Är det i en sån här delar av 2012 kommer fördrivas?Hej!
Mina underbara fantastiska läsare! :)
Under min lunch, med Jillian Michaels i ena örat och linsgryta i det andra..eller hur det nu var så sitter jag och drömmer om lopp 2012. Lopp. Tråkigt ord. Utmaningar! Äventyr!
Jag har nämligen planerat jobbhöst och jobbvår ganska bra och nu gäller det att slussa in lopp som funkar med varandra, som ger boost åt varann, ger utrymme för träning och återhämtning.
Jag.Vill.Göra.Så.Mycket. Allt kostar. Det GER! så mycket. Och planerar jag bara bra så kan jag få alla dessa yippieyaeyyyyy" när jag går över mållinjen.
I år har varit lite "första året". Recap!
Mars: Min första Ultra. 50 km. 5 timmar och slarvade runt i 32 minuter till. Ren njutning. Är vad jag minns.
Maj: Min första halvmara på hundra år. Tid: 1,49. Fick kämpa för det.
Maj: Mitt första 5 km lopp. Aidsloppet. Värmde upp med 12 km löpning. Tog mig runt på 23.50.
Augusti: Min första triathlon. 2 timmar 48 minuter. Med kapacitet kvar. Gav sjuk mersmak.
Sen har jag Lidingöloppet som jag tar som en träningsrunda på 3 mil och så avslutar vi det här hejdundrande känsloåret med Sörmlandsultran 8 oktober. Om det inte dyker upp något roligt i november....
Jag tar med mig detta in i 2012 och drömmer om följande:
Februari: Engelbrektsloppet- 6 mil på skidor
Mars: Täby Extreme Challenge 8 mil.
Maj: Lidingöultran, eller något triathlon om jag är igång och har en cykel.
(Triathlon är en ekonomisk och en tidsfråga: Jag har inga pengar till en cykel just nu, och det är mer tidskrävande att träna simning och cykel)
Juni: Kanske ett triathlon till om jag är igång som sagt.
Juli: Jubileumsmaran. Oh yeah. 3e gången gillt på mara. Dags att sätta ett tidsmål...
Augusti: Vertex Fjällmaraton. Har en plats redan.
Augusti#2: Stockholm Triathlon-MÅSTE. Det var så roligt.
September: Karlstad 6 timmars. Verkar så kul!
September#2: ÖtillÖ...det här är en utopi..något år ska det bli av iallafall. Det ligger i pipen och universum är underrättat.
Sen vore det roligt med en halvIronMan tävling om jag är igång med triathlon.
Men. Men. Men. Jag må vara förskonad från de flesta muskulära förslitningsskador men mitt retledningsfel i hjärtat stökar verkligen till det nuförtiden och det är så motvilligt jag ens nämner det för självklart ska alla då säga att det måste bero på stress och att jag tränar för mycket. Men jag tränar inte för mycket. Jag tränar inte ens normalmycket de flesta veckor. Och just idag har jag ju vilat i 3 dygn. Men idag,var ingen rolig dag. Jag såg till att inte dricka så mycket kaffe. Ordentligt med vatten. Bra med mat. Var så taggad att ta ut mig i Rubins intervallgrupp. Magen är ok nu, för träning iallafall. Men så fort vi började med löpskolningen med ryckiga rörelser så började hjärtat skena. Fick inte stopp på det stående så fick lägga mig ned. Tycker det är jobbigt att berätta för de andra men det är lika bra att berätta att det inte är farligt. Sen sprang vi en intervall 1,5 km och det kändes helt ok. Men sen var det dags för tabataintervaller 15 sek rusa och 15 sek vila. Gick inte. Det började trycka över bröstet direkt och så slog det extraslag och ojämnt. Det var faktiskt obehagligt för första gången. Joggade på sidan. Det gick inte heller. Kände mig uppgiven. Arg. Ledsen. Det är så orättvist. Tänkte att det ger sig men det fortsatte trycka över bröstet så jag valde att gå tillbaks. 2 km. Ville inget hellre än att träna hårt. Tänkte att det är perfa läge att åka till akuten då hjärtat beter sig såhär så kanske de kan mäta med EKG om det är något annat knas än det vanliga. Men iddes inte. Ville hem till Ebba. Och Kristin skulle komma och sova över. Det låter väl bananas, men jag har ju haft det här ett tag så även om det kändes annorlunda idag så kommer jag ju inte rasa ihop.
Så- jag springer till jobbet imorgon. Och ska testa att rusha och hoppa och se om det börjar spöka- bra då att Karolinska ligger på vägen till jobbet.
Plan B är att ta kontakt med min kardiolog och få låna en bandspelarEKG. Jag vill veta vad det är som är annorlunda nu. Och det innan nästa vår, så jag kan satsa fullt ut.
Hälsa. Är A och O. Vi tar den för given allt som oftast. Jag försöker att inte göra det och är glad att jag varit tacksam över alla de träningspass jag genomfört. Nu ska jag verkligen följa upp det här, i övrigt mår jag så otroligt bra.
Första löpningen till jobbet också. Det var på tiden! Trevlig kväll!
Självklart skall du köra Ö till Ö, du var ju grymt stark på simningen i sth-tri och du har sprungit Ultra lopp, det är inga pix för dig!
SvaraRaderaSkrämmande när hjärtat inte beter sig som det ska. Jag hade också ett misstänkt hjärtproblem när jag var yngre, som gjorde att jag i flera år knappt vågade röra på mig - jag trodde att det var farligt...men för några år sen träffade jag en kardiolog som sa att det inte var några problem med mitt hjärta. Bättre att gå till läkaren och få VETA att det inte är nåt farligt, istället för att bara hoppas!
SvaraRaderaTa hand om dig! :)
J*%$*igt irriterande när kroppen krånglar! Speciellt när man har ganska pressat schema och inte kan ta igen förlorade pass hur som helst.
SvaraRaderaJag tror inte jobb eller tidsstress är ditt problem men känslomässig stress har du väl haft på tok för mycket av de sista veckorna. Tänk på att många som gått igenom det du verkar gå igenom (och då får väl vi läsare bara veta en del av det som händer) skulle inte stå på benen och def inte vara ute och springa även om jag tror att det är bland det bästa man kan göra för att läka.
Ta hand om dig och hoppas hjärtat slutar krångla!