Följ med..
torsdag 31 december 2009
Gott Nytt År!
Jag är inte för nyårslöften. Men för nyårsplaner. Om det här året inte känts så bra, om du vill att "2010 ska bli det bästa året" så måste du kanske göra upp en plan. Vart vill du? Hur ska du ta dig dit? Vad är hindren? GÅR det att uppnå? Och det viktigaste av allt, vad måste du ge upp för att komma dit? Det finns otroligt höga fantastiska mål att uppnå utan att du behöver ge upp något, utan desstom få lite bonusar på vägen. Men dessa mål har inget med midjemått att göra.
Jag vill gärna vara piffad varje dag, följa modet, vara några kilo lättare. Men för att vara det så måste jag lägga tid o pengar på att läsa Elle, o såna tidningar. Stå framför spegeln och avstå godsaker. Det kostar för mycket.
Däremot har jag några mål och planer som inte kräver någon uppoffring, bara lite omstrukturering och förenkling. Jag vill ägna tid på jobbet o fritiden åt sånt som får världen att bli en bättre plats. Jag vill ta tid att träna för när jag tränar klarnar tankarna, allt blir enklare, jag orkar mer blir gladare och kan ge mer energi till min familj och mina vänner. Jag vill lyssna på mer musik och börja trumma, det gör mig också glad och ger mig mer energi.
Det här året har varit otroligt positivt. Jag har från att varit utbränd pga mitt jobb och arbetat med energitjuvar, bytt arbetsplats och satt ned foten för min hälsas skull. Jobbat hårt, men inte för mycket. Gjort färdigt jobb ordentligt, och avsagt mig sånt jag inte vill göra. Jag har vunnit kunders och kollegors förtroende och hittat tryggheten i mig själv igen efter att ha tvivlat på vad jag kan. Jag har gjort klart för mina chefer o min coach vad jag vill jobba med och sett till att få den bollen i rullning.
Jag har blivit sambo med mannen i mitt liv. Efter 11 år i exil från Stockholm och 7 år utomlands så har jag hittat mina absoluta lycka med en fd målare från Solna. Ödets ironi.
Jag har fått vara med om den högsta lycka, den största oron, den starkaste kärleken och den maffigaste smärta jag någonsin känt, för jag har blivit mamma. Och världen sen dess ser inte alls likadan ut.
2010 kommer att bli ett kanon år. Gott Nytt År på er alla, gamla som nya vänner o familj!
lördag 26 december 2009
Mellandagar
Jag är trött. Liten blev sjuk mellan julafton och juldagen. Första sjukan.
Så det jag tänkt skriva orkar jag inte sätta ihop nu. Det får bli efter nyår.
Tills dess blir det "ego-bloggande" :).
Jag önskar någon kunde komma hit. Hämta mig och ta med mig till något undanskymt spa. Börja nedifrån och jobba sig uppåt. Pedikyr, skrubb, vaxning, massage, ansiktsbehandling, manikyr, klipp o färgning. Klarrt o betarrt! Jag tittade på mig själv på julaftonsmorgon i spegeln efter 4 timmars sömn. Om du har lätt för att bli illamående sluta läsa nu.
Jag hade svarta knästrumpor. Som slutade under fnasiga knän. Genom vilka hårstrån letade sig från ännu fnasigare vader. Till det fula trosor och Ett kladdigt linne med kräk, gröt o bebissnor fläckar. Jag har en spricka i mungipan, torrt risigt hår o finnar i pannan. Och jag oooorkar inte göra mig iordning. Och jag undrar vad Joe tänker när han ser mig i detta tillstånd? Vad han än tänker säger han inget iallafall. Jo, han säger att jag är fin. Han ljuger men det är ju snällt!
Nu ska det bli ändring. Jag ska ta hand om mitt yttre, det inre mår rätt bra så det finns en bra bas att jobba på! Men det är väl det enda nyårslöfte jag ska avge fast kanske se mer som en långsiktig plan. Det är ju inget som behöver ta viktig tid från min familj och mitt jobb utan ses som en investering i att jag vågar titta i spegeln i hissen i vårt hus. (Katastrofalt kallt hemskt ljus). Nu menar jag inte attt spendera massa pengar men det finns små enkla saker man kan göra för att känna sig mer representabel!
Nu åker jag, lilltroll, lillasyster och faster till underbara Solbacka i Värmland och skottar snö och eldar i brasan i några dagar. Jag hoppas syster får undan sitt plugg fort som fasen och kan vara nanny några timmar här och där så jag kan ta en date med min epilator, ansiktsmask och pincett samt löpskor och kanske sova min första middag sen Ebba föddes! DET skulle vara stort, snacka om upparbetad sömnskuld...
Ha det bra i mellandagsmyset!
onsdag 23 december 2009
Jo vi har julgran. Enligt Kajsa Warg
Gran (ish) - Check!
Fixade julgran av överblivna kvistar från granhandladen i centrala Sundbyberg. Satte dem i en kastrull, dit med ljusslinga o så lite bling bling- klart o betart! Har dessutom tränat idag. Julskinka blev det också, inte på grund av någon hjältemodig insats av mig utan av min syster och faster. Jag gillar inte skinka men det luktar gott. Slår in lite paket..med betoning på lite. Känns bra. Inte ett paket till Ebba men ett fadderbarn i Afrika och ett kort som förklarar att hon är en liten prinsessa med två föräldrar som älskar henne över allt annat och en stor familj som älskar henne nästan lika mycket.
Hon har en säng att sova i, med mjukt täcke, gosedjur och leksaker. Hon har varma kläder om vintern o klänningar att ha en sommardag. Hon får mat, och det finns hur mycket mer som helst till henne. Hon sover tryggt utan hot om faror. Skulle hon bli sjuk finns världens bästa sjukvård tillgänglig för henne några minuter härifrån. Hon kommer få gå på dagis, leka, lära sig läsa, skriva och räkna och leva i en demokrati som vi så ofta tar för givet och nästan spottar på. Hon kommer att ha samma rättigheter som pojkar i hennes ålder och lära sig att hon kan bli vad hon vill.
Således behöver hon inga julklappar, även om hon såklart kommer få det. Men inte av mig, inte i år. Hon får ett fadderbarn som behöver pengarna mer och förhoppningsvis kan hon tids nog få samma glädje av sitt fadderbarn som jag fått av "min tjej" Wu Thien Tham som nu är stora tjejen och är så duktig och har det bra på sitt barnhem.
Har du inte köpt julklappar än och sliter ditt hår i sista sekunden, titta in på www.unicef.se/gavoshop eller www.sos-barnbyar.se. Det värmer bättre än glögg både att ge och att få!
Trodde jag skulle få titta på filmen Love Actually idag men tog fel på kanalen. Så jag har lite tid att skriva istället. Kommer på att det är ju det allt handlar om, egentligen.
Love. Actually.
Godaste julen med massa god knäck o snöbollar önskar jag er alla!
tisdag 22 december 2009
Lättvälsignad
Minus 13 grader. På med vantar o mössa.Ut genom dörren. Bilen skulle grävas fram, ingen borstjävel hade vi förstås och det tänkte jag banne mig inte använda ändå, hur svårt ska det vara?
Knatade argt bort till bilen som stod under en stor snöhög. Rafs rafs med armen, ned med snön. Fick med lite skit också så jacka o vantar blev smutsiga. Så uppfattar jag i ögonvrån en människa som ler. Tittar upp, det är en man som står parkerad mittemot.
Oj, det var värst vad insnöat det var här, sa han. Ja jo det här är vad man får när man lämnar bilen i 10 dagar, ler jag snett. Sen ser jag hans krage, en prästkrage. "Är du präst?" frågar jag. (Vissa dagar är jag blondare än andra).
Ja, jo det är jag, säger han. Jag frågar om han är präst här någonstans men nej det är han inte men kan rekommendera alla präster i området, de är trevliga. Jag borstar på o bilen är nästan framme. Han säger att det ser ut som jag gjort det där förut och jag säger att jag precis flyttat ned från Östersund. (Alltså det känns som precis, men var ju ett år sen..) Nämen vilket sammanträffande, jag kom just ned från Östersund säger han nu. "Min son är präst där". Sen erbjuder han att leta upp en borste i sin bil men hittar ingen. Och så säger vi hejdå och så åker han.
Och jag är på gott humör igen! :) Kändes som jag snabb-biktade mig fast jag inte sa något, och blev lite välsignad. Sen tänker jag ringa min älskade stackars sambo som får stå ut med mitt svängande humör när jag sovit dåligt men batteriet i mobilen dör i kylan och läxan i kråksången är att man ska inte skiljas som osams och när man blir irriterad ska man stanna upp.
Resultatet av detta var att jag liksom seglade runt på mataffären (alla vet vilken, jajemen ICA Maxi Solna!). Blev inte irriterad, och lyckade undvika att falla som en överkokt knäcksmet på kulprov för alla svällande korgar av diverse kommers som hindrar vagnarnas framfart. Hela affären liksom skriker till oss: Du köper väl allt? Du klär väl dina minstingar i pepparkaksoutfits, sätter upp lysande snöbollar, köper presentförpackningar med värdelösa tvålar o bakar allt som finns på ett traditionellt julbord? Du har väl grönkål? (vem f-n äter det??)
D u k o n s u m e r a r v ä l s o m a l d r i g f ö r r ?
Men jag trillade inte dit. HA! Köpte bara det på listan. Var helt lugn. Åkte hem till min älskling, nu med skurmopp istället. Han är fantastisk.
Om någon undrar hur träningen går så är den på G. Måste bara vara utvilad. Vägrar köra ett dåligt pass. Älskar att träna i minusgrader o snö. Imorgon blir det spinning o styrka och kanske ska jag ge mig själv en löprunda i julklapp? Men som sagt, avhängt på antal timmar sömn. Det är så lätt att ligga o dagdrömma- fast på natten. Ska sluta med det.
Nu ska jag peta i såna där nejlikor i en apelsin. Viktigt.
Ta det lugnt i snön.
söndag 20 december 2009
Söndagsreflektion
Lillasyster gjorde en fantastisk insats som barnvakt, och nanny, sminkade o fixade kläder också gjorde hon. Underbart.
lördag 19 december 2009
Julen- det ska kännas bra efteråt också!
tisdag 15 december 2009
O snön den faller
Utlovat är en krönika om en hälsosammare jul. Det kommer! Men jag är så seg i skallen nu.
I söndags var det fika för hela slanten! Det började med Joe's söndagsfamiljefika som är en långtgående tradition sen kusinerna var små och simmade på söndagar. Klockan 11 varje söndag ses de som kan. Mycket bra initiativ, anspråkslöst och enkelt!
Efter det for vi ut till Jakobsberg till syster Berra och satte upp en hylla, ja Joe alltså. Jag åt lussebulle och rensade egoistiskt i hennes garderob.
Vidare till Bro till Joes (ja o nu mina) vänner och deras två söta kottar för mer fika.
Sen avslut med middag hos min mamma i Jakobsberg. Vi hade kunnat gå därifrån med glas och grejer till ett helt kompani men tog med oss en julbock, en badbalja o två ljuslyktor! Tack mamma!
Så i måndags var man rätt seg. Joe var borta under dagen så då:
1) Lade jag mig på soffan med praliner och filt och läste?
2) Storstädade klädkammaren, dammsög, tvättade, betalade räkningar och åt frukost stående?
Ni som känner mig vet vad som hände!!
Tog mig ut på en milrunda sen och kände att jag börjar se konturerna av min forna form. Det tog prick en timme och var pigg hela vägen så det var ju rätt lovande. Minusgrader, lite snö - då trivs jag!
Idag har jag tagit svininfluensa vaccinet. Det känns bra faktiskt. Inte för min egen skull men för de som inte klarar en influensa och för lilla Ebbas skull. Börjar känna mig rätt risig nu så vi får se vad morgondagen har att erbjuda.
I min tankebana som jag försöker tillämpa varje dag när jag börjar stressa upp mig över småsaker finns att tänka att jag står framför en fattig människa. Mitt mantra är en Etiopisk kvinna med flera barn som bor i ett skjul och inte har tillräckligt med mat för att mätta barnen.
Ja, jag vet, det hjälper ju inte henne att jag plågar mig själv men någonstans måste man börja. Jag tror helt ärligt att det är hälsosamt på en världsomspännande nivå att vi tar vårt ansvar och uppskattar hur bra vi har det och reflekterar över vår konsumtion. Som en början!!!
JO, det jag skulle komma till var att, tänk dig att ca 1 miljard människor är i en situation som henne, mer eller mindre. Tänk dig sen att du ska förklara att vi i Sverige har en tradition att laga stort julbord för 1-2 dagars frossande. Vi gillar oftast inte allt på julbordet, vi får ofta slänga bort mycket av det och vi tycker ofta att vi har lite pengar efter att vi handlat mycket till denna högtid. Som firar en man som predikade att man ska dela med sig av det man har till alla, speciellt till fattiga. Som de flesta av oss inte tror på iallafall.
Sen, så vill vi gärna gå hungriga, om vi orkar, efter jul för att bli av med de kilon som vi lagt på oss under denna högtid. Som vi inte firar, i egentlig mening.
Bara tänk igenom den sekvensen.
Sen:
* Måste vi ha allt på julbordet? Vad är din favorit? Vad är roligast med julen?
Måste det vara så mycket av allt?
Jag går inte med fanan högt först i något asketiskt led här och jag älskar att äta knäck tills käkarna knakar men jag ska verkligen försöka denna jul, och hoppas jag kan göra ännu mer nästa jul. Det allra bästa är ju trots allt att vara tillsammans, och till och med det, eller just det verkar ju vara ganska svårt!
Sen, från det ena till det andra, vad äääär det här " årets julklapp" från Guldfynd? Finns det en karl därute som lägger 2999 på detta set till sin fru? Arkebusering för fantasilöshet torde vara straffet!
Nästa gång, nyttiga jultips!
Nu ska jag dricka grönt te. Ihop med mina 3 koppar kaffe så torde jag ju iaf inte få diabetes! :)
lördag 12 december 2009
Träningstips o lördagsfunderingar
Träningschemat sprack som vanligt. Tors-fredag natt hade jag och Jonny Blund en besökare på vår dejt. Som ville ha nattamat 4 gånger vilket resulterade i endast 5 timmars sömn. Då tränar jag inte backintervaller dagen efter. Det är ett långt intervall pass att bara var vaken hela dagen.
Scorade iaf 4 plåtar till Pearl Jam i Dublin 22a juni. De tog slut på ca 4 minuter. Phu.
Men idag, lördag då vår blygsamma nordiska vintersol gjorde ett tappert hopp över horisonten var det dags istället. Laddade med hemmagjord latte och två ägg. Skulle gärna toppat med en banan men sådan fanns ej.
Tog mina asfaltsskor och ett uppvärmningsvarv runt en av sjöarna. Har sedan hittat en gata i Duvbo som är helt uppför. Jag brukar lura mig själv att " du behöver bara köra 3 intervaller idag" för att mentalt orka ladda. Som sagt, är inte i min vanliga form direkt...
Backen tog 2 minuter upp och svängde sedan ned på en annan gata och så repeterade jag det 5 gånger. Vände sedan mot centrala Sundbyberg och gjorde 2 backintervaller till, så totalt 7. Mycket nöjd! Målet är att köra ca 15 intervaller om 3-4 minuter. Loppet är långt o backigt, således börj jag träna långa o backiga intervaller. Det var lättare med långa backar när man bodde i fjällen men inga undanflykter, får lösa det!
Varför träna intervaller?
Det handlar om att höja konditionen helt enkelt, och som bonus, bränner du mer fett! Och intervaller går att göra på alla sätt, inte bara genom löpning.
Alla har ett så kallat "bekvämt tempo" det är där du känner att du kan fortsätta i ca 20-30 minuter för en vanlig motionär. För att höja detta bekväma tempo behöver du utmana dig själv och öka intensiteten så du närmar dig mjölksyra gränsen. Var den är, är ganska solklart, det blir tungt att andas, det bränner i musklerna.
I början räcker det med 1-2 minuter av ökad intensitet (fart/motstånd/lutning), kanske 3 gånger på ett träningspass. Den sista intervallen ska bli den med högst intensitet. Kör 3 intervaller eller så många du orkar under ditt vanliga konditionspass. Det ska vara en markant intensitetsskillnad och intervaller av kvalitet hellre än kvantitet. Som exempel- på en motionscykel skulle detta innebära en farthöjning, och/eller motståndsökning under intervallen så att du blir ordentligt andfådd.
Öka sedan på antalet intervaller för varje gång du tränar. Ett intervall pass i veckan, och du kommer märka skillnaden i din vanliga träning, vare sig det handlar om promenader, löpning eller annan träning. Du höjer alltså den nivå som du tränar vanlig konditionsträning på, och blir alltså snabbare starkare och bränner fler kalorier!
Ett fjällmaraton är ju otroligt jobbigt, jag har ingen egen erfarenhet men en god vän har vittnat om sin upplevelse då han var med i denna tävling 2008. Jag var med på ett av hans träningspass då vi betade av 2,5 mil av sträckan. (det var sommaren 2008 får tilläggas). Vi gav oss på den andra stora stígningen då man attackerar Ottfjället från dess nordvästra sida. Jag har aldrig maxtestat mina lungor och min mjölksyragräns som vi gjorde den dagen. O när man väl var uppe, ja då skulle man ju ner sen, och när benen skakar som på en nyfödd kalv och man ska hålla tempo på hala spångar o sank myrmark, ja det var jobbigt. Men man får blodad tand. Det är ju så underbart att bara köra sk**en ur sig.
Men för mig är det endorfinerna som är motivationen. Man blir ju rent euforisk. Många stora beslut jag tagit i livet har jag gjort just efter en löprunda. Jag sprang på en sälkoloni i Kaikura på Nya Zeeland i februari 2004 o bestämde mig för att inte åka hem till London efter semestern jag var på, utan flytta till Australien. Bästa jag gjort någonsin, även om tillvägagångssättet i backspegeln ter sig lite egoistiskt. Long story.
Sitter här o myser på lördagkvällen med en kopp te och tittar med ett halvt öga på ett program om klimatet. Jag är så less på dessa barnprogram, Robinson, Idol. Spare me! Det är verklighetsflykt på högsta nivå och vi med våra lyxliv flyr ju från verkligheten iallafall hela dagarna.
Har idag inte heller kunnat låta bli att börja titta lite på det jag ska jobba med i vår. Det är omgivet med en del sekretess förstås eftersom vi är ute på stora organisationer och får ta del av känsligt material men det känns otroligt stort, spännande, hedrande att få vara en pusselbit i ett arbete som säkerställer att Sveriges biståndspengar når fram dit de ska. Att människor ska kunna känna att det finns en poäng med att ge pengar till välgörenhet och kunna lita på att bistånd hjälper- det känns otroligt viktigt och jag är helt lyrisk att jag får jobba med det! To be continued!
Jag tänkte ge Joe lite sovmorgon imorgon men ett litet lussetåg får han räkna med, med en rufsig lucia o en väldigt liten gosig tomte i pyamas!
Glad lussehelg på er! Nästa gång ska jag dela med mig av mina favorittips för en god, men även nyttig o rätt hurtig jul! (Går under devisen "Gör som jag säger inte som jag gör! :P)
torsdag 10 december 2009
Bebisar inte välkomna- what's next?
Läste Alex Schulmans blogg. Ja jag vet jag dissade den men fördelen med att vara mänsklig är att man får ändra sig. Jag tycker fortfarande att han borde tagga ned lite på pappandet men när han får uppleva ofta för kvinnor få förunnade problem så stiger han lite i mina ögon.
Här senast blev det stopp i dörren på ett antal kafeer inne vår kungliga huvudstad- Fjollträsk. Jag blev förvånad över hur många kafeer han nämnde som satte P för honom och hans barnvagn.
Jag har ju förmånen/oturen att behöva visitera utkanterna av centrala Fjollträsk när jag ska till jobbet ibland och känner mig alltid lika malplacerad med min 5 år gamla vagn och vanliga skor. Det är tydligen en mindre förmögenhet som ska läggas på barnets färdmedel och på fötterna, stövlar, men KOM IGEEEEEN! Bönder? Nej rika vasastan morsor! Maj gaaaad! Och de där kundvagnshjulen de har på vagnarna skulle aldrig funka i den terrängen där stövlarna egentligen hör hemma. BASTA!
Nej jag håller helst till här i Sumpan, som trots sin proximitet är en värld bort. Här äger vi morsor. Kafeerna har gett upp. Kapitulerat. Som en mobb invaderar vi med våra vagnar. Breder ut oss, blockerar gärna ingången så andra gäster vänder i dörren. Spiller barnmat o kräk, byter bajsblöjor o pratar magfunktion, både vår egen o bebisens. Jollrar ikapp. Som sagt, äger!
Det finns ett nyöppnat kafe som liksom förstått vad det handlar om och har en bred fin ramp så det bara är att rulla in sin lilla guldklimp, beställa latten, slå sig ned o gotta sig i bebisfluffet!
O jag förstår er som suckar. På kafeer, på tåget, på bussen. Överallt. Ni som inte är på den här bebisplaneten. Jag är rätt ny här också och kan se mig själv utifrån. Har nog suckat några gånger när jag måste lova mig runt två barnvagnar i bredd. Nu har det nog hänt att jag själv och en viss väninna på våra utflykter till Ica Maxi orsakat höjt blodtryck hos förbipasserande när vi prejar varandras vagnar i bredd... mohahaha. Förlåt. Ska bättra oss!
Några kommentarer på Schulmans blogg menade att det var ok att förbjuda barn o barnvagnar för att folk ska få lugn och ro. Men var bär detta hän? Om det är utrymme och lugn och ro som söks, ska vi förbjuda utvecklingsstörda som kanske inte kan kontrollera sin röst och sin kropp?
Eller är det så att det finns en hel del människor där ute som bara måste t a g g a n e d lite? Lugn och ro? Vad f*n gör ni då på ett kafe i stan? Gå till biblioteket.
Det låter kanske som jag inte har mycket till övers för Stockholm, och visst jag bor enkom här för kärlekens skull. Inte bara till min bättre (vissa dagar, andra dagar är jag bäst :)) hälft men även till min familj, och de vänner jag har här. De gör det så så värt att tugga betong o andas avgaser, rent utav en njutning!
Men vore det inte för dem, så nä. Stockholm- du får ha dina trendiga lattemammor som hänger i den där konstgjorda Vasaparken för dig själv, stackars dagisbarn som får trycka sig mot husväggarna för att undvika trafiken, dödliga partiklar som virvlar runt gathörnen.
Jag skulle välja fjällen, vidderna, ljudet av vinden som rör sig fritt, lunch-skidturer på Storsjön (eller Åresjön eller Ottsjön). Möjligheten att vara i orörd natur varje dag, ha en vit vinter.
Men just ikväll är jag så stolt, titta på vårt fina Stadshus och Blå Hallen som bara evaporerar intelligens, hårt arbete, envishet, uthållighet. Fantastiska människor. Stockholm är en sjukt vacker stad.
God natt.
onsdag 9 december 2009
Dagens tips!
Tänkte ge lite bakgrund till varför jag ska ta mig upp och ned för 2 fjäll nästa sommar, helst springandes. Först o främst så gillar jag att träna. Att vara i naturen, o helst fjällen, med löparskorna hårt snörda, svetten lackande, bra musik i lurarna (men även att tvärstanna o lyssna på tystnaden) och lungorna sprängandes i bröstkorgen, det är sann lycka.
Sen skulle jag hemskt gärna göra något för välgörenhet igen. När jag bodde i London var jag bra på det men nu var det ett tag sen.
Skepsisen mot välgörenhetsorganisationer är förståelig och rättriktad men likväl ska vi vara otroligt tacksamma för att det finns organisationer som agerar i de länder där det av olika skäl råder stor fattigdom, orättvisor och svält. Många reagerar på bilder och nyheter från dessa länder, men det är sällan vi gör något för att hjälpa. I det långa loppet tror jag förstås att det är fred, demokrati och rättvisa som kommer krävas för att ta människor ur fattigdom, förtryck och övergrepp. Organisationer som Amnesty agerar mycket för människors rättigheter. Andra organisationer försöker hjälpa dem som redan har det svårt. Till exempel SOS Barnbyar tar hand om bland annat föräldralösa barn vars föräldrar dött i krig eller av t.ex AIDS.
När det alltid handlar om krig och oroligheter i nyheterna är det lätt att denna information bara blir en grå massa. Och det är lätt att säga att man inte har tid och råd. Har du inte tid- ge pengar. Har du inte råd- ge av din tid.
Vi tillhör alla de allra allra rikaste i världen. Så råd har vi. Sen förstår jag att man inte vill ge surt förvärvade skattade pengar till organisationer där man sen hör att det inte når fram. Men, det är väl ingen ursäkt att inte göra något? Jag känner att jag måste göra något. Jag äts upp innifrån varje dag. Det är flera bilder och flera nyheter som etsat sig fast och jag kan inte sova om jag inte gör något. Närmast till hands ligger förstås att sätta sig in i mammors liv. Tänk dig att amma ditt barn, men du har ingen näring och barnet svälter ihjäl i din famn, med svullen mage och grånat hår. Det går inte att ignorera.
Det är ingen som mår bättre av att vi inte tar hand om varandra och klart man får ha sina "i-lands problem" o vara sur när man missar bussen o får en fläck på kläderna, det är inte det det handlar om! Men vi har väl alla något vi kan göra för att hjälpa? Konkret- donera. Mindre konkret- uppskatta hur bra vi har det. Kasta inte mat, köp inte onödiga julklappar. Jag hörde någon gång, att gör det du kan göra framför den fattigaste människan i världen. Jag skulle inte kunna kasta mat och stressa upp mig över att handla julklappar till människor som redan har allt. Kanske krävs det något riktigt drastiskt som kommer höja ögonbryn, men tänk i långa loppet vad det kommer värma inombords!
Vad är det då jag ska göra? Vad har detta med ett fjällmaraton att göra? JO, jag vill samla in pengar per stigmeter och per kilometer jag springer. Devisen är "många bäckar små". Och pengarna ska gå till Unicef. En organisation jag har stort förtroende för. Till saken hör ju också att jag arbetar på ett ställe som just granskar biståndsorganisationers ekonomi. Om du vill göra något gott, stöd Unicef via mig! :) Inte bara gör du något nyttigt för behövande, jag får lite pepp också att verkligen träna för detta! Jag kommer starta den insamlingen efter nyår so watch this space!
Jaha vad har hänt annars då? Igår var min syster och två goa vänner här. Vi bakade pepparkaksmuffins som vi spritsade, och gjorde knäck. Knäcken blev otroligt god, och otroligt kladdig. Problemet är att den nu finns inom räckhåll, i frysen bakom mig....mums mums.
Ett tips för otroligt god knäck är att ha i bakpulver, lite ströbröd och lite kakao. En värmländska som rör i grytan och en östgöte som hackar mandel verkade också göra sitt till. Småsystrar som håller i ens bebis är ovärderligt!
Angående träningen så är veckans mål att köra
* 1 mil med minst 40% terräng (gjort i söndags)
*1 spinpass med mag och ryggstyrka (gjort idag!)
* Ett yogapass med styrka (lördag)
* Ett löppass med backintervaller på ca 1 timme (fredag)
Sådär nu har jag skrivit ned det nu måste det hända!
Tack för att ni läser, kommentera gärna.
God natt!
söndag 6 december 2009
Smal, klimatsmart paj utan E-nummer!
Idag börjar det!
Varför läsa min blogg? Varför tror jag att jag har något viktigt att säga? Jo jag tror att det finns fler än jag som känner sig frustrerad över områden som miljö, mat, träning, tid, att man inte hänger med vad som händer i världen, att man inte vet vad man ska laga till middag, vad man ska välja i mataffären, hur man bakar bröd enkelt etc etc. Och varför inte dela med sig när man snappar upp något bra? Jag är omgiven av underbara intelligenta människor som jag suger idéer av och själv gillar jag att ta reda på bra och enkla trix att skapa en vardag som är lite humanitärare, vänligare, altruistisk och miljövänlig. Förhoppningsvis ska jag själv leva upp till detta.....
En sak som denna blogg inte ska handla om är Ebba. Allt annat handlar ju om Ebba. Herrajomala denna lilla varelse har ju tagit över mitt liv ändå. Jag tänker inte som Alex Schulman stoppa in Ebbas förehavande i varenda händelse o vinkel. Han verkar tillhöra den här kategorin föräldrar som skryter och ser sitt barn som världenst största underverk. ALLA barn är underverk. Självklart är Ebba för mig världens underbaraste bebis och jag älskar henne över allt annat. Men hon kommer att föra sin egen talan tids nog. Och jag skänker henne 24 timmar om dygnet iallafall.
Bloggen ska även handla om min träning o jag vädjar PEPPA mig! Jag har ett 4 timmars maraton under bältet, otaliga löppass i allt från -23 grader i Åre, storm i Ottsjö, totalmörker 05.30 på värmländska landsbygden till barfota löp i Australien men nu är det att börja från scratch nästan som gäller. Målet är ett fjällmaraton, www.vertex.cx/fjallmaraton nästa augusti och från och med idag är den konstruktiva träningen igång.
Hur gick det då? Jo jag laddade Ipoden med en spellista innehållande allt från Foo Fighters till armin van Buren. Tankade med ett ägg, 2 koppar kaffe och en halv banan. Knöt mina nya Asics Trail skor med dubbelknut. Glömde vantar. O stack iväg. Perfekt väder, 3 grader, mulet, lerigt. Gött. Lufsade upp till Ursvik och valde från menyn av distanser och valde "lätta 5 km". Nu vet jag inte vad de anser som lätt men springa i lera är inte så enkelt. Under en sträcka stod det på en skylt att NCC ska utföra våtmarksarbete. Jag tror jag ska fakturera dem för jag bistod med att smeta ut en hel del gegga och dessutom ta med mig en del därifrån. Såg ut som big foot där jag sen klafsade fram med lerkakor runt skorna.
Fort gick det, INTE! Är hemma nu och efter att ha mätt rundan på jogg. se (underbar site kolla in den!) så konstaterar jag att 9,7 km tog 1.01 timmar men då fick jag vända en liten sväng för att kolla att jag sprungit rätt. Jag är så inne i min lilla endorfinvärld att skyltar lätt missas.
Nu sitter jag här och är lerig inpå vaderna. Stor portion gröt, C-vitamin brus för att mota fria radikaler i grind och så mer kaffe på det!
Känslan efter ett lerigt löp går inte att få på annat sätt. Det finns inget annat sätt för mig att riktigt kunna njuta av soffan, Söndags DN och skidor på TV. Dessutom är mitt hjärta ledig idag och det kanske är det bästa av allt.
Jaha det var mitt första inlägg. Inga konkreta tips idag förutom att
* Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder och negativt sällskap!
Sköt om er så kommer det tips på en god o nyttig paj imorgon. Ska bara testa den först....