Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

tisdag 9 augusti 2011

Mantran till svaga dagar



Min signaturpose vid Ridvadet


När jag skrev om mediciner igår- så menade jag förstås inte såna man hämtar på apotek utan sådant som jag medicinerar min själ med.

Jag är en stabil tjej. Det är svårt att rucka på mitt fundament men blir jag kritiserad och ifrågasatt av någon nära börjar jag förstås vackla. Tveka. Saker är inte som man tänkt ofta och när jag trodde att jag skulle ha support och stöd för att ge mig iväg några eller någon timme varje dag här i fjällen för värdefull träning, och få hurrarop för mina ideer inför hösten så hade jag tyvärr väldigt fel.


Nu får jag tänka om rejält, men förstår också varför jag helt plötsligt börjar undra om det jag gör och tänkte göra är rätt. Jag blir testad och det är jobbigt, men nyttigt.

Angående träningen så är motivationssvackan borta och nu vill jag testa om prestationssvackan försvann den med. Men det passar sig inte att dra iväg själv varje dag. Missförstå mig rätt, jag vill helst av allt vara med Ebba och det är det roligaste, men gärna nypa en timme eller två för mig själv under semestern för att njuta av lugnet i fjällterrängen. Jag blir först sur, ledsen, luttrad, tycker det är djääävulusiskt orättvist att här sitter jag och bara längtar efter att kasta mig ut i naturen men kan inte be om barnvakt för det dåliga samvetet suger kraften ur benen. Jag vill cykla, simma, springa. Öva teknik, få till en trygghet inför min första tria-tävling men blir bara påmind om att jag är en småbarnsmamma och jag ska bannemig inte tro att jag ska göra något extravagant. Sånt får man vänta med.


Jag ser det som att jag är världens bästa mamma när jag får lite egentid till endorfinladdning och jag försöker hålla fast vid det.


Men jag vacklar som sagt. Inte mer än människa om än jäkligt stark. Och jag får stänga ned lite tills jag kan boosta mig ordentligt. Ta till mitt mentala radband, mina mantran:

Hinder är de små saker du ser när du tar ögonen från dina mål.

Även det här- passerar.

För att vara på väg upp- måste du ha varit nere

och

Det är i kriser och svackor som förändring till det bättre sker.

Jag längtar längtar längtar efter att träna nu. Jag tog det såpass lugnt i tempot igår att det inte känns mer än lite stelhet. Chanserna jag har är när Ebba somnat. Eller sover middag. Så har en plan nu för imorgon att vara ombytt för träning efter lunch och ta med henne på promenad, hoppas att hon somnar, parkera vagnen vid sidan av vägen och köra tokintervaller fram o tillbaks vid hennes vagn när hon sover. Ibland slocknar hon 1 timme! :). Mina barfotaskor kommer imorgon också så när hon somnat kanske jag tassar ut en sväng. På torsdag kommer hennes pappa så då blir det cykel+löp. Fredag måste jag nog jobba lite och då ska jag försöka få till ett simpass men jag tycker det är lite läskigt att simma ensam i den stora tysta sjön.



Lördag är jag funktionär på Vertex, det ska bli väldigt roligt. Det är 400 stycken anmälda och jag ska stå vid första vätskekontrollen i Ottsjö och langa vätska o peppa. Kanske hinner jag cykla en sväng den dagen eller springa.

Idag gick vi på Ridvadsrundan jag Ebba och syster och hennes kille. Det var redigt blött. På eftermiddagen tog vi en brant runda till och det är bra träning att bära Ebba i bärstolen även om vadderingen gjort sitt så axlarna är som sten nu. Benen känns fräscha. Körde lite bålstyrka på baksidan också. Blåmärket börjar tona ned sig lite men det var en redig smäll jag fick.
Världens goaste lilla tjej som gärna sjunger en timme i sängen på kvällen för sig själv...


En annan anledning till att träningsinspirationen spirar är att jag läser Born to Run. Den är helt fantastisk och slår an på redan spända strängar inom mig. Så ska löpning kännas. Så ska den utföras. Alla som "vill vilja springa" men tycker det är tråkigt- läs!


Jag längtar. Och ser möjligheterna imorgon. Idag lägger jag bakom mig.


2 kommentarer:

  1. Jag tycker du är grym! Det är tufft att vara småbarnsmamma och för att hinna det man vill krävs massa pussel. Och det måste ju krävas ÄNNU mer om man är ensamstående!

    SvaraRadera
  2. Tack :) ibland känner man sig grym ibland inte :) du e grym!

    SvaraRadera