Jag kan inget om mode

alls. Punkt. Jag kan inte. Jag är inte intresserad. Jo, självklart jag vill vara snygg o ha fina kläder men det här med trender...? Jag tycker vissa saker är fina och de är det oavsett vilket år det är. Nu ska man ha marinblå/vita randiga tröjor- de har jag alltid älskat. Inte lika mycket som Joe dock som har tvåsiffriga procentandelar såna tröjor i sin garderob.

Jag vill inte lägga tid på att läsa modebloggar och de enda modetidningar jag läser är Amelia och Femina. (Det är här ordet "spännande" dyker upp i reportage och jag får frispel under täcket och måste kasta bort tidningen och släcka och tänka på barnen i Afrika).

Jag är lång, bredaxlad och har en bröstkorg som med eller utan D-kupa med ett andetag lätt kan skicka knappar som projektiler åt höger och vänster och små söta blommiga blusar, läppstift och stora örhängen får mig att se ut som en crossdressing babuschka från Ryssland. No offense.

Således kan jag inte ens om jag vill, ta till mig allt mode och reda ut vad som passar mig, och vad som är värt att satsa på. Jag orkar inte lägga tid på det och tycker inte det är så intressant och viktigt.
Men vid svaga tillfällen slår kvinnliga könshormoner till mig som en metaforisk stekspade i huvudet och jag känner hur mitt plastkort i min lilla börs (nä jag har inte ens plånbok!) liksom måste dras snabbt och lätt i flertalet butikers babsmaskiner och jag ska minsann se så där enkelt glamorös och stadsvan ut som andra jag ser på tunnelbanan.
Jag går inte in i provhytten, tar gärna en för stor storlek och vågar mig på färgglada kreationer som jag släpar hem, gärna under Ebbas vagn. Väl hemma prövar jag, tycker jag ser vulgär ut i allt som har många färger, lämnar tillbaka dessa plagg och behåller något som ser ut som något som redan hänger i garderoben, är därmed massa pengar fattigare och har en lika tråkig garderob.

När jag väl ger mig på att blanda och testa något nytt, tar jag min syster till hjälp. Jag gömmer mig i klädkammaren, ålar i den nya outfitten jag satt ihop, kommer ut och förväntar mig stående ovationer men får alltsom oftast ett tveksamt, lite sarkastiskt "nja, alltså, du kanske skulle ha ett rött skärp/brun kofta/grönt linne bla bla ". Alltid något jag inte har.

Och så läser jag Cecilia Blankens blogg för hon är cool o verkar ha koll och skriver bra. Men vaaad faaaaaa...n hon har ju så konstiga kläder!!!! Hon hade en helt ok tröja på sig och så skrev hon att hon skulle piffa till det och drog på sig en ful grå lång väst över? Och nu senaste promotar hon en tråkig spräcklig tunika från MQ.
Det är då jag fattar, det är ju hon som har koll. Jag har inte koll. Jag klarar inte av de här klänningarna i blått med vinrött spräckel på med resår i midjan som bara skriker att 80-talet ringde och ville ha tillbaka sitt festplagg. Jag klarar inte av de här vita kavajerna med breda axlar som ser ut som någon rajdat i David Bowies scenkläder. Jag räcker upp handen och säger att Wayfarer brillor är asfula. Maj gaad. Ta bort jag mår illa. Jag hade dem när Carola sjöng "Steg för steg". Jag vill inte ha dem igen.

Så jag ger upp! Men ibland får jag till det. Jag har några plagg som jag är sjukt nöjd med, ska jag berätta? Ja det är inte ofta jag skriver om sånt här, första och sista!

1) Min morfars väst. Från 40 talet. Grym.
2) Min mammas Reebok höga sneakers. De är på modet igen men USA sockarna har jag inte sett skymten av som tur var( dock cykelbyxor men vi blundar va?). Dessa skor jag spatserar i, är från förra rundan, alltså anno 1992 ca. Respekt mamma!
3) Min sjal, den är ljus-aprikos-orange och stor o lång och så gosig
4) Mina Crocker jeans. Som mysbrallor fast jeans.
5) En turkosbottnad blommig tunika jag köpte i Byron Bay 2008. Så snygg varför köpte jag inte flera?

Sådär det var mitt enda modeinlägg ever.

Ni läser väl på min Unicef blogg? Jag förväntar mig att ni sponsrar mig, det är pengar som kan gå direkt till Unicefs arbete och märks knappast i våra stinna plånböcker. Jag ska skriva om fettförbränning där så blir ni kanske mer intresserade? :)

Här är min vecka i korta drag (om jag får som jag vill) Jobb-2 x morgonlöp-lite yoga-2 x styrka-lekpark med Ebba-häng med bästisen-hitta badrumsmatta-festa på Cafe Opera Terrassen med the sistas-sparka lite fotboll med Joe-köra Ursvik 15 km extrem terrängbana-få ihop mer spons till Unicef pussa o krama o snosa på Ebba och kränga mina inlines!

Ha en super-kort-jobbar-vecka och har du inte kortvecka för att du jobbar i vården eller en annan för röd dag okänslig branch så alla hattar av till dig!!!