och hemma blir det ingen ro att träna styrka direkt.

Så veckan ser ut såhär förhoppningsvis:
Måndag: Backintervaller x 8 totalt 45 min löpning (träna mjölksyratröskel och ben)
Onsdag: Rygg/bål/axlar styrka samt hålla spinnpass 60 min ( Inte så mkt kondis för mig men hård styrka med mycket egen vikt, balans och fokus på stora muskelgrupper)
Fredag: Morgonlöp 45 min ( innan frukost men med kaffe och ägg, springer så hårt jag orkar)(ev em på gymet med cirkelstyrka och rodd och bastu på det! :))
Söndag: Skidor 10 km (snälla! :)) annars löp 15-20 km ( i lugnt tempo med bra musik, njutpass!)

Ha en jättefin vecka och maila om du vill ha träningstips eller fråga om vad som helst angående hälsa, så ska jag försöka hjälpa och peppa dig! :)

anniefrangipani11@hotmail.com

tisdag 16 november 2010

Utmanad!

Jag har blivit utmanad. Av Mikaela. Hon är tuffast av tuffast. Jag framstår som en slö mes i jämförelse med henne. Hon är störtskön.

Vadan detta? Jo vi ska göra klassikern. Ska vi. Tydligen. Jag gillar att springa. Långt. Gillar att simma, cykla och åka skidor. Men inte långt. Tyckte jag var fiffig som såg att man kunde göra klassikern och komma undan med Engelbrektsloppet som bara är 6 mil, istället för Vasan. Men detta föll inte Mikaela i smaken.
Hon menade att vi skulle ångra oss om vi inte kör hela Vasaloppet. Tuff brud. Det här ska bli roligt.

Jag ska vara helt ärlig. Jag är rätt lat. Jag tycker om att springa, för jag bara GÖR det. Jag snörar mina skor och springer när hur och var jag vill och lyssnar på musik som bär mig framåt. Nu blir det andra träningsbullar. Men klassikern ingår i en av mina realistiska drömmar. Och om Mikaela vågar satsa, så måste ju jag. Och sheizze vad roligt vi ska ha på vägen! :)

Just idag orkar jag inte något. Ebbisbebbis håller på att få huggtänder (utgår jag ifrån annars vet jag inte vad det är) och är hängig, grinig, matvägrande och en riktig surpåse. Inatt var det firma stök och bök klockan 2 och sen klockan 5 då vi skulle titta på tv, gjorde hon klart, utan ord.
Jag är inte så stark mentalt nattetid och mutar med välling och förnedrar mig själv genom att hon får ta hela sängen och jag ligger och klamrar på en smal sträng utan täcke. Hon sparkar mig i magen, nyps och stoppar nappen i min mun och jag bara ligger där i min sömnkoma och tar emot.
Men så emellanåt så kommer det två små armar som bara vill kramas och en mjuk liten nacke som man får snosa på när hon lägger sig i en boll i min famn och då är det värt det tusen gånger om.

Love it. Skulle inte byta det för allt i världen. Men sova lite mer. Ja ja jaaaa.

I helgen bär det till Värmland. Underbart. Elda i spisen och kratta så armarna går av.

Vill du träna dig till snygga ben? Fast rumpa? Ta något tungt i vardera handen kanske någonstans mellan 5-20 kilo, eller varför inte en tung ryggsäck lastad med något? Rulla axlarna bakåt, knip åt med magen så du tippar höften lite framåt. Ta stora kliv och sjunk ned så bakre knäet nästan går i marken, med ryggen rak och spänningen kvar i magen. Främre knäet ska vara rakt över foten. Kom upp genom att trycka ifrån med båda benen, och gå så framåt med djuuupa kliv. Gör underverk. :) Jag gick runt så på gymet igår, följd av undrande blickar och jag har en underbar brännande träningsvärk idag. Ska försöka lägga upp bilder på övningar sen men jag + teknik=osant.

Ha en mysig kväll!

måndag 15 november 2010

Leva din dröm

kan bara du göra. Bara du väljer om du tittar på solen idag eller ser molnen. Bara du bestämmer om något händer dig, eller händer i din värld. Bara du bestämmer om det tar plats i din tankevärld. Tar av din energi.

Det finns saker som händer ändå, som är så hemska så vi inte kan välja att se det goda i det. Som gör att vi måste känna smärta, fråga varför om och om igen, och för alltid leva utan ett svar.

Så det där som du vet, att du kommer kunna skratta åt, eller iallafall ha glömt, det kan du väl lika gärna släppa nu.

Saker händer inte dig. Du låter dem hända dig. Jaja säger du nu, sådär kan man ju inte säga, jag hade en skitdag idag, det regnade, jag glömde x och hann inte y och det var segt och tråkigt på jobbet och jag är inte nöjd med min kropp/hus/sambo/livet i allmänhet och fy faaaa* vad tråkigt det är i november.
Ja det kanske det är. Men ingen kommer ge dig Nobelpriset för att du tänker så. Inget bra kommer av att du filtrerar dagen genom den grå dimensionen.

Livet blir, precis det du gör det till. Varken mer eller mindre.

Våga! Våga! Våga! Jag har bestämt att 2011 ska bli drömmarnas år. Året då drömmarna blir av. Sen är det så att de i mångt har blivit av, och de kommer nog fortsätta bli av, men just 2011 ska mycket bli av.

Realistiska drömmar, verkliga drömmar. Vissa drömmar får vara bara drömmar. Realistiska verkliga drömmar, är de som du kommer må bättre av att förverkliga, som kommer få dig att gå runt med ett leende i mungipan vid tanken på att du ska-är-har gjort dem.
De kräver lite jobb, och mod! De kräver planering, hur ska jag ta mig dit, från där jag är nu?

Jag har haft en notering i mina anteckningar om resedrömmar. "Taghazout surfing Marocko" står det kort och gott. Var och hur? Jo 15e januari och genom att ta hjälp av familjen. Så åker jag. Ska träna upp paddelmuskler innan och modet och sen surfa tills jag gråter. Yoga. Meditera, äta god mat och sova. Det var dröm 1 som ska upplevas 2011.

More to come...

Gör den här ruggmysiga novemberveckan till din. Att ta sig ut och gå/springa/jogga/rusa/stavgå i det värsta tråkigaste rusket, ger en glädje och energikick som liksom med sin fart nere ur leran o geggan skjuter extra högt. Testa! Du kommer aldrig ångra att du gav dig ut, men kanske ångra att du stannade på soffan.

;)

söndag 7 november 2010

Vågar du, så vinner du.

Hej!

Det får vara nog nu. Det räcker nu. Eller så har jag bara missat att det hänt massa bra. Jag tänker på grund av integritet inte ge detaljer på vad jag menar. Men när den allra vackraste drömmen brister, när man måste gå igenom det som, trots smärta leder till liv, men inte få uppleva livet efter utan bara sorg. Den smärtan och sorgen är så stor så vi alla runt bara famlar i vår strukturerade, organiserade skyddade värld, efter ord och någon sorts mening.
Men hittar inte. Kan bara finnas här och hålla i de som finns, älska dem extra mycket. Vara lite närmre. Vara lite ärligare. Reflektera lite över vad som är kärt, värt och vad som inte är det.

Hjärtan brister än höger än vänster runt mig just nu och jag brottas med att jag är optimistiskt sett ca en tredjedel igenom det här livet och dess sanna mening har för mig försvunnit i en mörk dimma av missförstånd, egoism, osäkerhet och bara ren oförklarlighet för det mesta. V.a.r.f.ö.r?

Det enda jag kan se, är att vi måste hålla i det som är sant, det som är altruistiskt, säkert och definitivt d.ä.r.f.ör. Vara sanna i våra relationer, sanna mot oss själva och verkligen känna efter i hjärtat innan vi gör något. Jag vet att allt har en mening, i den stora "master plan" som vi inte ser när vi inte vänder blicken inåt och släpper kontrollen, men just nu väntar jag på att pendeln ska slå över åt..ja ett annat håll. Vill inte få mer sms och telefonsamtal om död och sorg. Vill höra om liv och glädje.

Ha tålamod. Där kommer min prövning. Jag vet att tiden kan vara kort och har inget tålamod. Satan i gatan vad jag har svårt att vänta på något. På gott och ont.

Så det här som jag ska skriva nu, har inte riktigt rotat sig och jag kastar ut det bara lite löst så får vi se vad som händer. Gjort så förut och det har lett till fantastiska framgångar. :)

Alla vill vara i form till sommaren? Alla vill må bra? Alla vill göra något de inte gjort förut? Alla önskar att man vågade, orkade, men vet inte hur man gör? Varje resa börjar med ett första steg, och man kan nå sina mål relativt enkelt, om man bara börjar i tid.
Jag pratar om Kungsholmen runt, eller Stockholm Halvmaraton och jag säger att DU kan klara det. Är du frisk, har OK knän så fixar du det. Följer du mitt program så kommer du kunna njuta hela vägen runt. Dessutom, så får du hjälp av mig, helt gratis. Det enda du behöver göra, är att sponsra min Unicef insamling. Självklart springer jag också loppet.
Vad vinner du?
Du vinner hälsa, du vinner självförtroende, styrka, du blir snygg(are) och det är så ROLIGT att göra saker tillsammans. Jag har jobbat som instruktör av o till i tio år nu och det bästa med jobbet är kicken av att se, främst kvinnor, utmana sina gränser, spräcka dem och vara sprudlande glada och trötta på andra sidan!
Förhandskraven är egentligen inga! Du behöver inte ens springa just nu. Det kommer involvera 2-3 träningspass per vecka, som du kan göra när du vill.

Är du intresserad av detta, hör av dig till mig på anniefrangipani11@hotmail.com. Är du inte intresserad, men har en vän som är det, tipsa! Det är som sagt gratis, du ger bara vad du känner för till Unicef, via min sida. När var hur tar vi senare. Det är för fanken bara november!

Hälsotipset denna vecka:
Njut av ljuset, gör inomhus saker tidigt och sent. Stanna upp, vänd näsan mot solen, ta stora djupa andetag, låt lungorna spännas ut till max och pusta ut luften. Drick ordentligt med vatten, gärna kokt med lite citron och ingefära om du är frusen. Håll handlederna varma. Ät vitlök och mycket c-vitamin för att hålla onödiga förkylningar borta. Sov ordentligt och lyssna på kroppen, den vet bäst i alla lägen.
Ring någon du saknar. Det är det bästa vi har, kontakt och kommunikation!

Ha en fin vecka!

torsdag 4 november 2010

Nya upptäckter

Det är en väldigt liten värld för det mesta. Men den är stor när man börjar lyfta på stenar, öppna dörrar, fönster och ställa sig upp o ned o titta. Den är oänderlig i dess virrvarr av möjliga tankar. Gigantisk vad gäller känslor att anamma, ta på sig, ta in i sig.

Och det jobbiga man en gång känt och tagit till sig, kommer man inte ifrån. Man tar sig vidare, genom dörrar, fönster, flygplan, bussar och passkontroller. Tror att man lämnat, men där på sitt eget transglobala bagageband kommer ens koffert med historia farande.
I ny form förvisso, men samma bagage likväl. Med en sån där adresstag som säger " jag följer dig i graven".

Och när nya saker händer, när nya människor kommer nära, så gör sig bagaget påminnt. Hallå, här hamnade det du kände förut, såhär gick det när du skulle vara modig o tuff sist.

Det går att göra bagaget lättare. Bara ta med lite stoft från det som var fördjävulskt. Det går att lära sig att hjärtekross kan vara en unik och sporadisk åkomma. Att misstag faktiskt ger vishet.
Men vissa händelser och människor följer alltid med. Ska inte packas ur. Ska prägla hela livet. Ibland inte märkas, inte göra väsen av sig. Men så händer något och det är som ett maskineri mer eller mindre medvetet drar igång och kör känslorna på alla växlar samtidigt.
Kognitivt.

Jag är mån om att hålla min värld jätteliten och jättestor. Ibland, förvånas jag över hur den råkar bli lite större bara av att jag rör mig i den här myskostan Stockholm som jag liksom bestämt mig för att inte vara hemma i, men sen kommer på att den är MIN MIN MIN och den är så vacker och jag blir så stolt. Men det händer bara ibland, vill jag understryka.

Jag var på söder idag. Bara sådär försökte jag tänka, att jag var på söder men självklart hade jag ett ärende. Jag tittade på folk lite extra, för så säger sägen att folk är lite speciella på söder. Det tror jag inte på. Folk är speciella överallt men på söder är det ett större antal som ställer upp och bär konstiga kläder för att leva upp till den här sägen. Gärna oformliga kappor vars mönster nog letats fram med inspiration från serien Varuhuset om någon minns den, klart ni gööör ni älskade den!
En tjej hade en blå plastval som halsband och en väldigt, ja iögonfallande outfit, som inte gjorde henne rättvisa för söt var hon. Då tänkte jag att, hm, ja hon bär upp den bra nu och går och ser oberörd och cool och väldigt, ja söder ut, men går det att bara liksom vara sig själv i den där outfiten? Utan polarna runt, måste man liksom bära upp den där imagen hela tiden? När de ska träna, kliver de ur rollen då? Eller ska plastvalen och de klumpiga dojorna med då? Jag har sett dem, emos som tränar. Det är en svart företeelse, och ser otymligt ut och de måste liksom upphålla den här "jag dissar världen" attityden när de joggar. Svårt, jag beundrar dem.

Men hallå nu tappade jag tråden totalt. Och missförstå mig rätt, jag skulle också vilja våga klä mig lite galet, men jag orkar inte leva upp till den imagen. Jag orkar inte stå och se svår ut i konstiga glasögon, jag tycker det är mycket som är svårt ändå.

Tråden....där var den. Jo alltså idag breddade jag min värld med Jenny Wilsons skiva Hardships och Bondegatan. Om man går den gatan bort, från Götgatan, så passerar man en massa små mysiga affärer och restauranger (där det är helt rätt med blekhet, basker och bökiga boots och blåvalar runt halsen), och ett väldigt gammalt trähus med ett drejeri i. Så fort jag såg huset kände jag hur Per Anders Fogelström tog mig i handen och ledde mig tillbaks in i Mina drömmars stad. Det där huset med sin sneda skorsten gjorde mig glad. Det andades historia och jag kände att det finns små hörn i den här förstorade byn som jag kan ta till mig.

Ta till dig det här du om du har ett rivjärn i halsen:

Koka vatten. Skär 4 skivor färsk ingefära i en mugg, en tesked håning, en bred skiva citron, häll på hett vatten. Drick. Gör susen för hösthalsar i uppror.

Den här helgen har jag en lång lista på saker jag vill klämma in. Den är ju tre dagar lång. Skansenbesök med lilltroll, IKEA besök, 2 träningspass, en utgång, några filmer och ett barnkalas sätta ljus på pappas grav med Ebba. Vi får se vad det blir.

Trevlig helg!

tisdag 2 november 2010

Tvångstankar...

Mitt paradis. Då. Nu. Alltid.

.... de behöver inte vara dåliga. De kan vara rätt roande. Jag har tvångstankar. De handlar om att bli en präktig ordentlig mamma. Fast helt utspårat.


Jag ska förklara. Jag tänker på hur jag tänkte att mammor var. På hur mammor var när jag var liten. Mammor var, nog inte som jag tyckte mammor var. Men såhär tänker jag ibland, när jag får tvångstankar, att man skulle kunna vara som präktig ordentlig mamma.

Jag tänker att man har såna där jeans, som är höga i midjan, obehagligt obestämbart blå, smalare nedtill, lite för korta. Jag tänker att man står lite bredbent med handen på höften och småpratar med någon utanför dagis och säger att " nä men nu kan man ju inte hålla på och ränna runt, nu när man har barn!" Ecco skor, och nu snackar vi inte deras nya kollektion oh nooo nu snackar vi anno 1985. Den där grå som bara är sååå grå. De skorna. Jag tänker en jacka, kanske röd kanske beige, men den har kapuschong, och är regnavvisande. Jag tänker kort hår, det är snyggt med kort hår, men jag tänker praktiskt kort hår " för nu har man ju inte tid att hålla på".

Jag tänker föräldrarepresentant. Jag tänker gärna med i Hem och Skola. Inte de som slarvar bort pengar. Men gärna de som handlar mat med medhavda kassar, med lista och kuponger. Jag tänker mig den här stretande mamman i sina fotriktiga skor och påse till jacka och vill rycka ur henne ur sin självpåtvingade lagomhet.

Men det värsta är. Att jag tänker att de säger " det är en dag imorgon också". När det blir lite väl sent och livat. Men banne mig, det säger jag också. Idag slant det ur mig, till Ebba. Som inte fattar något annat än nu ändå. Men jag sa det, jag sa " Ebba, det är en dag imorgon också, nu ska du sova". Jag är där.

Fast inte riktigt ändå. Och jag är INTE där jag ser många mammor är idag. Det är heeelt sjukt vilken kommers det är. Det finns ALLT. Och de enda de små knytena behöver är att vara nära mamma, få käk o sova regelbundet. Hållas varma. Fantasi och påhittighet det har de medfött. Men den ska kuvas. Oh ja! Men det finns så mycket att göra nu för förstagångsföräldrar och du måste vara stark i din övertygelse för att stå fast vid att det nog inte behövs en speciell yberpedagogisk snuttefilt, inga tusentusenkronors skötväskor och MASSAtusentalskronors vagnar. Inga superergonomiska bestick, amningskuddar, babygym (vad är det för ord baby-gym?) Inga tusen nappflaskor, termometrar för välling och bladibladibla jag känner att jag faktiskt inte ens vet hälften av alla prylar som det tas hiskeligt betalt för. Det mest komiska är tv i bilen. TV I BILEN??? Vi åkte 120 mil på en dag när vi var små vi hade f*n ingen tv i bilen!

Låt barnen hitta på själva. Vad är det för fel att titta ut genom fönstret? Det är en saga man åker förbi om man bara låter det bli det.

Så jag landar någonstans däremellan. Jag är lite naiv eftersom jag fortfarande tror att jag är en ung mamma. Tycker det är lite krejzy att jag, som knappt vet vad jag ska bli när jag blir stor, ska lotsa en liten en i denna världen. Kommer på mig själv med att köpa blöjor med kupong jag klippt ut och titta i Råd och Rön efter vad som är de bästa vinterskorna för 1-åringar. Måste balansera ut det med att äta lösgodis till middag, titta på Family Guy och bli tårögd över 'Black' från Pearl Jams legendariska skiva Ten.

Man vill sitt barns bästa. Man älskar dem över allt annat. Men om man slutar stressa runt på alla aktiviteter, mässor och shoppa allt satans krafs till dem så får man nog mer tid till det viktigaste, lek och att släppa fantasin fri. Både sin egen och barnets. Det är den läxan jag tar med mig från den här bebisresan och från att ha sett stressade mammor runt omkring mig.

Tänkte dela med mig ett recept som är lite mitt-i-veckan-lyx. Det är räkröra som min faster brukar göra och jag testade en version idag. Det går verkligen snabbt och är lätt att göra.

För 3 pers ca. Fräs 1/2 hackad purjo med 1/2 grön paprika i olja, salt peppar och lite curry efter smak. Tillsätt en burk krossade tomater, rör runt, tillsätt 2 dl matlagningsgrädde, smaka av och krydda mer om det behövs. Låt bubbla ihop några minuter. Stjälp i så mycket frysta räkor du vill och när de är genomvarma är det klart! :) Servera med råris/pasta och lite parmesan.

Mitt träningstips den här veckan är att ge er ut på morgonen. Nu är det lite ljusare då, och mörkare på em. De flesta, som väl kommit igång, svär på att det är lättast att träna på morgonen. Då är det skönt att gå hem från jobbet och kura skymning sen!