Följ med..
tisdag 11 oktober 2011
Mot nya tider- i WordPress
Jag har uppfyllt ett av mina mål- jag har bytt bloggportal och bloggar nu på bästa WordPress
HÄR hittar ni min nya blogg. Samma tjej. Samma mål. Nytt namn, lite coolare.
Välkommen att följa mig där!
måndag 10 oktober 2011
Bigger, better, faster stronger FORWARD
Hoppas alla mår bra.
Igår kom jag iväg till Bloggar om Tränings Rosa Bandet Event. För sent till Jessicas spin men det var nog för väl. med hennes energi i salen hade jag kört sk***n ur mig. Den lilla skit som fanns kvar alltså.
Jag gick på Kristin Anderssons Body Balance iställetoch det var precis vad kroppen fixade idag. En väldigt duktig instruktör ledde ett skönt pass med fokus på andning och flow och kärna. Jag njöt men den där " skutta uppför rulltrappanenergin" den liksom rann av mig. Låren började bete sig hemskt konstigt. Det gjorde ondare. Och ondare. Träningsvärk brukar kulminera ca 48 timmar efter genomförd prestation och som ett kvitto på det så har jag idag svårt att röra mig på kontoret.Det är den värsta, underbaraste träningsvärk jag haft i hela mitt liv. Jag har aldrig varit med om liknande, jag kan bara garva åt eländet.
Jag är fortfarande lite euforisk. Nu är första året som löpare avverkat och jag vill bara djupdyka in i grundträning. Jag har en plan. Jag har mål för nästa år. Jag har en otroligt stark vilja och tusen ideer.
Det är många områden som jag ska jobba på. Här är hur jag tänker nu:
Kosten: Måste reda ut vad det är jag är känslig för. Nässelutslagen är tecken på något och kosten är en av nycklarna. Jag äter väldigt onyttigt just nu (för att vara mig) har lagt på mig flera kilon sen i somras och de ska väck. Hejdå.
Uthålligheten: Är ju inte på topp såg vi i helgen. Målet är att minst en gång i månaden under vinterhalvåret springa längre än 3 mil. Kroppen ska få nya referenspunkter. 4 mil ska inte vara långt. 8 mil ska vara långt. För att inte slita ut knän och leder så kommer jag åka massa längdskidor. Jag verkligen längtar efter långpass ute i Ursvik och jäklar i min låda vad det gjorde gott för syreupptagningen förra året. 80% av kroppens muskler jobbar, jag tackar och tar emot! Bring on the snow säger jag!
Styrkan: Jag ska träna crossfit och funktionell styrka och jobba upp styrkan innifrån och ut. Till hjälp har jag "mr evil with a big heart" , coach Magnus.
Smidigheten: Ska inte få ta stryk av att jag blir starkare. Vill fortfarande vara supervig. Snabbheten: GULP. Våga våga våga. Tusingar, tvåtusingar, backar, tabataintervaller, 400-ingar. Stegar. In med intervall 1 gång i veckan. Älska att flåsa så lungorna sprängs högst upp i en backe en kall vinterkväll under stjärnklar himmel.
Balans: Jag ska passa på att slänga in lite kickboxning och yoga igen. Visste ni att jag har grönt bälte i ju-jutsu förresten? Och lite coolare, orange i den hårda disciplinen Goschin-Do. Det tog 5 timmar att knipa det bältet och att sparras klockan 22.30 efter 4 timmars graduering det är en av de tuffaste grejer jag gjort i livet.
Bloggen: Jag ska byta portal. Jag vet vad bloggen ska heta och vad den står för.
Instruerande: jag saknar det. Jag vet inte riktigt hur jag ska hinna det men jag saknar att driva en hel klass med spinnare till fysisk kollaps och mental eufori.
Välgörenhet: Jag har världens bästa ide och ska bara hitta tiden att börja driva det.
Kärleken: Växer. Får mig att le och fnittra och bli varm. Den är för evigt förankrad med en oro men oron stimulerar till en carpe diem livsstil och en ärlighet som jag älskar och vårdar.
Ja jag längtar efter att bygga om den har lite halvsega, halvuthålliga, matslarviga och röriga kroppen till en smidig, snabb uthållig supermamma inför 2012 års utmaningar.
Resan börjar nu, jag vet inte var jag ska börja bara. :).
Häng med!
söndag 9 oktober 2011
Mitt SUM
Packade löparsäcken med, ja, läppglans, 1,5 liter vatten med resorb, en gel, en inplastad karta som Johan så snällt gjort.
Tack för att du läste och tack för ditt stöd. Ni fanns alla med mig där i den mentala dimman i skogen! :)
lördag 8 oktober 2011
Done it. Säsongen avslutad!
Jag fixade det. Med ben, pannben och musik och med allt pepp jag vet att jag har blev det här en fantastisk dag i Sörmländska skogarna. Mer kommer sen. Ville bara dela med mig av glädjen. Jag hade glömt hur underbart det är, på Triathlon var jag så orolig för hjälten nu är allt bra och jag kan bara studsa och njuta och äta en helsikkes massa chips.
3 mil på snygga 3:05 sen tog det väldigt lång tid att ta sig 2 mil men rullade i mål på 5 :48 och är glad och pigg. Nu: snabbdusch, lite piff och så iväg på tjejmiddag!
Ha en fantastisk kväll!
Jag vill ha din hjälp
För 50 kronor hjälper du Unicef att fortsätta sitt livsviktiga arbete som FN's utsedda organ för
fredag 7 oktober 2011
Take no shit- om vardagsäventyrarens battle med jantelagen
torsdag 6 oktober 2011
Springa med skallen- eller hur jag ska fixa Sörmlandsultran
onsdag 5 oktober 2011
Att ge till välgörenhet- en fråga om altruism
I år känns det som man är medveten om att en större transparens krävs, för folk är, med rätta skeptiska. Men ibland uppfattar jag det som att den självklara risk för korruption och att pengarna inte går till ändamålet används som ursäkt för att inte engagera sig.
Jag blir galet sur när jag tänker på att mina skattepengar inte används på bästa sätt. Att Sverigedemokrater lyfter månadslöner på 50 000 kr som jag delfinansierar samt att jag betalar bidrag till en kung som är stadsöverhuvud genom ett system instiftat på Hedenhös tid.
Jag kan känna att jag har svårt att styra var dessa pengar går, men vet att en del går till saker jag vill- barnomsorg och äldravård.
Vad gäller de pengar som jag, en superrik världsmedborgare i stora mått mätt, vill ge till de som inte har det lika bra som jag så styr jag väldigt mycket över dem. Det kan du också göra. Och du som läser detta, har råd.
Om du väljer att ge 100 kronor till en av de ca 350 organisationer i Sverige som har sk 90-konto så vet du att minst 75 kr av de kommer att gå till det ändamål som organisationen jobbar mot.
Jaha tänker du, de 25 då? Jo. Det krävs faktiskt en viss organisation för att kunna se till att de 75 kronorna kommer fram. Radiohjälpen, Unicef, Rädda Barnen, Diakonia, Röda Korset, ActionAid, Kvinna till Kvinna osv osv klarar sig inte på enkom ideellt arbete. Det är väldigt viktigt att deras ekonomi sköts kompetent, att de revideras av en bra revisor för att se till att pengarna faktiskt går dit de ska och att verksamheten utvärderas, utvecklas och drivs professionellt.
För att ha ett 90-konto krävs att dessa kostnader max uppgår till 25% av de insamlade medel. I dessa 25% ingår då också insamlingskostnader och det kräver både tid och material för de flesta insamlingskampanjer att få effekt. Här skulle jag vilja rekommendera ALLA att gå in och läsa om hur du kan bidra och hur du hittar en organisation du kan tänka dig att stödja.
Det är helt otroligt, inspirerande, rörande och fantastiskt vilka underbara drivande människor som väljer att arbeta både med lön och utan inom ideella organisationer. Här gör man inte karriär genom lönekuvertet men hjärtat hålls varmt av att man får lägga de här 40 timmar (eller mer, eller mindre) på en verksamhet som gynnar någon annan än en rik delägare.
Självklart, och tyvärr är det så att korruption förekommer, här liksom i vinstdrivande företag. Vi kan bara gå till skandalen på Röda Korset. Men det man då ska veta är att de flesta välgörenhetsorganisationer har försäkringar som täcker liknande händelser, vilket även gällde för just RK. Jag kan även verifiera att en del av granskningen man gör på biståndsorganisationer är att "följa en krona". Alltså om du väljer att ge 100 kronor till svältkatastrofen på Afrikas Horn- så ska de pengarna gå till just det och det flödet ska gå att följa. Omkostnader för tex personal, ekonomi osv täcks oftast upp av medlemsavgifter och andra typer av bidrag (tex statsbidrag).
Vi kan inte göra så jättemycket från tvsoffan hemma åt korruption som sker på plats i det land där verksamheten sker om det är en sån typ av verksamhet vi vill stödja. Men ju mer medel välgörenhetsorganisationer får, desto bättre kan de driva sin verksamhet och hela tiden arbetar de, och vi som revisorer ihop med SIDA och andra organisationer och i massa olika forum för att pengarna ska gå just dit de ska och att kontrollfunktioner ska vara på plats som säkerställer detta. Jag ser det själv dagligen i mitt arbete.
Jag kan också tänka ibland att jag struntar i om någon krona hamnar fel, hamnar en krona rätt och stödjer en utsatt människa så är jag glad. Jag ger varje månad för mig och Ebba till de två organisationer jag har störst förtroende för, till det jag själv brinner för och jag följer upp på deras hemsida hur mina pengar används.
Idag var jag på Mixit som är min favoritklädesaffär i Sumpan. Skulle unna mig lite shopping till hösten. Jag dreglade över en OddMolly kofta för nästan 2 tkr. Sen tänkte jag att tänk om det blir ett felköp. Då hade jag grämt mig över det. Men om jag skulle köpa en billigare kofta, av ungefär samma kvalitet så skulle jag få en kofta, och jag skulle kunna ge pengar till Världens Barn som jag tycker är en fantastisk satsning. Är det en uppoffring? Nä inte direkt.
Så mitt råd för en riktigt genuin jäkla altruistisk egoboost en sån här mörk onsdagskväll är
1) gå in på bidra.se
2) hitta en organisation du brinner för
3) se hur dina pengar skulle användas
4) Säg upp en tidning du prenumererar på (lånat tips från Jillian Michaels)
5) Läs denna på nätet istället så spar du på miljön
6) Ge dessa pengar till organisationen -gärna med autogiro månadsvis.
7) Hör av dig till dem och fråga exakt HUR de använder dina pengar- de kommer bli jätteglada.
8) Berätta för mig
Just nu sitter jag och gör en lång spellista med potentiella spinninglåtar som jag ska lyssna igenom på min lilla 5 mils lördagsjogg på lördag. Nä. Sörmlandsultran. Sa jag att jag inte sprungit längre än 2,3 mil i ett kör på ett halvår? Nä? Ah så är det iallafall. Imorgon ska jag berätta hur singelmorsan i Sumpan ska platta till den där banan och gå i mål. På gott humör. Klädd i rosa. Redo för kalas på kvällen. Häppåre!
tisdag 4 oktober 2011
En dag i bilder
08.00 Vi stannar och stampar på "smällbär" och sen lämnar jag på dagis efter att ha fått en jättestor kram och puss och gett fröknarna en påse goda äpplen från Värmland. Jag går nu från mitt mindfulla lugna tillstånd som jag alltid är i med Ebba till mitt ybermultitaskande där jag läser DN, lyssnar på P1 Morgon, kollar mailen i Blackberryn och gärna också en blogg och Facebook samtidigt. Jag vill ha allt till hands så pular ned plånbok och telefon i bh'n (för ingen handväska som vanligt). På tuben glider telefonen ur bh'n och ned i klänningen och får åka ut på golvet. Inga konstigheter. Försöker stänga ute denna artificiella typ av umgänge med främmande människor genom detta oproduktiva multitaskande. När jag kommer till jobbet har jag snappat upp något om ett postumt Nobelpris, dagens Rocky och halva ledaren i DN ungefär.
måndag 3 oktober 2011
Mindfulness, eller ladda med lugn
Min lilla trädgårdstomte med sin morfars mössa som säkert har 40 år på nacken....
söndag 2 oktober 2011
18 km flygfot och framtidslöparplaner
lördag 1 oktober 2011
Laddar o vilar
Jag känner mig faktist inte slutkörd på något sätt men jag blir lite stingslig när det går för lång tid emellan besöken till Värmland, eller fjällen. Är faktiskt väldigt förvånad att den känsla i halsen och den snuva Ebba hade inte bröt ut hos någon av oss. Att vara frisk nog att träna och genomföra lopp, är faktiskt en del i träningen det med. Du kan köra hur mycket intervaller du vill men du måste se till att ditt immunförsvar är starkt så du håller dig friskt. Lättare sagt än gjort.
Det tar tre timmar hit i bilen och jag stänger dörren till Stockholm längs E18. Jag släpper alla funderingar om logistiken runt visningar, revisioner och ekonomi. Här sover jag djupare, andas friskare luft, trampar runt i gummistövlar och kläder som bara lämpar sig för åsyn av just Ebba, faster och syster. Jag klurar jag på hur jag ska trimma de 4 granarna likadant. Hur vi ska ta hand om alla löv, och det går inte att greppa hur mycket löv det är hur man än beskriver det. Det är 7 stora ekar, en gigantisk lind, ett otal björkar o andra träd därtill och pga vildsvin kan vi inte bara dumpa allt utanför tomten mot skogen utan det måste eldas upp eller köras bort till återvinning. Galet. Och underbart. Solen har strålat och värmen har varit på t-shirtnivå. Ebba fullkomligt älskar att vara här och stolpar runt på tomten med sin lilla kratta och plockar äpplen och busar. Hon åt så mycket broccolisoppa till lunch så hon inte orkade kaka och sen sopade hon i sig stuvad spenat så det sprutade. Underbara unge.
fredag 30 september 2011
Crossfitpremiär och mot landet
Jag är just tillbaks från en riktigt trevlig fredagstillställning. JärnkvinnaSofie hade dragit in Magnus i att leda ett Crossfitpass med oss nere i Karlbergs slottspark. Vi blev ett gäng på 7 tjejer som rullade ned till parken som badade i sol. Vi höll till borta i ändan av den avstängda hinderbanan.
Det var så kul att träffa Sofie- äntligen! Att ha något sorts catch-up samtal med ändorna i vädret under björngång är inte helt lätt så ser fram emot en lunch snart!
Vi körde 3 varv med övningar som fick alla muskler att vakna till. Jag är nog inte så klen som jag tror men det finns mycket att jobba på.
Solen sken och förutom en endorfinkick och massa skratt och glädje av att träna med härliga tjejer fick jag med mig ett par rosa tights att springa Sörmlandsultran i av Sofie samt senaste numret av Fitness Magazine. En hel del gräs och grus har jag också transporterat in här på kontoret ser jag nu....
Det känns som en underbar sensommardag och nu ska jag hem, duscha snabbt och hämta den underbaraste lilla trollungen på dagis och sen bär det mot Värmland och 3 härliga efterlängtade dagar på landet med upptäcksfärder i skogen i 2-års takt. Hoppas ni också får en fin helg!
torsdag 29 september 2011
Go get it
* hinner inte
* vågar inte
* kan inte
göra alla de där sakerna hjärtat skriker om. Eller piper om därunder all materiell ilandsstress.
Mitt emellan tunnelbanan och mataffären en trött regnig oktoberdag där väskan är fylld med jobb, nycklar, lappar och därtill en tyngd av "borden" sömnbrist och tveksamheter är det kanske inte så jäkla lätt att tänka att "nu säger jag upp mig och startar eget" "nu hoppar jag på ett volontärår utomlands" eller "nu anmäler jag mig till ett marathon nästa år och tar hjälp med träningen". Nä. Det kommer inte spontant. Vi är så inrutade i att slussas mellan reklampelare fram genom vardagen. Livet är en kofta för 299 kr, en latte med gratis bulle och kanske en kryssning. Boxer Robert vet alla vem det är. Shirin Ebadi, lite mer svårplacerad för en del. På nästa reklampelare: Fläskkarre 29.90 kilot denna vecka. Och så blir en hel sanning av instängda plågade grisar fulla med hormoner plötsligt en hastig torsdagsmiddag på bordet.
Bara för att vi inte tar oss tid att stanna upp. Reflektera. Ifrågasätta. Agera.
Vi tänker att storebrorsamhället borde ju isåfall lösa det så att tågen går i tid, att all mat som säljs är bra och jobbet blir roligt- för hur ska vi hinna reda ut vad som är bra och dåligt?
Det är en sån stor klyscha men den är så sann. Vi har bara ett liv och vi vet inte när det tar slut. Det finns så många historier att ta till sig runtom oss där människor tagit livet och vardagen för givet och sen fått den ifrånryckt sig.
Egentligen handlar det inte så mycket om vad man ska kunna titta tillbaka på. Utan om hur man vill att det ska kännas på morgonen. På kvällen. Varje dag. Gör jag det jag vill? Ger jag mig ut efter det jag verkligen vill ha?
Jag sparkar mig själv i baken hela tiden för att driva mig framåt mot det jag vill. Stå emot tveksamheter, ifrågasättanden som bara kommer från avundsjuka och feghet. ibland blir jag osäker, men det är oftast när jag lyssnar på fel personer. Eller när jag tar ögonen från mina mål. Tittar på molnen istället för på solen.
När jag tänker "nä det där går nog inte" istället för " jag testar, så får vi se".
Som igår när jag tänkte installera min nya bloggportal själv. Otekniskare människa får ni leta efter och något tålamod har jag inte begåvats med heller. Klart det inte gick. Men jag försökte, och kan nu med god ro be om hjälp.
Eh träning då? Någon sån? Ja det är 6,5 km till jobbet och jag sopar igång mig själv från dagis längs Lötsjön, Råstasjön, bort mot Råsunda, in mot Torsgatan och sen får jag stå på ordentligt emellan rödljusen för att hålla snittet. Allt sker före frukost och jag har svårt att hitta energi men målet är att minska snittiden per kilometer. Idag sa den amerikanska damen som bor i min Runkeeper app att äveridj pejs: fajv minits änd tuentynajn sekånds pör kilåmedör och det var ok för det var en del rödljus att stanna vid.
Annars då...jo jag försöker planera in lopp under 2012. Och tänkte faktiskt lägga till ett litet marathon här i november. Om du har ett lopp som jag bara MÅSTE springa 2012, hojta till!
Jag tänkte också springa Sörmlandsultran helt iklädd rosa för Rosa Bandet kampanjen och det går väl sådääär för rosa tights har jag inga.
Höll på att anmäla mig till fjällmaran på datorn idag när jag fick bli fjärrstyrd av vår support. Den unga killen i telefon frågade om jag skulle göra "den där tjejklassikern" och jag skulle kunna skriva tusen arga spaltmeter om att varför heter det Tjejklassikern och inte tex miniklassikern? men vi slutar här för jag väljer in positiva saker hellre än negativa och det manifesterar jag med en stor skål nypoppade popcorn, Mitt i Naturen och en stor kopp grönt té. Adjöss!
onsdag 28 september 2011
En jättefin dag.
Bara att vakna och känna att jag sovit bort utmattningen. (nej klockan var fortfarande 06.00). Mitt mantra idag har varit att ta hand om mig. Jag måste ta hand om mig, jag har bara en av mig. Jag kommer alltid ha tusen saker på att göra listan och alla kommer alltid vänta på rapporter o ditten o datten men jag måste hålla i mig själv så jag finns i min helhet o i mitt bästa jag för de jag älskar.
Så jag sprang till jobbet. Utan klocka, utan press. Men med runkeeper som höll lite koll i väskan. 6,5 sköna kilometer. Varm dusch o stretch. Stor frukost. Talade om för min kund att jag blir lite sen, för jag vägrar stressa idag. Har sen granskat ett jätteintressant projekt i Indien och fått äta lunch med min fantastiska kund i lugn och ro. Valde en fiskgryta och grönsaker- jag tar hand om mig! Gått igenom kalendern och..tadam: Tackat nej till hela 3 uppdrag! Så duktigt av mig. "Tyvärr min planering är full". Knatat med Jillian Michaels i ena örat ned till världens hårdhäntaste norrman på Access Rehab. Har du inte varit där, och har ont eller är stel, sök dig dit! Du kommer inte ångra dig för de ger sig inte förrän du fått hjälp.
Eller börjat gråta som det blev i mitt fall. Min rygg knakade Martin än hit än dit och den lossnade rejält från käke ned till korsrygg. Diagnos- en kota som inte är glad. Order: Styrketräning. Ja fifasiken man kommer inte undan alltså...Sen fick jag massage. Underbart. Tills vaderna. Då började tårarna rinna för det gjorde nå så bövulskt ont. Men nu är jag som ny och vill ut o skutta men försöker låta justeringarna sätta sig och sitter rakt och snyggt i lotusposition och skriver.
Stannade på mataffären på vägen hem och köpte haloumi och har ätit en salig blandning av det jag är sugen på, i soffan! Ebba är hos farfar och kommer snart. Jag tog ingen jobbdator med hem och kan inte jobba med någon endaste databas- bara ägna kvällen åt mig själv.
Jag läste ett så fint mail idag. En av Ebbas dagisfröknar har de senaste dagarna tagit sig tid att skriva om vad de gjort under dagen och skickar dessutom med bilder. Som vi föräldrar får på eftermiddagen att titta på. Lycka. Mitt liv är rikt.
Jag får ofta frågan om vilka organisationer man ska ge pengar till, vilka man kan lita på. Jag ska skriva om det snart. Ha en fin kväll. Mine is magic.
tisdag 27 september 2011
En Riesendag
måndag 26 september 2011
På skurknäna men reser mig snart
Jag brukar inte vara måndagstrött men just idag var jag urlakad. Jag mår nästan illa och tanken på att spendera hela kvällen skurandes och skyfflandes grejer i lägenheten för att få den att se ut sådär "här bor ingen alls utom värmeljus, välkommen på visning" var liksom inte...angenäm!
söndag 25 september 2011
Nytändning
Solen skiner ändå- brutit mitt första lopp
Och jag kan välja att komma ihåg att jag gick som Ringaren i Notre Dame i 2 km eller att jag flög fram i 18. Jag väljer det senare. Jag är pigg. Jag kunde springa i backar och sen stå på utför så jag blev en av dom som irriterades på att folk inte håller höger när de saktar ned. Det låg säkert flera minuter i alla inbromsningar man får göra för att folk inte hajar hur det funkar. Men man får skylla sig själv när man ställer upp i ett lopp med 22 000 löpare.
Vi tar det från början.
Klockan ringde 06.00 och jag tyckte det killade i halsen och det gör det idag med. Åt en lätt frukost och tog bilen ut till Grönsta och roddade i tältet. Hejade på våra 15 km löpare och sen fick vi störta tillbaks för att hinna äta i god tid innan starten. Skön mil avverkad redan innan start! :).
Var riktigt oladdad men det brukar faktiskt funka. Solen stekte. Benen var pigga och testjoggade uppför backen mot Koltorp som ligger långt åt helskotta från Grönsta. När starten gick så rullade jag på och garvade lite åt folk som försökte undvika det blöta i gräset- HALLÅ! Det är ett terränglopp! Eller ska vara, men det är ju rätt mycket fin grusväg, asfalt, osv...definitionen av terräng är jag tydligen lite oklar med. Alla kändes väldigt sammanbitna så jag var bara tvungen att hojta vid 29 km passeringen " Bara 29 kvar- inga problem" vilket mottogs med konstiga blickar. Första 8 kilometerna är alltid jobbiga och det var trångt dessutom. Svårt att få upp tempot utan att lägga massa energi på omkörningar men höll målet att absolut inte ramla under 6 min/km. När det planade ut bort mot Kyrkviken så gick det att öka och lade mig på 5:15 tempo. Låg där tills det började bli kuperat igen och nu var det som att köa till ett fyndbord på loppis- svårt att ta sig fram då folk tvärnitar och har sig. Med hög musik i öronen och ständiga tittar över vänster axel klarade jag mig från det värsta. Vid 15 kilometer såg jag att jag låg på ca 1:28 och kände att det här kan nog gå bra det, nu ökar vi lite. Inga 2:45 men kanske 2:55?
Jag hade varit hos Access Rehab innan starten för att jag kände av min SI-led i ryggen (som jag har problem med ganska mycket och jag får lätt krampkänning i gluteusmusklerna och nerver i kläm). Micke sa vänligt men bestämt att det här gör vi inget åt 2 timmar utan start.
När jag nu stod på i en utförsbacke kände jag att det liksom trycktes ihop och den bekanta krampen ut i rumpan började kännas. Sen ramlade en kille framför mig. Jag saktade ner ganska hastigt och kände hur ryggen trycktes ihop. Fick en knuff bakifrån och gick ned på ena knäet. Sen gjorde det överjävulskt ont. Kändes som jag ville springa framåtböjd för att sträcka ut och det går ju inte i 14 kilometer. Stretade på men när jag kom till Grönstabacken började jag känna att det här går inte. Men jag var så pigg, så jag ville fortsätta. Segade uppför backen och hade bra flås. Men sen stannade jag. Jag bryter tänkte jag, innan jag hamnar ute i skogen. Började gå tillbaks, mötte alla löpares ansikten och kände att NEJ jag måste vidare! Stretchade ut sätet, vände, började springa igen men det gjorde för ont. Kunde inte fokusera och visste att de värsta backarna var kvar, jag kunde ju inte GÅ upp o ned. Så vek av ut i skogen. Två damer menade vänligt att "det är mycket närmare den här vägen". Haha. Ringde hjälten och började böla och fick väl ur mig något osammanhängande och nej jag ville inte ha sällskap. Haltade tillbaka genom skogen och såg alla gå i mål och var som ett ledset barn i 5-10 minuter sen släppte jag det och tänkte på alla mina duktiga kollegor och gladdes åt det istället. Så fort jag var i tältet och såg alla som gick i mål och gått i mål brydde jag mig inte så mycket längre. Herregud jag har sprungit massa lopp och har fler framför mig och jag tar med mig att jag tuffade som ett ånglok i 2 mil..nåja 18 km.
Läser Johan Esks krönika i DN Sport idag om att vi springer långsammare. Vi är tjockare och ohälsosammare än 30 år sen. Men jag väljer att se alla som är därute i spåren och stretar, i mjölksyra, i glädje, i envishet. Trots tidspress, skador, sjukdomar. I trots mot massa saker. Jag är så glad och stolt över den här helgen och det kulmen det är av en otrolig hälsosatsning av mitt företag. Jag har fått massa inspiration och glädje och jag är så taggad att ta arbetet med det vidare men ser även fram emot en vintersäsong där jag ska bryta ned min egen träning och min hälsa och bygga upp den till en ännu starkare, snabbare och gladare löpare/triathlet.
Men det är en del som ska betas av tills dess. Idag fick jag sätta klockan på 06.00 igen för att hinna börja rodda inför fotografering av lägenheten på tisdag. Allt jag lagt åt sidan den senaste tiden ramlar över mig som ett stort lass imorgon och jag blir lite kallsvettig. Men vi tar en sak i taget. Nu ut till Grönsta och heja på våra Tjejlopplöpare och sen stänga ned allt och packa ihop. PHU. Ha en fin dag!
fredag 23 september 2011
En lerig, solig, kramig varm dag
torsdag 22 september 2011
Nu börjar den galna helgen!
onsdag 21 september 2011
Surfer girl goes galonbyxor
tisdag 20 september 2011
den bästa uppladdningen inför Lidingöloppet
Så jag tar en liten Ebba till hjälp med att illustrera det man bäst gör sista dagarna innan ett stort lopp:
Man ska sova ordentligt. I split om man vill och kan...
måndag 19 september 2011
Tänk om....om rökning
När jag kommer till vårdcentralen för att jag tar itu med ett medfött hjärtfel då vill jag inte bli bemött av en rökig raspig röst och en "jag hade rökpaus för 20 minuter sen och har inte tvättat händern" lukt i kassan.
När jag går in i en liten affär vill jag inte att du släcker din cigg precis framför mig och a) slänger den på marken och b) blåser ut luften i dörröppningen och sen stinker ned affären med din nikotinegoistiskhet.
När jag ändå är igång..Systembolaget!! What the... alltså jag fattar att de ska göra vinst och expandera och utveckla och vill folk ha sprit kommer de fixa det men 400 000 barn i Sverige lever i familjer med alkoholmissbruk. Ska vi hjälpa deras rikspuckade föräldrar att ta hem spriten utan ansträngning? Nej det måste göras jobbigt. Det är lite pinsamt att stå på Systemet med stor röd näsa och handla det billigaste vinet.
Mitt tredje mål för min ilska idag är fotbollshuliganerna som brände av något brandliknande vid S:t Eriksplan när jag var på väg hem. Sen får jag skylla mig själv när jag, eftersom jag inte ville springa till Fridhemsplan, tog tåget hem och tog fel tåg och hamnade i Solna och fick springa hem rätt igenom AIKland som ter sig väldigt fult och stökigt sådär innan match. Inte mysiga Råsunda som jag känner det. TVI!
Jag lämnade nämligen cykeln hemma för att kunna beta av 20 mail på Blackberryn på väg till jobbet. Sprang en 6 km runda med mellangruppen och med lite dit och lite hem blev det visst en skön mil idag. Kvällssolen och min bra musik i öronen gjorde att jag taggade till inför helgen men nu är jag trött igen och har en massa jobbstrul att reda ut.
Ha en fin kväll!
Sörmlandsultran mindre än 3 veckor kvar
Det är bara 10 tjejer anmälda. Detta tolkar jag som att det är 10 Ultrarävar. Rutinerade och snabba som vässlor. Kommer få slita hund. Måste vara lätt och på skutthumör. Drastiskt dietomläggning genast. De här 3 extrakilona sötsaker-på-kvällstid-för-det- är- lite- mycket-nu ska bytas ut mot grönt te och grapefrukt. Eventuellt mer spenat.
Nu jäklar, jag börjar tagga till! Tjoho!
Dagens snurrschema ser ut som följer:
Cykla till jobbet. Jobba jobba jooooobba. Cykla till doktorn för hjärtremiss. Cykla till dagis. Hämta världens goaste, sötaste finaste lilla 2-åring. Lämna över till hennes mormor. Cykla som en galning tillbaks till jobbet och möta upp en forskare från Stockholms Universitet som gör en studie om hälsosamma organisationer. Då är det självklart man kommer till oss!
Träna med Running Sweden. Cykla hem. Pussa, krama, äta, duscha. Jobba lite. Sova.
Tut tut allt under kontroll. Men längtar till mitten av oktober då vintersäsongen drar igång träningsmässigt.
Ha en fin måndag, plaska i vattenpölarna!
söndag 18 september 2011
Njutlördag och kämparsöndag
Jag hade en riktigt.ledig.dag.igår. Verkligen stängde dörren till allt jag har att göra och bara njöt hela dagen. Började med mysfrukost med Ebba, lämnade henne hos farfar. Parkerade nära Odenplan och knatade i morgonsolen längs Drottninggatan till Centralbadet. Som jag inte besökt sen renoveringen och..tja...vad säger man? Vad var det som tog så långt tid? Opersonligt och lite stelt tycker jag nog men den riktigt varma poolen var fantastisk. Jag verkligen njöt av salus per aqua i flera timmar med mina goa vänner som jag inte träffat på så länge. Lät vattnet strila, dök i det, simmade i det, stod på händerna i det, lät det kyla ned benen och bara njöööööt. Åt en god hälsosam lunch och sen promenerade jag i solen bort mot slottet för att titta på Helena när hon gjorde debut som halvmaralöpare. Jag stod uppe vid slottet och tittade ut över massan med startklara, glada, nervösa löpare. Det var länge sen jag såg en start där jag själv inte var med och musiken hjälpte stämningen som var på topp! Det var gåshudskänsla och jag längtar till ett "stadslopp". Nästa år!
Hann se eliten med Isabella svischa förbi innan jag småjoggade mot Norr Mälarstrand. Det var helt underbart! En helt ledig dag, i solen, där jag bara fokuserade på att vara just där jag var men även tänkte lite på att jag skulle få träffa min hjälte sen och hade lite fjortisfjärilar i magen!
Jag gåsprang bort mot Stadshuset och blev så förvånad över hur många som står och tittar och bara stirrar! Inte hejar eller ens slentrianmässigt klappar händerna utan bara tittar på löparna som sliter och mycket väl ser de som står och blänger på dem. Om du går och tittar på ett lopp så står löparna för underhållningen, då får du bannemig betala med lite pepp!
Helena såg stark ut vid 11 kilometer och tog sig runt på en bra förstagångstid. Nu börjar jag snart bearbetningen för att hon ska springa Jubileumsmaran med mig nästa år! :)
Kvällen spenderades på soffan med toppenkillen och stora koppar te och imorse efter en god natts sömn och denna underbara lediga dag så var jag pigg och laddad igen.
Man måste ta sig tid att vara ledig även när jobbet skriker. Om ni undrar vad jag håller på med på jobbet så titta nedan...
På en sida till startbeviset till Lidingöloppet. Japp. Vi är 600 anställda som springer och jag är så stolt över vad vi gör. Rollen som nybliven huvudsponsor är bara början på en lång häftig spännande resa. Mitt fokus är de 600 löparna och det tält som vi kommer ha i målområdet. Välkommen in och var med på vår quiz med fina priser och för att ta ett glas vatten och säga hej!Men så är jag ju revisor också och redovisningskonsult och det jobbet stannar inte av bara för att världens största terränglopp går av stapeln. Mamma därtill och hade visst egna ambitioner om någon sorts 2:45 tid på Lidingöloppet. Och så skulle jag sälja lägenheten. Jag är känd för att vara ett energiknippe men även för att breda mig tunn som lättmargarin åt alla de håll och jag har lärt mig! Så! Jag har bestämt mig för att skjuta på lägenhetssäljandet. Sänka min ambitionsnivå för min egen prestation och fokusera på mina kollegors istället. Det är massa underbara tjejer i alla åldrar som debuterar i terrängloppssammanhang och jag vill orka peppa och heja och finnas till hands. Ett 3 mil långpass ligger bra i fas inför Sörmlandsultran så jag blir inte ledsen. Det är lite pirrigt i magen inför denna totalt överspäckade vecka men jag känner mig förberedd, armerad med postitlappar. Bring it on! Jag ska få ihop det.
Idag var det dags för sista söndagspasset med Running Sweden inför Lidingöloppet. En 13 el 16 kilometersrunda stod på agendan och jag var mentalt inställd på 16 km men kroppen var inte med alls. Sprang med 2:45 timmars gruppen och vi tuffade Brunnsviken runt på fina små stigar. Njutningsfullt och med trevligt sällskap men mot slutet bara pös jag ur som en ballong. Fanns inget kvar. Känner mig riktigt i botten och det är nääästan perfekt timing. Kunde varit 10 dagar hellre än 6 dagar. Har en hel del transportträning så får minimera den vanliga löpträningen. Vill få in det där sista "kickaigång"passet.
Efter passet var jag dock pigg och glad igen för att hämta lilltrollet som jag tog med till simhallen. Vi har inte varit där på säkert 8 månader så var förberedd på osäkerhet men oh no. Den ungen är sin mors dotter. Hon skulle simma direkt. Plaskade o sprattlade och efter en stund skulle hon hoppa från kanten och var inte så brydd med om mamma skulle ta emot eller ej. Det blev en hel del kallsupar och inte en enda tår och jag var så glad och stolt. Sen mös vi hemma och bakade nå så jääävulskt goda äppelmuffins som ni ser nedan. Äpplen från Värmland förstås och mest ekologiska ingredienser.
Om du ska springa något av Lidingöloppen nästa helg- så är mitt tips de sista dagarna: Tänk att du är gravid! Ät inget fuffens, sov ordentligt, rör på dig men med glädje och utan prestation i fokus. Men mer tips kommer i veckan. Nu. Jobb. Matlådor. Matsäck. Leta galonisar. Jobba. Stupa i säng. Skickar en tacksam tanke till allt och alla och att jag får vara med i den här underbara cirkusen som är livet. Ha det så bra därute i höstmörkret!