Hej!
Läste Alex Schulmans blogg. Ja jag vet jag dissade den men fördelen med att vara mänsklig är att man får ändra sig. Jag tycker fortfarande att han borde tagga ned lite på pappandet men när han får uppleva ofta för kvinnor få förunnade problem så stiger han lite i mina ögon.
Här senast blev det stopp i dörren på ett antal kafeer inne vår kungliga huvudstad- Fjollträsk. Jag blev förvånad över hur många kafeer han nämnde som satte P för honom och hans barnvagn.
Jag har ju förmånen/oturen att behöva visitera utkanterna av centrala Fjollträsk när jag ska till jobbet ibland och känner mig alltid lika malplacerad med min 5 år gamla vagn och vanliga skor. Det är tydligen en mindre förmögenhet som ska läggas på barnets färdmedel och på fötterna, stövlar, men KOM IGEEEEEN! Bönder? Nej rika vasastan morsor! Maj gaaaad! Och de där kundvagnshjulen de har på vagnarna skulle aldrig funka i den terrängen där stövlarna egentligen hör hemma. BASTA!
Nej jag håller helst till här i Sumpan, som trots sin proximitet är en värld bort. Här äger vi morsor. Kafeerna har gett upp. Kapitulerat. Som en mobb invaderar vi med våra vagnar. Breder ut oss, blockerar gärna ingången så andra gäster vänder i dörren. Spiller barnmat o kräk, byter bajsblöjor o pratar magfunktion, både vår egen o bebisens. Jollrar ikapp. Som sagt, äger!
Det finns ett nyöppnat kafe som liksom förstått vad det handlar om och har en bred fin ramp så det bara är att rulla in sin lilla guldklimp, beställa latten, slå sig ned o gotta sig i bebisfluffet!
O jag förstår er som suckar. På kafeer, på tåget, på bussen. Överallt. Ni som inte är på den här bebisplaneten. Jag är rätt ny här också och kan se mig själv utifrån. Har nog suckat några gånger när jag måste lova mig runt två barnvagnar i bredd. Nu har det nog hänt att jag själv och en viss väninna på våra utflykter till Ica Maxi orsakat höjt blodtryck hos förbipasserande när vi prejar varandras vagnar i bredd... mohahaha. Förlåt. Ska bättra oss!
Några kommentarer på Schulmans blogg menade att det var ok att förbjuda barn o barnvagnar för att folk ska få lugn och ro. Men var bär detta hän? Om det är utrymme och lugn och ro som söks, ska vi förbjuda utvecklingsstörda som kanske inte kan kontrollera sin röst och sin kropp?
Eller är det så att det finns en hel del människor där ute som bara måste t a g g a n e d lite? Lugn och ro? Vad f*n gör ni då på ett kafe i stan? Gå till biblioteket.
Det låter kanske som jag inte har mycket till övers för Stockholm, och visst jag bor enkom här för kärlekens skull. Inte bara till min bättre (vissa dagar, andra dagar är jag bäst :)) hälft men även till min familj, och de vänner jag har här. De gör det så så värt att tugga betong o andas avgaser, rent utav en njutning!
Men vore det inte för dem, så nä. Stockholm- du får ha dina trendiga lattemammor som hänger i den där konstgjorda Vasaparken för dig själv, stackars dagisbarn som får trycka sig mot husväggarna för att undvika trafiken, dödliga partiklar som virvlar runt gathörnen.
Jag skulle välja fjällen, vidderna, ljudet av vinden som rör sig fritt, lunch-skidturer på Storsjön (eller Åresjön eller Ottsjön). Möjligheten att vara i orörd natur varje dag, ha en vit vinter.
Men just ikväll är jag så stolt, titta på vårt fina Stadshus och Blå Hallen som bara evaporerar intelligens, hårt arbete, envishet, uthållighet. Fantastiska människor. Stockholm är en sjukt vacker stad.
God natt.
Om att se möjligheter, flytta berg och att leva livet med en barfotakänsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar