Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

lördag 11 juni 2011

jobbhelg med soliga avbrott

Jahapp. Jag var lite snabb att tillskriva min ajfån 7 liv för nu är den död. Den går inte att ladda. Allt annat funkar men den vägrar motta någon laddare jag provat.
Självklart har jag ingen hemtele. Och självklart så är jobb- Blackberryn nästan urladdad den med och laddaren är på jobbet. Kan inte göra så mycket åt saken nu när jag är hemma själv.

Har haft en bra effektiv dag på alla sätt. Ebba vaknade 0600 så fick lite sovmorgon iaf mot det vanliga 05.15. Försökte vila lite till och sen efter frukost och packning och picknickgörande åkte vi till min mamma. När Ebba nästan direkt behövde sova middag hann jag jobba 2 timmar och knåpa ihop en årsredovisning och göra en deklaration. Katsching!
Sen åkte vi och badade. Mös med Ebba tills hon blev hungrig- då fick hon fika med mormor och moster och jag hann med ca 4 km "nakenlöpning" ( i barfotaskor utan koll på något) och bytte sen till de nya AdiZero jag fick igår för att testa dem 1 km för skavsårskänning. De kändes riktigt annorlunda...sköna men skumma. Fast allt känns skumt efter man sprungit barfota. Ska kolla upp dem på nätet sen.
Sen hem till mamma där Ebba fick passa på att bada, jag med, körde en tvättmaskin där och diskade ur allt picknickgrejs så jag skulle slippa det sen. Fick även middag, snälla mamma.

Hem vid halv sju. Mer lek och medan jag nattar Ebba så startar jag upp jobbdatorn och nu kommer jag köra på 1 timme, packa inför imorgon och sen är det bums isäng.

Vad händer imorgon? Jo kl 08.15 ska jag vara på GIH i stan för att vara med som hjälptränare för Running Sweden. Således ska Ebba vara hos någon innan dess och som tur var bor hennes farfar i närheten så packa dagsäck till henne och matsäck till mig.
Lämnar henne 0745. Jobbar till 12.30. Sen åker jag till jobbet och betar av 3 timmars jobb och duschar där. Sen hämtar jag Ebba vid 4 och ägnar mig åt henne tills hon somnar. Sen jobbar jag igen och förbereder mat och allt för måndagen.

Låter det stressigt? Rörigt? Stelt och strukturerat? Det är inte det första, det är för en utomstående det andra och ibland blir det det tredje och fjärde men det bästa med att jag ibland har en dag som följer en förutskriven post-it lapp det är att jag kan vara där jag är, när jag är där. När jag jobbar imorgon- både med löpträningen och med siffrorna på jobbet så vet jag att jag har koll. Jag släpper allt annat och är i nuet. Jag vet att det är frestande att säga till mig att " måste du vara med på allt". Men jag är inte med på allt. Banne mig inte.

Just nu skulle jag inget hellre än kunna sitta på en uteservering i stan med mina vänner och ta ett glas kallt vitt och socialisera men det går inte. Det är bara att gilla läget. Jag sitter här i min 32 gradiga lägenhet och jobbdatorn väntar.
Det är inte glamoröst. Det är inte kul. Det rinner svett och jag längtar efter hösten. Det är ensamt ibland. Det är tufft. Det är pussligt och det är jävligt frustrerande att ibland höra andra klaga på brist på tid. Jag vägrar klaga. Jag löser mitt liv på bästa sätt jag kan, gör det som är viktigast för mig de 24 timmar jag har. Jag vägrar leva enligt någon annans "borde du inte", "skulle du inte" " du måste inte". Det här är mitt liv- är det något i det jag gör som gör intrång på ditt, förolämpar, stör dig? Säg gärna till. Jag värdesätter så mycket mina vänner och familjs omtanke och input och tar det verkligen till mig, men jag är ett starkt, lugnt, tryggt tåg som har ett väldigt klart mål och det är inte rekommenderat att ställa sig ivägen och vifta med stickspår.

Jag är, separat från mammarollen, en jäkligt spontan, framåt och vild nomadtjej som i ett parallellt liv skulle leva akademiskt hippieliv världen runt med en 9 foot malibu och en 6"10' swallowtail fish- bräda, en yogamatta, rufsigt hår, springandes barfota på stränder och jobba med miljö och människorättsfrågor.

Nu är jag en ensamstående mamma i Sumpan och jag vill inte vara något annat. Jag lever mina drömmar och jobbar mot dem så gott det går och vägrar se Ebba som något hinder. Hon är min möjlighet att leva i total lycka, kärlek och ärlighet här och nu. Det som jag annars skulle resa runt och försöka hitta.
Det är väl den läxan jag är gladast över att jag har lärt mig: Lyckan måste du skapa här. Du måste skapa den själv. Och livet är tufft. Accepterar du det så är det lättare att se allt positivt. Kärleken är fruktansvärt komplicerad. Livet är skört och kan vara orättvist kort. Mirakel- de sker hela tiden om du bara vågar se dem. Hjärtat vet bäst, leder dig ibland på de krångligaste vägar men alltid rätt till slut.

Såå...alltså...kopplingen mellan detta och min trasiga Iphone får jag tillskriva värmeslag helt enkelt.

NU: deklarera. Ha en fin kväll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar