Boostad o tömd, inspirerad och glad!

Oj oj oj! Jag är så till mig att jag bloggar från ifånen. Det hör inte till en favoritsysselsättning då jag har klumpiga händer men jag är så full av träningsspruttibangbang nu så jag måste skriva av mig. Simultant är jag så slut i kroppen så jag inte ens orkar ställa mig upp och titta ut på mitt älskade Östersund som tåget står i.

Vilken helg! Tågresan uppbörjade med lite reseledaraktivitet från min sida då Fitness Magazine och några av instruktörerna fick ta nattågistället för flyg pga strejk.
Jag visste inte hur de såg ut förutom Terese Alve'n som smugglar en badboll i vecka 32. Alla var Sj's stenåldersvagnar till trots på otroligt gott humör, that's people in the fitness industry for you! :). Therese's blogg hittar ni på http://www.sparkibaken.se/! Blev av med alla 17 biljetter och fick några timmars sömn innan tåget från Hedenhös rullade in i Åre.
Martina mötte mig och efter bamsefrukost och en runda på totthummeln var jag lerig, svettig och mig själv igen.
Dusch på hotellrummet, jobbmöte och sen var det in på Mix Megapol Arena och dags för första passet för mig som var Zumba! Yay vad roligt att rulla och skaka sina Skandinaviska höfter. I jämförelse med instruktören var man rörlig som en stelopererad lyktstolpe men vad gjorde väl det?

Nu hade även Johanna kommit, så kul att ses! Vi lade oss tidigt och sov som två små grisar.

Lördag- stor dag! Fick äran att klämma mig in på Johanna Anderssons fantastiska mojoyoga pass. Hon är helt otrolig! Det gjorde inget att min ena fot fastnade i en högtalare gång på gång.

Sen var det att bära lite utrustning hit och dit, peta i sig lite lunch och så dags för BodyCombat. Som gammal kampsportare så är det svårt att låta bli att tänkta försvarsställning när man ska jabba så det är svårt att slå väldigt snabbt, men det är skönt att känna att det sitter kvar att tänka försvar.

Oscar Nilssons danspass var otroligt härligt. Det var så många duktiga deltagare med, bland annat från Golds i Östersund och Åre så jag hängde där bak och hade väl sådär koll på alla steg. Johanna lade ner efter ett tag, fast hon var jätteduktig. Hon skulle nog gå och äta ett av sina ägg som hon gömde i skor och dylikt under helgen :).

Lördag kväll spenderades raklång i sängen med munnen som fågelholk i chock över vissa låtar i schlagerkatastrofalen som slagit vårt svenska bidrag.

Söndag morgon var det så dags för mitt pass. Minst antal deltagare förstås, men fler än tidigare år! Mest lera, mest syreskuld och mest stigmeter! 7 stycken tappra varav en var Mats Rytter som trots att han fått så mycket lera i ansiktet på downhill cyklingen dagen innan att citat " Pippi Långstrum framstod som släthyad" ville ha mer lera! Och vem är jag att förvägra det? En fransk kille med konvektionsstrumpor och som vanligtvis tränade i Alperna var också med samt en kille som också såg ut att kunna tugga skidbackelutning som mariekex. Och på detta 4 underbara tjejer som var laddade till tänderna.

Vi fick börja med att tugga oss upp genom byn till min gamla arbetsplats, Tott Hotell. Vidare 500 meter slätlöp och sen började leran och den riktiga stigningen. Grabbarna fick jag släppa iväg före men på något underligt sätt var de sen bakom oss och jag fick springa tillbaks en bit och hämta dem. Pust och flås! Ut i Tottbacken med resten av gänget och 2 intervaller som nog var lite väl leriga för teknikträning. Sen splittrades gruppen eftersom några fått blodad tand eller leriga brallor i detta fall och ville springa längre.

Jag fick med mig 3 glada tjejer ned som var precis sådär endorfinstinna och rosiga om kinderna som man blir när man tränar utomhus. Den synen och feedbacken är den bästa känslan som instruktör och den jag saknat och nu förstått att jag behöver. Watch.This.Space.

Resten av dagen hann jag med RPM med Leon Hobro som inte bara är snygg och sjukt bra instruktör, även varm och sådär altruistiskt go´ som vissa instruktörer är. Johanna Andersson hör till det gänget och även Terese Alvén. De har en aura runt sig som gör att de ger värme till alla som kommer nära. Alla får känna sig viktiga och betydelsefulla och bäst av allt, meningsfulla i sammanhanget och atmosfären som bildas före under och efter ett pass. Underbart.

Sen kom min största utmaning. Pump. Jag hatar de där eviga variationerna på 4-taktandet och stela rörelser där man inte får hela "range of movement" för ryggstyrkan. Jag är inte stark och oftast mör i ben från löpning. Att stå bakom starke Alfred-Johanna gör inte saken bättre men det gick faktiskt bra. Jag ÄR faktiskt starkare nu än jag var innan graviditeten. Göttmos. Sussi Pe och Leon Hobro på scen gjorde inte saken sämre.

En stor eloge, kram och high five till Thomas, Therese och Marianne och de andra som hjälpte till på eventet. Grymt genomfört, kändes så otroligt tryggt, glatt och flöt på så bra!

Planerar redan för nästa år, då får Ebba och Joe följa med.

Nu ska jag inte skriva mer. Men tipsar er om www.unicef.se/egna-insamlingar/123spring och skänka en hundring eller skicka ett sms till min insamling.

Ha en bäst vecka, full med sol, kärlek, god mat och endorfiner!

En massiv helg

Tjoho!

Nu åker jag snart. För någon som tidigare lätt och ledigt kastat sig tvärs över jordklotet utan plan med halvfull ryggsäck ter jag mig nog lite överengagerad men det är stort att åka bort från sin unge för första gången.

Åre är väldigt speciellt för mig med, inte för skidbackarna utan just den här tiden, då våren har kommit, byn är rätt tom och det som var pister, är mil av tyst och lugn fjällnatur. (Då man inte blir omkörd av någon downhillåkare). Under min tid på Tott satt jag ofta själv på det stora stängda tysta hotellet med bara spöket Tyra som sällskap och hörde den smälta snön brusa i Susabäcken utanför.

Nu är det inte det här lugnet jag ska åka till utan Workout Åre, http://www.workoutare.se/ och det blir fullt ös från start. Men innan det drar igång ska jag träffa goaste Martina och sen ha ett jobbmöte som är hemligt men kan leda till något jättekul.

Men sen är det att vara vänster eller höger hand eller fot till Thomas, Therese och Marianne och hoppa in på så många roliga pass som möjligt och som kroppen orkar. Yoga, Zumba, Bodycombat, spinning etc etc. Listan är lång!

Ska hänga med goaste Karin och Johanna också, spaa, plaska, ligga i hotellsäng i morgonrock och äta ofantliga mängder godis och titta på Eurovisionskatastrofalen! Det ska bli gött det!

På söndag 8.00 har jag mitt fjällöp pass som än är lite oplanerat och jag är rädd att jag inte själv kommer orka med deltagarna men som instruktör får man vara fiffig och jag ska nog få dem slutkörda och hålla mig själv levande.

Sen tänkte jag ta mig in till Östersund och krama på Maria och Henrik innan nattåget går ned till Stockholm och en måndag som blir min sista mammalediga dag och ska spenderas i proximitet till både Joe och Ebba.

Ha en helt fantastiskt helg ni med för det ska jag!
Sen söndag tänkte jag ta mig in till Öster

Kultur och konst- med risk för att provocera

Jag kan inget om konst. Jag kan allt om konst. Skönhet ligger i betraktarens öga och det finns lika mycket åsikter om vad som är god konst, som det finns människor.

Det finns tavlor som ser ut som barnkludder som på grund av konstnärens hypade status går för priser som skulle föda ett afrikanskt land en dag. Mata ett helt tältflyktingläger.

Tavlor som ser ut som kludder ja. Joe har just köpt en sån. Jag erbjöd mig att fota, och själv måla den tavlan men se det dög icke.

De som då hävdar sig kunna konst, menar förstås att det inte är kludder utan ditten o datten teknik o penseldrag på det där än det där sättet.

Jag.skiter.högaktligen. Man skulle nog kunna tillskriva min målningsteknik någon flärdfull titel också.

Det går ut massa elever från konstfack nu. Talangfulla studenter som gjort sitt examensarbete och den ena ska överträffa den andra i konstlighet. Man blir helt matt av att försöka ta in vad det är de har för sig. Många är ju så otroligt duktiga, vilken fantasi, vilket arbete. Vad ska de göra nu? Undrar man. Moderna museet har inte hur stor yta som helst.



Missförstå mig rätt, vi behöver konst som ett avbrott i vardagen, vi behöver konsten för att förstå verkligheten, sanningen, kärleken och många konstformer är helt underbara och skänker otrolig glädje och njutning till alla, barn som gamla. Det är fantastiskt!



MEN. Ibland spårar det ur, och det spårar ur organiserat. Självklart tänker jag på Anna Odell. Som upptog viktig sjukvårdskapacitet för att genomföra sin "konst".
Vad som är konst och icke är som sagt till var och en att avgöra men i vårt samhälle så enas vi runt vissa gemensamma värderingar och normer som utgör en stomme för oss att agera sunt omkring. Det Anna gjorde var inte sunt. Det var inte konst. Det var egoistiskt och vem vet vilka patienter som fick vänta på vård för att hon skulle spela ut sin narcissistiska böjelse.

De som klottrar i tunnelbanan som examensarbete har också hamnat i den här egocentriska världen där JAG och MITT behov av att uttrycka mig går före att bete sig som folk. Där stackars hederliga knegare lämnas att ta hand om och städa upp efter de här konstmänniskorna.
Ligga över knäet och få smisk så stjärten blir röd som ett stoppljus är vad dessa barnrumpor förtjänar. Samhällstjänst på det.

Det är ett hån mot de fantastiska konstnärer som lägger ned tid och själ på att skapa något som vi vanliga dödliga kan relatera till.

Sen, kan man ju undra, om kanske konsten, den svåra som inte alla kan ta till sig, kanske kan få vänta lite tills det är lite mer balans i världen? Geten i ett bildäck skulle vara så otroligt mycket intressantare att titta på om folk inte var på flykt i Darfur och 200 miljoner barn inte svalt varje dag.

När folk liksom försvinner in i en värld där deras liv handlar om att göra absurda konst-igheter som förstör för andra, kanske de skulle med varsam hand lotsas av en vettig lärare tillbaks till vår så otroligt ofullständiga värld, där ett konstuttryck skulle kunna vara att ta ett staffli och målarfärg och låta ett gäng bortglömda pensionärer på ett ålderdomshem gå bananas och mota demens i grind. Låta barn som utsatts för övergrepp och våld få måla sina känslor och drömmar. Då talar vi om att påverka, då talar vi om att göra något extremt (för de verkar vara ute efter det) och då talar vi om att göra något vettigt med sin tid.

Vila, sova,, snusa, snooza z z z

Hej! Det går inte som jag tänkt. Jag är för trött. Jag vaknar för lätt, vaknar för tidigt, somnar för sent. Tänker för mycket. Men är glad! :)

Men har ett hjärtfel som gör att om jag inte sköter mig så börjar det picka lite i otakt då och då och tenderar att rusa om jag gör en ryckig rörelse.

Så idag är det bums i säng efter det här inlägget. Orhan Pamuks underbara men ganska tunglästa "Snö" får vagga mig till sömns.

Men det är inte lätt. Solen och fåglarnas sång letar sig in och retar den där sprittande vår-sommarnerven som vill njuta av den tidiga morgonen. Koka kaffe, läsa DN och se solen stiga upp och se graderna öka på termometern. För att inte tala om det lilla trollet som gärna vaknar vid halv sex, och leker själv i sin säng. Hennes pappa vaknar inte av det men jag ligger där o vrider mig ömsom road av hennes pyssel med gosedjuren och ömsom irriterad för att jag vaknat innan hon ropat på oss...

Men sova måste man. Tränar man behöver man sova lite mer. Har man god sömn och dricker ordentligt med vatten är man nästan hemma. God mat man njuter av som känns etiskt rätt så har du hälsan nästan klar. Omge dig med kärlek, tänk positivt och andas djupt så kan du lita på att du gjort mycket för att hålla dig frisk!

Idag var jag väldigt trött. Det ryckte i ögonen och hjärtat kändes också lite ryckigt. (detta är alltså inget farligt hjärtfel bara så ni vet). Men här hemma fick jag massa energi av min lilla tjej. Har en så fin bild på näthinnan av en liten rulta som kom stapplande emot mig täckt i hallonfläckar, det är min tjej det! :).

Nu är det dagisbeslut också mitt i alltihop, och schema vill de ha. Känner mig väldigt barnslig helt plötsligt. Näää...vill inte. Måste vi bestämma nu? Är dagiset bra? Eller vill fröknarna helst gå hem? Stå och snacka i grupp? Fattar inte hur de orkar, tänk om alla kidsen lackar samma dag och bara går på tvären, får de inte psykbryt på dem då? Egna barn och andras ungar och allt det där. Har Ebba en sur dag så är man ju trött bara av henne, men de här fröknarna har ett helt gäng med banditer att ta hand om. Och deras blöjor. Hatten av alltså!

Ha en bäst helg! :)

Senaste tiden....

...har det varit vårflod! Vårflod av allt, mer träning, mer jobb, mer fix hemma (men utan visibla resultat). Mer sociala aktiviteter och mer av allt helt enkelt. Men inte mer sömn. Det går inte att göra allt med kvalitet så det blir att fokusera på några få saker varje dag.

Idag till exempel, kom jag på, att jag inte har så många mammaledig-dagar kvar. Speciellt inte med Therese o lillfis-Elliot. Men vi fick en trevlig, som vanligt lite rörig, dag i Solna. Jag fick ny bikini och Ebba fick en heltäckande baddräkt och solhatt. Och många skratt och dråpligheter som vanligt ! :).

Annars- what the? Är nyheten att vi får mat på Macke Dinken som legat en timme, eller är nyheten att vi i västvärlden SLÄNGER ätduglig mat som legat en timme? Att vi ska det? Att tonåringar som drygar ut veckopengen med marinblå keps står där och lär sig att slänga mat som inte konsumeras på ett knäpp? Det är sjukt är vad det är.

Träningen är i en svacka nu. Men det är rätt logiskt. Man kan inte bara bli bättre. Måste svacka. Ebba är 10.5 månader. Jag "lade ned" kvalitetsträningen när jag var i 3e månaden, runt nyår 2008-09. Jag började med kvalitetspass i februari 2010. Således har jag på 14 månader bara tränat lugnt. SÅ det borde inte gå hur lätt som helst. Samtidigt känner jag mig otroligt stark. Det är i huvudet det sitter.
Men det gäller att sova också och ladda batterierna. Blivit lite dåligt med det. Laddat mina sociala batterier men träningsartilleriet är lite beroende av mina eremitdrag. Hur vet man att man är övertränad? Jo pulsen går inte ned lika fort som vanligt efter passet, man sover dåligt, kan vara lite snurrig och, ja har man ont i kroppen är det en bra tagga-ned-indikator.

När man får en svacka i träningen måste man göra om i de tre element man har att jobba med. 1)Sömn och vila 2) Träning 3) Kost och hydration
Jag ska försöka vila lite mer. Vad gäller träningen så byter jag ut ett av passen mot en lugn morgonjogg. Jag ska dricka mer vatten och äta mer protein och mer frukt för antioxidanter.

Men mina dagar går så fort, det är så mycket jag vill göra. Den här veckan är det två dagars jobb, besök till simhallen, grillfest och födelsedagsfika på det sociala planet. På träningsschemat står take two av 15 km extrembana. Jag fick blodad tand, det var en rolig rutt att tuffa runt på.

Har varit ute lite på mornarna och reflekterar över morgonträning. Många är emot före-frukost träning på hög nivå, och går ut o powerwalkar och "bränner fett". Jag tror att när du sovit en hel natt är du förvisso lite nyvaken, men du är utvilad och klar i huvudet. DU sätter begränsningen, din kropp kommer vänja sig vid att ta i så tidigt. Ta en kokt äggvita och vatten med och kör så hårt du orkar. Din kropp kommer att bli duktig på fettförbränning och du går runt resten av dagen med ett leende i mungipan. Tidiga mornar i maj med fåglars sång i öronen- svårslaget!

Det ska vara kul att träna, även om det inte kan kännas underbart inför varje pass. Men efteråt ska det göra det. Alla mår bra av att utmana sig lite, på sin nivå. Tävla mot och med dig själv, ingen annan spelar någon roll. Din hälsa o glädje är högsta vinsten!

Kolla in smurfen näst längst ned på denna sida förresten :). Ska bli otroligt roligt! Borta från Ebba i 3 dagar dock, första gången! Mer om det sen!

www.workoutare.se/bpresentatorer.html

Bästa veckan på er!

Jag kan inget om mode

alls. Punkt. Jag kan inte. Jag är inte intresserad. Jo, självklart jag vill vara snygg o ha fina kläder men det här med trender...? Jag tycker vissa saker är fina och de är det oavsett vilket år det är. Nu ska man ha marinblå/vita randiga tröjor- de har jag alltid älskat. Inte lika mycket som Joe dock som har tvåsiffriga procentandelar såna tröjor i sin garderob.

Jag vill inte lägga tid på att läsa modebloggar och de enda modetidningar jag läser är Amelia och Femina. (Det är här ordet "spännande" dyker upp i reportage och jag får frispel under täcket och måste kasta bort tidningen och släcka och tänka på barnen i Afrika).

Jag är lång, bredaxlad och har en bröstkorg som med eller utan D-kupa med ett andetag lätt kan skicka knappar som projektiler åt höger och vänster och små söta blommiga blusar, läppstift och stora örhängen får mig att se ut som en crossdressing babuschka från Ryssland. No offense.

Således kan jag inte ens om jag vill, ta till mig allt mode och reda ut vad som passar mig, och vad som är värt att satsa på. Jag orkar inte lägga tid på det och tycker inte det är så intressant och viktigt.
Men vid svaga tillfällen slår kvinnliga könshormoner till mig som en metaforisk stekspade i huvudet och jag känner hur mitt plastkort i min lilla börs (nä jag har inte ens plånbok!) liksom måste dras snabbt och lätt i flertalet butikers babsmaskiner och jag ska minsann se så där enkelt glamorös och stadsvan ut som andra jag ser på tunnelbanan.
Jag går inte in i provhytten, tar gärna en för stor storlek och vågar mig på färgglada kreationer som jag släpar hem, gärna under Ebbas vagn. Väl hemma prövar jag, tycker jag ser vulgär ut i allt som har många färger, lämnar tillbaka dessa plagg och behåller något som ser ut som något som redan hänger i garderoben, är därmed massa pengar fattigare och har en lika tråkig garderob.

När jag väl ger mig på att blanda och testa något nytt, tar jag min syster till hjälp. Jag gömmer mig i klädkammaren, ålar i den nya outfitten jag satt ihop, kommer ut och förväntar mig stående ovationer men får alltsom oftast ett tveksamt, lite sarkastiskt "nja, alltså, du kanske skulle ha ett rött skärp/brun kofta/grönt linne bla bla ". Alltid något jag inte har.

Och så läser jag Cecilia Blankens blogg för hon är cool o verkar ha koll och skriver bra. Men vaaad faaaaaa...n hon har ju så konstiga kläder!!!! Hon hade en helt ok tröja på sig och så skrev hon att hon skulle piffa till det och drog på sig en ful grå lång väst över? Och nu senaste promotar hon en tråkig spräcklig tunika från MQ.
Det är då jag fattar, det är ju hon som har koll. Jag har inte koll. Jag klarar inte av de här klänningarna i blått med vinrött spräckel på med resår i midjan som bara skriker att 80-talet ringde och ville ha tillbaka sitt festplagg. Jag klarar inte av de här vita kavajerna med breda axlar som ser ut som någon rajdat i David Bowies scenkläder. Jag räcker upp handen och säger att Wayfarer brillor är asfula. Maj gaad. Ta bort jag mår illa. Jag hade dem när Carola sjöng "Steg för steg". Jag vill inte ha dem igen.

Så jag ger upp! Men ibland får jag till det. Jag har några plagg som jag är sjukt nöjd med, ska jag berätta? Ja det är inte ofta jag skriver om sånt här, första och sista!

1) Min morfars väst. Från 40 talet. Grym.
2) Min mammas Reebok höga sneakers. De är på modet igen men USA sockarna har jag inte sett skymten av som tur var( dock cykelbyxor men vi blundar va?). Dessa skor jag spatserar i, är från förra rundan, alltså anno 1992 ca. Respekt mamma!
3) Min sjal, den är ljus-aprikos-orange och stor o lång och så gosig
4) Mina Crocker jeans. Som mysbrallor fast jeans.
5) En turkosbottnad blommig tunika jag köpte i Byron Bay 2008. Så snygg varför köpte jag inte flera?

Sådär det var mitt enda modeinlägg ever.

Ni läser väl på min Unicef blogg? Jag förväntar mig att ni sponsrar mig, det är pengar som kan gå direkt till Unicefs arbete och märks knappast i våra stinna plånböcker. Jag ska skriva om fettförbränning där så blir ni kanske mer intresserade? :)

Här är min vecka i korta drag (om jag får som jag vill) Jobb-2 x morgonlöp-lite yoga-2 x styrka-lekpark med Ebba-häng med bästisen-hitta badrumsmatta-festa på Cafe Opera Terrassen med the sistas-sparka lite fotboll med Joe-köra Ursvik 15 km extrem terrängbana-få ihop mer spons till Unicef pussa o krama o snosa på Ebba och kränga mina inlines!

Ha en super-kort-jobbar-vecka och har du inte kortvecka för att du jobbar i vården eller en annan för röd dag okänslig branch så alla hattar av till dig!!!

Stanna upp och göra vad man kan

Det går så fort. Allting. Mörker som blir ljus. Snö som blir grus som blir gräs. Ett litet knyte som vecklar ut sig, rullar, ålar, kryper klättar och till sist går.

Listor på post-it lappar påminner om vad som en gång tänktes skulle göras under våren. Inte mycket gjort av det.

Men mycket annat skoj! :)

Har varit i Värmland 4 dagar med lilla familjen. Mycket välgörande. Kan verkligen bara stanna upp i gummistövlarna o snosa på lantluften och höra fåglarna. Gräva i jorden. Sova gott. Ebba verkar gilla det också.

Tittade på humorgalan på 4an igår. Katastrof dåligt regisserat och ibland så obehagligt sålig humor så man vände o vred sig i soffan men budskapet når fram som en kniv i strupen. Det är så orättvist. Och det är klart att det krävs mer än våra månadsbidrag från Sverige för att få rättvisa och adekvata humanitära nivåer i länder där krig, korruption och vår västerländska överkonsumtion sliter sönder de trådar av hopp och struktur som civilbefolkningen försöker skapa. Men hjälporganisationerna kan göra det drägligare för de som drabbas värst. Ett barn som får vaccin, som får gå i skolan, en mamma som får föda sitt barn på en plats där hon kan få medicinsk vård vid komplikationer och slippa förblöda ensam. Förvisso får hon föda på en hård brits och utan den extravagans av smärtstillande som vi har tillgång till, men om hon o hennes barn får leva, och det inte kostar oss så mycket mer än den extra mat vi köper och slänger varje månad? Vore inte det något alldeles underbart att kunna påverka?

Ingen kan göra allt, så är det, men alla kan göra något. Jag tror att vi har en moralisk plikt att se över våra liv och se vad det är som vi kan göra för att göra världen bättre. Men man måste stanna upp. För utan att tänka närmare på det, så är det lätt att trampa i det omedvetna ledet av masskonsumtion. Stanna upp.

Jag har anmält mig till loppet nu och ska starta min insamling för Unicef. Jag räknar med dig. Jag vill få in pengar för varje stigmeter jag springer. Mer information kommer. Det är inte lätt att hinna med den träning som krävs men jag ska göra det och stödjer du mig, så blir jag än mer motiverad.

Den här veckan är det svårt med träningstid. Ska snart knoppa för tänkte nog försöka gå upp 05.45 för att beta av ett snabbt 8 km pass imorgon bitti. Sen får det bli styrka onsdag. Backintervaller torsdag och sen ett backpass ute i skidbacken i Jakan på lördag. Joe jobbar dag och då är det svårare att pussla.

I min parallella värld där jag hänger upp mig på allt möjligt så är jag irriterad på ordet "spännande". Det är inte spännande med olika kuddmönster i en säng. Det är inte spännande att krydda maten med konstiga kryddor. Det är inte spännande med en ny klädkollektion. WTF. Hur tänker de här skribenterna i diverser kolorerade veckomagasin när de använder det ordet?

Bah. Nä nu ska jag se när Reinfeldt sopar backen med Mona i en debatt. Hoppas jag. Jag är inte imponerad av så många politiker. Men jag har sjukt mycket åsikter. Den starkaste övertygelsen jag har är att eftersom jag har investerat i min utbildning, tagit lån, pluggat utomlands och därför förhoppningsvis kommer ha en grym lön, snart, så vill jag gärna behålla stora delar av den. Min skatt, den vill jag ska gå till att ta hand om vårt samhälle, finansiera sjukvård, men även friskvård och barnomsorg. Och så vill jag att gamla par som slitit och byggt upp vårt samhälle, jobbat 0600-1800 utan LAS o fikarum o friskvårdsbidrag och arbetsmiljölagar o annat lulllull som vi bortskämda osnutna ungdomar tramsar om, ska få sitta med en katt eller ett staffli i knäet bredvid varandra och äta god mat tills de trillar av pinn.
Sprit, cigaretter, godis och transfett ska beskattas till taket. Smuggling ska straffas med vidriga straff och klottersanering. Tåget ska subventioneras. Skatteregler ska förenklas. Föräldrar ska hållas ansvariga för sina barn i större utsträckning. Det ska finnas fler lärare och vårdyrken ska uppgraderas.

De som inte har jobb, de ska oavsett handikapp (jaja de flesta iallafall) slussas ut i ett arbetsliv där de med sina unika kunskaper och möjligheter får göra rätt för sig på det sätt de kan bäst. FÅR göra rätt för sig. Det är en ynnest och en grundsten för självkänslan att få göra något av värde och inte leva på bidrag. Ta sig till jobbet o känna att man gjort ett bra dagsverke. Ha arbetskamrater. Det är en naturlig del av livet som alla ska få ta del av.

Ska jag starta parti? :)

Ha en trevlig vecka!