Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

måndag 3 oktober 2011

Mindfulness, eller ladda med lugn

Världens finaste hjälte är världsbäst på enkla men helt fantastiska presenter!

Det är så otroligt enkelt alltihop. Den man älskar allra mest. Frisk luft. Natur. Stillhet. Jag och Ebba tog en skogsutflykt längs en stig upp i trollskogen idag. Det var lite sådär höstdimmigt och mulet. Färgerna sprakade men inne i granskogen var det lugna varma toner. Ebba knatade på sina små ben till trots och tittade efter kottar, svampar, löv och grenar. Hon bara gick och gick och jag var helt fascinerad. Inget gnäll.

Jag gick långsamt, långsamt för mig, i hennes tempo. Kom på mig själv att djupandas och liksom försöka suga i mig så mycket stillhet, natur, frisk luft och Solbacka jag bara kunde. För jag vet att jag åker tillbaks rätt in i ett vardagsinferno av visningar, späckat jobbschema och pussel. Jag är så utvilad, min faster har tagit Ebba två mornar så jag sovit till 8 säkert. Vi har ätit hennes omsorgsfullt goda lagade mat och jag har hunnit däcka i fotöljen nedan till tonerna av Vivaldi och slumrat sådär gott som jag så sällan gör. Var säkert en månad sen jag sov längre än 06.30 och samma så vad gäller sova middag.

Man måste stanna upp. Inse att man måste byta riktning eller bara röra sig framåt långsammare. Jag blev inte förkyld och studsar av energi men min kropp har inte låtit mig gå obemärkt ur de senaste veckornas höga tempo- jag har fått nässelutslag och det kliar något galet på armar och bål. Aldrig haft innan. Fått massa bra tips på hur jag ska kuva det men jag är ju mer intresserad av vad det kommer ifrån.
Nu är jag tillbaks i Tokholm och det är visningar med tillhörande skurande i veckan. En ultra på 50 km på lördag, en massa jobb, en massa skoj. God sömn, god mat, rörelse utomhus och massor av Ebba gör att allt detta känns som en lätt match. Nu kör vi.



Min lilla trädgårdstomte med sin morfars mössa som säkert har 40 år på nacken....

2 kommentarer:

  1. Jag inser mer och mer att det nog är på landet jag hör hemma. fast jag vill liksom ha båda delarna. Bo på landet med skogen runt knuten men ändå ha nära till en större stad. Det vore drömmen.

    SvaraRadera
  2. Ja eller hur!!! När man har barn blir det än mer tydligt. Jag bor ju bara i Sthlm pga att Ebbas resterande familj är här- annars skulle vi bo i Jämtland o åka t Värmland så ofta vi kan! :) men man får passa på att göra kul Sthlmsaker här :)

    SvaraRadera