Jag mår illa. Av flera orsaker

Magsjuka. Med bebis. Som också är magsjuk. Ensam hemma. (om än bara ett tag) Mindre mardröm. Helt i enlighet med Maslows pyramid så sk*ter man fullständigt i självförverkligande när man inte har hälsan. Som tur var kom mamma över och Joe tog nattpasset två nätter och idag kom farfar o tog Ebba på promenad och jag mår lite bättre men det var ju så mycket jag skulle göra....as per usual.

Idag har jag fått en till illamående attack på en lite mer mental nivå. Var inne på något som heter Sthlms finest. Det är något sorts community för folk som tycker de är lite finare än andra för att de håller till på Stureplan, står för säkert 99% av Sveriges läppglans och Canada Goose konsumtion och poserar med huvudet lite snett med plutmun. Där finns en herrans massa bloggar. Nu menar jag framgent inte alla bloggar, det fanns många som var otroligt bra skrivna, underhållande och briljanta på alla sätt. Det var de där ytliga, dåligt skrivna, rent av dumma bloggarna jag störde mig på idag i mitt lätt rusiga tillstånd utan mat. Jaha tänker man, då kanske dessa så fina människor ägnar tid åt fina saker? Räddar de liv? Är de väldigt duktiga på att skriva? Väldigt intellektuella? Svar nej, generellt. Självklart förstår jag att SCB skulle ha ett o annat att säga om min subjektiva ytliga bedömning men jag står för mina åsikter som vanligt. Blir gärna motbevisad, mer än gärna. Skulle bli så glad om det fanns under ytan på dessa bloggar människor som vågade titta inåt o känna efter vad livet verkligen handlar om. Vilket det förstås gör, men det ger de inte uttryck för på denna blogg.

Det är shopping, det är festande, "fan vad grymt" "åh vad bakis" åh kolla vad jag köpt, åh vad vi festade, åh kolla mig här med min mobilkamera med min coola pose,åh solarium, åh fest åh YTA. YTA YTA YTA. Hjälp. Jag blir så ledsen. Är detta vad folk vill visa av sig själva, är detta vad en del människor tror är att vara lyckad? Vara besatt av sitt yttre, konsumera hela tiden och dessutom promota detta på nätet? Irriterad. Inte ett ord om Haiti, förutom någon som uppmanade sina läsare att donera 10 kronor var, så smart! Det vore ju otroligt om de här människorna med flera hundra besök varje dag använde sitt "kändisskap" till att förmedla något som kom längre innifrån än dunet på CG jackan. (Som förresten designades för arktiska expeditioner men tydligen ska bäras runt svampen..jag är förvirrad, är du?). Dessutom var det så mycket stavfel så man blev matt. Jag vet att jag själv agerar i periferin av grammatikens hjärta ibland i min blogg men tro mig. Stava kan jag.

Och från detta puckade ytliga förfarande, till min dagens hjälte. Ska börja ha en sån i min blogg. Idag är det en av Läkare utan Gränsers doktorer, Johan von Schreeb som tar emot flera hundra skadade under mycket bristfälliga förhållanden på landsbygden i Haiti. Vilken otrolig insats. Det var inte det första utsatta land han varit i heller. Helt otroligt. Helt otroligt. Vi ska bara tacka så mycket för att det finns människor som ger så mycket av sig själva. Det är en sån kontrast mot det huvudbry som de bloggare jag läste idag befattar sig med.

Vi kan inte alla åka till Haiti. Men vi kan alla göra något. Som jag skrivit tidigare, ge av din tid om du inte har pengar. Ge pengar om du inte har tid.Vi ska vara medvetna om att alla som utgör sig för att vara välgörenhetsorganisationer inte har helt rent mjöl i påsen. Men att, som så många jag hör, vifta bort det med att "de är korrupta pengarna kommer inte fram, det där kan man inte lita på", det är att vara egoistisk o lat. Det finns organisationer som gör de det ska. Man har en skyldighet att kolla upp och ge till de man litar på. Jag har arbetat själv på en välgörenhetsorganisation och har gjort så stora efterforskningar jag kan. Lita på dem som har 90-konto. Ja Röda Korset har schabblat men det finns andra.

För 2 år sedan var jag på väg in i Läkare utan Gränser som logistiker. Vad som hade hänt då är svårt att säga. Det jag vet nu är att jag istället är sambo med världens underbaraste man och har fått världens underbaraste lilla unge och jag kommer att jobba (mer och mer hoppas jag) med att granska biståndsprojekt och på min fritid försöka att samla in pengar till välgörenhet. Det kanske gör lika gott. Jag är lycklig iallafall och när man är lycklig kan man flytta berg. Det kan man inte när man snurrar i ett ego-hjul som bara handlar om att sälja sig själv med den blankaste mest polerade ytan.

Sköt om er därute...snart kommer det där miljövänliga städ inlägget... tids nog...