Marathon- för det är du värd!

Är helt varm! Helt underbart. Så mycket kärlek. Viktoria och Daniels bröllop är en fis i universum i jämförelse. De berörda vet vad jag pratar om.

Var inne vid St Eriksplan igår och tittade på Stockholm Marathon. Jag blir helt så sentimental när jag ser tjejer bita ihop och tugga på. Så häftigt, så underbart det är så mäktigt! Jag önskar att alla fick känna känslan av att komma in på Stockholms Stadion efter 42 km, man växer flera solsystem inombords.

Jag önskar att fler förstod att de faktiskt kan. Att fler fick känna njutningen av att springa långt. Att de förstod att det inte behöver vara plågsamt och långtråkigt. Att det kände att, tja jag orkar bara 5 kilometer nu, men kan en 80-åring springa så kan väl jag.

Att ni förstod att ni har så mycket att vinna, i mental styrka, hälsa, glädje och gemenskap på att göra det. Att sikta på Stockholm Marathon 2011.


Jag har sprungit 2 Sthlm Marathon. Den första sprang jag på 4 timmar. Det var 2003. Underbart lopp rakt igenom. Fyra år senare skulle jag göra om bedriften och självklart sikta på under 4 timmar.
But oh.no. Termometern visade 34 grader vid starten. Jag hade redan bytt min avslagna cola mot en latte som jag gled runt med och pre-race nerverna låg och dåsade någonstans. Jag hade tränat i Åre och var inte acklimatiserad till temperaturer över 20 grader.

Det var svårt att motivera sig. Alla duschar och svampar fyllda med vatten i världen hjälpte inte. Efter 2 mil kände jag mig som ett hårdstekt ägg, blodet rann som tjock sirap och huvudet var en röd rykande rödbeta. Skorna, var tunga av allt vatten. Det var det tyngsta jag gjort, alla kategorier, förlossning inräknad.

MEN! Det var njutningsfullt ändå, det är den bästa bästa känslan att gå i mål och att få sin medalj och sin t-shirt och känna att man pressat en gräns en bit framåt och som sagt, vuxit inombords.

Just nu är det mycket jobb, det är deadline den 15e, efter det lugnar det ner sig betydligt. Jobbet får inte ta för stor plats. Jag räddar inte liv, bara vrider och vänder på siffror, man måste hålla det i schack. Men några veckor om året får det bli lite galet. Därför stod jag i mina Havaianas badtofflor som gör att jag har en bit av Australien under mina fötter hela tiden, där vid min dator idag klockan 15.00 och knattrade lite ettor, tvåor och andra siffror och lite bokstäver i olika kombination.
För vårt samhälle bygger delvis på att vi gör det. De bildar små byggstenar som vi drar slutsatser av, som vi rynkar ögonbrynen åt och frågar om de verkligen stämmer? Dessa siffror? Får jag bara behålla de siffrorna? Vem tar de andra? Ja det är ett underligt jobb.

Ha en solig fantastisk vecka, testa löpskorna! Spring lite längre, lite fortare, lite gladare. För att du kan!