Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

tisdag 30 augusti 2011

Galet, galnare september

Att handla- kan vara tråkigt eller roligt. Man bestämmer själv.

Jaha. Det var september som skulle bli årets galnaste månad? Det var jag inte helt beredd på men jag borde ju fatta eftersom det är jag själv som kastat ut linor och sagt ja till jobb och dessutom tänkte träna massa och har hela Lidingöloppsgrejen i knäet ihop med mina fantastiska kollegor. Vilken grej. Det ska bli så kul att se var hela satsningen tar vägen efteråt! Men det är lite pussligt att få ihop det. Med världens viktigaste lilla tjej och en nu annan viktig person.


Men jag säger bara bring it on för nu har jag vänt den mentala elefanttyngd med skit som jag vaknade under imorse. Ja - jag var stressad. Ja jag var lite uppgiven men jag använde cykelturen in till min kund till att tänka ut vad jag skulle göra och hur. Och så gjorde jag det. Magen- ordnade sig med knäckebröd, buljong och min bästa linsgryta. Hjärtat- blev större och varmare och slog lite extra när det nu verkar som hjälten får komma hem till helgen- det är helt otroligt! Jobbet fick jag undan med ett koncentrerat fokus även om det bara blir mer och mer att göra. Det är jättekul att jobba med Lidingöloppssatsningen men det är vårt första år med detta och det är mycket aha, ojdå och woops!


Hann sen hem till ett möte med mäklare. Japp. Det är dags att ta itu med det med även om jag egentligen vill bo kvar men jag har bara råd med en tvåa om jag ska ha en fungerande ekonomi med utrymme för deltidsarbete och kanske att våga göra något eget. Det är så lätt att binda upp sig i utgifter som tynger ned och tvingar in en i en katt och råtta lek där varje lön ska gå till omkostnader som i sig inte genererar lycka. Någonstans att bo där man trivs, javisst. Men tid och hälsa är min största rikedom och den gynnas inte av stadiga 40 timmar per vecka. Vissa veckor jobbar jag mer, vissa mindre. Mest mindre. Jag är evigt tacksam för mitt flexibla jobb som tillåter att jag imorgon sitter på tåget och jobbar på vägen till sjukhuset och sen kan komma in vid lunch. Bara jag gör det jag ska. Man måste jobba med sin vardag för att få till den så den blir lite rolig, luftig, stimulerande och att det finns utrymme att släppa allt och bara...sticka iväg! Ut i livet en sväng.


Träningsmässigt känner jag mig plufsig och ur form. Styrka har jag inte kört sen hedenhös och intervaller var säkert en månad sen. Jag vill verkligen vara med på intervallerna imorgon men känner mig inte alls i löpform. Jag vet precis hur jag vill träna men får inte riktigt till det. Känns inte som jag hinner stanna upp och planera in det. Sen har det ju varit ett triathlon emellan. :) och tro mig- när jag behöver boosta mig då tänker jag på den där njutningsfulla simningen, den skrattframkallande cyklingen och eh nä inte löpningen. Nu är jag i något sorts vacuum kryddat med en risig mage. Samtidigt har jag ju någon nära som skulle göra mycket för att kunna sticka ut på en löprunda men snällt kommer få vänta tills kroppen tillåter. Så jag försöker var tacksam. Som vanligt.


Nu är det dags för jag, min gigantiska tekopp, fula tofflor och dagens DN framför Kunskapskanalen. Men först lite snos på sovande trollungen, hur goa små kinder kan barn ha? Sköt om er!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar