Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

måndag 31 januari 2011

Varför?

Hur kan något ligga i utkanten av universum - om universum aldrig tar slut?

Varför tränar så många höftböjaren på gymet? De sätter fast fötterna och drar sig upp med höfterna? Varför?

Varför tränar så många mest framsida och blir kutryggiga?

Vad är det för fel på en banan efter passet?

Vad är det för fel på tidningen Iform? Den kan sammanfattas med " Forskare från en massa olika universitet med förvånansvärt dåligt underbyggda studier menar att om du äter frukt och grönt, rör på dig, sover bra, inte röker och dricker för mycket och därtill är glad, så kommer du förmodligen ha rätt bra hälsa"

Varför går jag på att prenumerera på Iform? (För att jag får en jacka)

Varför glömmer jag alltid allt på mornarna? Hur svårt ska det vara att få med sig allt?

Varför är alla andra föräldrar som lämnar på dagis så coola, medan jag måste slänga av mig kläderna utanför för jag är så varm o svettig och rufsig?

Hur har folk råd att äta ute till lunch varje dag?

Varför är inte alla sladdar automatiskt hopsnurrbara (sådär som på en spole)?

Varför stjäl SL så mycket av min tid? När får jag tillbaks den?

Varför är det så läskigt att älska någon?

Avslutar med en solnedgång från Marocko :)

Veckans träning och nästa

Det är lite svårt att få till träning nu. Därför måste det bli kvalitet. Nu är magen bra och jag är väldigt träningssugen men har svårt att riktigt ta ut mig på längdskidorna.

Jag har åkt mycket längd förut, men mest på turskidor och utan tidspress.

Löpningen lyser med sin frånvaro och det känns och jag ser inga luckor den här veckan heller riktigt...

Förra veckans träning
Måndag- jättebra styrkecirkel
Tis-Tor- vila pga magen
Fredag 23 km skidor
Lördag: spininstruktion och lite bål

Denna veckas plan
Måndag: Styrkecirkel med fokus på mer puls eftersom jag inte får in så mycket kondition
Tors: Ev morgonjobb
Fre: Skidor 3-3,5 timmar
Söndag: löp av något slag, skulle gärna ge mig ut på en istäckt sjö och skutta lite och köra intervaller.

När tiden blir knapp, är det viktigt att se till att den träning som genomförs blir det som är det viktigaste just nu. Jag får lägga mina löpambitioner på hyllan ett tag nu för med den jobbmängd jag har och allt annat som pågår så räcker faktiskt inte timmarna till. Jag kan ju inte lämna Ebba när hon sover för att sticka ut och träna direkt. De få timmar jag har efter jobbet är hennes och bara hennes.
Det viktigaste är att jag håller min rygg och bål stark, och får in långpass på skidor. Resten får bli en bonus. Det är bara några veckor det blir såhär. Den här veckan är jag ute och reviderar en stor biståndsorganisation och allt runt jobbet går på minutschema.

Men jag är så glad ändå! :) Har så roligt på jobbet och blir så inspirerad av det arbete jag granskar.

Ha en fin måndag!

söndag 30 januari 2011

Feedback

God morgon!

Det blev inget bloggande igår för jag hängde med finaste Karin som var på besök från Östersund. Hon kom direkt till mitt spinnpass på gymet.

Ett spinnpass som började med att micken inte funkade! Mardröm! Aldrig hänt mig förut. Men det löste sig på bara 5 minuter in i passet.

Jag fick bra feedback igår från passet och det är så roligt. Det gör SÅ mycket när man inte har pass varje vecka och inte vet om folk kommer för att det är mitt pass eller för att det är pass.

Feedback över huvudtaget är bland det viktigaste vi kan kommunicera. För hur tuff och trygg du än är så gör du saker varje dag, som du vill veta om du kan göra bättre, eller om det bara var så jäääkla perfekt! :)
I otaliga undersökningar på arbetsplatser är det just detta anställda efterfrågar. Där jag jobbar pratar vi ofta på möten och konferenser om att ge varandra spontan feedback. Det är nog den bästa formen den kan komma i. Spontant! Men även konstruktiv feedback efter något större genomförande.

Kroppen ger feedback- varje dag-hela tiden. Till dig. Om hur du behandlar den. Är du trött- då är det något knas med energinivåerna. Förklarigen och lösningen kan vara enkel- lade sig sent gick upp tidigt och regleras nästa kväll. Men fortsätter det, och känner du andra signaler som också pekar på att något inte står rätt till. Då bör du lyssna. Och gå igenom din vardag. Hur sover du? Vad äter du? Tränar du? Hur är dina relationer? Har du kärlek i ditt liv?
För det är dessa komponenter du behöver.
Du kan förstås bara gå till läkaren och be om sömntabletter-Losec- eller något annat och bara behandla symptomen men vill du ha långisktig hälsa är det det du gör varje dag som kommer spela roll.

Idag är jag själv med Ebba tills i eftermiddag så blir ingen löpning. Och jag har inte energin just nu. De närmsta veckornas jobb tornar upp sig som ett stort berg och jag måste dra ned någonstans för att bibehålla glädje. Jag vägrar låta livet bli ett strikt schema ens för några veckor. Träningen ska alltid ge glädje och vara något jag längtar till. Idag har jag ont i revbenet och huvudet så känner inte alls för att ta i på något sätt. En solig promenad och lite yoga med Ebba känns mycket roligare. OCh då vet jag att imorgon så kommer jag längta till kvällens styrkepass. Ett pass där jag ska testa lite nya övningar som Karin tipsade om och som kommer bjuda på några intressanta magplask om jag känner mig själv rätt.

Ha en jättefin söndag och njut av solen!

fredag 28 januari 2011

Mysfredag

Jag tror jag åt 10 proteinpankisar efter skidpasset. Sen lade jag mig faktist på soffan. Det gör jag inte ofta. Ebba sov middag och jag har en gedigen "att-göra" lista som jag försöker beta av men den växer.
Men jag lägger den åt sidan ibland. För att bara vara med Ebba. På hennes nivå. Skutta och sjunga och vinka till bussar, bilar, titta på hundar och lastbilar och allt vad hon kan få syn på i sin oförstörda värld.
Men hon har blivit så STOR! Vi var på Stadsmissionens fik i Sumpan som har gott ekologiskt fika och lillstoschan satt ju bredvid mig i soffan och drack själv- utan att spilla (eh nåja lite då...).
Från det här lilla pyret 4 timmar gammal....





....Till den här stora damen som gör som hon vill och klättrar överallt och vrålar när hon inte får som hon vill. Idag var hon en solstråle men så fick hon stå och diska hemma också. I sin rosa fuskpälsmössa.












Jag sitter och ska gå igenom mitt spinnpass. Jag är så trött. Ibland när jag lagt Ebba vill jag bara kasta mig på soffan men jag har saker jag vill göra ikväll för att morgondagen ska flyta på bättre.
Ser fram emot passet som kommer få en alldeles extra speciell besökare från Östersund.
Hoppas magen är bättre också imorgon, känns betydligt bättre idag men inte redo för 200 grammare. Firar framgången med surdegsbröd...vet icke om det är det bästa men det som fanns.

Trevlig helg!

Heja mig!

..som gick och lade mig 21.30. Fick sova till 7 och vaknade med ballongcentrifugmage.
Heja mig-som ändå gjorde frukost till mig och trollet och åt den.
Heja mig-som hade glömt att jag tagit bort alla valla och med den tidspress man har som mamma, fick strunta i att valla ordentligt och lägga på två snabblager. Fick därför inget fäste. Alls.
Heja mig- som trots de urusla spåren slet mina 2,5 timmar som planerat trots att skidorna gled än hit än dit.
Heja mig- som gjorde det med glädje utan att förbanna allt jag kunnat skylla på och bara GJORDE DET.

Ibland är träningen ett krig. Mot alla saker som bara inte funkar. Mot magen, mot spåren, mot skidorna. Men när man vänder det till att det här faktiskt kan vara ett av mina bästa träningspass- just för att jag fick ta i nå så in i bängen för att komma runt- så blir det ju om inte fred så iallafall en förhandling.
Jag kom inte långt på 2 timmar och 30 minuter idag rent kilometermässigt. Men förberedelsemässigt för Vasan kom jag flera mil till. Pannbensmässigt så skulle man nog kunna dänga en kastrull i skallen på mig utan åverkan. Fy fan vad jag slet om ni ursäktar franskan.

Väl hemma måste jag säga att jag är förvånad över hur bra det känns i magen. Så bra så jag vill skutta iväg till närmsta Sibyllainrättning men tar det lite lugnt med det.

Ska ha eftermiddagsmys med Ebba som sover middag.

Ha en fin fredag och hoppas ni också fick njuta av solen!

torsdag 27 januari 2011

Samla ihop allt man har...


...i form av inspiration. Pannben. Jävlar anamma och krydda det med lite ren envishet och spott spott i nävarna och iväg. Tänka i bilder, tänka en känsla och jaga den. Tills den sitter där, i hjärtat lungorna, armar ben representerad av ett brett smajl!

Det finns bara nu. Det finns bara den här veckan. Om 4 veckor är det Vasaloppet och en mage "ur balans" FÅR inte stoppa mig. Jag har inte stått på skidor på 2 veckor och sist gick det ju så bra!
Vilat i 3 dagar. Laddat med...eh nej glöm den. Min kost de senaste dagarna är bedrövligt tråkig och bristfällig.
Om jag känner efter med nego-radarn så är jag väldigt trött, väldigt hungrig, seg och vill gärna vara i närheten av ett badrum. Men pigg på något sätt ändå, hur jag än vrider och vänder på det.
Men det kommer inte göra någon skada att träna om jag bara inte har vätskebrist men det har jag inte.
Så jag laddar med det jag har. Min starka kropp. Mina fina träningsminnen. Den mat som funkar. Bra musik. Stora djupa andetag. Bilder bilder bilder. Av hur det ska vara. Av vad jag ska göra. Laddar med vila också så idag är det isäng än tidigare.
Det är som sagt en fin balansgång mellan att behöva vila för att man är sjuk och kunna sparka sig själv i baken och tugga igenom det som är jobbigt.
Jag tenderar att tugga igenom lite för ofta men just nu är det faktiskt ingen fara.
Har införskaffat något på apoteket som heter Bifolac som ska hjälpa att balansera magen. Fick ge en ingående förklaring av magstatus för den apotekaren som menade att "då är det nog inte så farligt för är det en bakterie på riktigt så är det så det knakar i emaljen på toan" och eftersom jag inte sett tillstymmelse till det gick jag glad ihågen där ifrån med min pillerburk.
Så nu styr jag stegen mot sängen! Trevlig kväll!

onsdag 26 januari 2011

Take 2 på proteinpulver.

Jag är inte sponsrad av något fancy märke. Jag kommer dock att beta av dem tills jag hittar ett som inte innehåller massa krafs och fejk. Ett som inte smakar peck. Ett som funkar.


Fairings med lingonsmak funkade INTE! Smakade plastigt.



Nu testar jag Eiselt. Fanns bara double strawberry som verkade ok eftersom jag inte gillar vanilj o chokladsmak. Tänkte börja med att testa lite i pannkakssmet och vem bättre att rekrytera som smetassistent än Ebba?





Pannkakssmetvispning var inte en aktivitet jag trodde passade i våtutrymme men jag är beredd att revidera den åsikten. Ebba må ha korta små armar men med en visp i andra änden kan hon skicka smet både hit och dit.
Pannkakorna blev riktigt goda faktiskt. Det är torkade små jordgubbsbitar i pulvret. Perfekt efter träningen!


Jag har inte haft möjligheten att faktiskt göra en shake eftersom min diet just nu består av ris torsk och proviva. Jag brukar aldrig bli magsjuk men matförgiftningen före jul och Marockoresan i kombination verkar ha orsakat en giftig bakteriefest i min mage. Den rör sig inte direkt åt något håll. Mer som en murmlande centrifug hela tiden med lite krampinslag.
Inte det nya svarta när man ska träna som hårdast för ett vasalopp. Inte det bästa när man i övrigt skulle behöva lite extra energi. Men inget som stoppar mig direkt heller.
Det finns väl någon mening med det här också. Jag är inte ett fan av detox (för vad gör man sen- retoxar kroppen?) men nu verkar jag behöva lite gastronomiskt och kulinariskt TLC. Lite TLC överhuvudtaget skulle jag behöva men vi får väl börja introvert. Det kommer kräva lite omstruktureringar i kosten så ska rapportera på framgång och bakslag.
I sann tvillinganda med tusen järn i elden så drar jag o Mikaela igång vår Unicefblogg nu. Vi ska ju genomföra En Svensk Klassiker. NEJ inte tjejklassikern- hela långa. Vi är båda småbarnsmammor med knepiga scheman och Mikaela har genomgått en resa det senaste året jag inte tror många skulle palla så det är inga superatleter med sponsrade bakdelar och vallateam som ger sig in i det här men två glada tuffa tjejer som hoppas underhålla, inspirera men också samla in massa pengar till Unicef.
HÄR ser ni början på vår resa.
NU bär det mot sängen för mig för imorgon kan det vaknas när som helst och det är roligare om man sovit lite.
Sköt om er och vårda kärleken!








Spat out in glory

Livet är tufft, och det är när man accepterat att det är utgångsläget som man kan börja klättra uppåt och få positiva överraskningar. Förväntar du dig att livet är lätt och allt du behöver och önskar ska komma dig tillhanda- ja då får du rutscha utför till ganska stor del.

Vi vet inte vad som händer efter döden. Ingen vet. Alla har åsikter. En del styr livet efter den övertygelse de har om vad som ska hända sen. En del anser att allt händer dem. De styr inte- ödet-SL-någon annan-samhället- styr deras liv. "Allt går åt helvete ändå".

Andra. Reser sig efter varje slag. Inser att de alltid har ett val. En del kan bli liggande och skrika "titta stackars mig, allt det här har hänt och nu ligger jag här". Andra borstar av smutsen, svär, gråter och skriker en skvätt och går vidare. För vad är alternativet?

Det är ok att ligga där ett tag och gråta och skrika och ta lärdom av vad som gick fel. Men vidare i någon direktion måste vi alla. Så välj ditt håll.

Jag tror man styr sitt liv. Vi har alltid ett val när något sker utom min kontroll. Antingen ser vi det som att "jaha här är ett till tecken på att allt ska gå åt pipsvängen". Eller så försöker vi se läxan. Det går inte alltid, det ska jag erkänna. Just nu tampas jag med att fatta varför Ebba sover 12 timmar i sträck när jag är borta, men envisas med att stycka sönder min nattsömn likt en vedklyvare natt ut och natt in. Munspel klockan 05.00 någon?

Jag går min väg. Vill jag göra något ligger det hos mig att reda ut hur jag ska få det gjort. Jag kan inte skylla på någon annan. Men ibland när jag stretar mot något så är det som en högre makt med en stor skopa skyfflar mig åt ett annat håll. Jag har inte identifierat denna högre makt men är ödmjuk inför att det finns någon sorts master plan för mig som jag inte riktigt kan se i min helhet än.

Saker händer. Personer dyker upp. Känslor växer och minskar. Med en fantastisk kraft någonstans ifrån. När jag får harmoni med denna kraft och synkar den med mitt stretande då uppstår ljuv musik.

Jag har jobbat med ett tufft beslut under en längre tid. Det är en kris som är i en ny sorts fas. En kristallklar fas just nu men som varit ett mörkt töcken. Likt alla livskriser började den med chock. Riktigt fördjävlig chock. Vetskapen om att något man litat till och trott på inte var sant. Sen förståelsen för hur det faktiskt är. Ilska. Vrede utan dess like. Sen ledsamhet. Förhoppningen om att det ska kunna bli det man trodde det var. Insikt- igen om att det inte blir så. Kommunikation är inte det om det bara kommer från ett håll.
Eftertanke. Känna efter i magen. Fråga de man litar på. Älta ett varv till. Åka bort och landa i beslutet. Agera.

Jag står så stadigt och tryggt i detta. Jag är stolt över den process jag genomgått och genomgår. Nu börjar en tuff tid. Men den är SANN. Den är MIN. Jag är inte ensam. Jag är stark och jag gör rätt.


Im going into this with an open mind and I will be spat out in glory.

Ha en fin dag.

måndag 24 januari 2011

Workout Åre- 5 års jubileum av endorfinfirande

God förmiddag!

ÅH vad jag var TRÖTT igår! Jag somnade enligt plan 22.30 i söndags. Ebba vaknade 23.15 mycket upprörd och sparkade på mig hela natten.


Ville ju komma till jobbet sådär efter-semester-pigg-och-fräsch men hade stora påsar under ögonen och var helt dimmig i huvudet.


Bara att bita ihop.


Då får man fokusera på roliga saker!

1) Fått biljetter till Foo Fighters spelning på Stadion 22a juni! TJOHO



2) Workout Åre!



Gillar du träning+ha roligt+bli inspirerad+utmanad+ få en aha upplevelse+spaa+ och bara i största allmänhet ha en fantastiskt endorfinstinn helg?

Då ska du anmäla dig till Workout Åre. Vill du följa med på en rolig tur på fjället söndagsmorgonen är du extra välkommen för det är mitt pass!

Jag har varit med 3 av fem år hittills och jag längtar varje vår! Kombinationen rolig träning, testa nya koncept med fantastiska människor på ett spahotell i fjällmiljö- är oslagbart!

Du behöver inte vara att fitnessfreak för att vara med, bara intresset finns!

Träning Måndag:
Jag var som sagt redigt seg igår men inte sjukseg, utan sovseg och visste att ett styrkepass var på sin plats. Revbenen kändes bättre så styrde stegen mot Fitness Club.

Jag rev av ett kort och intensivt styrkepass med följande övningar som gör att jag bara myser i kroppen idag:
Breda o smala chins/ Squatjumps med 10 kg platta
Höga latsdrag med rep/utfallsgång
Rodd på bänk med 10 kg hantel
Armhävningar 3 x 12
Stående axelspecial (som jag skrivit om tidigare..och ska visa..någongång.. :)
Planka/"rumplyft"/ryggresningar x 3 varv

Sen skulle jag göra situps på boll men se det var det enda som gjorde ont för då trycktes revbenen ihop.

Att köra styrka endast 1g/vecka är lite lite om man vill ha maximal effekt av ökad styrka. Men det är 52 gånger bättre än ingen gång i veckan och jag känner mig stark och smidig.

Nu är det vilodag och hoppas på att magen lugnar ned sig efter Marocko-chocko.

Sköt om er!

söndag 23 januari 2011

Söndagstänk

Den skitigaste strand jag varit på- Camel Beach
Det är inget svårt att träna hårt när det flyter på. När man styr över sin vardag. När man har 40 timmar jobb enkom att passa in. Vad är då problemet med att hinna med både långpass, intervall, yoga, styrka och distans. Inget. Om man inte har barn. Då har man inte den tiden, men så fantastiskt roligt iofs! :).

Det är inte svårt att träna när man är frisk. När man har sovit bra. Det är inte svårt att hålla sig frisk och sova bra heller, om det inte är något mer fel än att man fastnar framför teven och inte orkar bry sig om vad man stoppar i sig.
Det är ibland svårt att känna skillnad på seghet och redig trötthet. Svårt att veta vad smärta betyder. Ofta- betyder det vila. Ibland- är en genomsköljning av pumpande blod precis vad man behöver. Folk älskar att säga att man ska vila och ta det lugnt, så blir inte deras samvete en så stor skugga över en slapp dag.

Idag var en tung dag. Jag hade sovit 8 timmar men dagen innan knappt något. Jag hade fördjääävulskt ont i mitt revben men en hederlig svensk säng contra en marockansk stenbädd gjorde gott. Jag hade dessutom en marockomage att brottas med och nettovärdet av energin i kroppen var rätt låg. Men- jag har inte tiden till +1 timmas pass förrän nästa fredag. Hade bara barnvakt nu.

Så valet var att avstå- eller bita ihop och plocka ihop en mode och funktionsmässigt katastrofal utstyrsel hos mamma och ge sig ut i underbara -8 och gnistrande sol. Omelett. Apelsin. 3 koppar kaffe. Kaffeinrus. Go.

Men så jag fick slita. Hur underbart naturligt det är att springa i barfotaskor blev brutalt solklart nu med klumpiga löparskor där hälen kändes som en kloss. Att revbenet värkte (eller det mellan revbenen värker) varje gång jag fick pulsa i snö gjorde sitt. Fick inte riktigt till löpsteget och inget flyt whatsoevaaaa. Men det är de här passen som härdar. 15 km med blandad terräng längs Mälaren, snöstigar i skog, vinterhal asfalt på 1timma 30 min var en storslagen insats idag!
Jag har en tung vecka framför mig. Det blå armband jag satt på högerarmen påminner mig om det jag tänkt igenom så många gånger. Påminner mig om den väg jag stakat ut och slagit in på och ska gå. Springa, skida, cykla, surfa, simma och skutta. Men det kommer krypas och ålas också. Ibland bärs jag fram på den här vägen och en sån period är kanske i antågande vad vet jag. Vet bara vart det bär.

TRÄNING vecka 4

..blir lite beroende av vad revbenet säger. Det säger ingenting mest men så hugger det till. Det är väl så sträckta revben funkar? Har bara stukat foten två gånger så är inte så skadevan! :)

Måndag: Den styrka som går

Tisdag: vila- ev morgonjogg

Onsdag: intervaller hem från jobbet

Torsdag: Vila och mkt jobb

Fredag: Åka skidor så långt det går

Lördag: Instruera spin- ev någon styrka

Söndag: Om jag har tiden- springa lite.
Det kommer mer bilder från Marocko men nu är det några minuter tills jag SKA vara isäng- 22.00. En bra morgondag för mig börjar med minst 7 timmars sömn efter grönt te och lite läsning i sängen.
Ha en fantastisk vecka! :)




lördag 22 januari 2011

Home is where your heart is

Inte där din bil står. Eller din säng.
Hemmet växlar fysisk o geografisk plats. Kärleken består.

Jag har brottats med det jag antar att varje mammasom åker ifrån sitt barn får göra. Saknad. Skuldkänslor. Den rationella hjärnan vet att.det.är.ok! Den emotionella är inte övertygad.

Känslan i kroppen nu när jag är hemma är att jag verkligen behövde det här. Jag har rensat skallen från allt skräp som täpper till de tankebanor jag grävt iordning. Det jag visste, vet jag ännu mer.

Kärleken är viktigast. Jag är så otroligt välsignad med min fina dotter, min fantastiska familj, mina otroliga vänner.

Livet kan vara en lång utdragen suck under en promenad i halvfart på en upptrampad bekväm stig med ett segt buckligt slut.
Eller ett långt äventyr. Ett eget äventyr. Man får räkna med höjda ögonbryn och att folk vänder sig om och tittar efter en där man går på tvären ibland.
Jag går min egen väg, men blir osäker ibland. Vad ska folk tycka?vågar jag? Fixar jag det här? Är det värt det?
Det jag försöker öva på, förfina tekniken i att snabbrevidera läget. Är jag sann mot mig själv? Hela tiden, när jag blir osäker och tvivlar. Vad säger mitt hjärta om det här?
Jag ska verkligen försöka följa mitt spår och mitt äventyr. Stegen är lite mindre nu för jag har det viktigaste i handen och hon går bredvid mig på sin egen lilla resa och jag är hennes beskyddare.

Nu börjar en tuff jobbperiod och även träningen kräver struktur och fokus för att jag ska kunna skörda frukterna jag vill ha.
Vardagen- den är en del av äventyret och jag längtar till att kasta mig in i nästa del av resan. Nästa våg, som kommer bli en bumpy hårdpaddlad sak.

En speciellt stor kram till mina nyvunna vänner från resan till Marocko!

Ha en fin helg!

torsdag 20 januari 2011

Skadat gods

Man åker inte på surfresa før att komma hem gyllene brun med slæt fin hud. Nah...
Lite brun har jag blivit men mest skitig. Mina føtter ser ut som rynkiga, torra, fnasiga och såriga klumpar. Jag har fått såna skavsår från brædan som inte ær vaxad som jag brukar vaxa min bræda så jag har fått ta till våtdrækt som inte direkt slæpper igenom solstrålar.

Alla klæder ær skitiga før det hær ær det skitigaste stælle jag varit på i hela mitt liv.

Idag hade jag en lajbans surfdag med små vågor. På em lyckades jag dock på væg ut genom ett set stræcka revbenen på vænster sida och går nu dubbelvikt av smærta. Det ær en dag kvar, det ær bara att bomba på med de snardrogklassade medusiner som bjuds hos han på apoteket. Men det gør ont nær jag andas så det ær inget skojsligt just nu.

Just intercostala muskler i revbenen kan ta sin tid att læka men ær inget farligt så det blir att læra sig hantera smærta å det grøvsta.

Annan kuriosa ær att de marockanska skæmtvåningsængar av sten som vi sover i, gav med sig inatt så vi fick lyfta ned en madrass på golvet. Golvet ær iofs sækert mjukare æn sængen men en sæng ær det likvæl.

Till och med det halsband jag køpte før 50 dirham på stranden (ca 45 kr) gick sønder efter 10 minuter. Marocko ær ett u-land med polerade uniformer. Så glad att jag åkte hit, men ser inte att jag åker tillbaks på ett tag.

Nu ær det jærnet sista dagen sen længtar jag hem till min trollunge, min vardag, mina problem, snøn, slasket. Mitt liv.

onsdag 19 januari 2011

En god dag

børjade med en løprunda på stranden. Det ær sannerligen inte rent hær och det ær inte ok att gå lættklædd. Det gør att man får svettas en del på ett løppass.

Før andra gången i rad hade jag sællskap med en søt hund som sprang med hela vægen på stranden bort till Banana Village och sen tillbaks. Blev en timme. Man springer mer på tårna och det kænns i høfter och hælsena att jag indoktrinerat mig sjælv i vældigt uppbyggda løpskor.

Denna erfarenhet upplever jag ihop med att jag just nu læser Jonas Coltings bok "Den nakna hælsan" vars bilder ær en drøm før gay-guys men før øvrigt ær otroligt lærorik och perfekt att ta till sig nær man har tid att adoptera ett nytt tænk. Fast ett gammalt tænk eftersom det budskap jag tar till mig ær att vi ær stenåldersjægare med bara føtter, och naturens ojæmnhet som universum och så ska vi leva. Det gillar jag. Sen att min basføda hær lætt ofrivilligt består av vitt brød utan salt det ær en annan sak. Magen protesterar genom att stanna upp totalt.

Jag ser fram emot att ta till ænnu mer back to basics tænk i træning och kost nær jag kommer hem.

Idag var surffritt. Det var litet imorse och vi for på utflykt i bergen. Det var kul att se lite av naturen. Badade i en canyon och hoppade från klippor. Som en skolresa med medhavd lunch.

Nu længtar jag i vattnet. Surfchocken har satt sig och jag tror jag børjar hitta till mitt nya surfjag.

Pruta som en snålis har jag gjort idag med. Jag fick med mig en fin væska och ett par turkosa wayfarer brillor som jag undrar om jag kommer anvænda? Men det ær væl så det ska vara, att man handlar saker på en semester långt ifrån ens vardag som man tænker att man ska vara lite crazy i, och så blir de liggande.

Mer surfresa får det bli men då får jag leja med mormor eller någon som barnvakt før jag står inte UT utan min lilla trollunge. Nu har jag pratat med henne i telefon iaf och sjungit krokodilsången men jag længtar efter att få krypa runt med russinfingrar och torka upp efter henne!

Nu ær det snart middag sen blir det tidigt i sæng tror jag. :)
Skøt om er och njut av rena Sverige!

tisdag 18 januari 2011

Grattis pappa!

Idag skulle du fyllt 65 om du levt. Folkpensionsålder alltså. Den hær dagen varje år, ær din dag. Jag brukar førsoka gøra något speciellt och nær jag før 6e gången fick dyka under en bamsevåg idag och tappa andan och brædan på samma gång så tænkte jag att detta ær rætt speciellt. Som ett torn reste sig havet framfør mig och det ær bara att spela med och visa sin underdåniga plats.

Det jag tar med mig ur det hemska att pappa inte finns, det hemska i att någon så snæll, omtænksam och fin inte finns emedan det finns en massa andra skitstøvlar vars plats på jorden man ibland ifrågasætter, det ær att jag tar inte det hær med pensionssparande på så stort allvar. Livet ær idag. nu och hær. Konflikter ska redas ut pronto. Det ær också att jag inte upprørs så mycket nær någon gammal som levt ett långt gott liv dør. Det ultimata måste ju få vara att trilla av pinn nær man ær 80 år utan att ha behøvt nerværderas steg før steg till invalid nivå.

Tillbaks till Marocko. Idag har vi surfat på førmiddagen. Føre lunch. Jag har somnat føre kl 22 varje kvæll. Vaknade 8 imorse. Låg på stranden idag och kom på att det var nog førsta gången på evigheter som jag låg still och gjorde ingenting i mer æn 10 minuter. Bra? Dåligt? vet inte men att få sova ær underbart.
Stranden befolkas av fræmst unga mæn, inte så mycket kvinnor och barn. Berber på hæstar som rider ikapp. Nærgångna kamelførare och førsæljare av allt møjligt du inte visste att du tydligen skulle ha till "special price".
Maten smakar ingenting. Portionerna ær ganska små. Kaffet ær starkt.
Sængen ær stenhård. Jag vaknar av att armbågen domnat, av att det ropas från minareten før morgonbøn eller att en tupp gal. Men somnar om som en sten.

Jag længtar hem. Till mitt liv som jag faktiskt trivs med. Det ær underbart att surfa men det ær inte riktigt som det brukar. Jag kanske har varit så bortskæmd med fina peelande vågor och nu får jag jobba med min teknik och mod på ett sætt jag inte behøvt innan. Jag tvekar precis vid take-off.

Imorgon ska jag med på en utflykt till något som heter Paradise Valley dær man kan bada o hoppa från 10 meters klippor. Det låter najs. Tufft beslut att offra en dags surfing men vært att få se lite annat av detta land.

Hoppas att snøn ligger kvar nær jag kommer hem før det låter som det smælt lite?

Skøt om er!

söndag 16 januari 2011

This is Africa!

Hej!

Nu ær jag alltså i den lilla søta, skitiga byn Tagazout. Bilfærden hit från flygplatsen, som blev førsenad før att føraren, på mycket osvenskt men mycket Marockanskt vis skulle reda ut ett indraget kørkort, kan nog vara något førsækringsbolagen skulle vilja ta tillægsersættning før. Høgertrafik blev vænster. Trottoar blev høgerfil. Åsnor, kvinnor, barn och allt dæremellan døk upp på vægen. Till detta ett soundtrack från "famous films all recorded in Marocko". Inshallah- vi kommer fram!

Surfhostelet ær i 4 plan med en takterass dær man kan se surf åt alla håll, løsa kameler på gatan och livet i fiskebyn. Minareten i mosken gør sig påmind också.

Jag har just fått 1 timma massage berber-style. HELT underbart. Marocko som ju ær rætt påklætt visade sig från sin naknaste sida. Eller jag gjorde det. Av med allt och på med en liten papperstrosa som skulle tæcka lillfingret ungefær. Massage på hela kroppen var det. Gøtt. Med en speciell olja som jag tror heter argan och finns bara hær.

Igår packade jag upp och kunde inte låta bli att ge mig ut o paddla lite på beachbreaket utanfør huset.

Var supertrøtt igår. God middag under stjærnorna och sen bums isæng vid 21.30

Vaknade vid sju vældigt utvilad och begav mig, mer påklædd æn vanligt av respekt før kulturen, ned på stranden dær de lokala fiskarna skulle ut. Perfekt timing med tidvattnet på lægsta. Hade mina nya Kamelonter på. Suveræna løpskor før en riktigt barfotaløpning kænsla. Nu funkar inte lænken till hur dessa fotdon ser ut men jag rekommenderar alla som vill testa løpning back to nature att besøka KG Outdoor i Huvudsta och inførskaffa ett par av dessa. Hælsa gærna från mig!

Sen var det frukost. GOTT var det efter løpet. Ægg avocadomacka, kaffe, frukt och juice. Frukten smakar, som nærproducerat gør, gudomligt.

Vid 10 var det samling och Ricardo från Portugal och Pontus från Sverige tog hand om oss i fortsættningsgruppen. Jag lånade en nordisk bræda som var lite længre æn jag och lættpaddlad.
Vi surfade nere på det som heter Panorama Beach. Det ær inte som att cykla. Och jag blev rejælt trøtt i armarna av att ligga som en kobra o paddla. Fick några roliga små vågor næra stranden och fick volta och kænna att jag levde några gånger också. Blåmærken på høftbenen? Check!

Det ær svårt att gøra ingenting. Det ær svårt att bara vara ledig. Jag længtar hem, men ær inte så dum så jag inte fattar att jag ska vara så glad att jag kunnat komma ivæg. Så jag njuter. Men en del av mig ønskar att jag var garanterad varmvatten. Vill krama Ebba. Kanske tar det en dag eller två att varva ned? Jag kænner iallafall vad det ær jag vill gøra nær jag ær ledig; Lægga mig tidigt. Læsa. Springa. Yoga. Æta gott.

Har træffat mycket roligt folk hær nere, bland annat en kille från Lofoten som lever det liv jag drømt om førut. Ær fotograf dessutom. Eftersom jag inte har med mig kamera har han lovat att fota och då tænkte jag passa på att få ihop foton på lite egen-kropps-styrka på stranden.

Min Iphone pratar inte med datorn så inga bilder tyværr på mina små æventyr. Men mina føtter ær sandiga, med surfvax och massageolja på, i mina Havaianas. Så jag ær nøjd. Nu ær det middag snart.

Berættar mer imorgon!

fredag 14 januari 2011

Att vara på väg- inget med träning att göra idag!

Jag sitter på Arlanda. Klockan är 6 på morgonen. Något är annorlunda. Jag har inte sovit. Jag har beställt grönt te istället för min sedvanliga "dubbel latte på lättmjölk extra varm tack".
Jag vågar inte dricka kaffe när jag är såhär trött.

Jag brukade älska att flyga. Möjligheten att bara kliva ur sin vardagliga roll och röra sig bland människor som inte vet om du flyger hem eller bort. I jobb eller privat. Nästan låtsas vara lite viktig.

Så lajbans var det nu inte efter ett tag när jag for skottspole mellan London och Sthlm.

Idag är det ruggigt skönt att vara själv. Jag är trött nå så in i bängen. Av ältande. Av tänkande. Av att belasta mina vänner med mitt tänkande. De som ställt upp är jag så evinnerligt tacksam till. De som vågat fråga emot. Min syster, Olivia,Helena, Sofia, Anna, Mikaela Boel. Ni är värda att nämna såhär publikt! Tack för era kloka tankar, och omtänksamhet.
Det här "problemet" har varit som en separat organism. Jag har lyckats isolera den så den inte fått inkräkta på det som JAG vill ha i mitt liv. har varit genuint lycklig och glad och sprallig. Men att den finns och fortgår, stämmer inte överens med hur jag vill att livet ska vara.

Nu har jag en vecka. Att vara helt själv bland folk som inte vet alls vem jag är. Jag tänker inte vara osocial men jag är inte här för att vara det sociala bi jag vanligtvis är. Jag är här för att surfa, yoga, vila, ladda inför jobb-våren, och känna efter. jag är sjukt träningssugen dock! :) Känner inte av de 2,5 milen så nu ska här springas i mina gröna kamelonter!

Känna efter. Yogan spelar en central roll då. Och meditation. (Jo jag kan sitta still ibland). En väg in för att lyssna på vad hjärtat säger.

Visst lyssnar man väl på hjärtat varje dag men tror inte alltid det hinner prata klart. Blir avbrutet och hinner inte nyansera och motivera och då kan det vara svårt att följa det beslutet, fö rman hinner inte känna in exakt hur bra det kan tänkas bli. Jag har jobbat med målbilder länge. De brukar slå in.

Flyget går 0700. Ska sova på planet. Tar taxi från Agadir till Tagazout som är en liten fiskeby. Ingen bankautomat tex. Måste handla boardshorts och bikiniunderdel. Sen ska jag I HAVET. Sen äta. Sen sova. Sen...surfa! ÅÅÅÅÅÅH!

Ha en fin helg!

MIN egotripp


Varför åker en mamma bort som kommer längta så mycket efter sin dotter? Varför sätter man sig på ett plan själv till Marocko?

Jo. Därför att jag fortfarande är jag. För att hon har världens bästa pappa, mormor, farmor och farfar som så gärna tar hand om henne. För att jag älskar havet, vågorna och att leka bland dem.
För att jag kan. Törs. Gör som jag vill. Jag är inte sofistikerad, inte osofistikerad. Jag är ansofistikerad och att jag är det och går min egen väg har tagit mig långt.
Den här bilden har suttit på kylen som en påminnelse, en pepp och en knäpp på näsan när jag blir lite stressad. Min första bräda i Australien. 9'2 mal.



Är nästan klar med packningen nu. Ebba hjälpte till som ni ser...

Det är viktigast med mitt flytande kol mot eventuell matförgiftning. Annars får jag hushålla med det jag kommer ihåg.
Så trött. Så mycket att tänka på och besluta om. Mycket jag inte hann som jag skulle göra. Alla kompisar- SORRY jag har bara lekt med Ebba idag och försökt packa ihop.
Jag kommer tillbaka!
Kommer självklart blogga från Marocko. Ha en fin kväll!



Endorfinorgasm

är ett ord som flög genom huvudet idag. Vid 1 timma och 52 minuter exakt och med Mumford and Sons "the cave" i öronen så kändes det som jag fick det!

Det bara sjöng till i kroppen och jag ville skrika av glädje. Glädje över att det var så fint i skogen, att jag orkar, att jag är ledig, att jag ska hämta trollet sen, att jag vallat så jääää--a bra och att jag lever och har en kropp som bara jobbar med mig.

Det började inte så bra imorse. "Fel vecka" och jag får i några dagar kramp i lågryggen och vill helst ligga som en boll ihopkrupen. Men upp och mys och bus och brakfrukost. Vuxenportion gröt till både mamma och dotter och stor äggmacka på 3 ägg och ost till mig.

Var i spåret precis till 0930 som jag tänkt och jag som är vaccinerad med grammofonstift var ju tvungen att börja prata med bilen bredvid. Visade sig vara en till Klassikerkombatant med cykel som specialitet och en Klassiker avverkad förra året. Han gav mig tipset att 12 km spåret liknade vasan mest. Då blev jag glad för jag såg faktiskt inte fram emot 2,5 varv av den kuperade 10 km.

Satte iväg så glad så jag glömde banan och sportdryck vid start. Blev ehuru varse och tog en 11 km runda och var tillbaks till start på 1.08. Var inte inne i the flow än men pulsen låg bra runt 155 bpm. Iväg igen. Och nu bara flööööt det, helt galet! Jag var helt upprymd. Idag var ändå en 25% ökning och det längsta jag åkt någonsin.

När jag var förbi 20 km och 2 timmar så började jag skejta lite för att verkligen ta ut mig. Tog en extra lutning. Sjöng (ursäkta alla). Helt lyrisk! Njöt varenda stavtag för jag vet att såna här långpass får man inte varje vecka.

Min målbild jag hade igår höll. Jag är hemma nu med en svart (?) vänsterfot. Lite sega armar, hungrig som en varg. SUPERglad! Och fortfarande pigg. Det fanns mer att ge.

Och valla- is a piece of CAKE! :) (kommer jag väl få äta upp). Jag lade 4 tunna lager kallvalla och det satt som en smäck i 2,5 timmar. Perfekt fäste, perfekt glid.

Det var så trevliga människor i spåret. Några hjulbenta herrar med skidstrumpor och toppluva som jag räddade ifrån att ta sig ut på ett spår som blev 500 m grusväg. Han vid bilen, som jag verkligen borde pratat mer med angående cyklingen men nu tar vi det här med vasan först.

Bredsladdade in på Ica för att handla lite, har duschat och kastat i mig mat, målat tånaglar och nu ska jag hämta Ebbis gosnos på dagis. Det kommer bli SKETAjobbigt att vara ifrån henne en vecka. Jag vill inte tänka på hur mkt jag kommer sakna mitt lilla allt. Så även om jag inte ens har tagit fram en väska och jag måste åka 0400 imorgon bitti så släpper jag det nu och den här eftermiddagen är hennes.

Ha en fin fredag!

torsdag 13 januari 2011

Låta träningen ta plats

Gör jag redan. Men nu ska den ta mer plats! :)
Rent fysiskt hemma. Visst- jag är med på Funbeat och Jogg (fast jag har inte fyllt i kilometrar sen juni) men jag såg den här stora årskalendern på Granit (JA jag råkade gå in på V-malmsgallerian på vägen hem , hade lite egentid när Ebba var hos farfar på kulinariskt äventyr). Jag tänkte fylla i alla träningspass och markera vila med grönt.
Varför?
1) Kul att se hur många pass det blir.
2) Motiverande- om den sitter där när jag är lite seg (någongång..)
3) Intressant- att se vad det blev mest av. Jag färgkodar. Tänk om fröken anti-styrka skulle 2011 komma upp i 50 stycken styrkepass. Det är mindre än ett i veckan. Det är målet! Regelrätta styrkepass. Där kom ett till mål...
Testa själv!
Imorse blev inte den morgonrunda jag längtat så efter av. Klockan halv tre skrek liten av mardrömmar. Fick lyftas in. Efter 3 timmars elvispande i sängen gick samma upp och lyckades slå på micron. Då var man klarvaken.
Jag hade säkert varit lika seg i kolan idag även om jag sprungit, men då klockan 0530 var jag mest grinfärdig.
Jag tror inte jag är ensam om att helt enkelt inte funka utan bra sömn. Min kropp behöver sova för att vila upp sig annars blir jag seg, sömning, sur, frånvarande, min tinnitus blir värre och jag får ont i kroppen. 7 timmar funkar. Men 4,5 funkar INTE. Var dessutom tvungen att riktigt tänka på jobbet idag och jag kände hur jag tog mig igenom dagen via flertal starka kaffekoppar. Mitt hjärtfel börjar oftast spöka också när jag inte sovit bra.
Vad tar vi med oss för bra av det här då? Jo jag lägger mig tidigt med Jonas.....Coltings bok! Har planerat morgondagen för att det ska flyta på.
Vakna-nej det råder jag icke över. Valla skidor. Många tunna lager.
Frukost: omelett+gröt+kaffe+apelsin Ca 08.00
Lämna troll på dagis. Hoppas stå på färdigvallade skidor kl 09.30 på Ursviks motionsspår armerad med sjukt bra musik, ruggigt starka armar, en målbild av Wassberg, banan, vatten och maltodextrin.
Jag glider fram med bra fäste i 2,5 mil. Pigg och glad efter. Stretchar ordentligt. Där har vi upplägget. Nu genomför vi det. Klockan är 21.00. Dags att skrapa valla!
Ha en fin kväll.

onsdag 12 januari 2011

Vilodag!

God morgon!

Igår skulle vara och är vilodag. Från träning. Men när jag tänker efter är de dagar då jag känner mig mest utvilad, de dagar då jag tränar. Då är jag utvilad i sinnet för jag har haft en redig egen stund och skakat om i skallen så allt trams har runnit iväg med svetten.



Stompade iväg och såg inte alls ut som jag skulle till kontoret. Stora vinterkängor, Lundhagsjacka och min Salomon löparryggsäck som handväska. Kändes bra i kroppen. Ska ösa på mer vikter, djupare, högre, hårdare nästa styrkepass..som kanske blir på stranden i Marocko?

Har kollat min hemförsäkring som täcker surfing- check. Fixat min bankdosa som fungerat som leksakstelefon och låst sig. Handlat. Fattar inte vem som äter upp allt. Varit väldigt effektiv på jobbet.

Var på väg in på världens bästa klädaffär Mixit i Sundbyberg för att försöka hitta ett par jeans på rean men kom på min nyårsplan och tågade istället in på Apoteket, eller vad det heter nu, och köpte flytande kol. Kommer jag behöva sopa i mig det på resan skulle iallafall de jeansen vara för stora sen.

Har även haft tid att leka SJ med Ebba. Vi kör med tåg på hennes tågbana. SJ därför att de flesta välter av, åker baklänges och vagnarna passar inte ihop. Sen testade jag att rulla tågen på Ebbas rygg och vips satt litet sprattel stilla. Man fick inte sluta- så skönt var det.Testade att själv massera ben och armar (lite hårdare än på trollet) med dessa små tåg och är mycket positivt överraskad. På bilden får min syster ställa upp som stand in bild- då jag inte lyckats påbörja min nyårsplan och tassarna är således inte fit-for-bild liksom. Kan speciellt rekommendera att köra rälsen i botten på utsida lår!






Läste MarathonMias kloka inlägg imorse och när jag skulle länka det ser jag att hon ska ha en föreläsning 5e februari på Lidingö HÄR kan du läsa om det. Jag är i Värmland (GRRR) skulle varit så roligt att träffa lite folk att inspireras av. Men det blir säkert fler gånger!

Iallafall vad jag läste först handlade om just det här om vikt och kost och att det är så känsligt. Kommer det alltid vara det? Mia har gjort en otrolig resa och det häftiga är att hon började med samma förutsättningar som du och jag. Fast med övervikt. Så jäkla häftigt och det ger mig en fantastisk referens och stöd i mina argument till folk runtomkring som "vill men inte kan". Läs hennes blogg så fattar ni, och kan ni gå på föreläsningen- GÖRT! Och berätta allt för mig sen! :)




Som Mia skriver, skriver jag under på. Jag äter godis dricker vin och alla vet att pizza och hamburgare står högt i kurs- men när JAG vill.


Sticker det i ögonen på vissa? Är det svårt att njuta av en kaka om någon mittemot käkar kvarg? Varför? En gammal aboriginsk sägen som härrör från kvällar runt en eld säger att "titta på personen mitt emot dig, det du stör dig på kan vara något hos dig själv du ska jobba på" Fritt översatt till svenska från engelska från Koorie ursprungligen :).

FÖr det är ingen annan än du själv som kan ge dig dåligt samvete. Får du det, så har du förmodligen gjort något du inte tänkt. Då får man tänka ett varv till nästa gång, lyfta blicken och se vart det här tar mig långsiktigt. Dit jag vill? Det finns ett ganska roligt engelskt uttryck som säger " A minute on the lips, lifetime on the hips". Det är ju lite makabert och extremt men poängen är just det att njutningen av något sött är ofta så kort. Vad är det är du vill unna dig i längden? En god kaka då och då stjälper inga träningsmål, inga Beach2011 planer heller.
De som finns i min närhet vet att jag äter det mesta. Och jag äter väldigt mycket. Hela tiden. Men fikabröd på jobbet, småkakor under veckan, godis och glass- det ger inte mig någon njutning av kvalitet. Så det är värt att avstå.

När jag ändå är igång med kloka sägner så bjuder jag på dem här från min kära kloke framlidne morbror Ove.


" Det är möjligt att se ett begravningsfölje och ett flyttlass följa varann. Men det är sällan de ska åt samma håll"

Och med detta önskar jag en trevlig dag!

tisdag 11 januari 2011

5 mål för i år och 5 förbättringsområden

Jag hade en plan för i år. 5 områden i mitt liv där jag bara måste get a grip! Jag ska sluta göra vissa saker-men så går det inte att tänka- måste tänka vad jag ska rikta den energin mot istället.



1)Det är dags att sluta bita på naglarna-> Återkommer i frågan.

2) Sluta vara så städnojig hemma ->Låta det bli lite stökigt. Ebba kryper runt med en trasa och säger "didl-didl-didl" det betyder "torkatorkatorka". Hon har sett mamma torka golvet med trasa dag ut o dag in. Skadat. När hon kissar på golvet säger hon "mamma didl". Vi ska börja meka med något istället för att städa. Men vi fortsätter ta upp kiss. Och bajs.

3) SLUTA ÄTA SÖTSAKER VARJE DAG-> ta en frukt istället.Alltså jag bryr mig inte om vikten, men det kan knappast vara hälsosamt att likt en spårhund rota igenom hela köket varje kväll efter sötsaker. Inte blir det någon kulinarisk läckerhet heller utan det som har socker i sig- det åker ned. Inte mycket men just därför torde det ju vara lätt att låta bli? Det här började efter jag blev frisk från matförgiftningen. Stört. En vana att bryta.


4) Skita i det jag inte kan göra något åt!Verkligen. Känna efter- kan jag göra ett jota åt det här? Nä->då ska jag försöka vara glad och släppa det.


5) Fortsätta strunta i mode och inte lägga så mycket pengar på kläder. Jag har inget i modegenren att göra. Det är ingen ide att jag gör spontana visiter i trendiga klädaffärer med en ide om att jag ska "köpa kvalitet och klä mig lite mer som de gör i Damernas värld" It aiiint gonna happen. Jag kommer alltid att få mer ståpäls över ett par nya löpskor än en storskjorta. Ni vet en sån där som sitter så där nonchigt på hon i affären men som gör att man ser pluffsig ut själv eller ska provspela för Dynastin. Axlar- det har jag riktiga under. Jag passar bäst i vitt linne nytvättat hår och jeans och dessa plagg har jag.


Nu till det roliga. Mina kaxiga träningsmål! :)
Mina mål. Mina utmaningar. Där jag står är de nåbara om jag sträcker på mig och spänner bågen. För andra är de helt galna. För de som tränar mycket och kan träna när och hur de vill- är de en walk in the park. Men det är hur mycket jag utmanar mig, utan att skada mig och utan att försumma min familj och mina ansvar som det handlar om. Jag har sagt att i år ska jag låta min kropp köra på alla sina växlar. Jag har bara just börjat. Jag är ung och fjunig i de här sammanhangen och står och hoppar jämfota framför ett hav av utmaningar, när och fjärran.

Allt i sin tid, allt i min tid.


Krono-logiskt! :)

28 feb- Öppet Spår. Jag ska åka 9 mil. Det får ta den tid det tar men det ska vara redigt roligt!

7e maj: Jag o mina adepter ska springa Kungsholmen Runt. jag ska springa på 1.45 och jag ska spurta in glory på upploppet och peppa mina comrades!

28-30e maj: Workout Åre. Funderar på att ta tåget och försöka cykla sista 15 milen. Hålla ett roligt fjällöppass. Återkommer.

18e juni: Mitt livs pannbensutmaning hittils. Förflytta en cykel 30 mil. Eller Vätternrundan. Förtränger detta nu ett tag.

10e juli: Vansbrosimmet. Vad jag förstår glider man med som en gummianka på Sthlms Vattenfestival i 2 km och simmar 1 km? Gött!

29 Augusti: Sthlm Triathlon Olympisk distans. Min dröm som jag inte vågade tro jag skulle klara. Tänkt på sen 1999. Inte anmäld än. Ska se hur det löser sig med cykel och sånt först. Eller hur jag ska lösa det.

25 September: Lidingöloppet. Sub 3 timmar. Eller fortare? Eller?

Sen något till roligt under hösten om jag känner för det. Det som saknas det här året är ett långlopp. Då pratar vi över maratondistans. Jag har funderat på Ursvik Ultran men, jag kände inte för det i magen och hjärtat. Än. Jag gillar att njutlöpa och springa i snö är inget jag gillar. Jag tuggar gärna lera i fjällen men då är det också dagsljus, detta går på natten. Nej det får vara. Däremot är jag väldigt sugen på Lapland Ultra som bara verkar sååå mysigt! Springa i midnattssolen? Men det står inte vilket datum det är, jag ska kontakta dem. Jag tror att det är i slutet av juni och då torde jag ha lår som stenkakor efter Vätternrundan och hittas mestadels i vatten inför Vansbro. Men det är alltid lika roligt att hitta luckor i kalendern och titta på lopp och låta det kittla i magggropen!

Hoppas du har en rolig utmaning framför dig i år! Eller fler! :)

Styrka-enligt Annie

Jag vet att min chef läser det här! :)Men jag skriver ändå att jag faktiskt släppte vad jag hade för händer (det ser ut som jag släppt inte bara det utan även en bomb om man tittar på mitt skrivbord på jobbet) och gick till gymet 15.15 idag. Man ska sluta när man är på topp och hade just avslutat det jag tänkt göra för dagen så...


Skutt skutt iväg till gymet och under tiden på T-banan satte jag ihop träningsplanen för idag.

Jag ritar en streckAnnie. Sen börjar jag med en övning för ryggen som jag växlar med en för benen. Sen en till "stor" övning som involverar fler musker- kontrar med en för en annan kroppsdel. Försöker "spara" bålmuskulaturen och axlarna lite till senare eftersom de är med och håller ihop ranglet under passet och det är superviktigt att bålen orkar hålla tekniken för att skydda ryggen. Jag ritar på streckgubben så jag ser att jag täckt in kroppen. Alltid mer baksida än framsida.

Utan en plan för dagen- så irrar jag runt i gymet i ett endorfinstinnt musikesse och då jag verkligen vill klämma ut allt ur den tid jag har dedikerat till besöket så blir det lite kontraproduktivt.

Idag blev det följande, känner jag nu, mycket BRA pass.
1)Breda och Smala chins i maskin/ utfallsgång med 13.5 kilo stång: 12 på varje ben x 3 set
2) Sittande rodd/armhävningar x 12 x 3 sets
3) Stående rodd med rep fäst högt/ squathopp (med 10 kilo vikt: gör en squat, hoppa upp landa mjukt ned i squat igen) DEN TOG DU!
4) Raka pushdowns/plankan 3 x 1 minut
5) Marklyft med 26,5 kilos stång. Vilade emellan. Rätt flåsig.
6) Min axelspecial- ska lägga ut den på video sen för den är mäktig. Körde med 13,5 kilo (för 3 v sen körde jag med 8 kilos stången!) x 12 x 3 sets och sen sk "dropsettade" jag med 4 kilos vikter i var hand alternativt åt sidan och framåt 16 reps tills jag inte kunde hålla tekniken.
7) Ryggresningar/situps på boll
S T R E T C H :)!
Här står jag och smågarvar åt att jag fotar mig själv.

När man inte kör styrka för att bygga stora muskler så blir tex bicepcurls "för små" muskler att köra för mig. Känner jag att jag har tid gör jag dem men....Jag gillar stora övningar där många muskler jobbar, och det gärna får ingå balansmoment eller lite explosivitet. Det är inte tråkigt på gymet. Men jag känner inte att jag har ron att köra för länge. Så jag tänker till innan och försöker göra övningar som jag tror gör att jag blir starkare i min helhet. Och starkare för det jag har framför mig i år.


Jag var första gången på ett gym när jag var 16 år. Min dåvarande pojkvän åkte till Thailand, tårarna sprutade över matteläxan, och utan att de två hörde ihop så damp ett erbjudande från World Class i Jakobsberg ned i brevlådan. Jag tränade kampsport, ofta med stora grabbar, och kände att jag behövde bli starkare. Sagt och gjort jag bokade in introduktionspasset och fick nog den bästa introduktionen man kan få som osäker novis bland ton av vikter och kryptiska maskiner av Ulrik Helms. Lugn, pedagogisk och lyhörd för vad jag tyckte var kul träning! Efter att själv ha jobbat som PT och gyminstruktör och sett hur det verkligen kan hänga på bemötandet första gången är jag så tacksam! :)

När min pojkvän kom hem fick han kämpa i armbrytning och jag hade gått ned 1 storlek runt midjan! :)

Jag kommer alltid föredra rörelse i friska luften och styrketräning för mig är där för att stödja min vardag och de utmaningar jag lägger för mig. Nu är det fokus på styrka som hjälper Vasaloppet och för att kunna paddla för alla vågor jag vill i Marocko. Sen blir det kanske ett annat fokus senare.

Jag brukar också, om jag har tidsbrist, tänka att de övningar där jag kan använda bara kroppsvikt- de kan jag göra senare i veckan hemma. Jag försöker nyttja stänger och kablar på gymet för såna attiraljer har jag inte här. Bag-in-box-vin funkar att köra axlar med och i somras körde jag rodd med två vattenkannor och i Kengis med en antik hjulaxel. Situps med 1, årig guldklimp är en annan variant jag testat. Planka med förutnämnda på ryggen ska jag inte göra fler gånger dock....

Det jag vill framhäva som viktigast är dock BÅLEN!!! Det är så många som har problem med korsryggen och att stärka det mishmash av muskler som håller ihop vår mitt är A och O i alla sporter och i allas vardag. Dessutom- de flesta vill ha en platt mage och det finns inte mycket bättre än att bli bra på planka. Den finns i många varianter men tekniken är viktig. Våga be om hjälp eller leta upp någon som gör det på Youtube.

Ha en fin kväll! :)

måndag 10 januari 2011

Vem som bär mig uppför vissa backar

Ibland är det glädje. Det är roligt att springa. Det är skönt att känna benen jobba och att det går lättare och lättare.

Ibland envishet. Jag ska upp!

Ibland är det dumdristighet. Det är någon före. Och jag ska om! Gärna en kille :).


Till och från är det min pappa. Vars ord ekar i mina öron. Hur någon med största kärlek kan säga att, vill du bli vältränad, så springer du tills du inte orkar mer. Sen springer du lite till. Så tränade han i Porjus kraftverk upp och ned i trapporna vid forsen.


Ibland, ja ganska ofta! Är det musiken jag lyssnar på som lyfter mig ett snäpp till.


Vissa dagar är det De. De som är avundsjuka. Missunsamma. Inte tycker jag "ska så mycket".

Jag behöver inte bevisa något för någon. Men ibland är det lite jäklar anamma som pumpar igenom låren och pushar mjölksyran bort ett litet tag till. Jag kan!

Idag känns det förträffligt i benen. Man gör några ofrivilliga squats med 12 kilos nyvaket gosvällingtroll på morgonen och så känner man att AAAAH inte så mycket ben på gymet idag kanske.

Planen är att köra ett riktigt svettigt helkroppspass men fokus på baksida på gymet ikväll. Jag längtar! Jag skulle iofs hellre vara utomhus men behöver det här passet och ska ju vara utomhus hela nästa vecka i stort sett!

Följer ju likt en slav MarathonMias blogg och jag är så otroligt sugen på NMT. Alltså Nordic Military Training. Men---jag är ibland feg för gruppträning och tror att jag inte ska orka. Fast jag vet att det är klart man inte kan orka allt! Man är med och gör så gott man kan, och lite till! De kastar bildäck- hur lajbans låter inte det?
Måste kolla upp.

Ha en fortsatt fin dag! :)

15 km isbana


...var det att springa hem idag. Men vilken fantastisk dag jag har haft.

Den började onekligen inte så bra. Jag var inte alls på humör imorse. Kände mig mörk. Tänkte på de jobbiga saker jag har i mitt liv. Men sen bara ljusnade det. Bokstavligt. Och jag hade ett väldigt inspirerande samtal med en på jobbet som råkar jobba med det som är mitt drömjobb. Att jobba med företag som vill driva biståndsprojekt. Det går att göra. Där jag jobbar.



Sen fick jag klartecken för att vara med i ett team som ska revidera en av våra största internationella välgörenhetsorganisationer. JIPPI!! Sen fick jag ett mail från Thomas på Workout Åre som undrade om han kunde räkna med mig och mitt fjällöppass i år igen. För jag ligger med i deras promo i nästa Fitness Magazine. JIPPI2! Sen fick jag en bra kontakt av honom. JIPPI3! Mer om det senare.

Sen rullade dagen på badandes i solljus, som en vårdag! Sneglade ned mot gångvägen på Kungsholmsstrandsidan på löparna och barnvagnarna.

Klockan 16.30 bytte jag om till löparkläder. Alltid samma jargong (som jag gillar!) "Ska du ut nu igen" "vad hurtigt" "är det inte kallt". Det är speciellt min kollega som sitter snett mittemot som jag munhuggs med. Hon hade berättat för sin son (som är PT) om mig och mina upptåg och han hade fråga hur gammal jag var. "Tja jag tror runt 24 år kanske" hade hon sagt. Jag levde på det en hel dag! :).

På med GPS'en och löparryggsäcken. På med bra musik. Börjar med The Knife's "Silent Shout".

Förbi St Eriksplan. Mot Karlbergs Slott, Pampas och sen Huvudsta.

Upp till KG Outdoor som är ett väl undangömt MECKA för friluftsgrejer. Där blev jag väldigt väl bemött av dessa grabbar som heter Tobbe och Johan. Syftet med det här lilla avbrottet i löppasset efter 4,7 km var att införskaffa ett par sk Kameleonter. " De fulaste skor jag sett" citerar jag Tobbe som också upplyste om att den skyldige till inköpet av dem hette Daniel och hade inte tid att vara med på bild.
Jag tycker inte de är fula och bekvämare fotdon får man leta efter.

Ska bli intressant att se hur de funkar att surfa och springa på sand i. Men de kändes väldigt bra!
I övrigt har denna butik allt du kan önska dig för allt du kan hitta på i vildmark och natur. Allt från turskidor till kartor. Kompass till snöskor. Och finns det inte hemma, så tar de hem. Nära Huvudsta T-bane station!
Ut från värmen, tillbaks ned till vattnet och styrde fötterna mot Sundbyberg. I mörkret mellan lyktstolparna blänkte isen. Den är inget problem. Inget hinder, inget negativt. Däremot en utmaning och en möjlighet att jobba med balans och löpsteg. Mycket lättare att springa än att gå. Svängde upp mot Esplanaden, bort mot Duvbo. Sen runt Lötsjön och skulle upp och göra ärende nummer 2 nämligen hämta ut dessa.
Här blev jag inte lika väl bemött. Jag ville ju packa ur sakerna för att få med dem i löparryggsäcken och fick inte ens kasta bubbelplasten inne hos dem. Nänä.

Hade stannat GPS och löparklocka. Visade 1 tim 21 minut och 13.74 km. Nu satan. På med ryggan, startade igen och sprang i lätt nedförslutning till Groove Armadas "Suntoucher". Men vad sjutton? Jag hade nu 3,5 kilo extra på ryggen. Och började bli mör. Ned mot sjöarna och så sväng upp igen i brant backe sista 500 metrarna, nu var jag förbi 15 km. Ut över fotbollsplanen i djupsnöpuls som sista kläm åt mina lår.

Och så hemma! :)
Gött. Ska passa på att nyttja de två kvällar då jag alltid har mor och farföräldrar till hjälp och köra styrka ena och minst 15 kilometer det andra. Om det passar. Men det kändes grymt bra idag och jag skulle ju kunna ta med kamelbacken m lite vatten och någon sportdryck.
Kommentar till inköpen från Gymgrossisten: Jag vill ha med mig något snabbt att äta efter surfpassen så köpte Proteinbars som det är en satans djungel att hitta bra utan massa krafs i. De här är på intet sätt de bästa, men jag gillar dem. Ser dem som godis men varje bar ger 20 gram protein och mycket av det är från vassle som tas upp snabbt. Kolhydraterna är för att det helt enkelt behövs ibland. Under långa skidpass och ibland ett smidigt sätt att få i sig kolisar innan man kan äta efter ett pass. Det är rent maltodextrin och inget fuffens i dem.

En mycket fin måndag som nu ska rundas av med att tvätta håret som står av sig självt pga otvätt.

Sköt om er! :)












söndag 9 januari 2011

Hur långt har vi kommit- en måndagsfundering!

Hon satt där. Pigan och mjölkade. Och önskade att det fanns ett smidigare sätt. Tänk öm mjölka uann ut å se skälv? Sen stod hon där och knådade bröd. Knådade och knådade med enkla ingredienser. Knådade så armera di värkte. Tänkte att, tänk om en kunde köpe bröe?

Tänk öm inte alle ting tog sån löng ti? Allt de häringa? Elda, baka bröd, mjölka. Tänk om allt var lite mer modernt som i stan? Tänkte hon där hon stod med armarna djupt i degen. Utan tele. Utan dator. Utan mobil. Utan dvd. Hon visste inte vilket stjärntecken hon var. Om hon var typ A, B eller C. Åt inte efter sin blodgrupp. Hade ingen tanke på fettförbränning där hon slet tidig morgon före frukost. Ibland barfota och ibland i träskor.

Så kom maskinen, som mjölkade korna. Så kom det billiga brödet, som fanns i affären. Istället för att mjölka kossan, kunde pigan ( med ungefär motsvarande utbildning) sälja mjölken i affären. Köpa hem mjölk och bröd och lägga tiden på tv, radio och fick gå på gympa för att arbeta bort det armdaller som tagit plats efter att brödknådandet avtog.

Så kom alla andra maskiner. Så kom internet. Så kom 8 timmars arbetsdag. Två dagar vila. LAS. Karriär. Att göra så lite med händerna och så mycket med tal och tangentslag som möjligt. Förverkliga dig själv. Gå ned. Gå upp. Gå dit. Åk hit. Överallt utlovas lyckan. Alla jagar.

Med en helikoptervy så såg man alla ränna runt och känna sig stressade av att tro att de måste svara och åtgärda saker som nått dem via en uppsjö av medier. Dessa "saker" som de tror att andra egentligen lika stressade vill att de ska göra.


Inte behövde man svettas efter slitet med att bära in ved, vatten, skotta ehuru man bodde i ett höghus där detta fanns eller sköttes. Man behövde inte laga mat, det fanns att köpa halvfärdigt eller helfärdigt. Ibland kunde man dock, när man lyfte ur en bit hängmörad ryggbiff ur en förpackning, genom köttsaften som så äckligt rinner på den där tunna plastfilmen, ana att den kommit från ett levande djur...långt bort.

Man hade pengar, men dessa behövde man för att betala för att ta sig till och från kontoret, och för att betala ett dyrt gymkort för att röra på sig för man satt still om dagarna. Man behövde ha dem för att köpa den mat som man inte hade tid att laga och betala den el som värmde upp huset istället för veden. En stor bil också och drivmedel till den behövde man. Tv/mobil/radio/internet sprutar information man inte vet vad man ska göra med men som allt som oftast skickar ett meddelande som lämnar ett surt dåligt samvete eller ångest.

Åh om man bara kunde stänga ned och koppla bort?


Så kom mindfulness. Och nu står någon dum sate som betalat flera tusen för ett retreat och blundar tyst knådandes bröd så armarna värker och djupt med armarna i bunken och han tycker det är det är underbart att det får ta så lång tid.

En rolig söndag. Veckans träning- och nästa

Ebba-en brud som går helt på känsla...

Något har saknats denna vecka. Igår satt jag sent på kvällen och kände att det var en känsla som fattades....tänkte efter och eureka! Jag har bara sprungit en dag denna vecka! Ett pass saknas, mina intervaller! Jag saknar löpningen så när det blir för lite. Är väldigt sugen på långpass nu, speciellt när jag läser den här brudens utmaningar.


Jag längtar efter ett riktigt långt löppass. Faktiskt gärna genom stan. Ska försöka få till det i veckan...på något sätt..har ett ärende till söder så why not?

Veckans träning blev:

Måndag: Sjukt bra allround styrkepass. Ska börja lägga till marklyft med TUNGA vikter sen. Snälla Pia på Fitness Club konstaterade igår att jag nog lyfte för lätt.
Onsdag: En snöig mil
Torsdag: 1/2 timme yoga
Fredag: 2 mil skidor. Svårvallat "0-före". No comments. Ska ta till mig av MarathonMia's korta och koncisa tekniktips.
Lördag: "lätt" spinn (Man måste kunna prata lite som instruktör så kunde inte gå helt lös). Liten cirkelstyrka på 20 minuter med planka, rumpa och marklyft.


Söndag: Nej. Jag var för trött. Sovit för dåligt. Tog med mig Ebba, hennes bästa farmor, mormor och Mikaela och Carl och åkte till Kista för att titta på husdjursmässan. På bilden nedan är Ebba förtrollad av kaninhoppning! Det var roligt att se reaktionerna från henne på alla djur.



Jag o Mickis babblar som två yrhöns och hann planera lite inför vårt gemensamma klassiker pojrekt. Mer kommer om det!

Nästa veckas träning:
...blir en utmaning. Jag måste faktiskt jobba. Jag vill umgås mycked med Ebba innan jag åker. Jag bör förbereda lite matlådor och handla mat och se till att massa saker är iordning innan jag drar. Jag har 5 dagar med hämtningar, lämningar, möten, gärna 7,5 timmar sömn per natt och det vanliga hemmapysslet att passa in samt en del ärenden att beta av. PLUS att jag sjuder av träningsglädje och skulle behöva beta av 2,5 mil i spåret eftersom det inte blir några skidor veckan efter för att vara i fas för Vasan.
Således:
Måndag: Transportlånglöp hem från jobbet via ett ställe där jag kan köpa dessa. Så då klipper jag två flugor i en smäll. Behöver inte lämna och hämta så kör långpass på jobbet också! :)
Tisdag: Styrkecirkel efter jobbet på gymet.
Onsdag: VILA
Torsdag: Kanske springa morgon om jag är på humör.
Fredag: D DAY. 2,5 mil i Ursvik ska avverkas. Packa det sista.
Lör-sön hoppas jag surfa några timmar och yoga lite på stranden och även jogga där. Inga måsten, det har jag ju aldrig, men nu ska jag släppa Vasa-fokus en vecka.

Hoppas ni får en toppenvecka!

fredag 7 januari 2011

Nöjd där jag är med den jag är. (långt inlägg!)

Läste det här kloka inlägget som en av mina favoritbloggare skrivit och det fick mig att hålla med och tänka efter på min egen resa.

Jag har mått dåligt då och då tidigare över hur jag ser ut och min vikt. Men nu mår jag sen ganska länge bra. Väldigt bra!

Men det har tagit tid. Det har tagit nästan 15 år i anspråk. Satan vad jag har slösat tid på att vrida o vända mig framför spegeln, gömma mig, plåga mig. Äta mycket, äta lite. Springa för att springa bort mat. Springa för att springa ifrån hela jävla skiten. Räknat kalorier. Skämts.


Och ägnat så otroligt mycket tid åt att tänka på något som inte ledde till något bra över huvudtaget.

Nu menar jag inte att jag haft ortorexi i 15 år. Men i tonåren var det ett allmänt missnöje över små bröst, finnar och jag tyckte att jag var ful. Sen tyckte jag att jag var tjock. Sen nöjd. Sen tjock. Sen nöjd fast fortfarande så påverkad av vad alla andra tycker. Gick min egen väg men ständigt sneglande än hit än dit.Hittade träningsglädjen igen men alltid den där naggande rösten i bakhuvudet att jag inte riktigt var bra nog. Varifrån den kommer är ett mysterium med två väldigt stöttande föräldrar. Från gymnastikgruppen som skulle bli elit? Från fotbollen? Kampsporten? Skolan? Ingen aning.
Jag ser framåt och vill inte rota i det nu när jag mår så bra, men att ta med sig någon sorts uppenbarelse vore ju ultimat nu när man om ca 12 år har en tonårsdotter hemma som jag skulle ge min högra arm för att hon ska slippa den långa resan.

Jag tror att när allt annat är osäkert. (Gäller oss i västvärlden- inte när det är osäkert om man får mat för dagen.) Vad ska jag bli? Var ska jag bo? Vem är jag? Då letar man efter något att greppa snabbt. Något som talar direkt till en. Som ger en något att rikta in sig på, jobba mot. Då kan det vara lätt att fastna i att vara fokuserad på hur man ser ut. Det är rätt lätt, för det finns massa sjuka ideal att anamma. Och du blir garanterat aldrig nöjd eller klar. Så du kan gräva ned dig hur långt du vill i det. Jag tror det här var en anledning till att jag fyllt min annars ganska smarta hjärna, med mycket destruktiva, osmarta tankar, till och från under en längre tid.

Jag har alltid vetat att jag ska bli något bra. Vetat att jag kan. Men inte vågat satsa riktigt.

Nu när jag är 31 år UNG så har jag kommit till en plats i mig själv där jag ska stanna. Jag tycker inte jag är vrålsnygg. Jag tycker inte jag är supervältränad. Jag är jag. Jag är väldigt ödmjuk inför min kropp och vad den kan prestera. Måste ta hand om den för att den ska jobba med mig.

Men jag är tillfreds. Jag är stolt över mig själv och det jag åstadkommit på insidan och utsidan. Tillfreds men inte nöjd. Jag vill bli klokare, ödmjukare mer altruistisk. Jag vill springa längre, högre, fortare. Få fram mer muskeldefinition och bli starkare. Men på mina villkor. Jag vill njuta av träningen och det gör jag nu. Varje gång! Jag tränar bara när jag vill. Träningen- och det ordet är lite dumt, "endorfin och naturjakt" är det nog mer- är viktigt i mitt liv. Men det får ta olika mycket plats beroende på vad som händer i övrigt. Och det är ok! Det var det inte förut, då var det ett dåligt samvete. Nu är det mer- jippi jag har tid att träna! Nu kör vi! Sen är vi ju ett gäng som tänker när vi hör om ultralopp och galna utmaningar " oj vad skoj. Det där skulle jag vilja testa". Det kittlar i magen. Inte alla känner så och det är ju helt ok, det skulle bli så mycket folk då! :) Men jag tror alla mår bra av att flytta gränser och testa sig själva för glädjen och kicken man får är så stor. Sen vill man bara ha mer....

Jag kom på hur långt jag kommit idag när jag instrerade spinning. Att vicka är himmel o helvete. Efter 11 år som instruktör i olika discipliner är jag van att både vicka och ha egna pass. Nu har jag inte tiden att ha egna pass men att vicka funkar utmärkt!

Det finns ofta en medelålders herre som lite, först, bryskt undrar var X är som brukar ha passet. Det STORA leendet plockas fram och man förklarar att man är ny och ska vicka. Sen kommer några unga tjejer, ibland säkra ibland osäkra. Jag ser alltid till att hälsa ordentligt och göra övertydligt att jag gärna svarar på frågor och hjälper till. Sen kommer någon som verkligen gillar sin vanliga instruktör och säger "jaha är X borta?". Ungefär här bestämmer jag mig, en gång till, att jag ska hålla ett så satans bra pass så de ska undra när jag vickar nästa gång.


Ungefär så blev det idag. Kaxigt va? :). Men de var nöjda! Och då är jag både endorfinstinn och varm in i hjärtat!

Jag har utvecklats mycket som instruktör...genom att inte instruera! Genom att vara mammaledig. Jag är så trygg i mig själv nu. Lugnare och mer inkännande och mitt mål är att alla ska få sitt pass. De som vill köra sk***n ur sig ska bli eskorterade in i kaklet. Jag älskar känslan i sista låten där jag peppar att höja sig ett snäpp från förra passet, att släppa lite teknik (förutom att skydda ryggen med tippat bäcken framåt) och bara andas och trampa!

APROPÅ min 200 grammare och glashala skidor igår och hur de hör ihop: Var på Skidsport och frågade om tips på vallateknik vid 0-gradigt och förklarade mitt aber. De skrattade lite och sa att de flesta har det bakhalt idag, och när man lägger på ute i spåret så fastnar det som is = glashalt! Då kände jag mig så nöjd med mitt pass så jag belönade mig med en stoor hamburgare! :)


Vad gör hon? Lägger in en bild på ett jäkla kassaband? Men det här är lite mitt liv! God choklad, nyttig mat och mycket blöjor! :) Alltid lite gott med det vardagliga. (Lite väl mycket gott varje dag men vad f...). Det här ska vara en träningsblogg. Den handlar om träning men jag vill vara så väldigt övertydlig med att träningen ska ligga som en varm go lång halsduk runt mitt liv. Jag älskar vardagen. Jag älskar att hämta på dagis, jag är helt nykär i min dotter som jag bara vill pussa och krama på. Jag älskar att hänga med mina kompisar och mina sisters, ta långa promenader, diskutera kärleksproblem. Skvallra och fnissa och bege mig ut i Sthlmsnatten och ta del av spelet som pågår där.

Min kropp och dess arbete får ta massa plats i den här bloggen, men jag är inte hälften så brydd om dess form som jag var förut. Den är det bästa den kan bli utan att kompensera de viktiga andra bitarna i livet.


Jag har sett att många som träningsbloggar lägger upp bilder på sig själva i träningskläder och jag ska inte vara sämre. Som en seger. Såhär ser jag ut, med en dag i veckan styrketräning. Tänk om jag körde 3 gånger? :) Men varför det? Man blir succesivt starkare och jag längtar till gymet den dagen jag kör.
Nu ska den här ryggen få jobba ordentligt några dagar, sen vila. Sen jobba jobba jobba i Marocko.
Jag hoppas du som läser detta också är nöjd med dig själv. Stolt över ditt unika du. Sugen på utmaningar som passar dig. Ha en fin lördagkväll!












2 mil i spåret vrålhungrig och fredagsmys!

Äntligen!

Ebba vaknade halv sju och somnade om bredvid mig och vi låg där till 8. Sen åt vi en brakfrukost som uppladdning för respektive äventyr: För Ebba att som enkom 84 cm lång tampas med snön på dagis och för mig (skulle det visa sig) åka 2 mil på slarvvallade skidor.



Det är en logistikövning att komma iväg på morgonen. Ebba var väldigt sugen på utrustningen. Det var ett tag oklart vem som skulle ha vad på sig. Hon tog på sig pjäxa, mössa och en skidvante och mössan var INTE förhandlingsbar så den hade hon på dagis idag. Hoppas hon såg något...







Kom iallafall iväg till Ursvik som var ganska lugnt. Första milen var helt underbar, tog 10 km spåret och det var som vispad grädde på träden. Såg ett rådjur och hade bra musik i lurarna på min "random" spellista. Hade jag bott i Jämtland nu hade jag inte lyssnat på musik men E4ans avlägsna brus växlat med en T-bana långt bort är inte harmoni. Det är musiken. Efter ett varv tog jag en banan, lade på mer varmvalla för det släppte. Men det hjälpte inte. Hjälplöst halkade jag än hit än dit, så fort det var det minsta uppför fick jag skejta med vänsterfoten ur spåret och har ett blödande skavsår på ena tån ser jag nu men jag känner ju inte sånt där när jag spottar och fräser som Vassberg.
Sen måste jag nog ta bort några låtar på min lista. Eldkvarn i all ära men "Kärlekens Tunga" efter 16 km hundslit gör en mest förbannad!

Nåväl kom i mål men ska till Skidsport idag och köpa surfskor så funderar på att fuska ett tag o köra på tejp. 2 timmar 7 minuter och 157 i snittpuls och ett sunt max på 171.

Rekommenderar verkligen Ursvik. Det är mycket folk ute men de flesta är vettiga (förutom ganska många hundägare). Mycket för barnen att göra och mycket folk att titta på när man åker. Men man får även till partier där man bara är själv under snötyngda furor och det är underbart!

På vägen hem var jag så hungrig så jag fungerade väl kanske lite så som män fungerar ibland, kunde bara tänka på en sak. Sex? Nej mat! Alltså jag hallicunerade fram en Max i Hallonbergen och det finns inte. Åkte förbi och mot Duvbo. Det ligger en Sibyllagrill nära och de har fler än en gång sett mig smacka in mig en 200 grammare men till slut tog (mamma?) vettet över och jag for hem och tillredde detta som jag åt direkt ur kastrullen.
Fräste purjo med zuccini och broccoli och i med en choppad lammkorv, kokade nudlar och blandade. Tror det blev ca 3 portioner och det är SLUTT nu. Mer hungrig. Kanske blir den där 200 grammaren sen iallafall.

Viktigt att fylla på med kolisar och protein efter träning. Långpass tex tar ju de ett tag, och har man ätit frukost och sen tränat på förmiddagen nära lunch och bränt av en 1300 kcal som man kan göra vid 2 timmar skidåkning, då måste man ju fylla på med lunch, men även lite mer för att kompensera för de brända kalorierna. Svälter du efter träning för att gå ned i vikt lurar du kroppen! Då börjar den leta i muskler efter energi till återställandet. Samtidigt är det många som överskattar hur mycket de bränt. Har du varit på ett zumba eller pumppass, eller varför inte medel-friskis. Ja då behöver du inte vräka i dig en dubbel måltid men en banan och något proteinrikt (ägg/kesella/kycklingbröst) är kalas.

Det kan bli både för mycket och för lite av både träning och mat,;balans är nyckelordet som vanligt.

Om du har tid- läs detta som är otroligt intressant ur kost och träningssynpunkt.

Ha en mysig fredagkväll!

torsdag 6 januari 2011

Produktiv vilodag och lite yoga!

Vissa dagar vaknar jag utsövd innan Ebba. Idag var en sån dag. Slog upp ögonen, vaknade lugnt o kände att idag ska jag beta av saker på "att göra listan".



Det finns inga "måste just nu" men det finns ju såklart saker som man bara måste göra. Städa tvätta, betala räkningar och sånt där. Laga mat. Jag har höga krav på att det ska vara rent hemma så jag brukar dra ett varv med dammsugaren varje dag. Köket vill jag ska vara rent också. Jag har en lista för saker som ska göras omgående. Sen har jag en som är större projekt som jag betar av när jag känner att jag har tid.

När man är mycket ensam med ett litet barn, jobbar och därtill vill ha MYCKET fritid, blir det till att hitta tidseffektiva rutiner för de här tråkiga måstena.


Ebba är redan med och hjälper till med tvätten. Hon lägger iofs oftast in ren tvätt i maskinen och tar gärna på sig den som är blöt men jag försöker göra hela grejen till en lek.


Idag lyckades jag tvätta två maskiner, dammsuga, slå in paket, hänga tvätt och dessutom genomföra ett yogapass med Ebba. Därtill maila lite, ringa en kompis, skotta fram bilen som sen nästan var översnöad igen när jag var klar.
Har också handlat mat och fixat en sak med bilen. Nu ska jag inte göra några mer sysslor idag!
Märker hur mycket jag saknat yogan. Då främst astangayogan som jag tränat mycket i Australien och Östersund. Men även yinyogan som är mer statisk. Man sitter länge i poser som på så sätt jobbar på bindväven som är mer avaskulär= har mindre eller ingen blodtillförsel i motsats till musklerna. Jag tycker de kompletterar varandra och beroende på hur mycket jag tränar och vad jag tränar får yogan ta olika mycket plats och form.
Jag är övertygad om att alla mår bra av att ha yoga i sitt liv. Det finns kurser överallt, från puritanska strikta klasser till poweryoga på ett lokalt gym. Det roligaste jag fått höra är att någon "inte är tillräckligt vig" då yoga passar alla. Alla nivåer och det är inte meningen att du ska klara alla poser från början. Kroppen stärks i takt med att den blir smidigare.
Jag har otrolig nytta av yogan i löpningen, skidåkningen på gymet och inte minst när jag har sovit dåligt och är sur.
Här är tre sidor jag ställer mig bakom: De två första har jag själv tränat på och den tredje tycker jag verkar superintressant!
Atmajoti på Odenplan- Bra lokal och bra blandning på klasser
Yoga Shala i Östersund men även Åre.
Yoga Dimensions och breathwalk som är ett sätt att ta yogan ut i naturen (me like!)
Har just lärt Ebba att när man säger "namaste" som man säger efter avslutat pass som tack- så för man ihop händerna framför bröstet och nu gör hon det som en liten bebi-yogi! :)
Ha en mysig kväll...jag tror jag ska ut och gå i det här fantastiska snöparadiset!

onsdag 5 januari 2011

En snöig mil på Kungsholmen


Ja idag var det 13dagsafton och det var tyst lugnt och mörkt på jobbet när jag kom dit. Mysigt. Efter lunch bytte jag om och lufsade iväg över St Eriksksbron, ned till Kungsholmsstrand och bort till Stadshuset. Vidare mot Rålambshovsparken. Fick verkligen tugga, mina ben är i chocktillstån från utfallsgången på gymet i måndags. Fortsatte mot Fredhäll. Tog ca 30 minuter sen började det flyta på.
Jag var så sugen på mina nya skor så bytte kontorsklackarna mot dem redan på förmiddagen. Skulle inte bli besviken. Det känns neutrala, och lätta. Sen är det mig veteligen ingen sko som biter på lössnö över is!
Ehuru! Bort mot Kristineberg och ned mot Hornsberg, mot Karlbergs Slott och nu var jag verkligen i the floowww. Upp för backen vid Karlbergs Station och tillbaks till Bonnierhuset för stretch. Blev en riktigt skön 10,5 km på lugna 1 hr 10 min inkl vissa stopp för att fundera på var jag var.
Det är skönt ibland med pass som rensar systemet i ett stadigt lugnt tempo.
Det blir vila imorgon istället och långpass skidor på fredag. Gym+ hålla spinpass lördag och vila söndag. Om inte något oförutsett händer. Kroppen bestämmer! Hjärnan vill alltid träna!
Sover jag bra inatt vet jag att jag kommer vilja träna imorgon men tänkte nog köra Blossoms Power Yoga då för jag är STEL! (för att vara mig!).
Idag har jag ätit både glass, maränger, after eight och annan choklad för att jag var sötsugen. Hade hellre ätit chokladbollar som inte är hälften så mycket knas i men orkade inte rulla. GOTT! Har hällt upp ett glas vin dragit på mysbrallor o stor luvtröja och ska nu i min vanliga ensamhet titta på Grotesco's julprogram och kanske min all time favorit surfrulle- Step into liquid. Jag trodde inte jag skulle gilla alla ensamkvällar men nu gör jag dem till mina och jag gillar dem!
Ha en fin 13dagsafton!