Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

tisdag 23 augusti 2011

Framåt uppåt




Mitt favoritskåp- godishörnan uppe till vänster!



Hej!



Igår var jag på sjukhuset och har äntligen fått ge en väldigt försiktig men viktig kram till hjälten. Att två timmar kan gå så fort. Allt går jättebra och det är bara att hålla tummarna att det fortsätter så.



Missförstå mig rätt- jag tänker på detta mest hela tiden men det kommer inte ta över bloggen. Bara vävas in i den turbulenta cirkus som mitt liv är. Bloggen är en träningsblogg. Träningen och dess mål är navet och allt annat är runtomkring i detta forum. I mitt privata liv är Ebba navet och allt annat cirkulerar runt utanför och så måste det vara. Men i perioder så kan faktiskt fokus få ligga på andra saker för ett barn har två föräldrar. Med lika ansvar. Så ska det vara iallafall.



När jag vet att Ebba är trygg med någon annan i hennes närhet så fokuserar jag oftast på vänner, jobb eller träning. Om någon av mina fantastiska vänner eller min familj behöver mig - så ramlar jobb och träning ned låååångt på listan. Men däremellan så bär träningen och jobbet mig framåt och gör mig till en person med driv, fokus och, inser jag nu, bra mental styrka. Jag är summan av mina upplevelser och även om jag personligen glider oskadad och frisk fram genom livet så har jag fått ta del av, och väljer att ta till mig svårigheter och olyckor och sorger för empati och förståelse är ingredienser i ett ärligt liv med perspektiv tycker jag.


Idag har sviterna av trian slagit till - på mina lår. De är som stockar. Jag tänkte spara tid idag genom att cykla från dagis till min fantastiska kund och sen tillbaks. Hade 3 timmar från lämning till trollungen skulle hämtas. Det var jäkligt dålig respons från vastus-bröderna som jag kallar musklerna på framsidan. Den fjärde brorsan, rectus femoris var inte heller med. Men jag var med. Jag har en sån rörelseglädje och endorfinsug nu så det liknar inget.

På eftermiddagen var vi faktiskt och konsumerade. Aj aj. Jag var inne på Stadsmissionen och letade grejer till Ebba men hamnade till slut på L--d-x och Ebba vrålade "nej lolig affär" så det fick snabbt bli ett hopplock av det mest akuta. Kläder måste ungen ha. Borde satt mig på nätet och åkt på loppis men hinner inte av de 24 timmar jag har.

Den här veckan är en ilandsmardröm- om jag väljer att se det så. Jag har otroligt mycket jobb, Ebba skolas in, det är vår årliga stora kickoff på jobbet och jag hade SÅ sett fram emot 2 nätter på hotell, ett abonnerat Skansen- se September och Petter och sen ta på mig den lilla svarta på lördagkvällen för en glitter o glamourkväll med mina 3000 kollegor men främst med min fina vän Sofia som jag skulle dela hotellrum med. Nu när pappan är borta får jag pussla barnvakter och det bara känns inte ok. Det är mycket nytt för Ebba denna vecka och jag vill inte lämna bort henne mer än jag måste. Dessutom skulle ju världens tuffaste vara med- och så blir det inte nu så det känns inte lika roligt. Jag löser det till det bästa, som jag alltid försöker göra.

På eftermiddagen idag när tröttheten slog till som en klubba i huvudet bestämde jag mig för att släppa allt som rörde sig i skallen och bara njuta av den här ofrivilligt lediga sensommardagen. Jag o Ebba lekte i vår lekpark. Jag låg i gruset ett tag och tittade på molnen och en rovfågel som cirkulerade högt högt upp. Träffade min coola granne som läser bloggen- Hej! :).


Sen lagade jag en av Ebbas favoriträtter- lax i ugn.


Jag är ju ett fan av mat som inte genererar disk, som är god, nyttig och går fort. Detta är svårslaget:


För en hungrig mamma och en dotter som gärna spiller lite, plus en matlåda tar jag fyra laxfileer. Lägger dem i ugnsfast form. Kluttar på creme fraice (helfet, inte den med modifierad skit i) smular över feta ost. Lite pesto idag, några tomater om du vill. In i ugnen på 200 grader ett tag tills det luktar fisk. Ät med något du tycker om- vi åt med vit quinoa idag. Så ser det ut när det är klart!
Kvitto på god mat! Ebba tror dock att peston är broccoli....


Nu sover mitt lilla hjärta. Jag sitter och dricker te och andas ut lite. Jag njuter av solnedgången utanför fönstret. Det bästa med imorgon - jag tar med jobb och åker ut till Huddinge Sjukhus. Fler slangar är borta, 5o steg är gångna idag!!! och man kanske kan få ge en riktig björnkram.

Är väldigt glad och tacksam idag, för mina fina vänner, gamla som nya, nära och långt bort som hör av sig, frågar om de kan hjälpa. Det betyder så mycket och om jag är dålig på att höra av mig nu och verkar lite disträ så vet att jag tänker på er med tacksamhet!


4 kommentarer:

  1. LOVE your blog. fast, det här med att ligga i gruset alltså?

    SvaraRadera
  2. Vill bara skicka en liten kram. Tror du behöver några sådana. KRAM

    SvaraRadera
  3. Tack Tjejer!!!!!
    Puma- nej inte just där, men det var sandigt grus... Såg jag sen när vi dragit in det :)

    SvaraRadera