Mål i mars

Jahaaa då var februari över. Det är mars imorgon.

Jag lever verkligen för dagen, och veckan, men gillar att stanna upp, titta långt över horisonten och se hur vägen ser ut dit. Vad ska jag göra idag- imorgon- den här veckan för att nå mina mål? Är det något jag måste offra? Är det värt det? Njuter jag?

Ja man måste offra något oftast. Det är oftast värt det. Jag njuter varje dag.

Mitt mål är som mina initialer- Alltid Ständig Förbättring. I mitt huvud blir jag inte äldre fysiskt, jag blir starkare och friskare för varje dag- med sina bakslag.

Målet- det stora målet- är att bli det lyckligaste, friskaste och starkaste mentalt och uthålligt jag kan. Det stora målet är även att leva varje dag som om den var nästan den sista. Få in alla de komponenter som gör mig glad och stark- varje dag. Kärlek. Sömn. Mat. Produktivitet. Frisk luft. Rörelse och ökad puls. På veckobasis ska det gå ihop så att jag känner mig stärkt och glad- på alla plan.

För att få till det går det inte att lägga sig på soffan och trycka runt bland kommersiella kanaler tills klockan är 2 och sen vara sömnig på jobbet dagen efter. Det går inte att strunta i att laga mat och köpa färdiglagat. Det går inte att sova bort lediga dagar. Det går definitivt att vara spontan och ta sig ett glas vin och en svängom på ett dansgolv-bara ramen finns där och funkar och man håller sig till den. Ramen måste vara något man trivs med. Är det godare med pizza än rårisfräs med keso? Just för sekunden ja- men inte en kvart, timme, dag, år senare. Igen- tänk långsiktigt. Går det att unna sig en pizza och sen en stor sats chokladbollar när man är stark och frisk? Jajemen!

Det jag funderat mycket på över helgen är just det här med att våga spänna bågen. Mina nyårsplaner handlade om att jag skulle våga bli starkare och friskare, och lite snyggare kanske? ;) Som en trevlig bieffekt! :). För att uppnå detta krävs det lite mer.
Alla som känner mig vet att jag äter hela tiden, stora portioner. Det funkar för jag har bra förbränning men skulle jag bara skärpa mig lite med volymerna under veckorna, äta lite smartare och springa lite längre- så skulle jag nog nå flera av de kortsiktiga mål jag har. Springer jag längre och hårdare blir jag snabbare på 21 kilometer. Springer jag längre och blir lite lättare- blir det lättare att bära mig själv på + maratondistanser.

Är jag nöjd nu? Ja jag är nöjd med mig själv. Jag har inte kunnat lägga mer fokus på hård träning med tanke på allt annat men nu känner jag att jag är förbi det värsta. Jag vill se om jag kan bli bättre för jag mår så bra av utmaningar! Vad offrar jag? Aldrig i livet den låda med cocostoppar jag unnar mig varje vecka. Eller chokadbollar då och då. Aldrig att inte äta stora portioner. Aldrig att lägga för mycket tid så Ebba eller någon annan drabbas- 4 ggr i veckan är det jag rimligtvis har till träning.
Men jag ska ta bort det här skåpätandet som jag gör på kvällarna. Det är popcorn, mackor, dip, mysli osv osv. Som blir kalorier som skulle sitta bättre annan tid på dygnet.
Jag ska norpa till mig lite mer tid till varje träningspass. Jag unnar mig att springa lite längre.

Ska testa så gott det går under mars månad. Öka på långpassen i löpningen. Köra intervaller igen. 20e mars är det 2 sjöar runt på 16 km som blir en bra formtest. TEC är 9e april så 14 dagar innan ska det in ett +4 mil pass. Som är en distans jag inte direkt kan kliva upp på nu så ska sikta på 2,8 mil på fredag. 3,2 mil nästa helg. 3,7 mil veckan efter och sen ett maraton runt den 25e mars.

Känns rimligt. Jag är skadefri och det är lite mer än de 10% som är rimligt att öka dosen med men jag känner min kropp, den är har sprungit 4,2 mil 3 gånger tidigare och kommer inte kollapsa. Jag lägger till 4 km i två veckor, sen 5 km. Det motsvarar ca 25-35 min längre löpning varje vecka och det fixar både skallen och mina ben. Och min spellista! :).

Idag körde jag styrka på gymet- var ett tag sen jag var där en måndag och hade saknat det!
Körde superset (2 övningar efter varandra som man växlar med varandra): Latsdrag-chins-lat pull down- armhävningar-squathopp, utfallsgång på trappa-axelpress med stång-ryggresningar-planka och " russian twist" eller vad det heter. Känns bra!

Är inte helt säker på varifrån jag fick känslan att denna vecka var "lugn på jobbet" för det är den INTE! Men jag skriver mina lappar och jobbar en timme när trollet har somnat. Tar kort lunch och struntar i lull-lull. Det ska gå det här med. 8 veckors ledigt i sommar ser riktigt ljust ut! :)

Sköt om er och ha en fin vecka!

Öppna föreläsningar på GIH

God måndag! Hoppas alla mår bra!

Så taggad, så utvilad, så fräknig. Ikväll blir det styrkecirkel på gymet- längtar! Den här veckan blir det jättemycket jobb- igen inser jag idag när jag går igenom mina åtaganden- men har hjälp med hämtning alla dagar om jag vill, underbart!

Här har jag hittat något intressant i DN- Öppna föreläsningar på GIH- gå in på GIH's hemsida och läs mer! Jag ska försöka gå den 19e då det ska pratas om uthållighetsträning- nya verktyg? Vad kan det vara!?

Ha en toppenmåndag- första dagen på en fantastiskt vecka om du bara så vill! :)

Min helg och min väg framåt

Det är lite surt idag. Men det är bara för att jag är i så jäkla bra form. Det hade jag iofs inte vetat, om jag inte styrt kosan bort från kuperade Ursvik, till Skavlöten, där man klipper minuter/km som ingenting.

Lade på glidvallafusk- sån där spray, och varmvalla och fick slipa ut med sandpapper- 2 lager. Ut på Rönningesjön (inte den på bilden). Runt runt, bara flög fram, otroligt stark i armarna och magen. Jahaaaaa, så här fort kan man åka när man inte stökar bland granarna i Ursvik! Kul känsla. Under 5 min / kilometer vissa bitar. Vassberg på näthinnan.

Är ändå så övertygad om att det här var rätt beslut. Det är resan mot målet, som är målet i många fall och med träningen för Öppet Spår var det verkligen det. Det var ett beslut jag tog när jag behövde stärka mig själv som mest. När jag var på väg att bli galen av sorg och besvikelse och genomgick något som i efterhand måste varit en stor jäkla kris. Men så måste det få bli när det man trott på bara pulveriseras framför ens ögon.

Träningen och glädjen över att vara ute i naturen där jag känner mig mest hemma, har byggt en räls i nedförslutning framåt som det känslomässiga tåget fått rulla på tills det nu orkar tuffa på själv. Och det gör det nu. Jag är så lycklig! Jag är inte ensam, men själv nu och det känns otroligt bra. Jag har Ebba, min familj och mina vänner och det är inte så mycket mer som behövs. Jag gillar måndagar lika mycket som fredagar. Jag duger, jag mer än duger, jag är en bra tjej med driv och fokus och jag flyttar de berg jag vill. Jag kan slappa och äta en kartong cocostoppar och festa som en 18-åring om jag vill. Men mest gillar jag att röra på mig utomhus. Hur mycket, har ingen med att göra utom jag själv.

Jag ska visa att det går att vara "ensam" småbarnsmamma och fortfarande kunna träna för och vara med på långdistansevent. Men jag ska göra det lätt för mig. Jag ska anmäla mig till de lopp som får det att pirra i magen, inga andra. Inga lopp som ingår i något instutionellt system och helst inga lopp där man måste knö omkring och köa för att komma iväg.

Jag ska ge mig tid att träna, be om hjälp för att få tid till det och det ska vara lätt med allt runtomkring. Löpning tar ingen "kringtid". Det är bara att snöra skorna och dra iväg. Jag har ett pussel ändå och träningen ska bara vara roligt och avkopplande. Avkopplande är alltså att ta ut sig fysiskt i min värld. Flytta mina gränser, framåt från där de är, just då.

Helgen har varit underbar: 21 km löpning i fredags, sen ågren över om jag skulle åka eller ej. Beslut att inte åka till sist lördag morgon. Sen 21 km skidor i full fräs. God mat, film, legat på soffan med funderingar om vart livet nu ska bära hän och gjort bokslut på de senaste 6 månadernas bergodalbana. 8 timmars sömn. Stor frukost. Mer skidor, 15 km. Matlådor, storstäd. Rensat tvättberget. Är väldigt nöjd och ur- och omladdad.

Det är ett stort blad jag vänt i helgen efter att ha gett mig tid att tänka och känna efter. Jag är superladdad och även om veckan har resulterat i över 8 mil löpning och skidåkning känner jag mig bara uppvärmd. Vill ut igen. Ut i snön, ut i naturen. Ut i livet!

En halvmara, kusinbesök och stumma lår!

Ambivalensen slog i taket här på förmiddagen. Så fort jag släppt blogginlägget så tänkte jag NÄ jag ska åka! Ebbas pappa Joe var på väg hit, som ju skulle åka var det tänkt och då tänkte jag att då kan vi åka upp i vår bil, men han visade upp sina röda, och lite vita halsmandlar och var inte frisk alls. Feber hade han inte, men det var ju enligt en vanlig termometer- inte en karl-termometer som nog hade visat 40 C minst!!


Då kom jag och tänka på Johan, vår gemensamma kompis, att jag kanske kunde åka med honom. Men Johan bor ju Norge för sjutton!
Jag har ingen lust att köra själv 84 mil t o r. Jag vill verkligen inte det.

Joe lade sig på soffan och var "helt paj" och jag tänkte att det var spiken i kistan. Så DÅ bestämde jag mig för att dra ut på långlöp och göra min egen helg.



Det här är förresten en talande bild hur det ser ut hemma hos oss: Ebba med min gamla resväska sen jag var liten, med sin kanin i famnen. En träningsboll och gitarr i bakgrunden.


Självklart ringdes det från jobbet så hann jobba ca 1,5 timme.


MEN SEN böt jag om och gav mig iväg på ett löparäventyr utan krav på fart eller distans men med ett fast delmål att krama om min fina kusin Jessica i hennes affär Halldor i Gamla Stan.

Satte av i lugnt tempo med Anna Ternheim i öronen längs vattnet förbi Pampas Marina, Kungsholmsstrand och sen...är jag ju så dålig på stan men en runda kan jag efter 2 varv x 2 genomförda lopp- Sthlm Maraton! Så vid Stadshuset sprang jag bort mot Rålis med Västerbron som mål.
Jag saknar -10 grader och sol, det var tungt i modden. Sen tar det ca 30 minuter för pulsen att stabilisera sig runt 150-155. Upp till en timme känns det som jag "kommer igång" Efter 60 minuter är jag inne i ett flow. Sen kan allt hända!



Över Västerbron in på en kiosk för lite sportdryck och vatten, vidare ned vid Långholmen och längs södermälarstrand.
Sen över vid Slussen och sprang, tja där, där slottet är, fortsatte en sväng bara för jag hade flyt förbi Kungsträdgården och rundade Berns. Mycket folk som röker här. Här och i Solna får man alltid synka andningen för att inte dra in carcinogener. BLÄ!


Men sen svängde jag tillbaks mot Slottet i modden. Modd är en sak men parera modd och turister är en annan!

Upp till Jessica som har en så fin mysig affär precis på Stortorget nära där den där kulan sitter i väggen. Letar ni efter presenter till barn- look no further, det finns så söta stickade saker och fina mössor. Även jättefina smycken och häftiga ljusstakar för -just nu- vrakpris! Det finns förstås tröjor, mössor och fina varma vantar för vuxna också!

Jessica tog hand om en då-17,5kilometers löpare på bästa sätt:

kaffe. lite musli med blåbär och så fick jag dessa fantastiskt fina vantar!

Då får man lite mer energi. Så iväg igen sen och jag var varm och go men mina lår var lite väl varma. De var stumma!! Aldrig hänt mig förut (eh ok efter 40 km). What??? Det var moddens fel. Det är väl det som kan hända när man springer 1.45 och sen tvärstoppar. Borde jag veta. Snopet. Visste att jag skulle kunna skaka loss det men min tränings-orgie-helg har ju bara börjat! Så svängde av upp mot Fridhemsplan, köpte med nödproviant för att kunna göra någon middag man kan bjuda trollfröken på, och tog tuben hem.

Så det blev en halvmara, nästan exakt i lugnt stadigt tempo, 21 km på ca 2.08, och då var det mycket rödljusen där runt Kungsträdgården. Och så modden. Bra form!

Nu skulle tydligen Joe åka och jag har stått i valet och kvalet igen, slå mig med en stekpanna någon. Gjort energibars. Tittat på högen med tvättade träningskläder. Hittat en skidvante, den andra är konfiskerad för gosedjursändamål. 21 km löpning är väl som en najs uppvärmning 2 dagar innan?

Men nu har jag bestämt mig. Jag ska:

1) Sova ordentligt

2) åka massa skidor imorgon, inte i Ursvik utan testa nytt i Sthlms omnejd. Vill åka tills lungorna och axlarna skriker "stanna!!!"

3)Äta gott, hur mycket jag vill av vad jag vill.

4) Hyra 3 filmer jag inte sett och ligga still under en filt och titta på dem.

5)Springa mer på söndag. Köra lite styrka. '

Med andra ord, ta ut mig fysiskt, men vila helt mentalt. Och det känns fantastiskt.(intalar jag den envisa som bor där inne).

Nästa vecka börjar träningen mot TEC. Jag är så sugen att sätta mig och knåpa träningspass nu, för att synka det med fartmålet på Kungsholmen Runt men ska vänta till måndag. Även om jag inte är garanterad en plats på TEC ska jag ju vara med på något sätt så jag ska förbereda mig till tänderna och vara beredd att springa 5 mil 9e april. Ingen logistik kan stoppa mig då, inga avhopp och andras hälsor. Inget boende och transporter och valla. Bara jag. Förutom en stukad fot har jag aldrig haft en löparrelaterad skada så det är bara uthålligheten som ska in och den sitter i skallen och kapillärnätet.

Känns fantastiskt enkelt och konkret och jag längtar så efter att fortsätta springa.....bara rulla ut steget vidare in i total lycka.

Ha en fin helg!

Mot nya utmaningar

jag troooor jag har bestämt mig.

Jag tror jag ska tänka långsiktigt. Jag ska göra det enkelt för mig, för mycket är och har varit tufft ändå just nu.
Jag har ingen prestige, det är ingen del i mig som känner att jag tränat i onödan. Jag har ju njutit varje minut i spåren. Jag älskar mina nya skidor och mina nya karl-alfredarmar även om kläderna smiter åt...

Jag är en sån människa som liksom inte vill melodramatisera runt ett åkande eller inte av ett Öppet Spår egentligen när det finns så mycket viktigare saker i livet och i världen. Här sitter jag och funderar på om jag ska delta i en skidfest eller ej, och har ågren över det, när världen brinner.
Inte att konflikterna i Libyen minskar för att jag gör det ena eller andra, utan för att man får sätta i perspektiv hur viktigt det här är.

Jag är ju som skrivet tidigare ute efter att testa kroppen, hitta flytet, hitta det där, den där magiska känslan. Det är DEN jag kommer att sura över att jag inte fick när jag gick över mållinjen. Men jag kan få den igen. På andra lopp.

Däremot kommer jag inte att vara så glad när jag kommer till sthlm måndag lunch, och måste direkt in på jobbet, börjar veckan rosig men utmattad, och får jobba över direkt för att komma ikapp. Jag kommer inte ha mitt pannben intakt om det skiter sig med sömn, valla osv. Jag känner mig själv såpass bra och det där sisut som tog mig igenom den sista milen på fjällmaran- det har gått åt till annat. Man är inte mer än människa, det är vår styrka och svaghet. Att vara mogen i sina beslut och ärlig mot sin själ- det är en magisk känsla som inga 9 mil kan ta ifrån mig.

Det jag tar med mig som gör mig alldeles VARM, det är mina läsare, mina följare, som en del klivit fram ur statistiska siffror, och peppat (tack Ingmarie)- kommit med förslag (tack P), erbjudit skjuts!!! (tack Henric). Mina vänner som också finns där som stöd, utan att döma ut och säga "vad var det vi sa". Ni är helt fantastiska, jag är bara två trasiga stavar och två plankor på fötterna utan er!

2 email damp ned i inkorgen idag! 1 som gör att jag kommer få tillgång till bra träningskläder för mina löplopp- HEJA mer om det sen. Och ett till med möjlighet till start i Täby Extreme Challenge. Som ni hör så låter det som MUMMA! Det är nära geografiskt, det är lagom långt bort tidsmässigt. Det hänger bara på mig och mina ben. Och att jag får en av extraplatserna- annars ställer jag upp som peppande pacer för en annan deltagare under nattpasset för någon av de riktiga rävarna som kör 100 miles. Jag siktar på att göra min Ultra-debut på blygsamma 5 mil.

Idag är det exakt 9 år sen pappa dog. Pappa levde i en nyfikenhet om vad som finns bortom nästa krök. Den har jag ärvt och bär med stolthet. Vad händer om jag springer lite längre?
Jag hänger inte upp mig på datum men ibland är saknaden större, för att det var längre sen för varje år som jag fick höra hans kloka ord och klapp på huvudet. Vad hade han sagt om det här?
Gör som du vill hade han sagt.

Äventyret fortsätter. Största kramen till er alla och jag ska heja på er som åker i helgen!

Avdramatisering

Någon skrev till mig " det finns kanske viktigare saker än att åka Sälen till Mora". Och det skriver jag under på alla gånger.

Det fanns och finns dock något viktigt i att genomföra något man föresatt sig att göra. Det stärker. Det ger glädje. Det inspirerar. Det var 191 personer som läste min blogg igår. Det är helt underbart fantastiskt galet. Jag vill inspirera. Jag vill visa att det går, att spränga sina gränser, steg för steg. Att vardagen är full av möjligheter till rörelseglädje bara du ger det tid.

Jag vill inte ge tappt. Jag fullständigt hatar det. Jag är så van att försvara alla drömmar om ultralopp, fjällmaraton, triathlon men nu måste jag försvara för mig själv att jag väljer att stå över Öppet Spår.
Men ibland får man målväxla. Ibland försvann det mål man jobbade mot. Och allt man hade med sig då, all träning och förberedelse, måste man samla upp i famnen och känna efter vart man ska lägga det.

Jag har den fysiska energin. Men vet inte om jag har det mentala på det torra just nu. Jag håller just på och vänjer mig vid ensam-mamma (för det mesta) livet. Jag har verkligen fått vrida och vända för att få ihop det den senaste veckan, fått tulla på sömnen och släppa alla vardagsbestyr förutom Ebba och det som rör henne. Har haft tårarna brännandes bakom ögonlocken när jag hamnat i en sits där jag fått berätta hur läget är. Inte velat svika på jobbet, redan tackat nej till så mycket för att jag inte KAN jobba över.

Jag tuffar på med min orubbligt trygga självkänsla men jag vet inte hur mycket mental styrka jag har till övers för knas och trassel och mer sömnbrist. Vet inte om jag taggar till eller taggar ur om något går fel. När allt gick åt h-ete i höstas och jag hamnade i total chock, och jag pratade med en terapeut sa hon " Omge dig med bomull Ann-Sofie".
Den har jag lindat av, varv för varv med mental och fysisk träning. Jag är superstark!

Men det är inte de 9 milen på skidor. Det är det runt omkring som jag inte har kontroll på som stressar mig. Jag är van att planera, bära släpa, gå upp 0530, skriva ned, ringa, planera mer osv för att få ihop till träning men nu orkar jag inte ens tänka på hur jag ska äta. Orkar inte tänka på vad som ska med. Var, när hur jag ska valla. Tänker isåfall skita i att låta någon valla skidorna bara så jag får sova tidigt kvällen innan. Det känns inte så sunt?
Vill bara snöra på mina skor och springa med min musik, åka skidor med min jäkla knasvalla så långt jag vill så fort jag vill.

Men jag har inte bestämt mig än. För jag är så satans envis. Och jag vill så gärna åka 9 mil skidor för att se hur jobbigt det är! När är det riktigt gött? När är det jobbigt? Hur trångt är det? Kan man åka o staka och njuta?

Jag sover på saken. Satan i gatan vad kul det var att se Hellner krossa Northug förresten. Godnatt.

Tömt klart-fyller på!

Är ni också såhär glada och rosiga när ni kommer hem från jobbet?

-12 grader. Klädsel: En craftunderställströja (med bh under för det är alltid något jag glömmer- idag sporttopp! :)). En lager-två-hoodie. Mössa. Löpartights med silkesboxershorts under. Mer behövs inte. Ja jag hade skor på. Funderade längs mälarstranden om man skulle springa i barfotaskorna med yllesockar någon dag?


Tänker inte på Öppet Spår's vara eller inte nu . Larvigt jobbigt beslut som jag inte lyckats skaka bort trots huvudet inne i projektgranskning hela dagen. Frågorna snurrar, åka med några andra? Bo i Malung? Var är min sovsäck isf? Hur ordna med mat? Valla? Behöver nya skidvantar och lite grejer, när ska jag hinna skaffa det? Kan jag vara borta från jobbet måndag? Vad behöver min kropp och själ mest?
Men jobbet är bara hur mycket som helst just nu. Jag kan inte delegera det som ska vara klart i veckan det är bara att hålla huvudet väääldigt kallt och beta av. Men tar en break nu sen halv sex till om ett tag innan jag fortsätter hemma. Varje timme nu- blir ledig timme sen, ingen panik. Men vid halv sex hade jag tömt ur energin ur huvudet och behövde fylla på där, genom att tömma kroppen på uppdämd energi istället.

Löpningen

Jag tror onsdagarna får bli min tempo-löp dag. Min största utmaning i år, är egentligen att springa fort. Jag ska springa Kungsholmen Runt på 1.45 är det tänkt. Ingen rekordfart för en hare. Men en seg uthållighetslöpare som jag tycker det. Det är 5 minuter/ kilometer. Jag kan ligga och trumma på 6min/km ganska länge, ca 2 timmar. 6,3 min/km- längre.


Men nu har jag ju bevisat att jag kan springa 6,5 km på 5 minuters tempo utan att bli sådär värst trött. Och idag sprang jag 8 kilometer, 8 underbara, snöiga, vackra kilometer på 45 minuter och känslan var att jag ville springa hela natten, alla snöiga halvt upplysta vägar på Vienetta-glass underlag. Det är 5,6 min /km. Lite backar och svajnigt halt på sina ställen. Helt ok.

Så jag tänker att varje onsdag- så ökar jag lite. Nästa onsdag- 50 minuter i det tempot. Osv. Runt det stödjer jag det målet med långpass och intervaller. Första löploppet är 2 sjöar runt- 20e mars. 16 km. Sen är det nästan 2 månader till 21 km a´la Kungsholmen Runt. Sen är det mitt backpass på Workout Åre. Det är de här 3 som träningen riktas mot nu.

En kommentar om lowcarb- fortfarande, känner absolut ingen minskad energi även om jag var uppe och naggade på mjölksyragränsen idag i en backe. Bara lätthet, styrka och magen är lugnare. Åt iofs 3 rediga skivor rågbröd imorse. Men lunch, nä ska jag berätta vad jag blandade?Torsk i tomatsås...som kom från köttbullar..som jag åt också. Och ett revbenspjäll. Till det stor sallad. MÄTT!



Kolhydratladdning

Öppet spår eller inte så ska ett distansberg flyttas i helgen så laddas ska det nu.

Kom hem sådär en kvart innan jag visste att Ebba skulle komma. Eftersom jag tänkt äta pasta, och jag älskar att slurpa spagetti så kastade jag mig in i köket för att hinna göra maten och kanske ta några tuggor innan rollen som Domestic Catastrophy Preventer and Entertainer tar vid. Fräs lök+morot+paprika i olja. I med pesto. I med kycklinfile i bitar. Herbamare. Rör om. Låt fräsa tills bitarna är genomstekta. I med Creme Fraice (den feta förstås). Koka pasta samtidigt. Häll upp pasta. Häll över röran. Osta! Ät!
Fy fabian vad gott. Sen kom Ebba. Hon hade inget intresse av durumvete-dekadens men ville gärna kolla i kylen. Så där fick hon vara och rota medan jag mmm'ade och aaah'ade. Sen klättade hon in i kylen så då fick det vara nog.

Jag tar som sagt inget beslut åt något håll nu. Imorgon är en stor jobbdag då mycket ska vara klar i intygsväg och annat. Jag testar att vara vågad och har lovat att 3 saker ska vara genomförda till lunch. Spänner man bågen hårt går pilen långt.
Sen ska jag känna efter. Det är inte pannben som saknas, eller tvivel på att jag skulle orka 9 mil. Den glada tjejen på bilden högst upp på bloggen ska just springa ett fjällmaraton på 43 kilometer över 1800 höjdmeter, med en bara nästan läkt stukad fot. Och hon gjorde det. (Vi går inte in på hur foten såg ut).
Det är tvivel på om jag kommer få den känslan jag är ute efter om jag tar mig dit och gör loppet, som läget är nu. Det finns en chans att jag kan få den känslan genom att genomföra 9 mil ansofistikerat någon annanstans. Och det är känslan jag är ute efter.

Nu popcorn myntaté och rapportskrivning på träningsbollen. Hemma hos mig, i ett varmt hus med en snusande unge i rummet bredvid. Life is as good as the way you look at it.

Öppet Spår- eller Eget Spår

Stackars Mikaela. Jag tänker inte hänga ut hennes hälsotillstånd i detalj här men att vara så stark mentalt som hon är, har tagit på hennes kropp istället som på alla sätt och vis bara säger NEJ till Öppet Spår.

Mikaela behöver ta.det.lugnt. Hon ska INTE åka ett Öppet Spår. Hon ska INTE även om hon nog skulle göra det för att hon är så go, köra mig till Sälen och sen köra mig hem. Stå ute och bli kall. Vi har inget boende dessutom pga ett litet missförstånd.

Var lämnar det mig? Jo, utan kompanjon, utan någonstans att bo och det finns inte en sportmössa att jag själv kör 84 mil tur och retur. Det var liksom inte det det här skulle vara. Det skulle vara jag och Mickis tillsammmans i bilen upp, ätandes gott och snattrandes hela vägen. Sovit gott och peppat varandra, åkt loppet separat men peppat varann ändå, mötts i Mora, badat tunna, ätit gott och sen myst och varit glada på vägen ned.

Jag är inte det minsta besviken på Mikaela. Snarare imponerad. Jag vill bara att hon ska bli frisk.

Men nu undrar jag vad jag ska göra för att inte bli besviken på mig själv?!

Var vill jag vara fysiskt och mentalt måndag morgon? Vad är viktigast?

Vad var det jag ville med att anmäla mig? Det vet jag- det var att åka upp med Mikaela, som en tjejhelg! Att ta ut mig totalt, testa kroppen till max. Åka det längsta jag åkt.

Vad bryr jag mig inte om? - Att trängas med tusentals människor, att få medalj och intyg. Sånt bryr jag mig inte om. Inte att köa och hämta ut vallade skidor mitt i natten och sova några timmar och trängas på en buss till start. Inte det. Det var det jag skulle tycka var jobbigt, men roligt om Mikaela var med.

Vad är det rätta att göra nu?
Jag har inte tid att ordna med något annat pga jobbet. Har fått otrolig respons från folk runtomkring som vill hjälpa, jag blir helt varm. Men jag är inte 100% mentalt stark just nu pga allt som pågår. Jag står, men inte så stadigt. Jag är fysiskt 150% men minsta motgång mentalt just nu gör att jag liksom inte taggar till som jag brukar. Märker jag. Det blir bättre och bättre men sorgen i hjärtat är fortfarande en energikrävande liten klump. Den blir mindre, för varje dag, men den sväller gärna upp igen när något går snett.

Jag har jobbat så hårt mentalt de senaste månaderna, tvingat mig vara ledsen och känna efter. Tvingat mig tänka igenom massa scenarios, välja vuxet inte spontant. Valt rätt, och går nu framåt, uppåt på min väg och det känns bra!

Samtidigt har jag stärkt mig själv genom min träning, mitt driv, mitt fokus. Genom att tänka långsiktigt, andas 10 djupa innan jag exploderar för att nerverna sitter på ytan. Tvingat mig att tänka positivt om mig själv, se det ljusa. Se det ljusa i andra. Svälja stolthet och förtret.

Men jag har hela tiden belönat mig själv med frisk luft, rörelse, träning. Det här skulle vara kulmen av det. Eller nääää :) det skulle vara början på ett år av belöning. :) Massa roliga utmaningar!

Ni som följer mig. Som tycker att jag inspirerar och är drivig. Jag vill inte göra någon av er besviken heller. Verka som någon som bangar. Jag har fått vända på minuter och timmar för att få till träningen till detta. Jag har längtat efter sötsaker nu i 3 dagar under kolhydrattömningen (=1 år när man har pms). Jag har betalat pengar jag inte har för mina fina skidor. Jag och Mickis har dragit igång en blogg- och den fortsätter.

Något storartat kommer att ske i helgen. 9 mil ska avverkas. Sälen till Mora. Eller någonstans i fjollträsk. Just nu ska jag jobba undan det jag lovat ska vara klart. Sen ska jag tänka.

TACK för att du läser min blogg. Tack för att du läste det här så jag fick skriva av mig! :)

Att ta hand om sig och hyvla sig i handen

Man ska ta hand om sig. Man säger det till folk. Som ett mantra, med mycket kärlek i, " stressa inte ihjäl dig gumman" får jag ofta höra. Och jag förstår att det är frestande att säga det till mig. " Ta det lugnt". "Se till att vila" är en annan och det är med omtanke, det fattar väl jag med.
Men jag är inte helt koko! Jag är stressad korta stunder när schemat spricker, men jag vet vad som betyder något. Är man bara lyhörd och lever med öppet sinne så fattar man hur långt in man ska låta deadlines och siffror och tvätthögar komma. Inte långt in.

Jag har en plan, jag vilar från det ena när jag gör det andra. Jag ser alltid till att äta bra, sova bra (ok kan inte helt påverka det varje dag och jobbade till 1 igår). Den som tror att man när man suttit still framför en skärm hela dagen och är helt slut- blir piggare av att lägga sig framför CSI houswives-Mad wire- Grey's men anatomy eller vad det heter- är inte klok någonstans.

Din kropp fullkomligt skriker till dig. Det här funkar inte! Jag vill röra på mig! Jag är gjord för att röra på mig, nästan hela tiden. Helst barfota och okoreograferat. Helst utomhus- neeeeej lägg dig inte ner, då somnar jag! Snark.

Jag lyssnar- jag agerar på detta och jag ger mig det som får mig att må bäst. Det som får folk att undra om jag varit utomlands nästan hela tiden- för jag har rosiga kinder och studsar av energi.
När det blir mycket att göra då tänker jag 1) Ebba 2) Sova-äta-träna 3) Resten!

När jag säger att det är mycket och verkar stressad, då är jag bara lite konstruktivt förbannad över saker som inte går min väg. Inte länge- men så att jag funderar på hur jag ska lösa det. Hur jag ska undvika att det händer igen.
Jag har en plan för det här som sagt. I den ingår att jobbet kommer lite högre upp på prioriteringen under våren. Jag tar igen det med att vara ledig 7-8 veckor på sommaren. Ingen kan komma med " livet är för kort för att..."- jag vet! Det är därför jag lagt upp det såhär. Jag vill inte se tillbaks när jag är 65 på gråa trista dagar. Jag vill att jobbet ska betyda något, ta plats men inte skuffa undan Ebbas uppväxt, hälsan, glädjen, leken, vänskap och kärlek.

Jag jobbar 80% och kommer inte gå upp på heltid förrän Ebba lessnat på mig och vill vara med kompisar hellre än mamma. För att finansiera detta får jag dra ned på inredning och mat och kläder och köra en skruttig bil. Helt ok.

Imorse när jag vaknade frågade hjärna och kropp entonigt om jag skämtade?? Upp nu?? Satt och knåpade med en årsredovisning till kl 00.30. Men en kort natts sömn är ok. Ehuru är finmotoriken inte på topp då- note to self. Jag lyckades hyvla in i handen med osthyveln. Ordentligt. Skulle visa på bild men kom på att bloggen handlar om hälsa- inte motorsågsmassakern.
Blod sprutade och Ebba var samtidigt väldigt arg över något så det blev lite blodbad här.
Jag har bra läkkött men det såg inte så bra ut när vi sen rullade mot dagis....som visade sig stänga 4 idag..aj då. Struntade iallafall i sjukhuset och drog på redigt med den magiska tejp jag köpte i Marocko. Fast det var blod i vanten sen....

Känns grymt bra i kroppen, blir lite rädd när jag spänner framför spegeln, vems armar är det där? Lowcarb funkar bra, när man har sovit. Idag var det lite brådis imorse och tog det ur kylen jag såg: Det blev rökt makrill, keso och morot....ingen lunch jag rekommenderar men mätt blev jag. Sen åt jag proteinpankisar till kvällsmat. Vet inte var sylten passar in men den satt som en smäck! :). Längtar till att träna imorgon. Får hjälp av Fantastiske Farfar igen så kan jobba lite längre, springa hem, och duscha själv (med plastvante på ena handen) i lugn och ro! Underbart.

Tja..det här var ett rörigt inlägg. Men det är lite rörigt nu. Och det är ååååkeeej! Tänker väldigt mycket på de drabbade i Christchurch. Jordbävningar ger inga förvarningar. När något hemskt händer i livet, kan det vara skönt att det händer när man står där man vill. Med de man vill.

Sköt om er ALLA! :)

Jag har hittat mitt skidMojo!

Såhär ser en dag ut i mitt liv:

0600 klockan ringer. Eftersom jag lagt mig vid 22.00 är jag utvilad men vaknar till långsamt. Om inte Ebba väckt mig tidigare. Det gjorde hon inte imorse så jag får vara i badrummet några minuter själv och yrvaket blinka, skrapa tungan (japp massa skit rensas ut där under natten- skrapa bort det först- drick vatten sen!). Sen vaknar hon och vi gör hennes morgonrutin, tar på dagiskläder, gör välling och myser lite i soffan.

0630 Ebba tittar när mamma gör sig iordning- det tar 10 minuter inkl påkläd och smink och hår- igen glamourtjej direkt. Packar dagisväska, jag tar fram förberedd frukost, lunch och mellis till mig som jag tar med till jobbet i min dataväska som väger ett TON känns det som. Jag är snorhungrig redan nu men det är inte läge att börja äta frukost hemma.

0700 Lämnar Ebba på dagis. Pratar med en god vän som sitter i bilköer medan jag stänger av pendlarSthlm så gott det går.

0740 Loggar in på datorn på jobbet, äter frukost, idag kesella, youghurt och hemmagjord musli. Tittar ut lite över Karlbergskanalen bort mot stadshuset på folk som joggar och längtar ut lite. Dricker MASSA KAFFE

0900 går till min fantastiska kund. Jobbar väldigt koncentrerat hela dagen..eller..inte hela dagen idag...

1500 Handlar lite proteinmat ( kycklinbröst/keso/varmrökt lax) på Ica, skyndar hem.

1530 Snabbvallar skidorna, byter om, sätter mig i bilen.

1550 Tränar *

1800 Duschar och äter snabbt. Skulle inte äta mer än 200 g kolhydrater efter träningen pga kolis-urladdningen. Funderar på hur mycket det är och tänker hur jäkla skönt det är att inte vara slav under kaloriräkning i vanliga fall. Höftar med 1 banan, en Berry youghurt och 50 g pasta...jäh jäh. Till det: Köttfärs med grönsaker. Keso. 2 stekta ägg med ost på. En korv. Besatt av korv.

1830 Tar emot Ebba i dörrensom varit med farfar. Leker lite, läser bok, dansar, dricker välling och nattar.

1930 Tvätt, disk, plock, blogg, jobb, surfar lite på nätet och drömmer om löparläger, lopp och annat skojs.

22.00 Läser klart DN och sen några sidor i "Drottningmorden"

22.30 Somnar Godnatt! :)

Det här * var idag inte ett träningspass. Det var något helt annat. Det var en sån där dans med moder jord. Det var. Mitt bästa skidpass. Alla kategorier. Mina damer och herrar, JAG är en skidåkare.

Det var runt -9 och väldigt lite folk. Väldigt fina spår. Jag tänkte att jag börjar med 10 km för den är kuperad och backig och jag får träna på balans, staka, tugga backe och svänga skarpt.

Började åka. Jag började åka! Jag åkte skidor. Som man ska. Jag är lång, jag är stark, långa armar, långa ben. Tog i i uppförsbackarna, blev flåsig men kunde öka igen direkt när det planade ut. Fick köra om, blev inte omkörd. Kroppen bara sprutade av energi och den gick rätt ut i en helt svajnigt bra teknik. Jag kunde stå och bara staka på raksträckor med bra fart. Satan i gatan.

Det började skymma, med sådär puderrosa himmel som det blir, gnistrande snö. Keane i lurarna, jag drömde mig bort. Var i Ottsjö, i tystnaden och lugnet. Inga problem, ingen vardag, bara jag, min fullkomligt sprudlande kropp, skidorna stavarna och snön.

Trots att jag körde mer stakning än..ja det där vanliga kors tvärs åkandet så gled jag in på 10 km på 50 minuter. Ja jag vet det är ingen fart för en vanlig åkare, men jag har aldrig åkt milen snabbare än 1 timme. Och alla som varit i Ursvik vet att det är backigt. Något har verkligen lossnat när man går från 60 till 50 minuter på 10 km.

Tänk om jag haft några veckor till? Ett till redigt långpass? Men så kan man inte tänka. Man ska göra det bästa med det man har, där och då. Då kan man vara nöjd.

Efter dessa 10 åkte jag 8,5 till med mer stakning. Ville verkligen krama ur allt ur axlarna och tror jag gjorde det för jag darrade när jag skulle ha Ebba på ena armen sen.

Jag tänkte lite på att jag inte ätit knappt några kolhydrater sen lördags kväll. Tänkte att det verkligen inte gjorde någon större skillnad. Hade med mig en liten flaska med maltodextrin, men det var nog lite lite för att ge effekt egentligen.

Nu är det dags att slå på jobbdatorn igen. Mikaela stackarn har bihåletrassel direkt på sin förkylning och vi har visst blandat ihop helgerna för henne vi skulle bo hos i Sälen...jag är inte till så stor hjälp denna vecka då dagarna går i ett huj men underbara Mikaela verkar fixa det mesta... Vi håller tummarna!

Jag hoppas att DU får uppleva ett sånt träningspass jag hade idag. Man kan leva länge på det!

Ha en fin kväll!

Veckans träning och nästa

är temat på söndagar.

Det är ingen rolig läsning. Den är rätt deppig. Den ska bli bättre. När jag fått snurr på mitt nya liv och jobbmängden minskar något. Då ska jag springa och skutta mer! :)

Vecka 7 blev alltså:

Måndag: Lite planka och ryggresningar hemma med 2 små barn runt omkring som min goa granne Anna underhöll.¨
Onsdag: 6,7 kilometers rusning hem från jobbet.
Fredag: 13 kilometer njutåkning- lite skejt- jag kan inte låta bliiii!'
Lördag: Spinning som instruktör- kunde inte låta bli att vrida på ordentligt under Kings of Leons "Crawl" som är min backlåt. Så lite träning blev det. Sen 3 x 1 min planka 3 x 15 latsdrag med rep, 3 x rumpövning och 3 x 12 armisar. Som känns idag. Fan. Jag är ur form igen.



Idag började jag min kolhydraturladdning. Det började med en smaskig omelett som satt bra och var rätt hoppfull. Klarade lunchen med kycklingvingar, grönsaker och en rågskiva med massa ost. Klarade fikat med kaffe och proteinshake. Ok jag åt ett paket korv också. Med hög kötthalt.

Nu är jag så satans hungrig och har köpt hem köttfärs och vitkål och broccoli o spenat och ska se vad jag kan svänga ihop av det.



Nästa vecka är alltså Öppet Spår vecka. Läser trådar på Funbeat om träningsmängd och det pratas om 40-50-100 mil träning. Jag har åkt ca 20 mil. Som längst4 mil- inte ens hälften! Tror ni jag bryr mig? ;). Men hade ju såklart velat åka mer. Men mitt utgångsläge är oftast-ensamstående-mamma-som-blev-matförgiftad-men-har-bra-uthållighet. Det är inte mycket jag kan göra för att förbättra kondisen såhär sista veckan. För varje dag som närmar sig loppet- är det mindre och mindre man kan påverka träningsmässigt. Det gäller att:

1) hålla igång energiproduktionen i musklerna

2) hålla igång blodflödet

3) Hålla sig frisk och hel

4) Hålla sig utvilad

5) Hålla sig välhydrerad och välnärd

Måndag ska jag, tack vare Ebbas fantastiska farfar, åka 2 mil i bra fart med fokus på att trötta ut armarna rejält. De hinner återhämta sig snabbt, och ska få en liten tur till på fredag eller torsdag. beroende på när jag hinner med tanke på allt jobb..neej inte tänka på det nu.

På onsdag ska jag springa hem från jobbet för att ge mig lite energi och pepp, köra lite styrka direkt och sen börjar jag äta kolhydrater och dricka lite mer vatten. På fredag åker jag 30-40 min skidor med bra musik och tänker hur jag vinner Öppet Spår och det är Dave Grohl (mitt frikort- sångare i Foo Fighters) som är kranskull..e? Vi firar min vinst i en privat badtunna med mer blåbärssoppa och Ben & Jerrys.

Allt detta hänger på ett minutiöst schema där jag har planerat vad jag ska göra på jobbet när Ebba är på dagis, och vad jag ska göra mellan 1945-21.45 då jag kan jobba hemma när hon somnat innan jag måste lägga mig, synkat med de deadlines jag har på jobbet under veckan. Middagar är även planerade för henne och mig. Inte riktigt så jag vill att mitt liv ska se ut någon längre tid men just nu- är jag sjukt taggad för att få det här att funka.

Har sett till att vara ledig lite, i fredags em och kväll, lördag dag och en stund på dagen idag och nu är Ebbas pappa här och jag kan jobba ostört ett tag till. Med ett litet break för bloggen :).

Ha en mysig söndag kväll! :)

Lördagsspin och förortsbus

Jag vickar extra som spinninginstruktör på Fitness Club i Sundbyberg.

Det är ett helt ypperligt upplägg för mig- jag kan inte ha pass varje vecka för tiden finns inte, men älskar ju att instruera och dessutom får jag ju träna gratis då- de gånger jag kommer iväg till gymet! :). Eftersom jag har min vanliga lön så ger jag de pengar jag tjänar som vikarie- till välgörande ändamål. Unicef och SOS-Barnbyar är de jag tycker står för det jag vill hjälpa med. Läkare utan Gränser får sig en slant också.

Imorse var det dags igen för det rullande (instruktörsmässigt!) spinpasset kl 10.00. Sist fick jag bra feedback och såg fram emot klassen som bara den.

Har varit så fruktansvärt trött av allt jag har att göra denna vecka men så fort jag såg deltagarna väntandes på instruktioner framför mig...så taggade jag till rejält!

Mitt pepp idag handlade om att bara tänka "en låt i taget" om man började bli trött. Tittar man på klockan efter en backintervall där mjölksyran börjar öka i musklerna och tänker att "shit det är 30 minuter kvar" ja då känns det jobbigt. Men lägger man hela tiden fokus på just den låt man är i- då kan man vara mer närvarande, mer koncentrerad och krama ur mer ur kroppen.

Fick idag två sköna kommentarer efter: " Gud vad skönt att få köra slut på sig själv" och från en förstagångsdeltagare " Hur tar jag detta vidare- så jag blir bättre!- Det var roligt!". Då blir man glad.

Sen var jag fruktansvärt sömnig efteråt. Frustrerad över att solen strålar och jag inte kan åka skidor varken idag eller imorgon pga barnvaktsbrist. Ledsen över att någon jag tycker väldigt mycket om inte alls mår bra.

Samtidigt glad över mitt underbara lilla solstrålstroll, och de människor jag har runt mig som får mungiporna att peka mot himlen och öronen när jag hör från dem och får träffa dem. Det är verkligen inte tiden man känt någon som gör kvaliteten på vänskapen- det är hur många kuggar som matchar i varandra. Berörda vet vilka de är! :).

Tog bilen ut till mamma i Jakobsberg. Mamma som opererat handen men på något sätt bara gör allt som vanligt, förutom köra bil.

Dit kom sen min kusin med familj som man träffar alltför sällan- som med så många andra.

Sen var jag och Ebba ute och lekte. Ja det var ca -15 grader och vi var de enda på lekplatsen men det var inget som bekymrade Ebba som bara vill pröva storbarnsgrejer.

Ikväll sover vi kvar och jag ska sätta mig och jobba...och sova tidigt för att ladda för en väldigt stor vecka. Kolhydrattömning börjar imorgon- får se hur det går. jag är så fruktansvärt hungrig hela tiden för att jag sover dåligt så det är svårt att låta bli att äta sötsaker.

Det är verkligen kämpigt att få ihop dagar med kvalitet på alla fronter nu men jag är tacksam för att jag och Ebba är friska, har ett hem att sova i, mat i kylen och sjukvård runt knuten. Bra utgångsläge att tackla i-landsproblem! :)

Sköt om er!

Så mycket att ge

Idag när jag tänkte efter och redde ut datum osv- insåg jag torde varit ett långpass- inte 4 mil kanske men 3 kanske? Jag har spinnpass imorgon och osäkert med barnvakt söndag och det är jobbelijobb hela nästa vecka och dessutom tänker jag inte dra 3 mil för nära Öppet Spår.

Sen har Ebbas pappa bilen, och jag hade massa jobb att göra! Såååå jobba lite- buss till skidspåret- inte så smidigt. Ut o pumpa! 13 kilometer hann jag med- samt att ta det förmodligen värsta fotot av mig själv-ever! Varför har jag en flaska i munnen?
Helt underbar känsla- så mycket att ge, ville bara åka vidare men fick ta av mig och jogga hemåt.


FRUSTRATION blandat med tacksamhet att jag faktiskt fick 13 fina kilometer- men hade velat dra 1,5 varv till!


Funbeatvänner och skidvänner- Alll input om hur ni tycker jag ska träna fram till ÖS om 9 dagar mottages med hurrarop!


Nu lite jobb, sen ut till Jakobsberg och ska, hör o häpna, träffa min mamma utan Ebba! Vad ska vi göra? Vad ska vi prata om? Sen ska jag ha en egokväll med mysbyxor, bad, brödbak (eventuellt) och sova TIDIGT!

Sen är det spinnpass imorgon- längtar!


Ha en tippentoppen fredag! :)




Detta är Watego's beach i Byron Bay i Australien. Där lärde jag mig surfa, har surfat med delfiner, gråtit, skrattat och varit bland det lyckligaste jag varit!

Nya goda vanan #2 och peppa sig i pusslandet

Trots en stökig natt där "mammaaaaaa" väckte mig 4 gånger var det en pigg glad och feberfri tjej som vaknade vid kl 0600. Väldigt energisk förstås men något tal om dagis är det inte- bäst hålla sig hemma en feberfri dag. Pappa kom vid nio och innan dess var det färg både här och där. Underbart!

Mycket att göra på jobbet, sömnig och seg men fokuserad. Strukturerad och tänker på hur jag ska få mesta möjliga gjort tills jag måste gå hem. Pratar i telefon medans jag går från T-bana till jobbet. Jobbet till kund. Och tillbaks. Gör en lista på det som är mest akut. Beräknar hur lång tid det kommer ta. Räknar ut vad jag kan göra hemma och spar det. Att vara ledig fredag- är värt att sitta torsdag och söndag kväll och jobba.

Men emellanåt tittar jag upp. På min anslagstavla som väldigt ominimalistiskt är belamrad med allehanda minnen och bilder och vykort. Det peppar mig, det landar mig. Det påminner mig om vem jag är, vad jag tycker är viktigt och hur jag vill bemöta de jag jobbar med.

Jag har en bild på Ebba som tomte 6 månader.
En bild på Rådhuset i Östersund- för jag längtar så till fjällen ibland och mina vänner där!!
En bild på stranden jag sprang på om mornarna i Australien och som mitt hus låg vid.
Min nummerlapp från Vertex Fjällmaraton.

Sen har jag en gammal bild på min pappa i fjällen. Sådär 50-100 meter framför hela tiden med sin Skarja ryggsäck och blåa luva (som jag har nu).



I enkelheten. Mitt i livet i en situation där man andas, sätter foten framför den andra och tar in hela världen med avslappnad ögon som får en mycket vidare periferi än den man har när man stirrar på en skärm.

Pappa gick ju bort, alldeles för tidigt, 2002. Det är inget vemodigt egentligen över den här bilden, utan sättet jag ser och vill minnas honom. Han går i det som är mitt paradis, med sin ryggsäck, målmedvetet men ödmjukt, en bit framför. Ibland lutar jag mig fram och tittar in i den bilden så allt annat runt försvinner. Bara för att kunna komma tillbaka till siffrorna, deadlinesen, frågorna och känna att; ja nu gör jag det här-men det är banne mig inte det livet handlar om! :)

Vecka 2- En ny god vana.

Förra veckan handlade om att lägga sig en timma tidigare.

Den här veckan handlar det om att kroppen byts ut till 98% varje år. Om du undrar vad den byts ut till- titta på vad du äter. Där har du svaret. Jag menar inte att du blir en Dafgårds kåldolme med 10 E-nummer sprutandes ur öronen om du äter det- men fundera på vad det är du äter? Vad står det på förpackningen? Jag har, lite besviket, konstaterat att två av mina favoritbloggar promotat en lightsaft som innehåller sötningsmedel. Läs bara här hos en av de klokaste jag vet- Kostdoktorn!
Det tar verkligen energi i början att börja äta rent. Men vad har vi för val? Vill vi äta halvfabrikat-saker som maskiner i stora fabriker satt ihop? Tro inte att någon stor organisation som tar betalt för mat har din hälsa i åtanke! Då blir du grundlurad hela vägen till ohälsan.

Det är så lätt också- vad är det godaste som finns? chokladbollar! Vad innehåller de? smör+socker+kakao+havregryn. Enkelt! Allt man oftast har hemma. Skillnaden mot att vräka i sig köpesgodis är stor vad gäller renhet. Samma med köttbullar. Läs vad köpesbullar innehåller! Fundera på hur lång tid det tar att göra egna. Jag är övertygad om att man blir mättare snabbare när man äter ren mat. Friskare. Gladare, sundare och det är definitivt ett sätt att gå ned i vikt på ett sunt sätt.

Så veckans nya vana är att identifiera dålig "mat" i sin vardag. Och börja slussa in ren mat.

Sådär- tack för er uppmärksamhet och min break från revisionsrapporten, nu ska jag på't igen bara!

Imorgon fredag- och skidor verkar det som det blir också jajemen! Ha det så bra!

Vad gör man inte

för att få ihop det? När trollet är feberfri men mamma känner att något är fel-och måste till jobbet?

Man ringer farfar först! Gulliga farfar som är på sin morgonprommis längst bort på Djurgården men kommer farande sen. Då trollet redan är varm igen.

Mitt i tokstressen som väller upp inombords tar man sig tid för det viktigaste man har.

Och väntar på ett cafe vid farfars jobb. Med lilla trollet som då självklart är superpigg och äter äggamacka på byggarfik som en ruttad golvläggare.

Vad gör man inte för att spara tid?

Man struntar i att leta upp en toalett för att spara tid, vänder vid stationen när man ser att tågen är inställda, tar bussen in till Odenplan, struntar i att byta till stövlar på kontoret och småspringer- i joggingskor iofs-längs Drottninggatan till kunden. Som man redan är sen till. Och kommer till med två stora väskor, röd varm...och i joggingskor...

Man äter lunchen framför datorn och jobbar så snabbt man kan.

Man äter mellis medan supporten fixar datorn på kontoret som SÅKLART pajat.

Vad gör man inte för att få energi? Man springer hem i stretchjeans eftersom man glömt löpartightsen. Man vet att man har snorbråttom eftersom Ebbas pappa måste till sitt jobb, där de inte verkar fatta det här med att pappor vabbar och mammor kanske måste jobba över?

Man bestämmer att det får ta 35 minuter max, eftersom det är vad det skulle ta att åka kommunalt och att ge sig själv lite egotid är INTE läge nu.

Dessa 35 minuter är man superwoman, kryssar mellan huvuden nedsjunkna mellan frusna axlar, cigarettrök och matkassar med bästa musiken i lurarna (Deathcab for Cutie idag). Man är snabb, stark och i sin egen värld och kroppen bara tankar endorfiner och stressen rinner av som smältsnö.

Så man springer i den hala snömodden, hem, 6,7 km på 34 minuter. Trots 2 rödlysen. I jeans.

Ringer sjuktvårdsupplysningen- som var så länge sen, och får höra att det nog är ett virus som letat sig in då lillan blev lite svag i immunförsvaret pga sprutan.

Inser att man nog får jobba i helgen.

Ja vad gör man inte.

Det är torsdag imorgon och då är det dags för veckans goda nya vana!

Idag är det dags för dusch, DN och sova! Sköt om er (alla 140 som läste min blogg igår! :))

10 djupa andetag och se sig omkring.

Se helheten. Se vad som är stort. Se vad som är litet. Känna vad som betyder något. Känna vad som kan vänta, och vad som inte kan.

Eftersom Ebba är så frisk så tänkte jag faktiskt inte på att just vaccinet kan slå rätt hårt på henne. Som jag sagt tidigare, det är några ynka veckor per år då jag inte är så flexibel jobbmässigt. Och det är väl själva hin håle då att saker ska skita sig. Genomgå en separation. Ha massa jobb som tar längre tid, inte är förberett, knasar. Inte ha sina barnvakter tillgängliga. Verkligen VILJA ladda för mitt första Vasalopp men inte ens hinna tänka igenom hur jag ska få till vallabiten innan. ( Jag kan liksom inte räkna med rätt vallateknik en gång till- nu får proffsen rycka in!).

Det finns en mening i att det är pyssligt nu, att jag måste stanna upp innan jag stoppar tandkrämen i micron och tar med mig soppåsen på tunnelbanan. Det är en hård och bestämt knack i pannan från en högre makt som undrar om jag helt tappat greppet om vad som är viktigt! Och att jag kan be om hjälp.

Jag backar från vissa utmaningar. Hands up. Men jag måste få ge mig själv de här pirret i kroppen. Och just ikväll, när Ebba har feber för första gången sen gud-vet-när (pga vaccinet hon fick idag- inte att hon är sjuk!!!) och det har strulat ordentligt på ett av mina granskningsuppdrag, jag känner mig allt annat än snygg singelmamma, tvättberget skymmer teven, matlådorna är slut, diskmaskinen full, naglarna katastrof, benen vita fnasiga och håriga, jag inte sovit längre än till 0630 på 4veckor och jag strax ska sätta mig och jobba och inte ser så många luckor till träning i veckan...DÅ GÖR JAG DET!

DÅ anmäler jag mig till mitt första triathlon! Olympisk distans förstås. Det här har jag drömt om sen 1999 då jag just börjat jobbet som nyutbildad PT och gyminstruktör. En kollega som jag jobbade på företagsgymet hos Morgan Stanley i London, tävlade i triathlon och jag minns att jag tänkte att det skulle jag aaaaldrig fixa. Sen har jag nog hajat att jag fixar väl precis vad jag vill bara jag får förbereda sig som jag vill men det har inte blivit av. Inte funnits eller skapats timing. Nu gör det det.

BORT med Vätternrundan. Som bara känts som ett tråkigt långt tradigt cykelhelvete, med jobbig tidsödande tråkig träning, ursäkta tourdefranskan. Klassiker? Jag och Mikaela ska göra en egen klassiker. Verkar som hon gör den riktiga- som sagt- hon är tuffare än de flesta. Jag gör min egen- men vi gör det ihop- ändå. Ska inte utveckla det här- det blir snurrigt-hänvisar hit.

IN med sånt som är roligt. 4 mil cykla? Japp. Simma? Japp! Springa en halvmara i maj, hålla fjällöppass på Workout Åre, kanske en mara eller ett ultralopp på sommaren, Lidingöloppet i september och genomföra mitt första triathlon i augusti. OCH ha tid att träffa mina vänner för jag kan styra mer över träningen och slipper få betongrumpa av att cykla runt på så otrafikerade vägar som möjligt runt Fjollträsk? ALLA GÅNGER!

Åh det börjar kännas vår i hela kroppen när jag tog det här beslutet med Mikaela! Tog mig faktiskt tid att bläddra lite i Vasalöparen emedan febriga Ebba ville läsa "Nytt från Revisorn" och blev så taggad inför Vasan! Det är ju, netto, nedför! :). Det kommer säkert ta ca 10-11 timmar men en lång dag på skidor helt enkelt- tänker jag! :)

Vet att det är några som läser bloggen som själva ska åka, Öppet Spår, eller Vasaloppet eller Tjejvasan eller andra lopp. Tro på dig själv. Du är född att röra på dig och det kommer gå bra bara du gör det på ditt sätt, i ditt tempo!

Nuuu...lite boostad, tillbaks till siffrorna! Sköt om er och njut av vintern-snart är den borta o då klagar alla över hur varmt det är! ;)

Hela hjärtats dag

Det går inte att undgå. Det ÄR Alla hjärtans dag och vad man än tycker, romantisk eller kommersiellt trams- så är det väl ingen som skulle bli ledsen över en uppvaktning?

Jag tycker heder åt dem som lyckats göra något romantiskt, överraskande, utan att spendera massa pengar!

Jag fick faktiskt 3 kort idag! Det är mer än jag någonsin fått- det finaste var det här! Som Ebba gjort på dagis. Vilket konstverk! Ser ut som något som skulle hängas- analyseras- och beundras på Moderna Museet.

Från Ebbas pappa fick jag och Ebba varsin bakelse som satt som en smäck efter mitt korta intensiva bålpass på golvet. Ett bålpass som fick avbrytas då Ebba kom gående med karaktäristisk hjulbenthet förföljd av en omisskänlig odör. Fair enough.

Mitt hjärta går berg o dalbana nu och har gjort ett tag. Men det är min berg o dalbana. Jag vet vilka spår den går i och vad som ger den skjuts upp o ner.

Igår var jag less- idag är jag väldigt hoppfull igen. Vemodig, men varm i hjärtat och lite taggad för en sak på jobbet har löst sig. Även taggad för att jag tagit ett stort beslut ihop med Mikaela. Finaste Mikaela som har åkt på världens förkylning och lite annat såhär 2 veckor innan vasan. HON e tuff den bruden!

Träning ska vara roligt. Ibland ska det vara jobbigt, men jobbigt i ett euforiskt skimmer. Det är några saker i år som jag hade planerat som inte känns roliga längre. Det beror på min privata situation mer än något annat. Jag behöver se fram emot roliga saker. Vad är roligast? Vad gör jag för att jag är envis? Det kan jag välja bort, utan att behöva försvara mig. Tycker jag visar styrka när jag känner efter och gör det hjärtat vill.

Göra det hjärtat vill. Det är alla hjärtans dag!

4 mil och 100 mil inombords.

Gjorde jag idag.

Uppladdningen igårkväll med ett paket bacon, 5 dl chokladpudding och 4 ostmackor räckte ca 25 km. Resterande hoppas jag kom från insida lår- eller huuur! Det funkar så när man vill, visst? :)

Jag hade ingen bil idag så knatade rätt glad ihågen ändå iväg till Ursvik som ligger 2,5 km bort.

Sen får jag ett samtal som gör mig helt kall i hjärtat och lägger moln på ganska mycket.

Stod stilla i spåret en stund. Men bet ihop och åkte vidare. Fick inte riktigt in känslan och ihop med genuin oro so började den praktiska oron för hur jag ska få ihop de närmsta veckorna att tynga ned mig.

Men till slut, med mycket bra musik till hjälp kom jag in i något sorts flyt. Dvs 10 km i timmen tempo. Det går inte fortare- inte långsammare. Hur jag än gör.

Man undrar hur de som har hand om spåren tänker, 2 veckor innan Vasaloppet, tokmycket snö- meeen de struntar i att spåra 12 km slätspåret? Så alla får tugga runt på den väl kuperade 10 kilometarn? I min ilska skickade jag inte så snälla tankar dithän idag. Vart det nu var. De skulle.

Ehuru.

1a varvet. No problem. 2a varvet. No problem igen. Stannade för banan och kaffe (vatten sopar jag i mig rätt bra under vägen). Tuggar vidare på varv 3 och nu känns det riktigt bra faktiskt i min lunkartakt. Jag är bra på att staka. En kille körde om mig och sa "snygga tag" när jag tog i i en lätt utförssträcka. Det kan väl inte betyda något annat? Mer ekivokt liksom?

Inför varv 4 behövde jag mer av Arvid Nordqvists svarta dryck. Franskrost. Alltid. Gör inte ont någon specifik stans. Axlarna var ok, vilket tyder på att jag tagit i från höfterna. Men de här sista 10 kilometrarna var en plåga. Jag hade ju dessutom tänkt lägga till 5 kilometer men började fundera på hur jag skulle orka hem sen!?

Så ca 36kilometer in i dagens träning var jag allt annat än mitt vanliga muntra envisa jag. Jag skulle inte göra klassikern. Framför allt inte cykla. Jag var inte sugen på någon annan jävla träning än att springa. Arg på allt som var i min väg. Folk som var ute och njutåkte med vida stavgrep och koben bara fnös jag åt, fast jag egentligen avundades dem. Dessutom dog batteriet på min Iphone och jag blev illa medveten om hur jag låter när min kropp undrar var bastun är?

Jag flåsar som en älg!

Kom tillbaks till start där solen strålade och det pågick någon sorts vasaloppsträning med tjejer och killar uppdelade(!?!?) som for runt utan stavar i solen och såg glada ut.

Jag har hunnit träna ca 12 gånger till Vasan. Jag har inte lärt mig valla. Inte fått en enda teknikgenomgång. Jag är alltid under tidspress. Jag har som längst innan idag åkt 25 km i ett svep.

Hör jag någon frisk, barnfri yuppie som inte samtida fått sitt hjärta krossat, från topp till tå klädd i nyinförskaffat Craft och Fischer klaga över att de inte tränat kommer jag välta dem med staven ur spåret. Kanske åka över deras skidor.

Jag kommer fixa detta. Jag har förtjänat att få göra detta. Jag kommer kanske inte vara så estetisk och kommer nog svära ganska mycket men Sälen - Mora- eat your heart out.

På vägen hem, i mina pjäxor, kunde jag inte riktigt njuta. Jag hade skidat 41 km ca. Jag var bara tömd. Inte sådär lyrisk som jag brukar vara. Varför undrade jag? Jo därför att jag bestämt mig för att åka 5 mil. För så länge sen, och det kändes som ett misslyckande. Då var det dags för mental träning. Efter passet. Men det behövdes. OK vad var bra- jo jag åkte 4 mil kuperat. Vasan är inte kuperat- så jag har nog tagit i lika mycket som 5 mil på Vasaloppet. Kunde jag fortsatt? Ja det tror jag. Hur känns det nu? Helt ok! :) Faktiskt. Trött men ok. Sådär. Snabbt tillbaks på min nivå.

Imorgon blir det ingen styrka på gymet för jag har ingen barnvakt. Min trogna skara om 4 personer är nere till 1 tillgänglig- Ebbas snälla farfar! Temporärt!!!! Är detta måste jag understryka. Men under mina galnaste veckor gör det att jag blir slav under post-it lappar, multi-tasking och inte hinner träffa mina fina vänner. Vänner som jag verkligen behöver nu.

Nu är det Solsidan- det enda jag följer. Galet roligt! Ha en fin söndagkväll!

En mammadag och matproppning inför längsta skidpasset

Idag har jag varit mamma hela dagen. Jag är mamma varje dag,. 365 dagar om året tills den dag jag dör men idag har varit en hel-Ebba-dag. Inget jobb, ingen träning.

