Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

fredag 8 januari 2010

En alldeles perfekt morgon.


Klockan är runt halv sju.


Vinden är nästan stilla, en svag sydbris blåser. Solen är på väg upp över horisonten på Australiens allra östligaste punkt. Den sträcker sina armar över havet in mot klipporna nedanför fyren.


Jag tar ett äpple i farten, bikini, boardshorts och min varma tröja, o hoppar in i min lilla bil, där brädan redan ligger o tar upp plats från framrutan till bakluckan och brädvax har smält på passagerarsätet.


Bilen startar snällt, svänger ut på Johnson Street och kör ända fram till Beach Hotel för att se hur vågorna ser ut. Det är perfekt. Lagom groundswell med set med vågor som sveper in i lagom takt med några minuter mellan seten.


Svänger ned på Lawson Street, det är tyst och lugnt men bagerier o cafeer öppnar så smått. Fortsätter mot fyren och Wategoes Beach som är den östligaste stranden och en helig plats för urinvånarna, aboriginerna.


Det är lätt att få parkering såhär tidigt men stammisarna är här förstås. Huttrar lite när jag kränger på mig min wetsuit tröja och spänner fast "legrope"-et runt vänsterbenet.


Snabba steg ned för naturtrappan och ut på den ljusa sanden som är kall på ytan efter natten men gräver man ned tårna når man gårdagens värme.


Ut på den lilla udden som ger vågorna fart i viken. Vadar med brädan och när det är midjedjupt så kastar jag mig på och paddlar ut genom bränningarna på djupt vatten.


Sätter mig till rätta. Och väntar. Solen ligger precis över horisonten nu och stiger snabbt. Det är vår och knölvalarna vandrar längs kusten. Man ser dem bryta ytan o kasta sig med ett stort plask! Under ytan kan man höra hannarnas sång. Den förändras varje år, men hör ihop och bildar en lång melodi som vi har eoner till att förstå.


Ett set rullar in. Jag är inte först på första vågen utan får vänta. Men nästa, den är min. Vänder brädan mot land, börjar paddla, tittar över axeln, måste öka o paddlar paddlar paddlar för allt vad jag är värd på min 8ft 4 långa John Harris shapade bräda. O så känner jag den där underbara känslan när jag ligger helt rätt på den obrutna vågen. Dess kraft ger brädan fart och det enda jag behöver göra är att hoppa upp. Genom att röra mig lite framåt får jag mer fart och kan röra mig nedåt och uppåt igen på vågen. Den tar mig nästan hela vägen in och jag åker på magen in mot land och knatar ut på udden igen.


Får några underbara vågor till o vurpar en gång så brädan far all världens väg så långt "legrope"t tillåter. Det är mest uppfriskande. Några delfiner jagar fisk i vågorna i närheten.


När jag är nöjd, ungefär en timme senare åker jag på mage i de brutna vågorna in mot land, vänder mig och tackar havet för den här morgonen.


En dusch i utomhusduschen, lite stretch. På med torr bikini, långbyxor, uggboots o varm tröja. In med allt i bilen och så en dubbel latte på Twisted Sista Cafe.


Tänk att jag haft det så. Tänk att det är så annorlunda nu. Är det bättre? Att vakna av bebisjoller i en "3a med öppen planlösning, induktionsspis och genomgående trägolv?". Åka tunnelbana/buss/pendeltåg. Äta makaroner o köttbullar. Titta på Rapport o göra en budget som spricker. Laga matlådor. Köra diskmaskin. Städa i klädkammaren. "Behöva" klippa mig. "Behöva" nya kläder. Glasa in balkongen för 50 lax. Hålla ordning på boräntor. Inte hinna spela gitarr, inte vara nära havet. Bara träffa mina älskade vänner ibland.


Bebisjollret är fantastiskt. Att det ligger en kock o snarkar bredvid mig är också ett stort plus. Men allt det andra vete f'n om jag vill ha.


2010 ska bli året då jag förenklar mitt liv. O ser till att jag har en surfresa inbokad.


Joe har köpt skidor nu. Han är så glad o laddad o jag blir så glad med honom. Imorgon ska han åka i Ursvik och solen ska skina och om man bara ignorerar all trafik o alla fula höghus i HB så kan man låtsas att man är ute på landet och även om mitt lilla troll inte riktigt kan åka pulka så ska vi också ut i solen o njuta.


Körde 1 timma löp imorse. -12 grader det var perfekt i solen. Om jag orkar vill jag springa imorgon också, det beror på hur natten går. 2 timmar tog det för Joe att få trollet att sova när hon vaknade men vi tar fajten!!


Hoppas ni får en trevlig helg! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar