Starka kvinnor

Jahapp. Det blev inte så frekventa blogginlägg som jag tänkt.

En katastrof uppdagades och all min mentala styrka och fokus har fått läggas på att hålla ihop vardagen och ta hand om det bästa jag har, Ebba.

Jag har aldrig blivit så sviken, så lurad. Mer säger jag inte. Det här ska inte handla om det. Det ska handla om det positiva som händer när allt faller i bitar.

Människor som visar sig från en ny sida och sträcker ut en hand och tar ditt perspektiv i sin hand och väger det.

Vänner som bara finns där och visar att du är viktig, att du är fin och värdefull, fast du känner dig som en urvaskad trasa.

Vänner som man inte visste man hade. Vänner som, kommer det fram, varit med om liknande saker, och visar att det går att gå framåt.

Styrkan- som vi kvinnor har, för att vi alltid måste bära oss själva och våra barn och en massa annan skit som män lämnar efter sig när de ränner runt och egotrippar. Den där styrkan som man inte vet om att man har, men får access till när det krisar.

Jag har verkligen tänkt om, tänkt rätt och kopplat in hjärtat i allt jag gjort den senaste tiden. Jag har så fina vänner, så fin familj och jag får inte ta dem för givet.

Därför har jag bokat flyg till England för att hälsa på min fina goda klarsynta vän Carmen. Och återse landet som var mitt hem i 5 år under en viktig tid i mitt liv. Sen släppa lite kontroll och härja i London 2 dagar med min bästis och en fin vän till.

Tänk er att ha en kompis som ni sovit middag med när ni var 1 år? Tänk er att 30 år senare är hon fortfarande din bästa kompis? Häftigt va?!

Jag är rätt knäckt. Det var länge sen jag kände mig såhär nedbruten och jag ska ta lärdom och jag är så på det klara med vad jag behöver för att må bra. 1) Vänner och familj 2) Sömn 3) Träning 4) Jobba med meningsfulla saker.

Bilden ovan är från när jag var i Biarritz 2007 på surfresa. Den glada tjejen ska jag hitta i mig igen. Hon är stark, både fysiskt och psykiskt. Hon har massa energi och livsglädje. Hon går sin egen väg men tar ansvar för det hon gör. Nu är hon också en mamma och Ebba kommer först av allt men jag måste få ta stor plats ett tag för att orka vara en bra mamma.

Jag har tänkt på alla kvinnor som måste vara så starka hela tiden. Starka, modiga och jag tycker det är så konstigt att vi inte har bättre självförtroende och tänker högre om oss själva. Vi är ju fantastiska. Jag är omgiven av starka kvinnor som jobbar sig fram, får vara dubbelt så duktiga och gör fantastiska saker. Men etablerade roller är fastvuxna känns det som ibland, man frågar min sambo hur det går på jobbet, mig frågar man om hemmasaker. Trots att det händer massa spännande saker på mitt jobb.

Först ska jag lyfta mig själv, men sen vill jag jobba med att lyfta andra. Kvinnor. Som gör underverk i det tysta varje dag. Som förlåter, sväljer ilska och förtret, som sover för lite och gör revolution och karriär men oftast ändå drar tyngsta lasset hemma. Som behöver få känna att "jag kan". Har så mycket ideer men likt naturen som down-sizar på hösten och likt dagsljuset som blir mindre, så ska jag försöka tona ned och förenkla ett tag. Samla kraft och lägga byggstenarna på varandra i rätt ordning igen.

Och skriva, för det är ju det roligaste jag vet!

Ha en fin vecka.