Vi började med pyamas och soffmys vid 7. Sen frukost lek och bus. Sen åkte vi till Ulriksdals slott. Ebba sov och jag gick en promenad. Sen åt vi pankisar på Trädgårdscafeet och tittade på hundar.

Sen åkte vi pulka och tittade på får som Ebba tappert försökte kommunicera med på varierade språk.


Sen åkte vi till min mamma. Hon har opererats för karpaltunnelsyndrom och ska vila sin hand. Det gör hon nu inte vidare värst. Där var vi och busade och min syster kom dit också. Sen åkte vi hem och Ebba plockade i och ur tvättmaskinen med alla regnbågens färger och sen somnade hon vid 19.45!
Sen Ebba var, ja jag vet inte, 1 år, tidigare? Så lägger vi henne, klarvaken, utan protest NÅGON ENDA GÅNG och hon söver sig själv. Det kan ta 1 minut det kan ta 30 men hon somnar alltid helt själv.
Bara för att jag skriver det så kommer hon väl börja stöka vid läggdags! :)

Sen har jag bara vabbat 1 dag sen hon började dagis i september. Hon har varit lite förkyld med feber över en helg. That's it. Ingen magsjuka, ingen fluensa. Inget. Vet inte vad det beror på men tror och hoppas att det är all bra mat hon får av sin familj. Mycket ekologiskt, grönt och inget halvfabrikat och absolut inget godis och lite socker. Hoppas det fortsätter funka!

Min.....

lilla

trollunge! :)

Nu är det att ladda inför morgondagens långpass skidor. 5 timmar är tänkt. Bilen har jag inte så det blir att snöra på här hemma och ge sig iväg. Snö är det ju inte brist på direkt iofs...Ska ta in och valla om strax. Äter som en häst och låter mig göra det idag, är väl till nytta imorgon hoppas jag! Trevlig lördag

oh the joy of snow

Hej på er!

Jag vaknade halv sex och sneglade ut genom persiennerna, rutan var VIT! Underbart! Skutt ur sängen, på med två lager och terrängpjucken.
Ut genom dörren och fick hjälpa granne skjuta på bilen som fastnat.

Vidare ned runt sjöarna. Inte plogat utom på ett ställe. Grym träning för benen. Sprang mer på framdelen av foten- i sann barfota anda och det kändes bra. Hann bara vara ute 50 minuter inklusive bilknuff men var betydligt mycket piggare än jag skulle varit när jag väl kom in i siffrornas värld efter niosnåret.



När jag väl ja...först var det stopp i en tunnel på blå linjen. Den muntre tågchauffören föreslog att man kunde ta gröna linjen. För den gick ju. Om man nu hade ärende dithän...Det hade inte jag. Skulle åka röd linje. Som jag aldrig gör. Märkte jag. När jag snopen stod i Norsborg och undrade om inte Stadion låg på den linjen? Nej det fanns två grenar visade det sig. Åka tillbaks. Göra om.

Jag är STOLT över att mina fötter är bra på att ta sig fram i djupsnö, men att jag inte kan storstadsdjungelns a-ö. Rim o allt.

Eftermiddagens solsken som åtnjöts genom ett taxifönster gjorde mig SÅ sugen på skidor, löpning, pulka. Rundan imorse var så kort så den var redan ur kroppen. Jag älskar känslan av ett träningspass som ligger kvar i kinderna, benen och andningen.

Imorgon är Ebbadag. Söndag är skiddag. Jag har ju beställt en rejäl laddning snö så ursäktar om den ställde till det idag. Förbanna den inte, åk på den och spring igenom den.

Trevlig Fredag!

Hälsa- ingen quick fix! och 20 nya goda vanor

Hälsa-alla vill ha det, men många vill inte jobba på det. Hälsa innebär balans mellan vila, näring, och rörelse. Men även att må bra mentalt. Mår du bra mentalt, i relationer och i självkänsla- så kan du slarva lite med något av det andra- ett tag! Men mår du inte bra mentalt så måste du verkligen stödja dig själv genom att ta hand om din kropp med vila, rörelse och bra mat.

Meeeeen...det finns ett helt etablisemang där ute som spelar på vår önskan att fixa till det som haltar på en gång.

Såg den här löpsedeln idag. Jag sjunker inte så lågt att jag faktiskt läser denna "tidning" men gör en kvalificerad gissning att man ska gå till doktorn och få ett piller?

Men det är mer sannolikt att ämnesomsättningen är ur fas/dålig/låg-på grund av ens livsstil. DÅ blir man fet och trött.

Nya vanor
Jag tänkte att det är vecka 6 nu! Om 20 veckor är det midsommar. Det är en alldeles lagom tid att börja med en ny vana, varje vecka. Då har man tjugo nya goda vanor som man inte tagit till alla på en gång och sedan gett upp allihopa. Utan 20 nya vanor som fått ta en vecka att sätta sig var.
Målet är att: 1) sova bra 2) äta bra 3) röra på sig 4) må bra mentalt. Man kan nog gå ned några kilo- och inte gå upp dem igen också. Det är mitt mål. Aldrig mer pendla i vikt. Aldrig mer punktinsatser. Äta bra och nyttigt och ha utrymme för sockernjutning när det suget slår till.

Nummer 4 är ju väldigt individuellt. För mig handlar detta hela tiden om att gå på hjärtats kompass igenom varje dags djungel av känslor och intryck.

Jag kommer ägna ett inlägg varje vecka till en ny god vana- som ett tips- men även för att jag själv ska ta till mig det.

Så det här är vecka 1

Varje bra dag, börjar med en god natts sömn. Så första veckan ska handla om att lägga sig i tid. Alla har en individuell klocka. Men vi behöver sömn. Och tiden före midnatt är enligt ayurvedan då kroppen reparerar organen. Jag vet att jag vaknar som mest utvilad när jag somnar klockan 22-22.30.

Så första veckan är den goda vanan att unna sig att lägga sig lite tidigare. Ta med en bok och lägg dig bekvämt i sängen, gärna i ett lite svalare rum. Andas djupt och bestäm dig själv för att släppa dagen. Skriv ned det du inte kan släppa på en post-it och vet att du kan ta itu med det imorgon

Nu ska jag inte säga så mycket eftersom denna vecka är lite speciell. Jag kommer inte somna 22.00 idag för jag måste jobba ikväll. Men det som är det goda med goda vanor- är att när man har dem, så gör det inte så mycket att avvika då och då. Kroppen fixar det för att normen är att du stärker dig själv på alla områden.

Ett litet i-lands aber jag har nu är att jag inte varit hos frissan på 6 månader! Och vad gör jag- jo jag tar en papperssax och klipper bort det som är risigt. Utan att mäta och titta så noga. thank goood for hårklämmor.

Jag är lyriskt över snön som faller ute. JIPPI! Nu vill jag ut och springa. Har funderat hela dagen under vändorna till kaffemaskinen på när jag ska hinna det imorgon. Det får bli tidigt, tidigt. Ett lugnt långpass i massa snö. Går jag upp 05.45 kanske jag kan få till strax över en timme iallafall innan jag måste till jobbet. Det är ju 1 timma kortare än jag tänkt- men man gör vad man kan!

Sådär nu är det in i databasen igen som gäller och dokumentera-mera! :)

Trevlig kväll

Bosön- utan BH

God kväll!

En till lång, rolig knasig dag till ända.

Den började tidigt. 0540 ringde klockan. Ebba hade redan 0430 vaknat och installerat sig och gosekaninen i sängen med sina alltid lika förvånansvärt högljudda sovljud. 0620 plockade jag upp min kollega och mellan den tiden och 0715 körde vi fel ca 3 gånger. Först missade vi Norrtull och då spottas man ut ur Stockholms tvångströjevägsystem först vid Kungsbron. Sen var det någon avfart direkt efter bron till Lidingö som försvann i periferin.

Nåväl, väl framme på Bosön var det inte alls fullt med heta lättklädda atleter som jag tänkt utan nästan bara jag och ANna. Vi sprang lite på banan till uppvärmning och körde styrkeövningar och snattrade. Inte mitt effektivaste pass men trevligt!

När det skulle tvagas före vi kastade oss över frukosten och sedermera siffrorna insåg jag att jag hade med mig allt utom bh. Min tunika var en sån där som visade formen på det mesta. Vår tredje kollega som anslöt senare räddade situationen.

Maten på Bosön är väldigt god! Det är trevlig stämning och det är så uppiggande att se massa folk i träningskläder som äter med frisk aptit.

Solen sken men jag var djupt inne i en databas hela dagen och var riktigt trött framåt eftermiddagen.

Jobbet från förra veckan är inte klart och det ramlar in mail om nästa veckas biståndsprojektsgranskning redan och det gäller att hålla reda på allt och göra EN sak i taget.

Eftersom magen har varit så krånglig och nu är bättre när jag inte äter så mycket kolhydrater så håller jag fast vid det. Men till middag idag har det verkligen inte blivit något som borde läggas upp bredvid varandra:

Pankisar med proteinpulver och bär

2 ostkorvar

1 morot med tortilladip.

Massa tillsatser i korv o dip. Blä. Men har inte hunnit handla så det får bli vad som finns i kylen. Ebba har dinerat med farfar sin på fin restaurang och då äter jag det jag är sugen på. Ebba, har vid 1,5 års ålder ätit på fler fina restauranger i Sthlms innerstad än sin mor och fler lär det bli. Respekt.

Tittar efter snöflingor och det verkar bli något sorts busväder. Är väldigt löpsugen och ska försöka få in ett längre pass innan söndag.

Något Colting sa var att man inte ska träna hårdare än man kan göra om det dagen efter. Och vila- är bäst aktiv. Jag håller med! Jag kan springa ca 2,5 mil två dagar i rad.

Så 2 mil, följt av 4,5 mil skidor borde funka. Det sliter inte alls på samma sätt. Inte samma rörelse- inte helt samma muskler. Men ger dubbelt så mycket endorfiner, frisk luft och glatt hjärta.

Snälla snälla universum, ge mig SNÖ, ge mig fäste, ge mig glid, ge mig ett spår som håller och om du vill, ge mig sol!

Ha en fin kväll!

Föreläsning av Colting

Fick en snilleblixt ute hos kund. Om jag ändå ska byta om till Coltings föreläsning- kan jag lika gärna göra det ute på Östermalm och springa en runda? Min snälla kollega tog min dataväska tillbaks till kontoret.

Snörade om vid 16.30 och sprang förbi KTH upp till Sveavägen. Försökte hitta en backe att köra lite intervaller i. Sprang Surbrunnsgatan som ju är ett skämt av backeklass men jag är INTE i form för intervaller så pust och flås ändock. Knegade vidare Odengatan bort och använde sluttampen av Tomtebogatan sen runt ner mot Rörstrandsgatan och upp igen 3 varv. Blev totalt ca 35 minuters effektiv löpning. " Bra träning är den som blir av"

Sen till kontoret där folk var samlade för att äta innan Jonas Coltings föreläsning. Om du inte vet vem han är, kolla här . Han har vunnit Ultra Man på Hawaii 2 gånger. En tävling som kräver otrolig uthållighet, mental styrka och förberedelser en masse!

Jag har läst många av hans artiklar, hans båda böcker och följt hans blogg och har fattat otrolig beundran för hans dedikation till sin sport, träning och renlevnad. Jag har undrat över hur mycket pengar han får från Red Bull som florerar på mycket av hans utrustning. Jag fattar att man kan dricka Red Bull på tävling utan att det betyder att man förespråkar det i daglig kost. Men undrat.

Skrattat och hållt med i de flesta resonemangen och försöker anamma dem i min vardag efter som de stämmer med det jag läst och testat.

Men undrat- om han likt vissa andra människor som når framgång, kanske tappat lite ödmjukhet inför "oss vanliga dödliga". Undrat om han kan hämta upp oss och inspirera oss från den snittnivå som gruppen åhörare idag utgjorde. Några springer inte alls, några tränar pass och springer kanske 1 mil och ser det som en stor utmaning- och det ska det få vara! Några satsar högre och är vana att träna och ville bolla ideer.

Han lyckades inspirera. Han lyckades få oss att skratta. Men han lyckades i sin iver att framföra sitt budskap också avbryta några som så gärna ville få något sagt. Vi hann inte testa på hans löpktekniker han visade och det kändes lite snopet!

Men sammanfattningsvis så visade han hur han brinner för det han gör och tror de flesta verkligen tog till sig budskapet. Inte att köpa allt han säger- utan att kolla upp det själv! Vad är sant?

Jag ska resonera vidare om det i fler inlägg men summan av kardemumman som jag tar med mig och tolkar och försöker efterleva i min vardag är- köp inte lögnerna! Tro inte att mataffären har din hälsa i intresse. Tro inte att det som säljs där automatiskt är mat!

Tro inte att Nike/Adidas/Reebok etc etc vill att du ska springa effektivt och ergonomiskt- de vill sälja skor till dig! De vill att du tror att du ska ha den dyraste- och att du ska tro att den slits ut och ska bytas ofta.

De vill att du köper deras image- gärna med tillhörande applikationer och t-shirts där du skriver till en personlig slogan under deras swoosh. Att du anammar deras budskap...som vad det än är... betyder KÖP AV OSS!

Just det att vi varit jagare/samlare i flera tusentals år, ätit då det fanns mat, kött, nötter bär och levt barfota och rört oss i naturen-till att snabbt på några generationer ställa om till skor, framåtlutat jobb, TV, tillsatser, transfetter, kolhydrater i överflöd, punktinsatser för hälsa, pulverdieter och alla bokstavskombinationer du kan tänka dig gällande olika dieter. Samtidigt ökar diabetes och hjärt kärlsjukdomar och fetman likt en pandemi...kan vi inte se att det är något som är fel?????

BACK TO NATURE AND BACK TO BASICS säger jag!

Nästa gång ska jag skriva om Bosön- utan BH! :)

Meditera mera

GOD MORGON!

Idag rullar allt på igen i post-lappens vecka. Jag hann med ALLT jag skulle igår kväll och ändå somna innan 23.00.
Jag, dataväska, träningsväska med frukost lunch o mellis, en soppåse och Ebba i vagn med väska rullade ut i sörjan som Bore ordnat under natten redan 0645 och var ute hos kund 0800! Heja! Bra början på dagen. Fick en god stund på bussen att prata med en fin vän och andas lite med hela magen.

Senast igår imorse hörde jag på P1 ( min favoritkanal- alla kategorier....eh utom musik...) om effekten av meditation.


Det visade sig att det hjälpte effektivt mot stress. På något sätt reparerar sig hjärnan efter det som stresssen förstör. Jag tror helhjärtat på detta. Jag vet hur det känns när det är som att alla kopplingar i hjärnan har bränts sönder.


Genom meditation uppnår du fantastiskt många hälsoförmåner. Du kan dessutom rikta meditationen till det område i ditt liv som behöver stöd. Sova bättre, äta bättre, stressa ned,, få klarhet i ett beslut, etc. Du kommer närmare dig själv, din rytm.


Här är en meditation du kan testa om du behöver sova bättre. Ge den tid att börja funka!


1)Sätt dig bekvämt- du behöver inte se ut som en indisk guru- kudde under rumpestumpen funkar. Snyt dig först!

2) Sitt och känn hur det känns att sitta just där, just då, koncentrera dig på bara just det.

3) Blunda och fokusera på en punkt ungefär ovanför näsroten

4) Låt vänster hand vila i knäet med tummen mot pekfingret

5) Låt höger tumme täppa till höger näsborrre och de resterande fingrarna peka rätt upp.

6) Andas in långsamt genom vänster näsborre och låt buken häva sig.

7) Växla grepp- täpp till vänster näsborre med fingrarna och andas ut genom höger.

8) Andas in genom höger igen- täpp till med tummen- andas ut genom vänster.

9)Fortsätt- kanske 10-20 gånger. Det kan bli lite snurrigt.

10) Avsluta med att andas vanligt några gånger.

11) gå och lägg dig!



Nästa gång blir det inget snosande- då blir det rapport från Jonas Coltings föreläsning! Peppad? YOU BET! Jag har med träningskläder för hans löpteknikdel och tänkte sen springa hem.

Tills dess- ha det så bra!

Drömträning- vårens planering och småtokig måndag

WHAT A MONDAY!
Jag har en post-it lapp för varje dag denna vecka. Funkar! Dag ett är avverkad, ska bara förbereda mat för Ebba och hennes farfar som ställer upp imorgon som en ängel. Packa träningsväska, vika tvätt, jobba en timme och förbereda jobb imorgon...tvätta håret..eh sen sova. Måste upp före 6 igen.

Somnade före 22.00 igår, vaknade 0550, var på jobbet 0659. Boomschakalack. Ut till kund. Dagen gick snabbt, hade med egen lunch, köttfärssås med broccoli, morot och keso- nästan inga kolhydrater- resultat: INTE ont i magen efter lunch för första gången på flera veckor! Inte sugen på socker! Omelett till middag med en korv och getost och grönsaker- ont i magen? Nej! Sen nästan en påse torrostade jordnötter...hm.

Skulle hinna hämta på dagis och vara hemma innan 1600 prick då det skulle vara slutbesiktning på lägenheten. Vad händer? SL händer...INTE! Fick ta en taxi till buss 515, springa som en gnu med tung dataväska till dagis (ni vet som de gör på fjollträsksavannen- laptopflykt!). Slita med mig Ebba som älskar när mamma springer med vagnen, fortfarande med tung dataväska men charmen i det hela berikad med att jag hade bruna tossor från dagiset på fötterna. En vänlig själ uppmärksammade detta och jag och min förvånade och roade dotter sladdade in hemma prick 1600. Snyggt! Men svettigt!

Är så trött. Har ingen lust att riva ut mina hantlar och börja träna här hemma. Jag tänker fråga om jag får köra styrka på morgonen på Bosön istället på onsdag- men det kliar i musklerna.

Måste sätta mig och jobba nu en stund men har gått och funderat på hur jag VILL att träningsvecka ska se ut!
Såhär...för drömma får man. Och mina drömmar- de jag vill- de brukar bli ganska sanna!
Måndag: Styrkepass på kvällen. Redigt funktionellt. Vill köra kettlebells och sånt
Tisdag: morgonyoga-astanga
Onsdag: Intervallöpning- backe eller slätlöp- gärna med IF Linnea. Vill lära mig mer och bli sporrad.
Torsdag: Nordic Military Training- verkar asballt!
Fredag: Tempolöpning och lite egen-yoga
Lördag: vila
Söndag: Långpass löpning, minst 2 mil, gärna en halvdags löpning med fikastopp.

Summan av detta är alltså 2 styrkepass, 2 yogapass och 3 löppass. Helt ok tycker jag, omväxlande och utan risk för onödigt slit då passen varierar och stöttar varandra.

Det här är en utopi för en jobbande mamma. Men jag vill jobba mot det här. På något sätt. Jag är halvvägs.
Jag vill att det jag vill träna, ska vara det jag bör träna. Men vårens utmaningar gör att jag måste lägga upp ett annat schema. När väl Vansbrosimmet är avverkad kan det här kanske funka även om det är svårt att styra upp träning som är tidsbestämt (typ NMT och löpning med IF Linnea). Tills dess måste det pass då jag har mest tid ligga på det jag tränar för just då. Nu- Vasan. Sen tar jag ett litet break och springer, sen är det cykel som gäller. Till sommaren torde jag kunna köra både satsning på simning och löpning. Saknar löpningen så mycket!

Men från vasan och fram till Vätternrundan, och innan dess Workout Åre behöver jag cykla (huga) och träna backe. Jobbigt om instruktören inte orkar! :)

Jag gillar att träna mot mål. Jag vill ha något som jag riktar träningen mot- men efter Klassikern får det nog bli mer löpning. Det är min grej liksom.

Nu...fortsätter vi beta av post-it lappen sen är det egostund med bra bok i sängen!

Heja er!

Veckans träning (och raseriutbrott) och nästa

AAAAAH vilken dag! :) Det var ju omöjligt att göra annat än att springa idag!

18 km blev det i ett lugnt tempo så utflykten tog 1 timma och 51 minuter. Underbart- kinderna är rosiga av sol och värme.

Så denna rätt hektiska och tuffa vecka blev det ändå:
Måndag- Styrkecirkel
Onsdag- 7 km morgonjobb
Fredag- 2 timmar på skidor (skejt, stakning och mkt svordomar)+ 4 km löpning
Söndag- 18 km löpning

Nästa vecka är egentligen den veckan jag tänkte träna hårdas inför Vasaloppet. Men jag har ca 50 timmars jobb att klara av. Och 4,5 mil på skidor kommer jag inte hinna med mån- fre. Återstår helg. Mamma är nyopererad och inte så behjälplig som barnvakt stackarn. Återstår problemet snö. Var är den? Bästa Ebbas farmor ställer upp på söndag så då tar jag bilen dit där snön finns inom resonlig radie. Veckan är helt upponer och det får tas det chanser som ges till träning. Eller- de chanser jag skapar.

Måndag: Tänkte köra styrka hemma med Ebba på kvällen då jag måste vara hemma för besiktning av lägenheten
Tisdag: Kanske springa hem sent från jobbet efter Coltings föreläsning
Onsdag: Ska vara på Bosön med jobbet så tänkte kolla om man fick träna där- de torde ju ha en dusch....
Torsdag/Fredag: På något sätt...springa..långt.
Söndag: Långpass skidor. Helst utan svordomar. Helst på snö.

Ha en fin måndag!