Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

onsdag 17 augusti 2011

Ursäkta och Välkommen till vår skeva mammavärld

Förevigar 7 år av fotbollsvinster

Hej på er!


Jag börjar med en ursäkt. Jag har en hotmailadress som jag sällan kollar och som jag uppgett som kontaktadress. Jag har fått mail dit från läsare som jag helt missat och således inte svarat på. Ursäkta! Jag ska bättra mig. Är väldigt glad att få mail så skriv på!


Första dagen på nya dagis gick precis så bra som jag trodde men var avsevärt kortare. Trodde man skolade in hela dagen men vi var bara där på förmiddagen. Dagiset ser ut som VillaVillekulla och vi hade samling ute där barnen fick frukt som växte i trädgården (fast nog inte bananerna..). Ebba gjorde sig hemmastadd och drog iväg själv ganska snart och fröknarna var fantastiska. Fick en gedigen utrustningslista, bl.a egna madrasser. Ska försöka hinna med den listan...snart...


Så vid 11-snåret när Ebba lekt färdigt i en hängmatta och plockat fallfrukt åt vi en lunch på ett cafe och åkte sen för att bada. Men se då blev det molnigt och blåsigt och Ebba tittade frågande på mig när jag ville ut i vattnet. Så vi betade av ett par badbyxor till mig på Bromma Blocks. Jag vill ha ett par hotpantsliknande saker som inte korvar sig under våtdräkten. Det slutade med ett par juniorbadbrallor. Ett skämt med tanke på mina höfter men jag kan inte lägga flera hundra till på något jag ska ha i några timmar. De satt tight och det var målet. Sen att jag ska fara runt 5 mil halvnaken i Sthlm är en annan sak. So be it.


Ebba fick en bra ryggsäck från "Troll" eftersom de är ute på äventyr på dagis rätt ofta. Kånken i all ära men de där tunna axelbanden skär in och är nog designade i samma glada 70-tals anda som andra attiraljer som vi 70-talister fick stå ut med. Hon tog den på sig och rymde, igen, på XXL Sport och det är jättesvårt att se någon som är 87 cm lång och gömmer sig bakom skyltdockor...Busunge!


Städbolaget kom förstås inte så allt som stått framme i lägenheten får stå kvar på balkongen tills de behagar komma imorgon. Det ekar tomt och det är svårt att förklara för en 2-åring varför allt är utomhus och man inte får släpa in det igen.


Det har väl inte undgått någon att Victoria är gravid. Grattis. Genuint grattis till dem båda.


Och välkommen in i mammavärlden. Den mest underbara, fantastiska värld jag får uppleva någonsin. Den största lyckan och den största kärleken. Men. Välkommen också till en värld där:


* Ingen frågar om någon ska vara mammaledig. Det är vedertaget. Men man frågar om en kille ska vara pappaledig.


* Där du, om du dyker upp själv någonstans, får frågan " vem tar hand om barnen". Medan det aldrig händer pappan.


* Alla undrar hur du, som mamma, hinner träna? Orkar? Att du hinner satsa så? Ingen frågar en pappa hur han får tid att prioritera träningen.


* Där du får ta kritik, skit, ifrågasättande. Sneda blickar. Ibland från de som du tänker för faeeen är i samma sits- låt oss ro den här båten tillsammans liksom?? Andra mammor som tittar snett.


* En värld som kan skicka folk ut i rymden men där kvinnan fortfarande i det tysta måste vara så sjuhelsikkes jäkla stark mentalt och uthållig fysisk för att klara av det viktigaste som finns.


Jag önskar att vi höll om varandras ryggar bättre. Höll varandra under armarna när någon är svag, så kedjan är stark.


Jag är inte feminist och jag är lite allergisk mot "tjej"lopp, och grejer som plockar ut kvinnor till att prestera kortare distanser än män i discipliner där vi är minst lika bra på att springa långt. Men jag kan bli helt vansinnig på det här fortfarande så skeva familjelivet som de flesta lever. Jag omger mig med fantastiska kvinnor, Järnkvinnor ;), som visar att det finns alla möjligheter- bara man är tydlig med vad man vill och ställler krav.


Nu måste jag göra en kopp "kvällsro" för nu är jag upprörd! :) När jag blir upprörd brukar jag få bra ideer. Sköt om er.

5 kommentarer:

  1. Hjärtat, om inte du är feminist, vem är då det? Det är väl fantastiskt att vara! Helena Bergström sa en gång att "den person som inte kallar sig feminist, som inte vill ha jämställdhet och rättvisa, den måste ju vara dum i huvudet?" :D Hon fick det att låta enkelt och självklart. :) Med det menar jag såklart INTE att du är dum i huvudet, bara att hon sa det på ett sånt sätt att alternativet verkade korkat. Skön inställning liksom!

    Däremot tjejlopp, de kan jag spy på...

    Stor kram

    SvaraRadera
  2. Skönt att jag inte är dum i huvudet! :) jag förstår vad du menar, jag tycker feminist är ett missbrukat ord ibland. Jag vill nog vara HUMANist! Har ibland väldigt svårt att relatera till de aggresiva manshatande tongångar man kan höra från vissa uttalade feminister. Tror att själva jämnställdhetsprocessen kan bli så hätsk o polariserad ibland. Det är ju inte han bredvid på tågets fel liksom! :) otroligt intressant ämne! :) tack för din kommentar, började verkligen tänka!

    SvaraRadera
  3. Jag avskyr ordet feminist, för mig innebär det en massa saker som jag inte alls står för. Självklart vill jag leva jämställt men ibland känns det som att för att kunna leva jämställt måste vi inte bara hata männen utan även trycka ner dem i skorna och vi får absolut inte städa för det är mannens tur att göra nu. Jämställt (enl det jag uppfattar ligger i ordet feminism) skulle det bara bli om papporna tog all föräldraledighet, tog hand om allt hushållsarbete och övertog alla lågstatusyrken. Ehh, nä, nu blev det lite tokigt va.. Ok, jag överdriver, men ibland känns debatten så konstig!

     

    För mig handlar det mer om att alla ska kunna göra de val de själva vill, att familjer gemensamt ska bestämma vad som är bäst för dem utan att andra tycker och tänker utifrån skeva perspektiv. Jag vill ha samma lön som min manliga kollega som gör samma jobb som jag lika bra och med samma erfarenhet, som tur är jobbar jag på ett företag som tycker som jag!

     

    I din lista skulle jag vilja lägga till en sak, min man har alltid jobbat mycket och mycket borta, detta har jag aldrig gillat men tidigare funnit mig i, med första barnet gick det ok men när andra barnet kom var det inte längre hållbart. Tack och lov insåg även han det innan jag packade min väska och flyttade.. När jag hade mage att klaga på att han lämnade mig ensam med en nyfödd och en 1,5-åring i tre månader så fick jag höra:

    - men han är man, du förstår inte vilken börda det är för honom att vara tvungen att försörja er.

    - mannen har en djup instinkt som jägare, den är omöjlig att ignorera, den gör att han måste jobba dygnet runt.

    -du ska vara glad att din man jobbar istället för att sitta hemma och dricka öl och titta på sport.

     

    Idag delar vi på föräldraledigheten, först jobbade min man tre dagar i veckan och jag två, nu har vi växlat och jag är hemifrån 3 dagar. Efter inskolningen kommer vi dela lika på hämtningar och lämningar så långt det går (lite flexibel måste man kunna vara). Fascinerande att det gick att rucka på den där gamla jägarinstinkten!

    SvaraRadera
  4. Oj, vad långt det blev! Jag kanske är mer engagerad/upprörd än jag vill tro..

    SvaraRadera
  5. Haha TM det är bra att avreagera sig! Förstår precis vad du menar!

    SvaraRadera