Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

söndag 7 augusti 2011

Lerigt värre!

Här åt Ebba och jag lunch idag!

När jag vaknade imorse hade jag bestämt mig. Och det jag tänkte stärktes lite av det Sara skrev till mig som kommentar på förra inlägget. Och stärktes ännu mer av Magnus som hälsade att "skit i programmet och gör det som gör dig glad". Sara menade att det kanske ska vara som värst nu. Och det är helt rätt, så ska det ju vara och nu ska man trappa ned träningen efter allt det hårda och låta den superkompensera.

Jag tror bara inte att jag kört hårt nog. Jag har inte legat på hastigheter som jag borde ha kommit till. Jag har inte fått något formbesked alls. Bara kämpat och sen gett upp. Magnus är helt otroligt duktig, men jag har inte tagit hans hjälp förrän för en månad sen och innan dess hade jag inte ens börjat med simningen och cyklingen. Och då tränade jag inte så hårt som jag borde ha gjort. Jag tänkte på det igårkväll när jag funderade på var jag är på väg. Det känns som jag är lite som min packning denna sommar: En hoper med småpåsar. En påse badgrejer. En påse träningsgrejer. En dataväska. En väska vanliga kläder. En skötväska. Osv. Allt packat i massa väskor som jag måste samla ihop i handen för att få med. Istället för två stora väskor. Jag är lite halvbra på allt möjligt nu (ja inte cykel iofs). Både träningsmässigt och yrkesmässigt. Men det är lättare att resa i två stora tunga väskor, än massa små. Lättare att hålla ordning på sina mål, om de är inom få områden. Om ni ursäktar metaforen.

Dessutom har jag slarvat med kosten. Egentligen är det fel ord, jag har ätit det jag känt för men man måste faktiskt se till att man får i sig energi vid rätt tillfälle om man ska ha den till träning. Och inte äta massa gottis varje dag.

Det är inte så svårt att rätta till.

Men det är shit the same nu för nu har jag en träningsdipp att ta mig ur illa kvickt för folk som har det så jäkla bra som jag ska inte vara nere. Och jag vet ju som tur var vad som funkar. Alla mediciner är inte tillgänliga direkt men det mesta handlar om enkla saker.

Därför var det med glädjepirr, och sug efter lera och kladd som jag satte iväg imorse på min första före-frukost-löprunda på länge. Jag valde en av de nymarkerade lederna som skulle ta mig ned till Ridvadet, där man kan vada över hela Ottsjön. Sen går leden tillbaks till båtplatsen och avslutar trefligt med den 500 meter långa backen upp till Ottsjö-Bua.


Detta var löparglädje. Detta var precis vad jag behövde. Detta var så som jag springer så som jag springer bäst. Visst det var väldigt lerigt och mina adidas Response Trail har en sula som är ett skämt på hala spångar. De tar inte alls. Det blir Asics igen nästa gång.


5,2 kilometer där jag var hungrig som en varg i backen upp som ni ser nedan. Men orkade springa hela vägen. Jag studsade, trippade, hoppade, klafsade fram ibland med små arga lämlar som pep åt mig och rusade framför på stigen. Njutning!


Imorgon blir det en intressant runda. Jag börjar med 7 km lite tradig grusväg, sen passerar jag Nordbottnen av Ottsjön där den stora matstationen är på Vertex nästa helg. Därefter viker det tvärbrant uppför. Det är verkligen brant. Upp upp upp för Ottfjället och det kommer vara så blött och lerigt och tungt imorgon för det bara vräker ned. Jag ser hur regnet rinner i alla kravasser utefter fjället nu.

Väl uppe blir det fina lättsprugna leder förbi Västertoppen på ca 1100 meters höjd. Sen viker man ned och på de hala spångarna kommer jag få ta det lugnt. Det är nu eventuella skador gör sig påminda, i de påfrestande utförsrusningarna. Väl framme i Vålådalen har jag avverkat 25 km.

Här kommer jag, om skallen behöver det, fortsätta till Vallbo på vandringsled, eller så börjar jag jogga på asfaltsvägen och liftar mig hem till Ottsjö. 20 km är det annars att lufsa hem på leriga ben.

På kvällen är syster och hennes kille lite sugna på att träna på gym och då blir det förstås Norrgym i Järpen. Jag följer med men struntar nog i benen och kör bålstyrka imorgon.

Uppför fjället med tvivel och problem, ned på andra sidan med mojo och klarsynthet.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar