Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

lördag 3 september 2011

Olika- det bästa att vara!

Vi är olika. Vi människor. Det var också ett vettigt argument som framkom i veckans bloggande och diskussioner om LCHF's vara eller icke vara. Det kanske funkar för vissa- men absolut inte för alla. För vi är olika.
Vi gillar olika. Och tur är väl det. Tur att några vill springa med 30 000 andra löpare av samma kön på Gärdet. Tur att andra vill springa runt runt så långt de kan i 6 timmar. Grattis Madde! Tur att några andra väljer att flåsa och röra sig till förkoreograferade rörelser och musik i Globen inomhus en fin sensommardag. Och tur att andra bara harvar runt lite för sig själva.

Våra prestationer är olika. I absoluta mått och i upplevd insats. Den som kommer först vinner priset på tävlingen. Den som gör ett misstag och lär sig av det till nästa gång vinner lektionen. Den som har roligast- njuter mest. Den som tar det lugnt har mest fysisk energi efter. Den som krossar en upplevd gräns- når eufori och vinner sin största vinst.
Jag hyser ett agg mot allt med "tjej"prefix och det gäller att uttrycka sig tydligt för att inte låta som någon som ser ner på kortare lopp. Jag menar bara att Tjurruset när det begav sig som enkönat lopp inte hette "mansloppet". "Tjejklassikern" är kortare. Varför? Vi kanske inte kan springa lika fort som killar eftersom vi oftast oavsett hur mycket vi tränar inte knäcker de mest vältränade killarna i lungkapacitet. Men vi kan banne mig springa lika långt! Vad skickar det för signaler till tjejer som börjar träna? Här- här har du tjejklassikern, den är kortare, för du är tjej.
Jag blev så glad och varm att jag fick tårar i ögonen när jag hamnade mitt i ett gäng glada flickor/tjejer/damer/kvinnor som hade sprungit tjejmilen idag och bara lös av glädje och stolthet och Tjejmilen är ett GRYMT event- tänk hur många som sprang sin första mil idag? Bara sprängde en gräns helt respektlöst i tusen bitar. Om Tjejmilen får tjejer som annars inte vågar ställa upp i ett tvåkönat millopp att springa är det underbart. Men jag tycker det kan heta något annat. Bara en fundering jag hade idag. GRYMT sprunget alla, man blev så glad av alla glada löpare man såg idag. Löpare- könlöst ord.
För egen del så tampas jag med min mage. Eller jag äter som vanligt och tror att den ska ge sig och det gör den inte och jag brottas mentalt med att behöva sätta mig och läsa in mig på ayurveda och vad det är jag ska äta. För jag är en stark Pitta och min mage är en svaghet och jag börjar bli liiiite orolig eftersom hjärtefelet bråkar jättemycket just nu och allt brukar hänga ihop. Vad är det som händer?
Jag hade tänkt träna lite funktionell crossfit styrka nere på löparbanan. Det var knattefotbollsdag men jag lånade ena raksidan som var i skugga där ingen var. Redan när jag började jogga kände jag att det var en "hjärtdag". Det är när jag inte kan göra hastiga rörelser för då slår hjärtat i otakt eller rusar i 220. Därför funkade inte burpees. Inget funkade. Det satte igång när jag gjorde armhävningar. Som jag för övrigt knappt orkade. Jag har inte tränat styrka på 3 veckor och är en skugga av mitt forna jag. Plankan var en ren plåga.
Men löpningen var desto roligare. Jag satte iväg på mitt lite nya sätt med mer framåtlut från hälen och tänkte bara på att dra upp hälen till rumpan. Shit pommes det är nya tider. Musklerna i benen står som spända frågetecken? Hallå? Vi brukade bara röra oss lite sådär hasande över marken, vad är det här?". Jo mina två stockar till vänner- vi ska flyga lite. Häng med!
Och det gjorde de idag. Jag sprang fram o tillbaks på 100 meters rakan med varje steg, varannat steg, var tredje steg med högt uppdrag och sen tog jag ett vågat varv runt en sjö och jag var så trött när jag kom hem. 4 kilometer totalt och det räckte gott och väl. Imorgon är det Ursvik Extreme 15 km som ska jämnas med marken. Det blir en rundtur på totalt 2 mil. Gött.
Men vad göra åt mage och hjärta? Jo jag ska...eh...gulp..testa utan kaffe. Ett tag. Jag skriver det här för då känner jag att jag berättat för 200 pers och då är det svårt att komma undan. Huvudvärken står jag inte ut med så lite kaffe imorgon och sen mindre på måndag. Jag är ju mitt inne i hårdträningsperioden och behöver mat i mängder men ska försöka ta bort kryddstark mat och dricka kokt vatten, citronvatten, buljong, hårt bröd, gröt....och annat. Testar.
Ha en fin kväll!

2 kommentarer:

  1. Vet du, jag tycker i princip lika dant. Jag blir så fruktansväet arg över att saker med "tjej" framför ska vara kortare, mindre.. Men jag gillar tjejmilen (fast de kan ju faktiskt döpa om det kanske), av precis samma anledning som du.

    SvaraRadera
  2. Tack fina!! Tur att inte alla gillar att springa runt runt, då hade det blivit fasligt trångt där på banan. :D

    Hoppas kaffepausen hjälper lilla magen, och att du inte har alltför galen träningsvärk i vaderna idag, efter gårdagens tuffing-pass!

    Kram

    SvaraRadera