Frihet

Läs detta..

Är jag fri? Är du det? Är jag fri om inte du är det? Var går gränsen? Vem är fri? Vad är frihet?

Ska jag bry mig om min, din och mina närmastes frihet? Med vårt globala liv, där var och varannan kompis har varit minst ett år utomlands både när och fjärran- vad klassas som medmänniska?

Är det ok att jag sitter här och oroar mig för min privatekonomi när de, som om jag tänker globalt, är mina medsystrar får vädja till sitt lands kung för att släppas fria efter att ha gjort något som iallafall jag tar redigt för givet- köra bil!

Ja det är väl ok just nu tycker jag för jag måste gräva där jag står. Det här turbulenta året har jag, för att jag ska framöver kunna göra mitt för världsbalansen, fått vara lite ego och tänka på mig och min själsliga hälsa. Och det måste jag göra i framtiden med. Och det är inget svältande barn i Darfur som mår bättre för att jag negligerar Ebba för att ge massage/träning för att få in pengar till Unicef heller. Jag fick ihop över 8 tkr förra året men oj vad less jag blev på att be om det. Och tjata.

Jobba gratis som instruktör funkar inte heller- men att ge de pengar jag tjänar där till välgörande ändamål- som jag kollat upp (och delvis själv är med och reviderar) det funkar.

Så det gör jag. Och det hjälper mitt dåliga samvete. Ingen kan göra allt. Alla kan göra något.

Vad gör du?

Jag vill göra mer och har massa ideér och tror jag har människor runt mig som också vill. Måste ta ett nytt grepp iallafall för att be folk donera via sms kräver massa energi- men ger inte så stora pengar. Men allt har sin tid.

Idag är jag utvilad och det är nog bra för det ska tas EKG i eftermiddag. Hjärtat brukar må bäst när jag sovit bra- rätt logiskt. Blir inte så förvånad om den stelbenta sjukvården frågar om jag inte funderat på medicinering och att vila.

Är väldigt glad över den förstående kardiolog jag träffade 2003 som sa att det är nog bra att du tränar- då får du ett starkt hjärta som klarar mer! Som tyckte det var jättekul att jag skulle springa Sthlm Marathon 1 månad senare.

Imorgon ska vi ha ett långpass på jobbet som jag organiserar. Jag har varit lite opedagogisk i frågan hur långt och fort folk vill springa och har nu ett spretigt gäng att samla ihop runt en fin runda, med möjlighet till att kliva av, fortsätta, jogga och springa. KUL! :) Ska bli riktigt roligt. Har vilat igår och idag och benen börjar vakna från sin post-WOÅ-dvala och undrar när det blir springa av?

Ha en fin tisdag!

Målsättning för juni

Vardagslyx från NY courtesy of Kakan- TACK! nam nam!

Måndag. Lovandet och planernas dag. Satsandets dag. Dagen då man vet vad man tänker göra denna vecka. Jag vaknade klockan fem av min goa lilla trollunge som ville gå upp. Jag tog stortäcket till soffan och stöp där. Slumrade framför Mumintrollen i en hög av alfapetbokstäver som hon fått tag i någonstans och hällde över mig. Tog det verkligen lugnt imorse, vägrar stressa. Det gör ont i varenda muskel- vad har jag gjort? Ja just Workout Åre :).

Så trots att jag är så trött så ögena gör i körs så är jag så laddad. Jag har träffat så fantastiska människor i helgen och har fått massa ideér och inspiration. Nu gäller det bara att vara lite klok och inte kasta mig in i för mycket. Förenkla och göra det man är bra på- lättare sagt än gjort!

Det är även ny månad och ett nytt fokus. Det här får bli en mellanvecka där kroppen får återhämta sig från..tja jag vet inte, maj i sin hela galenskap. Jag börjar om på ny kula helt enkelt, mot nya mål- kortsiktiga som långsiktiga.

Såhär såg målet ut för maj.

Har väl gått ganska bra. Men det som händer när man inte stämmer av längs vägen var man är, det är att man inte märker när man inte är på väg mot målet längre. Lite som att orientera med näsan i en karta men inte titta upp för att se om man är där man tror att man är.

Jag är nöjd med var jag är. Det jag misslyckats totalt med är att sova ordentligt. Ringa min kardiolog har jag inte heller gjort men det ska bli av.

Juni - målsättning

Det är så mycket jag vill göra! Förutom att börja satsa ordentligt på min egen löpning, vill jag vidareutvecklas som instruktör, umgås med nya och gamla vänner och självklart upptäcka världen med Ebba. HUR hinna? Hur kunna göra allt med glädje utan att det blir stressiga punkter på en fullspäckad agenda? Jo- jag planerar, letar synergier och ger utrymme för total avkoppling!

Avseende min egen träning: Så är det dags. Dags att ta av mig segkoftan. Spotta i nävarna. Satsa som en stjärna. Bli mitt bästa jag. Det tar ju nu inte en månad- det kommer ta år men nu sätter jag kompassen på mål som är realistiska med en touch av rysning för de är tuffa för mig. Mål som kräver disciplin, lite smärta, mycket pannben och mer fokus på detaljer. Bra skor. Bra sömn. Bra mat. Bra återhämtning.

Men även njuta. Jag och Sara pratade om det i helgen- att njuta när man tränar. Att man saknar det när man får blodsmak i en intervall.

Jag måste få till pass där jag bara rullar fram för jag var en rätt bra löpare även när jag bara njutlöpte. Så det ska in såna pass med- men de får bli på vägen till jobbet!

Målet för juni är alltså: Fortsätta med 3-4 löppass per vecka. Ett långpass, ett intervall, ett med backe och ett tempo. Tuffa till intervallerna, köra 3 riktigt bra långpass med fart under 6min/ km. Jobba med backe- ta mig till Bruketbacken ute hos mamma och köra två riktiga kräkpass där.

Jogga till jobbet några gånger och njuta och skutta sådär som jag gjort och som väckte löparglädjen från början. Inte glömma det. Aldrig glömma det. Anmäla mig till Vertex och träningen i år ska vara hårdare och vassare och tuffare. Jonas Buud sprang Comrades i sub 4 min/km fart över 87 km...då ska väl banne mig jag kunna tugga på runt mina hemmafjäll i 8min tempo? No? NO? YES! (Hjärnan har förträngt hur jag var beredd att kasta löpskorna till renarna och ta in på ett vindskydd och leva på nödproviant tills Fjällräddningen behagade plocka upp mig).

Mål för Sthlm Triathlon: Simma minst två pass. Cykla minst två pass. Alltså skaffa baddräkt. Och cykel. Alltså lära mig simma. Och cykla. Jag lovar- varenda blooper som sker under min triathlonsatsning ska jag bjussa på. Ett gott skratt förlänger livet och om mina vedermödor i dessa för mig rätt nya discipliner kan få någon att skratta så är det ju värt det alla gånger! Det låter väl inte så mycket att simma och cykla 2 gånger men jag vill inte lämna bort Ebba i tid och otid. Kanske får snurr på detta sen. Cykla till jobbet med en extra sväng, simma istället för ett löppass. Vi får se.

Sen har jag som mål att köra ett av Jessicas spinnpass. Fantastiska Jessica som liksom jag har svårt att låta bli att försätta kroppen i diverse yogiska konstellationer så fort hon sitter still. Jag vill ha inspiration och fick det av Monica Björns pass som jag hann se men missade Jessicas pass.

Jag vill fortsätta vara med och coacha på löppass. Tiden i juni är rätt knapp men jobbet lugnar ned sig från den 20e och framåt.

Fortsätta göra allt det som gör att jag studsar och skuttar fram genom livet, på jobbet, till jobbet, på mataffären, till dagis, när jag städar, när jag hänger tvätt. Som gör att rörelseelden fortsätter brinna. Byta bloggportal står på agendan också.

Men idag handlar mest om att komma isäng så tidigt som möjligt. Tvätta ett berg med träningskläder, betala räkningar, laga matlådor och gosa i en liten trollnacke.

Hoppas Du vet vad du vill göra denna vecka, att du vågar satsa mot dina mål, vågar försöka.

Workout Åre- Endorfinjakt- kulmen dag 3

Kamelonter- vinner inte på skönhet- men skön'het- bästa skon för inomhuspass

Delar av mitt bästa gäng på väg ned efter Fjällpuls

Jonas Nordin pekar med hela handen och säger " burpees"

Polarlöpning med Magnus Hagström- en av mina nya inspirationskällor

Energikälla #1
Energikälla #2

De senaste fyra dagarna har varit väldigt: * Utmattande * Inspirerande * Intensiva *Fascinerande.

Utmattande för att jag är trött. Behöver redig vila. Inspirerande för att jag har fått umgås med, träna för och lyssna på människor som jag har respekt för och vill lära av. Intensiv för vi har både hängt, tränat, hjälpt till och jag har haft mitt pass. Fascinerande för att det är så underbart att se vad rörelse, i grupp, ute som inne, till musik eller inte, gör med människan.

Det är underbart att se hur ett tonläge eller ett ord från en instruktör som redan förtrollat sin klass kan höja energin i rummet.

Det är grymt att känna hur kroppen svarar fast den kanske egentligen tycker att den svarat på "hallå orkar du" lite väl många gånger.

Det är så spruttibangbangenergigivande att få hänge sig totalt och egoistiskt- fast altruistiskt ändå- till muskelnedbrytning, endorfinjakt och njutning en hel helg med en av sina bästa bästa vänner, och samtidigt träffa nya.

Endorfinjakt dag 3

Vaknade som vanligt tidigt tidigt söndag morgon. I en parallell tid hade jag velat knyta skor och springa iväg ensam i fjälltystnad på en morgonrunda men idag var jag lika sugen på att springa på fjället, med ett gäng efter mig. Eventuellt före mig.

Frukost blev det inte mycket med. Ägg, lite frukt och kaffe! Ca 20 stycken laddade väntade kl 09.00. Gjorde en snabbkoll av skor. Mycket nya fina som vi skulle lera ned sen. Mycket pigga blickar och hårda ben!

Utmaningen var gruppens spridda träningserfarenhet, lutningen, och att kunna få ut backteknik på ett vettigt sätt. Att ha kul- det är jag bra på så det var jag inte orolig för! :)

Så vi började gåjogga upp mot Tott. Regnet strilade snällt. Vi stretchade och gick igenom överkroppen vid Tott. Testade överkroppsteknik under jogg bortemot starten på solstigen. Där gick vi igenom teknik för nederkroppen och lade ihop alltihop för att börja klättringen som är tuff! För alla, oavsett nivå. Men det gick jättebra- i olika tempon.

Sen kommer njutlöpningen där man får skutta och hoppa över stock o sten på en fin stig ut i Tottbacken. Här körde vi intervaller i 10 minuter och de var så duktiga, vilken förändring i stegfrekevens och hållning på bara 1 km jogg. Bara rös och mös för mig själv och peppade så mycket jag kunde.

Sen rullade vi ned via en smal skuttig löpglad stig ovanför Tott för att öka till dunder och brak fart nedför mot byn. Karin var helt fantastisk som hjälpis och såg till att ingen blev ensam. TACK!

Rosiga kinder, glada miner och endorfinstinnhet var mitt mål och det uppnåddes med råge. Fick så mycket fin feedback och tack, kramar och leenden så jag kommer inte kunna vara trött och seg imorgon när jag tänker på det det. Tack! Alla som var med! Löparglädje och kärlek!

Något urlakad gav jag och Karin oss i kast med Body Combat. Bål och ben undrade vad i helskotta detta var fråga om men den gamla kampsportaren i mig älskar att sparka och slåss om än i luften.

Fick sedan åka bil ned med Magnus och Sara som fick parera min verbala diarre heeela vägen till Sthlm! Tusen frågor hade jag.

Väl hemma möttes jag av en blomma och ett kort med den här texten:

"Till världens bästa mamma på Mors Dag

Puss o kram Ebba "

Och då liksom brister ju bara allt. Det är ju inte Ebba förstås som ordnat detta utan hennes pappa men det är ju precis det jag vill vara, världens bästa mamma till henne. Och det kan jag vara när jag får åka bort och fylla på batterierna. (Sovskafferiet gapar dock lite tomt.)

NU laddar jag om. Det är nya träningsmål. som ska uppnås. Jobberg som ska betas av. Det här triathlonet börjar torna upp sig på horisonten och det ska tydligen till en del material för det. Träna i vatten och cykla ska man också helst ha gjort visar det sig. Har fått instruktion idag i hur jag tar av våtdräkten så nu känner jag att jag är på G! Eller hur? :).

Tack Thomas, Marianne, Therese för ett fantastiskt event- bättre o bättre!

Karin för en supermysig helg

Min bästa mamma, Ebbas farmor o Ebbas pappa för hjälp med passning

Sara o Magnus för skjuts hem...

...de som var med på mitt pass

alla instruktörer

och alla andra som gjorde den här helgen till något riktig fantastiskt!

Från Sumpan over and out.

Workout Åre - endorfinjakt dag 2

Bildstrejk! Och jag som verkligen fotat som en duktig paparazzi idag! Nä! Det har jag inte men fotat har jag.

Bloggar mer om alla äventyr imorgon och bjuder på biljder men sammanfattar dagen såhär:

0630 start
0700 frukost
0800 yoga
0930 Polarlöpning med Magnus Hagström (där jag fick vara lite hjälpis- verkar vara min grej! :))
11.30 Lunch. Pyssel. Spärrat mina kort eftersom min plånbok försvunnit...första gången i mit liv. Grattis!
13.30 X-fit Express med Jonas Nordin.
15.45 House- danspass med Per Markussen
16.30 spa med Kakan
19.00 god middag. 2 backningar.
22.30. säng...alltså nu....

Ni får ursäkta det här urbota dåliga blogginlägget. Bättring med bilder kommer. Det är bara så att fokus i kroppen skjuter fokusen på ord åt sidan och imorgon på vägen hem kommer det bubbla ut genom fingrarna istället.

Jag ser fram emot mitt pass- som är utmanande. Det är lättare att hantera olika nivåer på ett pass där alla hålls likt får inom en avspärrning- eller till och med fastfjättrade på en cykel.
Men jag vet hur jag ska göra :). Har fått så mycket inspiration av duktiga instruktörer i helgen.
Duktiga deltagare och folk som utmanar sig själva- och rör sig med glädje som drivmedel men även som mål. Sunt!

Har suttit och snackat med Sara vid maten och efter. Det var nästan "20 frågor" och vi redde ut var vi bor, var vi bott, var vi jobbar och vilka skor man ska ha! Vid skrivandets stund har även Sara fotat mig när jag sitter dubbelvikt med benen rätt upp i en fotölj (ja bild kommer) . Så typiskt mig att alltid apa mig.... :).

Läste just hennes inlägg om lite egentid. Det är väl det jag saknar om något under den här helgen, bara sätta av och springa för mig själv. I mitt tempo på leriga stigar med andäktig utsikt. På mina gamla stigar.
En annan gång!

Hörs imorgon!

Endorfinjakt i dagarna tre - dag 1

Efter 9 timmars underbar sömn inramad av Louise Boije af Gennäs nya och DN på andra sidan rullade jag och Karin iväg mot Åre. Jag ska inte sticka under stol med att jag var så sömnig. Lite kaffe i Ytterån. Rulla vidare. Åre mötte oss med Åreväder. Jag älskar Åreväder. Det regnar lite, det är moln som man nästan kan ta på och det är mysigt inne som ute.

Planen var att reka banan inför mitt pass på söndag. Mitt pass som gick från ett "kan inte du ta några med och springa på fjället" förra året. Till att 40 pers (vilket jag satte som max) vill följa med och springa och andas fjälluft. Jättekul. Jätteutmanande. Hur ska alla få plats?
Hur ska jag få med alla, på alla nivåer? Man får tänka till och ta sin kompis till hjälp.

Jag i mitt rätta element

Efter skratt och skutt på lederna runt Fjällgården ramlade vi in på arenan och Workout Åre som var i startblocken. Vi kittade oss som nedan och fick ett fantastiskt hotellrum- som alltid! :). Lunch och naprapatbesök hann jag med vilket hintade om att jag har något knas i min L4, L5 med nerver inblandade....ja inte så mycket att göra åt nu.

Grindvakterna som Sara kallade oss

Fick köra Functional Moves med goa Jessica Clarén och sen CX30 med Fredrik Andersson. Två fantastiskt roliga pass med suveräna instruktörer. Jag försöker känna av kroppen hela tiden: Försiktig med ben, ös på med bål, ös på med armar.

Sen fram med cyklar för Thomas Midnattsspinning- som numer är en klassiker.

Middag käkade vi med eminent sällskap: Magnus Hagström, Nils Torring, Sara och Monica Björn.

Och Kakan och Mallan! :) Och nu ska vi sova för imorgon är det fullt ös makalös i jakten på återkommande endorfinkicker i träningens fjällmecka!

Sov så gott!

Fjällglädje

Mitt gamla hus
Min gamla kontorsutsikt

Fick jag när jag, 5 timmars skumpig sömn till trots klev av tåget efter en stenåldersfärd i SJ's regi. I morgonsol. I luft som har en hint av ljung i sig.

För jag är i min stad. Östersund vad staden jag valde, som jag skulle bo i länge länge. Där jag satte mitt namn på dörren på en liten etta jag köpte. Där jag skidade på sjön på lunchen. Hade 1 timma till stugan i fjällen. Som jag lämnade för Sthlm när det började sparka inne i magen. Som jag saknar så mycket men alltid kan återkomma till några dagar då och då! Man kan inte få allt- men lite av varje.

Finaste Karin mötte mig och jag åt frukost hos henne och hennes fästman :). De bor runt hörnet från där jag bodde och det var en absurd känsla att knata ned samma gata som jag gjorde då för bara 2,5 år sen när jag var på väg till jobbet. Med fjällen som fond och Storsjön som spegel.

Kändes nästan som det var igår när jag klev in på gamla kontoret. Fika 9.30 som vanligt med mina kollegor. Lunch med Maria Henrik och lilla fina Lo (5 månader) på Törners.

Har annars suttit och jobbat med Lidingö Challenge hela dagen. Kul! Superkul.

Fick också veta att fina Sara kommer upp till Workout Åre. Toppenroligt.

Nu tar jag det lugnt hemma hos Karin. Äter sushi. Ska sova sova sova. Imorgon ska jag ha roligt tränigt och svettigt!

Vi kanske ses i helgen? :)

These are the times

Så sant. Så enkelt. Så fruktansvärt svårt. Från Anders Olssons föreläsning

Det finns en tydlig anledning till att jag inte är fotograf

Såhär är livet just nu.

Det är tidig morgon, sen kväll. Blöjbyten och SL-byten. Dataväskor och dagisväskor. Det är vittnesmål i tingsrätt och det är löpträning och en sa***s massa jobb. Jag har ett mantra jag tar till när det är lite för mycket- vilket alltid beror på att jag släppt in saker i mitt liv och sagt "ja".

Tänk en minut på varje beslut

Nu menar jag ju inte alla beslut- vissa tar längre tid. Men jag låter varje beslut ramla ned i magen innan jag tar det. Så blir det rätt. Eller nåt. Rätt för mig blir det iallafall.

Har sovit alldeles för lite. Jag som stupar som en klubbad säl varje kväll vred o vände mig igår. Upp tidigt. Stora svarta påsar under ögonen. Men glad och full av energi ändå!

Ogilla: Lämna Ebba i 5 dagar.

Gilla: Åka till ÖSD och sen Åre för ren ego-endorfin-boost- madness!

Nattåget går 21.22 och jag ska bara stoppa i öronproppar och tvångsvila hela vägen upp. Imorgon väntar bästa Kakan på mig med en ring på fingret och sen är det jobb på ÖSD kontoret, och träffa goa vänner på schemat. Och sova.

Fredag åker vi till Åre och jag ska reka en bra bana för ca 40 stycken deltagare på mitt pass! Ska bli jätteroligt och utmanande att få med alla - och ge alla en utmaning!

Nu har jag inte tränat sen söndags och tänkte ge mig i kast med ett löppass med Running Sweden om en stund. Sen lite mer jobb. Sen åker jag! :)

32 ansofisticerade år

Ett fantastiskt år i bilder

Ebba vilar under hjortronplockningen i Ottsjö
Mys med mamma

Surfing i Marocko januari


Nyår


Middag på Parma med trollet

TEC- min första ultra- april

Det är pappa som kommit på begreppet "ansofisticerad". Jag skulle skriva en sammanfattning på mitt specialarbete i gymnasiet, som jag skrev på engelska. Jag var less på det fyrkantiga språket och skrev lite skämtsamt. Det var inte sofistikerat, inte osofistikerat. Det var ansofistikerat! :).

Jag är 32 år ung idag. Det senaste året har jag radikalt föryngrat mig själv. Jag är friskare, starkare och gladare! :) Jag har också hittat ett centra i den känslomässiga pendel som slagit än dit än dit som en öppen dörr i storm.

Jag vet vad som är rätt för mig. Jag vet vad som är min sanning, vad som är viktigt för mig och alla beslut jag tar- tar jag utifrån hur det påverkar det viktigaste i mitt liv.

Det är en enorm trygghet. Det förskonar mig inte från sorg, svek och misslyckanden. Men det ger mig styrkan att veta att jag gjorde mitt bästa, agerade utifrån vad hjärtat sa och att jag duger ändå även om det inte gick bra.

Det senaste året har jag lärt mig att man kan vara älskad men ändå bli, lurad och sårad. Man kan förlåta något man inte trodde var möjligt och man kan separera och det kan funka det med. Bara hjärtat bestämmer.

Jag har väl alltid anat, och är uppfostrad med att jag kan allt jag vill. Men jag har tvekat och fegat sen tonåren. Nu är jag förbi det där tramset. Jag kan allt jag vill- och jag vill att andra ska känna det med. Det kan ta tid, det kan ta kraft men allt du vill kan du få.

Jag har just varit på Anders Olssons föreläsning och tårarna rann och skrattet flödade. Helt fantastiskt. Så inspirerad. Vilken människa- värmlänning förstås.

Hans väg tillbaks från sin skada och ett katastrofalt bemötande från svensk sjukvård började under hockey-VM 2002. Pappa dog precis då, när Sverige åkte ut i kvarten. Mitt liv tog också en annan vändning då med om än mindre positiv- just då.

Ju större sorg du har känt, desto större lycka kan du känna. Spannet ökar. Resan upp blir längre, fallet ner brantare men utan dessa turer är livet bara en grå gångväg på fula stödhjul.

Det här året har allt bara ökat i mitt liv.

Lyckan. Sorgen. Kärleken. Träningen. Distanserna. Mjölksyran. Utmaningarna.

Jag räknar med, och kommer se till att det fortsätter så- i ett första steg i ett föryngringsår till. Sen resten av livet.

Ha en fin dag!

Sprungit ifrån formsvackan

gjorde jag igår. Den där sega känslan i kroppen. Man måste springa 4:30 tempo för att bli av med den tydligen så vilken tur att jag gjorde det då, en liten stund. Den ligger där och skakar ute på Gärdet någonstans och kommer inte åt mig.

Idag vaknade jag i mig själv igen, med den sega känslan ersatt av majrus. Vårglädje. Livsglädje. Som jag får av den här tiden på året. När det är för mycket på agendan. Men jag är så vuxen (32 år imorgon, 80 år i skallen, 25 år i kroppen- alltid!) att jag vägrar stressa. Jag gör det jag gör, just nu, har en lista för det jag ska göra sen så jag vet att jag inte glömmer det.

Min kropp har satt sig tillrätta. Fick 17 km och är nöjd. Har fruktansvärd träningsvärk då jag gjorde situps- sä jäkla 80-tal eller hur? i lördags. Inte bara planka alltså utan situps. En chock som förtjänar en löpsedel- Magchock i Sumpan! Read all about it. Jag var tvungen att köra lite styrka för Kakan kommer att skratta åt mig när jag kollapsar under något pumppass på Workout Åre nästa helg.

Var var jag nu.. Jo jag är pigg! Formtoppad! :). Ofrivillig vila inträder i form av ett fiktivt datoriserat berg av jobb. Verkligen galet mycket. Har idag, på mig endast halva imorgon då fantastiska Anders Olsson kommer och föreläser på jobbet och jag på eftermiddagen och kvällen vill hänga med Ebba (som jag knappt kommer se röken av på en vecka sen), och mina vänner. Sen onsdag då eftermiddagen går åt till att vittna på Stockholms Tingsrätt. Sen går tåget till Östersund.

Längtar. Men för att kunna njuta i ÖSD måste lite saker vara på plats. Inte så lite heller.

Hoppas att ni mår bra efter helgens äventyr- vare sig det var att springa Göteborgsvarvet, Aidsloppet eller överleva en tur till IKEA eller Plantagen.

17 glada km- 12 för mig 5 för Unicef

Jag i någon konstig stretchpose efter loppet. Foto: Helena

Jag var inte glad imorse. Så jäkla seg, vad är det med kroppen? Vakna! Det är söndag- på söndagar springer vi långt. Minst 2 mil. Inte?

Lyckades iallafall administrera och få till logistiken att jag+ Ebba+ picnic+ombyte skulle samtidigt kunna vara på Gärdet inkluderat att jag skulle sprungit dit, genom att Ebbas fantastiska farmor helt enkelt också kom dit. Med Ebba och packning.

Låg som en utslagen trasa på soffan hemma men pallrade mig iväg vid 10.30. Och jag vet ju hur det funkar- ju segare jag är innan- desto bättre går det sen. Men mina ben är lite sega efter borsows, backar, och spinning igår så tog det lugnt och la mig på 5:40 fart in mot stan. Jag lyssnade på John Farnhams " You are the voice" ca 5 ggr....den e bra ibland.

Lullade på så att jag skulle landa på 12 km framme vid Gärdet. In på sju-elvan där jag införskaffade nödproviant- 2 bananer, 1 proteinbar, 1 cola. Nu är det så att jag tillhör cola light generationen och inte dricker cola. Men det är en suverän sportdryck. Du måste bara få bort kolsyran för den gör att vätskan inte tas upp lika lätt i magen.

Så med 2 bananer i sportbhn och en cola i vänstertass och proteinbar i höger lullade jag vidare mot starten för Aidsloppet. IF Linnea var med och organiserade, så även underbara Friskis o Svettis. Ett jättebra initiativ där alla pengarna går till Unicefs arbete med HIV och AIDS.

Mötte upp mina finisar- Helena, Marika och Sofia och stretchade lite och drack cola, åt banan och drack mer vatten. Fick en kick av colan men kände att jag inte ätit ordentligt för att dra ut 17 km på så lång tid. Fick även syn på söta Sara som var där med sin grabb. Jättekul att få ett ansikte på denna, som jag visste, redan trevliga fina person!

Jag hade inte bestämt om jag skulle springa fort, eller springa lugnare och tjöta med tjejerna och peppa dem. Helena skulle springa 10 km så det var Sofia och Marika som skulle vara sällskap. Min Garmin hade dött batteridöden och Iphonen var på low. Inga kilometermarkeringar. Bara att springa iväg old school.

Kändes jättekonstigt att inte ha någon aning om hur fort man sprang, på ett lopp liksom, jag är ju så seg och nu var jag dessutom tokhungrig, hade 12 km och gammal mjölksyra (keso?) i benen. Men jag sprang. Bara sprang liksom och sprang dessutom fel när jag hälsade på Mia så där lägger jag till 20 sekunder. Kollade resultatet nu, 24:12. Minus minst 20 sekunder plus att jag inte stack iväg i starten men sånt får man skylla sig själv för.


Alltså 5 km på 23:50 ca. Med 12 km i benen. Utan att verkligen ta i.

Angenämt. Kan jobbas på. Snigeln har börjat röra på sig.

I mål (där jag vek mig i spurten för en annan tjej..för att jag helt saknar tävlingsinstinkt gentemot andra) väntade Ebba, hennes farmor och gott fika. Sen kom Marika på snygga sub 30 minuter för första gången och sen Sofia strax efter, och så Helena på runt timmen på milen. Bra jobbat tjejer!

Vi satt i solen och hade det gott. Det var en föreläsning från KS i Huddinge om AIDS och HIV utvecklingen, bra livemusik (som jag o Ebba dansade till) och en skön familjär stämning.

Två saker dock jag hade önskat:

1) Kilometermarkeringar- ja det är bara 5 km men många vill veta och har inte GPS på sig.

2) Gärna Vitamin Well men bubbelvatten gör sig inte efter lopp i värmen. Det fanns vanligt också men mht miljön etc etc så bättre med uppmaning att ta med eget och sen fylla på.

Jättemysigt lopp och rekommenderar det verkligen. Det är så många toksponsrade lopp i Sthlm med trängsel och dyr anmälan så detta sticker ut som en trevlig välgörare! Tack för idag!

Hann också prata lite med Ingrid Andrén från IF Linnea som jag pratade med under TEC men sen tappade bort!

Väl hemma är det bara att ta itu med söndagsbestyren: Tvätta, laga mat, förbereda veckan- som är rätt stor med Jämtlandsresa, massor på jobbet, Lidingö Challenge och det vanliga.

Njuter dock av att sitta på balkongen och mysa med Ebba. Man hinner göra det man ska tids nog.

Veckans träning---tja två halvruttna löppass med min insats mätt, ett spinnpass med lite styrka. 17 bra kilometer idag.

Kommande veckas träning: Lugnt lugnt lugnt och så all in på Workout Åre i helgen!

Sen ska jag börja med en ny struktur. Börja om. Helt. Ta en veckas lugn träning och sen: Bli snabbare, uthålligare och starkare. Allt på en gång. Och förberedd för triathlon.

Häng med! :)

Formsvacka- men mammaformtopp

Ebba kollar att hjälpmen sitter rätt!

Paus i fårmatningen för eget intag

Efter en sån här dag slappar man gärna framför Pettson med DN

Idag har varit en superdag! Vickade spinning imorse. Trodde jag hade fusklappen på gymet. Visade sig inte vara fallet- fick snabblyssna igenom för att sätta intervallupplägget rätt. Missade en låt :). Jag freebasade och sa - vi kör fartlek i takt med musiken (Pakito's Living on a video). Gick kalas det med. Som det mesta gör om man bara är där man är.

Handlade med mig jordgubbar, det är dit min lön går. Till litervis med jordgubbar. Å andra sidan går det inte till nattklubbsentré (heter det så eller slutade man säga så för länge sen?). Inte till rosévin. Inte till mojitos på flashiga uteställen med mysko namn. När jag gick ut hette det "Heaven". Nu heter det "Solidaritet" och "Imperiet". Driver de med mig? Undichi? Eller var det Gnocchi? Har man tagit ett glas kanske man snurrar ihop det, schka vi till Perestrojka? Nej Socialismen? Nej Pasta Penne! Dit! Dit ska vi!

Ni hör lite bitterhet och förstår, för ni är så kloka och synska att jag skriver detta ensam hemma en lördagkväll iklädd en fläckig klänning, tofflor och har torkat nummer 1 och även nummer 2, jajemen, från diverse möbler i lägenheten och är bara O G L A M O R Ö S. Slå upp det och där hittar ni mig i encyklopedin.

Och se där ett sidospår...kom iallafall hem till en sjövild Ebba och tänkte att det enda rätta är att ut och cykla. Det är såhär: Jag har aldrig cyklat med Ebba. Det har inte blivit av. Ebba har cyklat med sin pappa och vi har en gemensam cykel med barnstol. Den försökte jag identifiera och till slut fick jag fram den. Fick Ebba i stolen och så rullade vi till Augustendals 4H! Jättemysigt, vid vattnet nära Pampas. Vi åt jordgubbar, tittade på får, matade får, gungade säkert 30 minuter och sen fick jag en sån där mindfull stund...Ebba lekte i sandlådan och jag fick sitta i sandlådan (tro fasiken inte någon annan förälder satt i, de var ju där i par och satt tillsammans runtomkring) och sola mina ben och bara ...vara! Bara vara det var så underbart.

Sen tittade vi på ninini = kanin. kaka= höns och hätten= hästar. Sen åkte vi hem och jag försökte spara mina stackars trötta ben i backarna genom att kliva av men Ebba sa- "Backe. Mamma där sitta" och pekade argt på sadeln! BRA PT material i den tjejen.

Jag är varm och go i hela kroppen. Haft en så skön prestationslös dag. Velat åka på middag med tjejorna men har ingen bil och blir lite lat med att ta tunnelbana iväg. Sitter här med Veronica Maggio och porlandet från fontänen i Lötsjön i öronen. Mjölksyra i benen. Mycket mat i magen och sol på huden och i mitt hjärta.

Igår...däremot. Runt kl 15.00 var jag inte på topp. Jag skulle ta mig hem från jobbet. Springa backarna två gånger, köra ett riktigt hårt pass. Jag kom knappt hem. Helt stum. Trodde jag skulle bli riktigt sur när jag kom hem. Men det spelar ju ingen roll. Det är viktigt med skitpass. Viktigt att få slita. Det finns ingen bättre känsla än när det släpper, när det lossnar på riktigt. Då blir den njutningen starkare för att man fick kämpa innan.

Sen vet jag inte vad den beror på. När jag låter träningen ta plats i tanken, så tänker jag hur jag ska tillbaks i form- vila mer? Vila helt? Köra hårdare? Lägga in ett långpass? Vila söndag? Måndag?

Måste ju vara i form nästa helg så jag orkar ta till mig all träning som står uppdukad då. Vill verkligen kunna vara med på mycket pass och då måste jag vila rätt innan.

Kroppen säger att den saknar ett långpass. Jag tycker det känns hackigt med alla korta pass (1 timme). Ryckigt. Oflyt-igt. Oharmoniskt.

Så imorgon..på något sätt, jag är ju en mästare på att pussla ihop det och with a little help from my friends och familj så ska jag ha kakan och äta den. För jag har blivit norpad på andra kakor så vissa ska jag bara ha. Jag vill springa Aidsloppet, jag vill springa långt och jag vill ha picnick med tjejerna och Ebba. Put it to the universe.

Grattis! Alla som sprang Göteborgsvarvet idag. Det är många som gjort kanoninsatser- och kanontider. Det man ofta glömmer när man springer sina sista långpass inför lopp är att man då ofta är rätt sliten från mycket träning, och när själva loppet kommer är man ofta utvilad. Och kan springa snabbare än man trodde! :).

Så vi får se vad morgondagen landar i. Något bra, något i solen, något med löpning och med fina vänner och massa jordgubbar och bus med Ebba!

Håll dig frisk- och lycka till på Varvet

Kyler ned benen i Ottsjön dagen efter Vertex

God morgon!

När man har mycket att göra på jobbet och måste jobba över ( läs inte jobba mer än 35 timmar men jobba 5 dagar iaf...) då får man unna sig latte och jordgubbar. Det gör jag idag. Vet fortfarande inte om det är allergi eller en jäkligt envis snuva som retar men hoppade att träna imorse och väntar och ser hur det känns efter lunch. Vill verkligen köra ett riktigt backpass- med långa backar för att bli backstark. Men om kroppen jobbar med att reparera sig- så ska man inte bryta ned den med träning. Så väntar lite...men har träningkläder med mig och är taggad att springa hem!

Jag fyller år om 5 dagar. Det är ingen biggie men jag önskar mig några saker. Som jag nog får införskaffa själv men jag put it to the universe som jag och en av mina aussie sisters brukar säga.

Ekonomin är skral och jag har inte hunnit kränga de saker jag tänkt på Blocket. Allt jag önskar mig har med löpning att göra- för i övrigt har jag allt jag vill ha (och lite till!). Tid- får man fixa själv.

Jag önskar mig:
1) Kompressionsstrumpor från Gococo

2) ett pulsband till min Garmin 110

3) 2 kettlebells 12 kilos

4) presentkort på nya löpskor

5) En cykelhjälm och cykelbyxor inför mitt triathlonäventyr.

Det är Göteborgsvarvet imorgon och sisådär en 50-60 tusen som ska springa. Vilken folkfest! Jag har skrivit lite tips om hur man laddar för lopp här.

Heja alla mina vänner och kollegor som ska springa. Nu är det bara att skörda träningen, tänka positivt, titta till höger o vänster under loppet för att inte missa hejandet och underhållningen, njuta- och springa framåt!

Själv lider jag av långloppsabstinsens. Jag vill inte tappa min långträning och har lagt till en plan om att klippa en maratondistans inom en månad. Funderar på att springa gamla Sthlm Maraton banan och försöka få lite sällskap till det projektet....Sugen? Hör av dig!

DN har haft en serie i sin A-del om folkhälsosjukdomar. Idag skriver de om "friskfaktorer" vilket jag tycker är mycket sunt. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur absurt det är att vi i Sverige mest tenderar till att behandla enbart symtom- tex har du huvudvärk? Ta en treo- och kör vidare. Istället för att fundera på varför du har huvudvärk.

Ayurvedan som är en flertusenårig livsstil klassas som flummig av många- fast den bygger på att vi är unika, och att vi behöver stärka upp våra fysiologiska och psykiska svagheter för att kroppen själv ska kunna försvara sig mot sjukdomar.

Sjuktalen talar sitt tydliga språk- något är ju fel- eftersom vi inte blir friskare!

Det jag tycker DN på sidan 25 idag lyfter fram så bra är just det här med "aktiva soffliggare". Hur många är det inte som sitter still på jobbet hela dagen, äter halvfabrikat- och sen tränar på gym 2 dagar i veckan, och tror sig vara hälsosamma? Det är inte det det handlar om! Sitter du still mer än 4 timmar per dag löper du mycket större risk att dö i förtid än den som sitter 2 timmar.

Dö ska vi väl alla men att med så små enkla medel kunna påverka sin hälsa till det bättre torde ju vara en självklarhet och något alla vill. För det är inte svårt, det är i skallen det sitter.

Jag hör i fikarummet om pulverdieter och en ren avsky och motstånd mot att röra på sig och lägger mycket tid på att fundera på vad det är som gör att motion för vissa är så roligt, och för andra så jobbigt? Och hur man kan få med dem i gemenskapen. Rörelseglädjen.

DN har stolpat upp 10 bra tips till ett långt bra liv- och det är samma tips som ändlösa tränings och hälsotidningar i olika former lyft fram, sen länge. Mitt tips är att se möjligheterna. Inte hindren. Varje dag:

Hur ska jag se till att jag idag äter bra och gott, sover bra, hinner röra på mig utomhus och träffa någon som gör mig glad?

Vad kan vara viktigare än det? Vem är viktigare än du?

´Ha en fin fredag. Jag siktar på några timmars produktivt jobb, ett galet backpass i solen, och en AW på söder med min bästis!

En helt vanlig- fantastisk torsdag!

...blir jag väckt runt 06.00 tiden av det vackraste som finns. Som säger, allt högre, "mamma komma".

Gör jag välling och snosar i en go och varm liten nacke medan hon sitter still, en liten stund.


Gör jag mig iordning och lyssnar på P1 och packar och leker och klär på så snabbt men lugnt jag kan. Får i mig stekt ägg med spenat.


Får promenaden till dagis ta tid eftersom det är så mycket att titta på. ( Fåglar, bussar, en staty, en motorcykel, en bil, en hund osv..)


Lämnar jag med tacksamhet över mitt bästa jag har till helt fantastiska, underavlönade människor som gör bland det viktigaste jobb som finns.

Läser jag DN och är i min egen lilla bubbla fram till kontoret.


Gillar jag ljudet av mina klackar och att knyta skärpet i min trenchcoat och se liiite affärsmässig ut. Men även att jag har en Salomon löparrygga på mig och oftast har den som handväska.


Äter jag god frukost med youghurt, bär, mysli och dricker 3 stora koppar kaffe medan jag plöjer mail, planerar dagen och sneglar ut över Karlberskanalen bort mot Stadshuset.


Gillar jag att jobba med människor, viktig verksamhet, granska biståndsprojekt, vrida på siffror, revidera, varva med Lidingö Challenge satsningen. Gillar jag att kollegor kommer och frågar, berättar om löparerfarenheter. Tips. Berättar att de sprungit längre och eller snabbare än innan. Att de börjat jogga! Att det kändes bra! :) Då myyyyser jag!


Går jag ut till min favoritkund och jobbar där. Gör det jag är bra på, så de kan fokusera på att göra det som de är bra på- hjälpa sjuka barn och deras familjer som behöver deras stöd och kunskap.


Äter jag mycket grönsaker och protein till lunch. Idag kasslersallad med broccoli, avocado, tomat och morot. Fokus på näringen i det jag äter. Läser mina favoritbloggar på Iphonen.



Går jag tidigt från jobbet med ett allt bredare leende. Jag jobbar mindre, och är stolt över det. Jag jobbar så pass lagom att det alltid är kul att gå dit, och kul att gå därifrån.


Kommer jag efter fikat till dagis. Med mig har jag pannkakor och picnicsaker så jag och Ebba kan äta middag ute. Det är Vårfest idag och det blir kul att träffa de andra föräldrarna och hänga lite på dagis. Vi är ute och solen skiner och jag och Ebba äter pannkaka och är smutsiga och blåa omvartannat.

Blir det lite stökigt, och lite trots hemma. Men vi försonas runt en flaska välling och en bok i soffan. Försöker att inte kuva envisheten, bara styra inom ramar som ger trygghet. Att säga nej, är att bry sig om det också. Fattar jag nu. Inte då, när jag var 15 :).

Lägger jag Ebba 19.30, tittar på nyheter medan jag tar tvätt och gör rent i köket. Skriver jag på min blogg och läser lite annat på nätet. Drömmer jag mig bort till fjällen, till surfresor. Skriver jag listor på vad jag ska ta med mig imorgon. Vad jag ska komma ihåg.

Skriver jag ned vad jag behöver göra för att komma till mina mål, och känner efter om det är värt priset. Funderar över var jag vill vara om ett år, om en månad. Nu? Här! Just här!


Lägger jag mig, allt oftare nu mitt i min säng, istället för på kanten, där jag sover själv nu. Och tycker att livet är helt jäkla fantastiskt! Inte alltid fantastiskt kul! Ibland jäkligt jobbigt, med sorg och konflikter. Men alltid helt fantastiskt! Vilken jäkla resa! ¨


Allt jag gjort. Alla beslut jag tagit, har lett mig just hit, just nu, i den här kroppen som den är just just nu. Det låter lite melodramatiskt va? Men det är rätt häftigt. Att tänka så ibland. Och att leka med tanken att vi är summan av allt vi gjort och att olika beslut kan få så olika effekter både direkt och långt senare.

Det är det som är livet.

Aidsloppet!- spring för HIVet

Hej! :)

Alltså my aaaaaasss- åh vad skönt det är med träningsvärk :).

Vill bara slå ett slag för Aidsloppet ute på Gärdet på söndag!

IF Linnea är med och organiserar, det kommer bli ett trevligt event med viktigt budskap.

Alla pengar går till Unicef och det ett ypperligt tillfälle att jogga/springa/lunka/gå 5 eller 10 kilometer för en relativt billig penning. Ibland undrar man om lopp i Sthlm tar betalt per beräknade antal steg....!

Jag har inte bestämt om det blir barnvagnsrally, 5 km rusning, 10 km rusning eller att jag springer dit och sen springer och sen har picnic men jag ska dit iallafall.

Här kan du anmäla dig och läsa mer! 150 kr- ingenting, och för en god gärning. Rosiga fina kinder och gott humör som bonus!

Hoppas vi ses! :)

Backteknik- och Borzovs röv

Såhär ser det ut när snabba gruppen från PWC korsar St Eriksgatan!

Valerij Borzov vann 50 m och 100 m på EM 1969. Han har även fått ett hopp uppkallat efter sig. Ett hopp som Fredrik Zillén lovar ska ge en stenhård rumpa till midsommar. Min selektiva hjärna valde att minnas detta, men inte med vilken frekvens dessa estetiskt otroligt idiotiska hopp ska utföras.

Några stycken visade sig iallafall vara nog för att få min booty att protestera idag. Min booty som likt mina boobies har valt att liksom dra sig tillbaka efter Ebbas ankomst. Som jag vill ska bli sådär käckt muskulös- precis som 100 meterslöpare har. Jag är all for effektiva övningar och tror att Borzovs grodskutt med benväxling kommer att bli en kompis för min bikiniform.

Fanns liknande exercis för de två fenomenen högre upp på framsida kropp skulle jag bli glad. Det är jättebra och praktiskt på alla sätt att fylla ut sportbh'n med telefon, skidvalla och dylikt men jisses vad otacksamt det är att man ställer upp som matstation för en liten bebis i 7 månader och sen blir rånad på själva apparaturen, utan att göra någonting, medan hullet runt magen klamrar sig fast bäst det kan.

Tillbaks till träningen! Vilket sjukt sidospår! Jag var fortfarande snuvig och med en pollenallergisk mamma leker jag med tanken att det är allergi jag har? För jag mår bra men är snuvig och hängig? Sovit som en björn har jag gjort och ätit bra och är glad- så borde vara mitt kuttaperka jag?

Men valde att försöka fota lite från vår intervallgrupp och bara vara med lite halvdant, på teknikövningar och 2 backintervaller. Som idag leddes av Fredrik. Vi tog oss ned till Karlberg och körde backteknik- vilket jag inte ville missa för jag har lite svårt att få till var höften ska vara. Och ett effektivt frånskjut. Fick nog inte till det idag heller- fick ett hårt pekfinger i ryggslutet, men även ideer till hur jag kan ge tekniktips under mitt pass i Åre. Tack Fredrik!

Jag är så träningssugen, men är verkligen inte 100%. Är det allergi...ja då måste jag väl kolla upp det antar jag.

Inför helgen har jag tänkt om lite. Ebbas pappas familj fikar på söndag förmiddagar och jag vill inte norpa med henne från det. Så kanske att jag kör 10 km- men...då vet ni vad som händer...jag har ju aldrig sprungit 1 mil. Bara. Och måste självklart inför mig själv ta i så det bara sprutar om det. Springa sub 50. Fixar jag det? Hade velat köra intervaller fram till onsdag och sen trappa ned. It's all in your head. Klart jag kan. Eller så springer jag...10 km och sen springer jag och hämtar Ebba. Saknar ett riktigt långpass så det värker.

Vi får se. Nu ska jag stretcha ut mina stackars ben och bootyn. Ha en fin kväll!

Löpning utan gränser

Middagsvalen och Anarisfjällen från Ottsjö- paradis!

God morgon!

Läste DN idag som vanligt på tunnelbanan. Efter ett tips från Helena så började jag med Kulturdelen som frontar två smutsiga fötter på asfalt.

På sidan 2 recenseras Chris McDougals "Born to run".

DN's Sverker Lenas liknar innan han läst boken långdistanslöpning vid "en frivillig golgata". Det låter som långdistanslöpare måste vara en typ av människa som stänger av smärtsignalerna, för att ta sig helt besinningslösa distanser.

För mig som står i gränslandet mellan att vilja springa långt- och att springa kort och fort- och väldigt optimistiskt tror att jag ska ha ett pass för båda dessa länder, vara flytande i båda språken och dessutom kulturellt bevandrad på båda sidor så har jag och miljoner andra med mig ett lite annat sätt att se på det.

Jag tycker att springa fort och kort- är smärta. Är pannbensstärkande. Springa långt- är njutning. Det är bara under en kort period som någon sorts smärta inträder. Det är när man stannar. Jag springer inte ifrån någonting. Jag springer till något: frihet, njutning, avkoppling, klargörande, vila från allt annat, hälsa och mot ett mål.

Det gör mig till den jag är, det gör mig lycklig och det gör mig stark. Jag vill så gärna förmedla detta, dela det och inspirera till att du ska springa i ditt liv. Jag kan ibland glömma att jag försöker hämta människor "hit" till löparlevernet från ställen långt bort rent mentalt och självförtroendemässigt. Kan nog bli rätt burdus med mitt " du kan" "om jag kan så kan du". Jag är inte så pedagogisk. Men övertygad och brinnande entusiastisk.

Jag omger mig just nu, och har ofta gjort, med människor som vill springa. Eller- de vill vilja springa. Men de tror inte de kan. De säger att de inte orkar mer än x kilometer och mentalt sätter de en vägg just där. De orkar inte 1 milslopp. De orkar inte halvmaraton och absolut inte maraton.

Det är tråkigt att springa långt. Det gör ont. Men löparboomen retar deras äventyrsgnista och de leker med tanken, men tänker "nä- jag kan inte!".

Jag blir helt galen. Jag kan faktiskt bli riktigt upprörd för jag vet att alla kan. På sitt sätt, i sin tid. Jag vet vilken glädje det ger, jag har sett och kännt det själv. Jag har blivit omsprungen av damer 2 x min ålder på maran, jag har följt relativt otränade till att springa halvmaraton och jag och du vet att du kan.

Två saker slår mig som jag vill förmedla.

1) Det ska inte gå fort! Det kan- men det ska inte gå fort. Om du fick 1,5 timma på dig- visst skulle du kunna ta dig en mil? Om du fick ännu längre- visst skulle du kunna ta dig längre ändå?

2) Rom byggdes inte på en dag. Varför tror du att det du inte kan idag- gäller för alltid?

Alla vill inte springa ett maraton, eller en halvmara. Eller längre. Men vill du- så kan du. Kanske inte idag, inte imorgon. Men snart.

Jag är ett levande exempel på att någon som avskyr smärta kan springa både maraton och längre. Jag är en njutningslöpare och jag springer inte om det är för jobbigt. Det blir svart på vitt när jag tränar med hårda gruppen med Running Sweden. Jag vill njuta och såsar gärna till det. Tävlingsgenen saknas hos mig- men motivationen att träna, bli bättre, långsamt utan skador- den har jag! :)

Idag kommer Ebba hem och har varit ifrån mig ca 55 timmar vilket börjar kännas. Det är helt otroligt att en liten person kommit in i mitt liv och bara styr mig. Jag som inte ville vara beroende av någon, och lätt kastade mig tvärs över världen med äventyrslusta och nomadkänsla som styrkort i livet. Nu är navet min lilla tjej, min bästa lilla trollunge som lär mig mer om livet än alla utmaningar jag antagit någonsin.

Ha en fin onsdag!

förebilder

Har jag många. De flesta kvinnor. Det här är min mormor- Svea Lappea hette hon -sen Forsmark. Jag tycker Lappea är ett grymt namn men när min mamma och hennes syskon började flytta ned till Stockholm och södra Sverige på 50-60 talet så slog det inte så bra. Folk trodde de var "lappar" och hade isbjörnar i trädgården hemma i byn utanför Pajala.

Mormor hade 5 ungar, ett gäng med renar, 3 kor, katt och en hund tror jag. Morfar flottade timmer i Torne Älv och var nog inte till så stor hjälp därhemma.

Vintrarna var kalla. Mormor hade en söt liten VW bubbla, sa "föra" istället för att "ställa" och "voj voj". Hon hade med sig "svartkött" som är torkat renkött ned till oss när hon hälsade på.

Vi bakade "vita pepparkakor" och satt framför ugnen och tittade för vips var de klara.

Mormor hade nog vad man kallar ett ganska tufft liv, det var nog inte mycket vilostunder och de få hon hade använde hon till att virka och sticka. Hon virkade 5 stycken dubbelöverkast till sina barn i giftaspresent. Aldrig vilade händerna i knäet.

Hon gnällde nog inte så mycket. Jag tror inte hon beklagade sig över brist på egentid. Hon hade nog rätt korta naglar, och inte så mycket klackar min mormor.

Jag har det kortet på henne i plånboken och ibland får jag syn på det när jag ska betala i någon affär och letar efter ett kundkort för menlös poängregistrering. Min tuffa mormor!

TYPISKT Maj!

Ebba- på den tiden hon gjorde som man sa!
Min myshörna- med kuddar som mamma sytt!

Pelargoner- lättskött för muppar som jag!

Hej!

Shit strimlad potatis vilken måndag.

Ebba och hennes pappa skulle iväg till landet- vilken tur för jag behövde vara på jobbet tidigt. Vaknade riktigt rosslig...ingen träning idag.

Plöjde DN på blå linjen och köpte med blåbär istället för latte till jobbet. Boosta boosta.

Hann göra en rough-copy lista på allt som ska göras idag...innan det var dags för skatteinfo. Sen hade jag ett snabbmöte med en ny kund..här...trodde jag, visade sig vara hos kunden, fort in i taxi, dit hej hej snabba ryck, taxi tillbaks för nästa möte som var med vår marknadsavdelning angående vår Lidingö Loppssatsning som är så kul!

Bara så ni vet- revisorer och konsulter och skattenissar på PWC- gillar att springa. Just nu är iaf 10-15 % (!!) av personalen i hela Sverige anmälda till något av Lidingöloppen. Ideerna sprutar!

Snabb lunch- lax med fetaoströra, morot, tomat. Pricka en stor årsredovisning. Försöka inte kladda på orginalet. Nästa möte- internt. Svara på mail. Rodda lite med hjälptränare inför träning ikväll- som jag avstår förstås!

I enlighet med min plan att förenkla mitt liv så började jag två avvecklingsprocesser förra veckan, ett projekt på jobbet, och ett privat: Jag ska inte vara aktiv i fackfrågor på jobbet och jag ska inte vara föräldrarådsrepresentant på dagis. Bra Annie! Fokus på kärnverksamheten- mer tid ledig med Ebba, mer tid till friskvård på jobbet.

Nu vill jag bli frisk raketsnabbt. På onsdag hägrar ett backpass med Fredrik Zillén som är grymt vass på att lära ut löpteknik. Det tänker jag inte missa!!

På fredag ska jag ev få jaga några vältränade herrar med Rubin i spetsen på ett lunchpass. Att vara hjälplöst sist gör mig inget, jag har ingen prestige gentemot någon annan än mitt pannben och det klappar jag snällt på just nu.

Jag har inte tränat för hårt. Inte för mycket. Men annorlunda och det måste tydligen sätta sig.

Det är mycket i mitt privatliv som orsakar känslosvall och oro just nu och när jag till på köpet inte sover 100% och utsätts för massa dagisbakterier..ja då säger kroppen till. Och jag lyssnar, om än lite sent ibland.

Just nu är det inga lopp på g. Jag kan springa lite på känsla, fast det gör jag alltid. Har hittat ett maraton 16e juli i Närke som jag kanske ska springa. Funderar på Vertex. Klurar på Triathlontävlingen- hur ska jag lägga upp det för den.

Men vet ni vad! Det bästa som hänt idag- är att jag fick reda på att Stockholms Jubileumsmaraton inte ersätter "vanliga" maraton- utan är den 14e juli!

Det enda abret jag ser är att det är plats för 8000 löpare endast. Men jag ska få en plats- 3e gången gillt Stockholm Maraton- sen tänkte jag springa den när jag är 50 år- då fyller loppet samma år som jag och det går av stapeln några dagar efter min födelsedag. Vid det laget är jag en superruttad långlöpare som skuttar iväg på flermila rundor före frukost.

Ebba borta= lite övertidsjobb. Ja- alltså- vi har sommartid här nu vilket betyder 35 timmars arbetsvecka. På 80% gör det = 28 timmar. Det är bara det att jag har som mest att göra på jobbet nu. Det svämmar över åt alla håll och då gäller det att:

• 
  
  vara tydlig i sin kommunikation.


• 
  
  Säga till i tid om man inte tror att man hinner


• 
  
  Göra listor


• 
  
  Prioritera


• 
  
  Inte tro att man kan jobba hur många timmar som helst och prestera något vettigt


• 
  
  Inse att man inte är hjärnkirurg eller driver en livsuppehållande apparat- det gör inget om det tar lite längre tid ibland


• 
  
  Lära sig till nästa år- ha överkapacitet- allt tar längre tid!

Nu är det dock dags att sakta gå hem genom stan och äta på soffan och sova hela natten! Ensam- mamma- lyx! Sköt om er!

21 km och over and out

En glass i solen o kicka boll med mamma :)

Trevlig söndag på er!

Gårdagen gick i rengöring och gröna fingrars tecken. Har gjort ordning på balkongen och satt persilja- järnets krydda! Mamma har farit runt som en furie, jag efter, och sen Ebba som gjort allt som står i sin makt för att förse lägenheten med ett jämnt lager med jord. Sig själv inräknat.

Jag var rätt spak och orkade med ungefär 7 låtar av Eurovisionskompisröstarfinalen. Jag saknar tonartshöjningar, riktiga schlagerlåtar. Sånger på orginalspråk och normal belysning. Jag blir helt snurrig av allt glitter och texter som låter som en produkt av konstipation utan dess like.¨

Tur för mig att jag gick o lade mig någorlunda vettig tid eftersom Ebba drog en dröm-monolog värdig Shakespear vid 2 tiden. Vi somnade om men 06.16 exakt proklamerade hon, klarvaken, "Mumin" och då gick vi upp.

Att vara trött är liksom status quo för mig sen jag blev mamma och fortsatte försöka vara tusenkonstnär. Att vara trött och snuvig är det inte. Jag brukar bli förkyld en gång på hösten och en gång på våren. Utöver det är jag frisk.

Jag vilade i fredags, och lördags och tyckte jag skulle vara just- frisk idag. Men jag var banne mig inte ok. Hade det inte varit för att jag lovat att ta en grupp åt Running Sweden hade jag bara överlämnat Ebba åt farmor och lagt mig på soffan.

Men det vara bara lite överbliven snuva tänkte jag. Att frukosten gick rakt igenom var inget jag tyckte skulle vara problem- springa 2 mil på konstig mage är inga problem även om det inte är optimalt. Jag har sprungit längre före på kaffe och ägg.

Jag tyckte det skulle bli så kul! :). Vi var ett ganska litet gäng, kanske beroende på vädret och proximiteten till Sthlm Maraton som de flesta tränar för. Detta skulle bli ett "kortare långpass" runt 20-26 km beroende på hur fort man sprang. Idag hade Running Sweden indelat gruppen i 4:50, 5:30, 5:45, 6:00, och 6:20 tempo. Jag hade 5:45 gruppen som visade sig bara vara en person. Det gjorde ju inte mig något alls.

Det var kul att springa och prata, och jag försökte ge tips och peppa inför hennes 4e Sthlm Marathon då hon ville springa under 4 timmar. Det var förvånansvärt lätt att hålla tempot och reglera för backar. Svårt att hitta bara en gång...vid Polishögskolan.

Men väl tillbaks var det som att kroppen var gelé. Ingen energi alls. Stretchade och pratade lite, åkte hem, duschade och stöp på soffan. Definitivt något skrot kvar i kroppen. Men är på så gott humör, som alltid efter man träffat goa människor och rört på sig.

Veckans träning och nästa

Måndag: 7 km i 5:20 tempo- nedvarvning från helgen. Onsdag: 600+800 m intervaller x 3- men fick banga sista 800 metarn. Söndag: 20,5 km i 5:45 tempo.

Nästa veckans träning

Måndag: jogg...löpskolning

Tisdag: Ev lite styrka, testa kettlebell.

Onsdag: Intervaller

Fredag: Back intervaller

Söndag: jogga 5 km m barnvagn eller springa 10 km själv.

Kommentar: Kroppen får bestämma- är jag sliten eller snuvan sitter i så tar jag det lugnt. Men Ebba är borta med pappa sin mån- ons så vill träna lite extra då. Behöver köra lite backe inför Workout Åre.

Har tokmycket på jobbet- en granskning som skulle kommit in förra veckan kommer nog in nu till veckan.... men ska förstås vara klar samma tid som innan. Jag vill gärna "jobba undan" måndag - onsdag så jag kan vara ledig mer när lillskruttan kommer hem.

Har börjat tänka mer och mer på hur jag vill träna, vad jag vill träna för och våga sätta lite tidsmål. Men det är inte solklart ännu. Halva maj har redan gått och det är mycket på jobbet nu- och det får det vara så krutar på med träning när det går men kommer inte öka mängden- 3-4 pass löpning i veckan är det som funkar. Då blir det balans med livet och kärleken! :)

Ha en fin söndagkväll- imorgon börjar en ny toppenvecka!

Underbara lördag!

Förra helgen....
och denna...

Hej!

Är lite irri på Blogger som strulat i dagarna 3- ett inlägg är helt borta?? och det gick inte att skriva igår.
Sitter här i ett inferno av ren tvätt, strykt tvätt, och leksaker. Mamma Forsmark senior är här och jag tror halva Sverige skulle kunna drivas på hennes energi.

Jag är pigg glad och utvilad trots utflykt till Cafe Opera igår. Jag är inget fan av alkohol, men tycker det är förbaskat gott med ett glas vitt vin och ett eller två glas bubbel.

Var en tillställning som en kompis kompis ordnade, Black and White- därav den lilla svarta klänningen. Det hade varit ännu trevligare om inte cafeet spelade så fruktansvärt hög musik- ok på dansgolvet- men om man vill prata i baren?

Jag gillar att gå ut, men eftersom jag inte fixar naglar, hår och fötter med någon frekvens, inte vet hur man sminkar sig och inte har så mkt partykläder känner jag mig ofta lite "misfit".

Men jag gör mina partyförberedelser innifrån. Jag har inte snyggast naglar eller hår- men behöver å andra sidan inte rouge eller axelvaddar! :)

Jag var riktigt seg igår- sov 9 timmar och vaknade med ont i halsen. Idag- borta! Lite snorig bara men väldigt löpsugen. Största utmaningen blir att hitta rutten som Peter gjort. Jag är med fram till Koppartälten i Hagaparken..seeeeen blir det snurrigt.

Det är 2 veckor kvar till Workout Åre. Två veckor tills jag får hänga med Kakan och ha riktig egotid i 4 dagar i vårt vackraste bästa landskap- Jämtland! Träffa fantastiska människor, inspireras, svettas, basta, spaa, äta gott, sova gott på Holiday Club och ta med ett gäng på 40 (!!) pers på en löprunda på Skutan.

Kommer inte hinna åka till Ottsjö och titta till vårt hus och njuta av utsikten men det blir massa tid för det i sommar.

Nu ska jag göra mig och kotten iordning och så drar vi ut på lördagsäventyr. Fixa iordning balkongen- pelargoner is the shit tror jag. Sen blir det middag här med mamma som fyllt år och syster. Kanske garva lite åt schlagerfinalen- och sova. :)

Ha en toppenlördag du med.

Ba´ så ni vet hur jag ser ut utan svett!

tekniska problem

....så jag har inte kunnat blogga idag.

Men dagen kan sammanfattas i:

Halsont- jobb- jobb- jordgubbar-fisklunch- fick mail om rutten till mitt pass på söndag se här-ansiktsbehandling i massagestol- snabblärt mig spela Pippi på gitarr- lockat håret- har svart klänning-är sjukt trött- men på väg till Cafe Opera där en kompis har kalas- sugen på att träffa mina kompisar och ta ett glas bubbel och fira att livet är så underbart bräckligt och vackert med någon som verkligen fattar vad jag menar.

Hoppas att ni har en toppenkväll!

Det är inte var du står- utan hur långt du kommit

2 dagar innan Vertex Fjällmaraton- i Ottsjö- Sveriges pärla- ett av mina hem!

...som du ska titta på när det känns tufft. Lyssna på detta: och läs.

Jag scrollade bakåt i tiden ett år för att se vad som hänt, egentligen, träningsmässigt. Glömmer ganska ofta var jag kommer ifrån.

För ett år sen var ett långpass 16 km. Jag kämpade med sömn, då också. Jag hade slutat amma i februari och började träna lite mer riktat från och med mars, då efter över ett års break från pass längre än 1 mil.

För två år sen var jag jättegravid! :). Och jag tog det lugnt efter förlossningen med att börja belasta, men kom iallafall upp i maratondistans på lite drygt ett år.

Jag har bara tränat fart istället för uthållighet i 1 månad ca. Ändå förväntar jag mig att jag ska kunna springa på sub 5 min/km tempo.

Jag tror jag är inne i en trög fas. Den är jätteviktig och den är en del av ett omställningsarbete. Som måste få sätta sig i kroppen. Innan framsteg kan ske.

• 
  
  Jag springer annorlunda. Jag får träningsvärk på nya ställen.



• 
  

  Jag tränar annorlunda- jag tränar inte själv. Jag har börjat, på gott och ont, jämföra mig med andra och ställa nya krav på mig själv.



• 
  

  Jag har nya mål, jag vill springa längre och på tid. Två mål som spretar åt olika håll.



• 
  

  Jag tränar utifrån andra premisser. När jag förut kunde vara för lat för att ta mig ut på en runda, har jag nu fått fixa barnvakt för att få till den- och är så tacksam så hälften av passet görs i den andan.

Man kan inte jämföra sig med andra. Hur du springer- fort/långsamt, kort/långt beror på vad du har med dig in i det löppasset. Jag vill inte höra " ja jag springer ju bara 5 kilometer, du springer ju så långt". Ja men jag har ju tränat upp det under lång tid. Du kanske inte sprang mer än en kilometer för ett tag sen så har ökat 500%- bra jobbat säger jag! Du gör framsteg och blir bättre, friskare, starkare. Det är det som räknas, inte att det är 5, 10 eller 50 kilometer.

Man gräver där man står, flyttar gränser där man uppfattar dem. Jag har flyttat mina långt. Jag utmanar mig själv var och varannan dag, men det är viktigt att veta att man måste ha element i livet som inte innebär prestation och mått av något slag. När jag är med Ebba, när jag skriver, och när jag unnar mig ett och annat oplanerat pass- då är det utan prestation. När jag är med mina vänner, då är jag bara där jag är just då.

Sen vill jag framåt, uppåt, vidare, bli starkare, smartare, duktigare, uthålligare. Men man får inte glömma att stanna och titta tillbaks. Det är som att vandra i fjällen. Tids nog når du en höjd och tittar ut över ett fantastiskt landskap och ser en slingrande stig där du tagit dig upp.

Från det... till att jag just med hänsyn till att inte försöka prestera hela tiden, bestämt att jag ska springa Aidsloppet...fast 5 kilometer...och med Ebba i vagnen! :). För jag vill vara med, men vet att jag ska tugga skidbacke ute i Järfälla den helgen och nu ska det vara kvalitet på passen och satans kvalitet på vilan.

Tänker också på att jag inte vill lämna bort Ebba jämt och ständigt, hon ska med på äventyr lilla hoppetossan!

Har varit och storhandlat. Exet följde med, han är kock och får oftast "nej" som svar på frågan om jag har x y eller z hemma. Jag har mina basråvaror som jag inte klarar mig utan. Som jag tror gör att jag och Ebba är väldigt friska av oss:

Ägg-mjölk-havregryn-råggryn- keso- ost-bär-frukt- morötter- broccoli-vitlök-spenat- lammkorv-nötfärs-vit fisk-lax-röda linser- mild lätt youghurt-knäckebröd-råris-smör-quinoa-tomatkross-bönor-cocosmjölk- mörk choklad-popcorn-olivolja-grönt té och krossade linfrön...hm...och så välling då och lite annat som är enkelt till Ebba men helst inte halvfabrikat.

Säkert glömt något men jag tror inte man måste äta allt utan man väljer det som innehåller mest vitaminer och mineraler- och försöker köpa det ekologiskt. Man slänger inget utan använder allt. Man äter inte lightprodukter och inte margarin och inget som bara skriker färgämnen och tillsatser. Så äter man när man är hungrig. Slutar när man börjar bli mätt. Äter alltid mat först, sen något sött någon dag i veckan om man måste.

Funkar nästan jämt! :)

Nya Runners World, vädrat sovrum, rena sängkläder och Veronica Maggios nya- (som enligt DN 10% av svenska befolkningen lyssnat på) hägrar nu. Jag kurerar min förkylning med massa blåbär, jordgubbar, sover med sockar, lägger mig tidigt, äter lite mindre tung mat, dricker mer vatten, gurglar med vademecum. Håll en tumme att skiten är borta imorgon så lovar jag att vila! :).

Ha en fin torsdagskväll.

Underskatta inte VILA

Och på den sjunde dagen.....där någonstans sket det sig i min bibel.

Löparrelaterade endorfiner kan spela ett spratt. Det känns bra i skallen och övriga kroppen men låren var visst inte helt klara med Kungsholmen Runt. De får obehagliga flashbacks av kilometer nummer 18 och 19 vid ansträngning och sätter sig redigt på tvären vid tillstymmelse till fartökning.

Nu är ju jag chef i den här kroppen och jag tog mina lår med på Rubins hårda pass idag, ned till Karlbergs Slott. Vid blotta åsynen av 400 meters banan som badade i sol liksom vred sig musklerna i antipicerad smärta men nej nej ut med er sa jag barskt. Och ut vi for, i löpskolning och 2 stegringslopp.

Sen satte jag med låren i släptåg iväg på 600 m intervall nummer ett efterföljt av 800 m intervall. Nu grät benen. De grät så de fylldes med mjölksyra. De stålsatte sig och fair enough, de är rätt starka muskler när de vill det och nu ville de inte. Inte springa fort. Inte springa alls.
Det gick inte. Banne mig jag är inte snabb men runt brukar jag ta mig, hjälplöst långt bak i den här snabba gruppen, men det gick inte sista intervallen. Jag trodde jag skulle få förhandla mig ur den men Rubin bara nickade.

Det var till o med jobbigt att jogga tillbaks. Kändes så hemskt- då. Kände mig så otränad, stor, klumpig, tung, osmidig. Naiv. Nu garvar jag mest åt det. Varför lär jag mig inte att vila lite? Jag är ju så bra med det innan lopp. Varför inte efter?

Det gör ont överallt nu från rumpestump ned till knä. Dessutom bröt jag arm igår (!!) och har träningsvärk i armarna. Nej jag förlorade men är grym i vänstern!

Väl hemma går det liksom inte att sura, Ebba är i racermode och det är bara att hänga med. Vi lade ett pussel och sen lärde jag Ebba att stoppa stortån i munnen.

Bättre sent än aldrig- jag ska vila imorgon, ta en trevlig jogg på fredag, ordna min balkong på lördag. Och springa långt på söndag. Planen verkar vara 26 km ca för Running Sweden passet- skulle vara skönt att få ihop lite över 3 mil för det var länge sen jag kände att jag sprang "min" distans. Att hela tiden ligga utanför sin komfortzone är jobbigt mentalt. På långa sträckor är jag stark och trygg och det behöver jag. Det är inte så roligt att vara sist och långsammast hela tiden. Men taggad blir jag :).

Nu ska jag ta mig i säng så fort det går. Imorgon ska det bli svalare-rätt skönt tycker jag, norrbottning som jag är temperaturmässigt.

Ha det så bra!