Dagens hjälte- min eviga hjältinna

Hej!



Det går inte att jag bloggar utan att jag skriver om Aung San Suu Kyi. Går inte. Hon har varit min förebild så länge. När jag haft det jobbigt i min i-lands värld, på toppen av Maslows pyramid (som jag gillar att använda när jag tänker på problem, t e x var på pyramiden är detta problem? etc) så tänker jag på henne. Född 1945 i Burma mördades hennes politiskt aktiva (anti-fascist) pappa när hon bara var 2 år gammal. Suu Kyi utbildade sig i London, gifte sig och fick två söner. När mamman blev svårt sjuk 1988 återvände hon till Burma för att ta hand om henne, men blev också en ledargestalt för studentdemonstrationer för demokrati. Hon startade NLD som är Demokratpartiet i Burma, och förespråkade ickevåld.

Men militären slog ned demonstrationerna och flera tusentals skadades. Suu Kyi sattes i husarrest 1989 och har suttit där till största del sen dess. Hon frigavs 1995 men fick då bara röra sig i Burma. Hennes man dog 1999 i England och de hade då bara setts ett fåtal gånger sedan 1989. Detta trots stora påtryckningar från runtom i världen. Hon fick även Nobels Fredspris 1991 för sitt stora mod och 2005 Olof Palme priset.

Efter sin mans död sattes hon i husarrest igen och har sen dess endast varit "frigiven" under korta perioder. Senast, inför valen, fick hon ett besök då en amerikan simmade till hennes hus. Husarresten förlängdes då vilket försvårade hennes möjlighet till valarbete.

U2 har hyllat henne genom sin låt "Walk on" från plattan All that you can't leave behind.

Försök förstå hur stark, modig, klok och fantastisk hon är. Hur otroligt jobbigt hon har haft det. Att inte ens få vara hos sin make när han är döende i cancer, inte se sina barn växa upp. Att stå för ett helt folks hopp om demokrati och fred och ständigt, åter, bli förtryckt och inlåst av en militärjunta. Jag vill inte skriva "kontrollerad av" och "besegrad av" för det är just det hon inte blir. Och här sitter jag, en person på andra sidan jordklotet och skriver om henne i en liten blogg. Så långt når hennes mod, denna lilla, otroligt stora kvinna.

Om du vill göra något gott för sinnet, besök http://dassk.com. Tankens kraft är större än man tror och att fler och fler är medvetna om förtrycket men främst styrkan och kraften hon har kan bara vara positivt.

Idag har vi varit på dop! Jätteroligt var det när den lilla prästen visade sig vara en gammal klass, lekis, o kyrkis kompis från förr!
Jag mår fortfarande lite illa men Marabou choklad med nonstop och getost går ned...inte tillsammans kanske. Ebba är fortfarande magsjuk också men otroligt glad och full fräs. Joe har åkt 1,8 mil längd och är förmodligen ute och förstör hela träningspasset med några stora kalla öl med grabbarna. :)

Godnatt!