Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

lördag 27 augusti 2011

Urladdning och återhämtningsveckan SLUT

Hej på er!


Den här helgen, fredag till söndag är fullspäckad! Full med roliga saker som jag inte trodde jag skulle ha ro att njuta av men nu känns allt tryggt och bra för stunden. Vi har en stor årlig kickoff med jobbet en helg varje år i olika städer och i år- tur för mig! är vi i Stockholm.


Kroppen är lite mör i låren och jag har varit fruktansvärt trött efter all oro men fredag morgon vaknade jag med det där sprittet i kroppen. Det är återhämtningsvecka men aktiv återhämtning är det som funkar bäst. Det rensar ur, fyller på, lugnar ned och fokuserar.


Ville gärna iväg till sjukhuset så fort det gick och hade jobb en masse men unnade mig en 5 km jogg runt sjöarna iallafall.


Skönt kändes det även om jag börjat slarva med stretching och känner mig lite stel. Nu är jag laddad för det långpass jag ska vara med som ledare på för Running Sweden på söndag. 27 km runt Stockholms gator med fina människor! :). Min prestation på Lidingöloppet har jag lagt åt sidan-men från och med nästa vecka ska jag skriva om hur de sista 4 veckorna kommer läggas upp och så får vi se om jag kan få till en sån förberedelse (fysiskt!!) som för triathlon. Nu är återhämtningen slut och med det kommer fokuserad träning, och ordning på kosten. Träningen är ännu viktigare som ventil när resten av livet är turbulent.


Efter Lidingöloppsjobb och lunch på sjukhuset där jag även fick vara med när den väldigt positiva överläkaren kom hämtade jag Ebba tidigt på dagis och hann leka lite innan jag med varm och trygg hand lämnade över henne till min syster. När moster passar ska man få busa lite extra och äta glass tycker jag. Styrde kosan mot stan där alla 3000 PwC anställda är inkvarterade på olika hotell. Mitt gäng var redan igång med rosé och hög musik i någons hotellrum.

Jag har börjat " gå ut" (om man kan kalla det det de få gånger jag är ute efter 20.00) utan att dricka alkohol. Inte att jag går ut ofta, och är storkonsument de gånger jag gör det- två glas vin och en mojito brukar få räcka. Jag är ju sprallig och glad ändå och tycker det känns väldigt naturligt nu. Om man funderar på det- att dricka något som egentligen inte smakar godare än cola i stora mängder, för att bli snurrig och vara uppe när man egentligen ska sova och sen genomlida nästa dag i ett dis- vad är logiken med det? Och DÄR lät jag väldigt präktig och tråkig och de som känner mig vet att jag kan stoja hela natten jag med- men dagen efter är så mycket viktigare för mig nu än tidigare. Jag vill aldrig vara bakis med Ebba. Aldrig.


Vi tog oss genom den soliga sensommarkvällen ut till Skansen som var abonnerat bara för oss. Lasse Berghagen, September, Petter och Salem al Fakir bjöd på en grym show med allsång men vid 22- tiden kände jag att jag var nöjd. Det blev så uppenbart vid ett tillfälle att hjälten också skulle varit med och jag såg faktiskt fram emot att gå hem i lugn och ro och samla ihop tankarna efter veckan, nu när det jag oroat mig mest för verkar gå väldigt bra.


Man ska leva som man lär och jag tog av mig mina strassandaler och kopplade in Anna Ternheim och Fat Freddys Drop varvat och gick barfota förbi Sergelfontänen och längs Sveavägen. Gatan var kall mot fötterna, min rygg kändes direkt bättre. Ungdomar ute, varvat med turister, varvat med raggare med fina bilar. Varm sensommarluft med en underton av kyla. Hemma i tid att somna så jag kunde vakna pigg för en rolig lördag.

September var GRYM!

Idag är en aktiv vilodag då jag och Ebba drar oss till Stadion där PwC huserar idag. Vi ska njuta i solen och umgås med mina kollegor och sen blir det en lugn kväll hemma. Varken sjukhus eller galakväll på Stockholm Waterfront.


En helt otrolig vecka med känslor i ett brett spann. Tack igen till alla för helt fantastiskt stöd och varma tankar.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar