Fjällugn

Hej!


Som sagt - uppkopplingen är seg som kola vilket är typiskt när jag kommer ha de mest fantastiska bilder att visa.


Jag lyckades stuva både cykel och Ebba i baksätet till Ebbas förtjusning. 8.30 rullade vi iväg och jag som gärna tänker delmål hade som plan att beta 25 mil av de 63 i ett kör, övertygad om att Ebba skulle somna. Det gjorde hon men vaknade ganska snart, efter ca 15 mil och frågade om vi var "hemma mormor?". Asch då.

Mutade med Pettson och rullade vidare.


En kort kisspaus och en banan och jag åt macka medans jag körde för att spara tid.


Mellan Arbrå och Järvså stannade vi hos Sara och hennes två små tjejer Emma och Kajsa. Sara som är köttbonde med drygt 100 djur och har vardagsproblem som innebär att fundera på hur hon ska få med två barnstolar i traktorn. Långt ifrån ens egna måndagsproblem :).
Vi fikade i solen med de söta tjejerna och Ebba fick springa av sig och bada och gunga.
Rullade vidare och lyckades med hjälp av morötter ta oss till Svenstavik för en riktig roadside middag med hamburgare till mig och köttbullar och potatis till Ebba.
Det kom massa traktorer till Ebbas stora glädje. Dessutom en båt på släp vilket krävde en förklaring, som hon bara förkastade. " Båtar simma!".
Svenstavik må vara en liten håla men den har en sportaffär och i den sportaffär begick jag, berättade Magnus när jag rapporterade till tränaren, något som skickar mig ifrån alla cyklisters nav och långt under deras värdighet. Jag. köpte.ett.sadelskydd.
Våld på min mage gjorde jag också genom att köpa ostnachochips OCH kexchoklad. Vad är det som händer? Jo min mage kajkar ihop och sväller upp och jag är seg och mår illa.
När jag sen trodde jag skulle få en grinig unge de sista 12 milen- så fick jag istället en glad liten tjej därbak som knaprade morot och läste bok för sig själv. Nåja, efter att hon rev sönder en av mina 30 år gamla legender " Anders hittar en kattunge".
Vi körde genom Hallen, som har en speciell plats i mitt hjärta då vi hade en andelsstuga där när jag var liten. Det är något med Jämtland. Fjällen, Storsjön. Jag vet varför jag valde att bo här och varför jag längtar tillbaks hela tiden.
Jag har kört de här vägarna upp o ned. Hit och dit. Svänger upp på E14, slås varje gång av hur vackert det är att titta ut över Oviksfjällen. Svänga ned i Undersåker, över järnvägen och sen klättrar man uppåt i ca 15 km. Rätt uppför. Ser ut över dalgången med Åreskutan på andra sidan, Välliste. Vägen jag körde hem sent ofta från jobbet första året i Åre. Sen öppnar sig nästa dalgång. Där vägen slutar i Vålådalen. Anarisfjällen med sin konkava fjällsida, Bunnerfjällen, Lunndörren, och så Ottfjället förstås. Min lugna stora fasta punkt som man kan vila ögonen på från vårt vardagsrum. Diskar man ser man Middagsvalen.
Jag har ätit väldigt dåligt i några dagar och har tagit tuffa privata beslut efter diskussion med Ebbas pappa om vissa saker. Kört från B till A och A till C och packat ur, upp, i, om städat, tvättat och fått stressa lite. Sovit alldeles för lite. Känner mig sliten. Det är två veckor kvar av min semester och det är ingenstans jag hellre vill vara än här. Semestern kan handla om att släppa loss och inte tänka på något men de här kommande två veckorna ska jag boosta. Jag kommer kunna sova på mornarna- iallafall till 07.30. Jag ska äta nyttigt och med kvalitetsfokus inte kvantitet. Inga förbud som sagt, men äta för näring. Jag ska kvalitetsträna där varje pass har ett fokus. Ibland njutfokus. :). Hoppas träffa mina fina vänner i Åre.
Imorgon bitti har passet ett specifikt fokus. Jag ska gå upp tidigt, låta mamma ta Ebba. Snöra på terrängskorna och jogga bort till leden upp på fjället och tugga på uppför tills världen ligger under mig. Ensam i lugnet. Känna lungorna och benen jobba efter denna stillasittande dag. Verkligen flåsa på.
Sen äta frukost. Sen blir det cykel. Med sadelskydd! :) Tjoho! Bilder kommer.