En lerig, solig, kramig varm dag

Cirkus PwC

INGEN kan undgå vem Lidingöloppets nya huvudsponsor är. Även om vissa inte vet vad min arbetsgivare gör...så vet de som varit på Lidingö idag att vi är ÖVERALLT! Bland annat har vi en 10 meter lång tunnel vid Kyrkviken som klappar och hejar på dig som ska springa 15 och 30 kilometer! :).

Jag har som sagt bara varit ute på Lidingö för att övningsspringa en gång. Och jag var först av PwC Lidingö Challenge teamet på plats idag med min fantastiska kollega M. Vi körde över bron i solsken och på Grönsta hittade vi snabbt vårt tält i målområdet. Det första som hände var att vi ställde av lite grejer och skulle sen bara parkera bilen. När jag kom tillbaka hade vips några flinka funktionärer burit allt till tältet. Det här börjar bra tänkte jag. Vi roddade med filtar, bananer, bord, vattenflaskor..allt! Och överallt blev vi så vänligt bemötta. Kände mig som en lerig prinsessa. Allt flöt på så otroligt bra att vi hade tid att slänga oss i våra loungemöbler i solen och slappa lite.

Men sen kom våra stavgångare och vi tittade på deras start innan det bar av tillbaks till kontoret för vår pastamiddag och pepp. Jag och Aimee som jag jobbat tightast med med Lidingöloppet fick ett otroligt fint tack, på det sätt som hjälper mig allra bäst just nu. Är otroligt tacksam och det är klart att det är värt allt slit! :) Jag fick fina blommor också...

Imorgon är en stor dag- över 400 löpare ska iväg och tältet kommer koka av endorfiner..men även av solen! Jag vet inte ens när jag startar men vet att jag ska filmas före och efter. Jag ska peppa mina kollegor och ansvara för tältet i största allmänhet och det här är inte sånt jag brukar blanda in i en dag där jag ska springa 3 mil. Ebba har tydligen eventuellt feber och jag vet att om hon blir sämre så vill jag inte vara någon annanstans än hos henne. Men är så glad att hon är hos sin vettiga mormor.

För ett år sen exakt, var jag ju på absoluta botten. Jag var anmäld till Lidingöloppet då med. Men hade inte sovit mer än 4 timmar per natt på två veckor. Var ett emotionellt vrak efter att allt rasat. Jag tappade massa i vikt och var i så dåligt skick att jag inte orkade bli glad över att springa.

I år är jag jättetrött. Jag är ur form, seg och känner mig plufsig. Men vet ni vad? Jag är så glad. Jag är så stolt och nöjd och pirrig så det kommer nog gå bra det här med. Min hjälte dök upp idag på jobbet och hela jag var tusen fjärilar och löpstyrka kommer inte alltid ur durumvete, intervallöpning och långpass. Det kan komma ur ren och pur livsglädje, kärlek och inspiration och det är det som kommer bära mig runt 30 kilometer imorgon.

Ni som ska till Grönsta imorgon- kom förbi och säg hej! Och ska ni springa Lycka Till- NJUT för helsikke. Var glad att du inte är nytransplanterad, förkyld, magsjuk, skadad vad det nu kan vara, spring för de som inte kan om du inte kommer på något annat! :)