Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

lördag 1 oktober 2011

Laddar o vilar

Engentligen är det så absurt. Att man lever ett liv där man måste åka bort från det man kallar sin vardag, för att orka med den. Att man lever omgiven av så mycket rörelse att man njuter av att stå och titta ut över en morgondimmig stilla höstträdgård på landet. Att man omger sig med så mycket hus o bilar o betong och planterade saker att man glömt hur det luktar på riktigt på hösten. För det är inte i stan som här.
Jag känner mig faktist inte slutkörd på något sätt men jag blir lite stingslig när det går för lång tid emellan besöken till Värmland, eller fjällen. Är faktiskt väldigt förvånad att den känsla i halsen och den snuva Ebba hade inte bröt ut hos någon av oss. Att vara frisk nog att träna och genomföra lopp, är faktiskt en del i träningen det med. Du kan köra hur mycket intervaller du vill men du måste se till att ditt immunförsvar är starkt så du håller dig friskt. Lättare sagt än gjort.
Det tar tre timmar hit i bilen och jag stänger dörren till Stockholm längs E18. Jag släpper alla funderingar om logistiken runt visningar, revisioner och ekonomi. Här sover jag djupare, andas friskare luft, trampar runt i gummistövlar och kläder som bara lämpar sig för åsyn av just Ebba, faster och syster. Jag klurar jag på hur jag ska trimma de 4 granarna likadant. Hur vi ska ta hand om alla löv, och det går inte att greppa hur mycket löv det är hur man än beskriver det. Det är 7 stora ekar, en gigantisk lind, ett otal björkar o andra träd därtill och pga vildsvin kan vi inte bara dumpa allt utanför tomten mot skogen utan det måste eldas upp eller köras bort till återvinning. Galet. Och underbart. Solen har strålat och värmen har varit på t-shirtnivå. Ebba fullkomligt älskar att vara här och stolpar runt på tomten med sin lilla kratta och plockar äpplen och busar. Hon åt så mycket broccolisoppa till lunch så hon inte orkade kaka och sen sopade hon i sig stuvad spenat så det sprutade. Underbara unge.

Myyyyycket äpplen finns det


En glad liten tjej som älskar att vara ute o busa

Men det är även här jag i planeringsfas. Jag funderar på vilken utmaning...näää..haha VILKA utmaningar 2012 ska få innehålla. Jag har en dröm om att göra något stort i välgörenhetsväg för att lyfta fram viktiga frågor jag brinner för och jag inser att jag har lärt känna människor som kan brinna för samma sak. Men det är stort! Jag vet inte om det kommer bli 2012 men det finns med där. Jag vet att jag vill utmana mig inom min favoritkategori rörelse utomhus. Jag vill bli snabbare, starkare, smidigare, lättare, tuffare och uthålligare. Allt det. Varför inte? Varför skulle jag inte?

Men med den pusslande vardagen och Ebba på hornhinnan hela tiden måste detta planeras. Ser så otroligt mycket fram emot att gå in i grundträningsfas och stycka sönder min träning och bygga från grunden. Så mycket så att det inte blir någon mara första helgen i november. Jag vill bort från före-under-efter lopp nu och börja jobba mot nya mål och låta det ta lång lång tid. Mål som är skarpare och tuffare än förut och jag behöver börja om bokstavligt talat from the core. Stärka min bål. Bättra på kosten. Öka uthålligheten. Snabbheten och styrkan. 2011 har varit ett reparationsår. 2012 ska bli ett spat out in glory år. Nu, vilar jag. Ser fram emot Sörmlandsultran som ett uthållighetsprov, för prov kommer det bli, 5 mil känns väldigt mycket längre nu än för 6 månader sen inför TEC. Jag känner mig väldigt seg och tung och plufsig fortfarande och det är bra för ur missnöjet växer och gror ett galet driv inom mig att förändra och förbättra. Men här och nu- är allt alldeles underbart. Imorgon 18 km's vändan som sista längre pass innan sista loppet detta år.

Ha en fin kväll!





2 kommentarer:

  1. jag vill också bli tuffare. och allt det där andra. hur gör man?

    SvaraRadera
  2. Vi får testa oss fram.... Jag vet hur jag måste göra jag har bara inte idits... Men nu jäklar! Häng med!!!

    SvaraRadera