Nu börjar den galna helgen!

Bra löparmat, dålig matplats

Man måste ha lite marginal. Man måste äta så bra så man har utrymme för onyttigheter. Ha ett så starkt immunförsvar så man klarar att stå emot dagisbakterier. Träna så bra när det flyter på så när det inte hinns med så går det bra ändå. Sova så bra så man kan ha en dålig natt.

Jag har inga marginaler just nu. Folk rasar i förkylningsträsket runt mig och jag tror mitt immunförsvar jobbar på högvarv för att hålla min statistik med 2 förkylningar per år max!

Inatt fick jag en flashback av bebistiden då Ebba vaknade 02.00 och ville sova inne hos mig. Jag som kramat ur det sista ur mig själv med jobb till 23.00 kunde inte somna om och det är ju inte helt lätt med en liten 90 cm lång roterande elvisp i sängen.

Således var jag ett vrak imorse- för jag har inga marginaler just nu. Allt jag inte gör denna vecka, alla kunder som jag säger " återkommer" till måste göras nästa vecka. Måndagen har blivit som en avlastningsplats och kalendern den dagen är full så det brister. Men då är då. Nu är nu.

Idag gick bra men jag var så slut på vägen hem. Ebba är på äventyr med farfar idag så hade lite tid till mig själv. Att hinna väcka benen imorgon finns liksom inte även om de kommer få jobba ute mellan Grönsta och Lidingövallen så tvingade mitt trötta jag ut på en sväng. Det skulle jag nog inte gjort. De här passen innan precis innan lopp ska bara kittla sinnet. Idag var det som att släpa en trött labrador. Det skulle bara vara en liten käck tur runt sjön men det var stumt o stelt. Jag jagar mitt löparmojo. Den där ooohh aaah känslan. Jag gav mig inte. Jag jagade den snabbt nedför. Uppför. På en raka. Skuttade uppför en berghäll. Den kom aldrig. Så jag gav upp och gick in till mina excelfiler igen och hade en riktigt skön timme på soffan med en god sallad med nyttigheter i och fick lite gjort.

Det här med skor och det här med terräng

Det pratas om att Lidingöloppet är ett terränglopp. Men det finns terräng och terräng. Asfalt- det är ett absolut underlag. Det är som det är. Terräng däremot. Kan vara som på delar av Vertex där du bör ha knutit skon ordentligt för den kan sugas fast i en lervälling. Det kan vara att springa i en bäckfåra. Lidingöloppets terräng är på sin höjd ett lerigt mål o startgärde. Sen är det fin lättsprungen (nu bortser jag från det eviga upponeriga!) bana. Så jag tar inte mina terrängskor till detta. Mina adidas response Trail kommer absolut inte på fråga. Då kommer jag sura ur efter några kilometer av att de känns tunga. Nej det får nog bli adizero Boston. De känns lätta och jag behöver allt lätt jag kan komma över. Gärna vingar.

Imorgon är en intressant dag. Ebba får husera hos mormor. Jag ska ut och rodda vid tältet på Lidingö så det är förberett. Sen ska jag heja på stavgångsgänget vid starten. Sen kasta mig in i bilen och ta mig till vår pastamiddag med presentation och sånt på kontoret. Det blir lite tal och pepp och mingel. Förhoppningsvis orkar min hjälte hänga med.

Jag känner mig inte alls som en tuff mamma som ska springa 30 km. Jag känner mig seg och trött men,..det botar vi med sömn! Godnatt på er!