Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

lördag 6 augusti 2011

Otränar och dippar men har toppendag

Det kan se ut som ett regnigt dis- men det är mitt himlen på jorden!


Idag var det den första av Ottsjödagarna. Mamma skulle hjälpa till i Bystugans mat o fikaservering hela dagen så ingen träning och det var nog bra. Jag har ingen motivation, vet inte riktigt vad jag ska göra förutom att springa på fjället och det gick ju då inte som sagt. Skulle kört bål men iddes inte det heller. Jo jag har ett jättebra träningsprogram men jag är inte sugen på något av det. Känner mig långsam och stum.

Det här är min första riktiga svacka och jag måste bara ta mig igenom den. Med svältkatastrofer som skenar och insikten om att jag bor i ett land där jag som kvinna faktiskt kan sätta mig i min bil och leva som ensam mamma utan skam och inte minst träna utan att täcka ansiktet inser jag att det här är en petitess men en petitess som måste övervinnas.


Jag står i ett gränsland där jag är mellan vanlig glad motionär, och någon som ska prestera bra tider. Emellan någon som kan tugga på i 70% av maxpuls i timme efter timme och någon som kan pressa sig upp mot 100% på passen. Inget funkar- för att bara jogga är inget roligt, och jag jämför mig med de som är duktiga och erfarna och ligger såklart långt efter.

Stort grattis apropå det till fantastiska Magnus och Sofie som kör Järnmannen i Kalmar idag. 3,8 km simning, 18 mil cykling och en mara på det. Japp. De är helgrymma. De cyklar fortare i 18 mil än jag gör på 1 mil. Inspirerande och knäckande på samma gång.

Jag ska simma endast 1,5 km, cykla 4 mil och springa en ynka liten mil. 2 av disciplinerna är för mig helt nya men tro inte att jag "bara tänker ta mig runt" för det. Nej jag har tidskrav på mig själv.

Det krävs lite mer och det är nu exakt 2 veckor till mitt första triathlon och som många vet och de flesta förstår- går det inte att göra något radikalt nu. Frisk är jag, seg och mentalt stark, ja tills nu då, men att simma 1,5 km på 25 min när man bara tränat simning 6 gånger på 24 år. Gå från att cykla 26 km/h till 35 km/h och helt plötsligt efter allt det springa milen på 50 minuter, något jag aldrig gjort. Ja det kommer inte att gå. Och precis där kommer de här ursäkterna. Som jag inte skulle komma med. Skylla på förutsättningar. Komma med ursäkter. Inte min grej.

Jag har ett val- det är 14 dagar kvar. Jag återhämtar mig snabbt och kan nog planera in träningen så att jag finslipar teknik...eller börjar med teknik på cykeln sista veckan och fortsätter med simtekniken in i det sista. Jag bör simma, bör cykla och köra brickpass. Det enda jag vill är att sticka ut på fjället. Dålig timing. Skulle nog fixa allt men kan ju inte lämpa över Ebba på mamma hela dagarna och vill inte heller. En riktig ilandsknipa! :) Nu är det dags att go all in. Våga.
Ebba har kåsan i högsta hugg men vi dricker inte vattnet i bäckarna- det är lemmel och sorkår!


Det är tur att jag har ett underbart fantastiskt lyckligt liv bara som mamma! :) Inte så bara det och idag har jag haft en toppendag. Ebba sov till 8 IGEN! Sen ville hon "muysa" i min säng. Vi åt gröt och så packade vi bärstolen jag lånat av Thomas och Marianne i Åre och knatade iväg mot Kläpphögarna. Ebba har lagt på sig några kilo sen förra året och i stigningen blev jag lite flåsig, vilket tydligen var roligt för hon härmade mig och blåste mig i örat. Sen ville "Ebba gå sälv i källen" (f är lite svåruttalat...). Väl uppe tittade vi efter hjortron och fikade. Vi tittade in hos mormor på Bystugan och fikade där också. Sen fick Ebba rida. Iskallt krängde hon sig upp på islandshästen och var helt oberörd av skumpandet....hästeriet går väl i släkten det med.


Sen tittade vi på kor, hästar, får, kaniner och plockade röda vinbär. Regnet strilade hela dagen men jag lever under devisen att väder- kan man inte göra något åt och slå mig hårt den dagen jag stannar inne på grund av ett meteroligiskt fenomen. Blir man blöt, torkar det. Vi hoppade i alla vattenpölar på hela Ottarvägen och väl hemma så bakade vi röda vinbärspaj. Marinerade kyckling, tittade på Saltkråkan och drack vatten i kåsa ( det är jätteroligt tydligen) och sen har vi hoppat i mer vattenpölar. Jag har tagit mentala bilder i huvudet från den här dagen, speciellt när vi slafsade runt på en myr uppe på fjället. De här plockar jag fram en stressig novemberdag på jobbet i siffrornas värld...


Imorgon ska jag ut och glädjelöpa utan krav på morgonen iallafall. Att bära Ebba + bärstol i lutning upp o ned 75 minuter konstituerar nog som träning det med. Benen är sura som en surjämte, höger ben fortfarande ömt efter vurpan. OK. Ursäkterna slutar här. Framåt uppåt börjar nu.


Trevlig helg.

Mer om Vertex imorgon!







2 kommentarer:

  1. men om man formtoppar rätt ska man väl vara i rätt kass form precis typ nu. du är förmodligen helt rätt ute i känslan. fastän det känns fel.

    SvaraRadera
  2. Haha sant :)!! Men har liksom inte rätt ork för de hårda passen, känns inte som om jag tränat hårt och fort nog... O det börjar bli för sen liksom. DET är ingen bra känsla, omn vanlig !

    SvaraRadera