Kolla coolingen på bilden som röjer under gårdagens kickoff med jobbet.
Vad är väl en bal på slottet? Det lät som alla hade superkul igår och det gör mig jätteglad trots att jag inte var med själv. Men balen för mig hade inte varit en bal då prinsen som jag skulle dansa med inte kunde vara där. Och dagen efter balen hade inte varit så rolig om jag varit uppe sent.
Regnet strilade imorse och tallarna utanför fönster böjde sig än hit än dit och en o annan blixt gick av. Jag älskar busväder när jag ska springa långpass. Men det var något som inte stämde i magen. Jag har känt det här förut...sådär en 3 gånger per år rasar min mage ihop totalt genom ett fruktansvärt illamående som sänker mig totalt. Jag tänkte dock att det nog bara var lite nervositet.
På Planet Fitness där Running Sweden utgår ifrån träffade jag mina trevliga ledarkollegor och som tur var kom Anders som också leder 2:45 gruppen. Vi fick med oss en 8 stycken och satte iväg i ett begynnande solsken. Mötte Terese i Hagaparken! Tanken var att hålla ca 6 min/km tempo men vi for runt lite nedåt 5:40. Vi sprang längs vattnet förbi Pampas, över till Kungsholmen, förbi Kristineberg över Tranebergsbron, rundade Alvik C och tillbaks upp över bron, genom Rålis över Västerbron och ned runt hela söder bort mot Danvikstull. Jag ville ringa till sjukhuset så gjorde en avstickare som nästan fick mig att gå in i väggen!
Jag genade lite vid Fåfängan och skulle sen springa ikapp. Men kroppen svarade inte. 22 km visade klockan och kroppen sa nej. Magen sa nej den med. Vad göra? Jag sneddade genom Gamla Stan och lyckades genskjuta gruppen uppe vid Dalagatan och ta "svansen" och eskortera den hem. PHU! :). Stannade på runt 29 km och dessa 29 dedikerar jag till min fina 29 åring som firade med pankisar på sjukhuset.
När jag sen var på väg hemåt...slog illamåendet till som en klubba. Jag tog mig knappt upp och rasade ihop på soffan. Jag fattade ju att jag behövde mat men det gick inte. Låg i fosterställning och började oroa mig för hur jag skulle orka ta hand om Ebba när hon kom hem efter Skansenäventyr med farfar. Kokade lite buljong...tvingade i mig det. Slocknade med alarm på 16.30 så jag skulle ha tid att förbereda middag. Drömde oroligt.
Vaknade....kry! Illamåendet borta ersatt med en fruktansvärd hunger som bara långpass genererar. Lagade rösti med keso och avokado och haloumi till mig och Ebba och kunde äta en stor portion men känner att det är rörigt i magen. Det är som magkatarr ungefär och kommer från...stress! Inte att jag har stressat, jag har verkligen tagit det lugnt för jag visste att denna vecka skulle bli galen men oron har jag inte kunnat göra något åt. Och det har varit lite pussligt.
Nu vet jag att jag måste leva med oron. Pusslandet har jag koll på- det pågår hela tiden. Nästa vecka hade jag ursprungligen planerat att träna som hårdast för Lidingöloppet. Jobba som en tok då Ebbas pappa är tillbaks och kan hjälpa till. Försöka träffa lite kompisar. Men nu måste jag ta bort prestationen från ett område och det får bli träningen. Jag såsar ju inte direkt runt men nu måste träningen få bara ge energi inte göra mig slutkörd.
Återkommer med träningen inför Lidingöloppet imorgon. Nu är det att förbereda morgondagen och lägga sig i tid. Oron får jag leva med. Men den är kärlek. Humöret hänger ihop med testresultat men kärnan är stark. Veckan är full av jobb, träning och vill gärna träffa vänner. Nyckeln till att inte stressa igenom veckan, inte missa något, är att göra allt med närvaro, kärlek och glädje. Välja med hjärtat och vara ärlig mot sig själv och andra. Så blir allting bra, till slut.
Ha en fin kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar