Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

fredag 12 augusti 2011

Barfotaskor, fjällräddning och massa energigel

Beachlife


Tjoho vilken dag. Träningssuget på topp men tänkt vilodag. Ebbas pappa är här och de skulle ut på Ottsjön och försöka fiska upp middag. Så jag och syster satte iväg upp längs leden mot Hållfjället, tillika del av Fjällmarabanan. Jag sprang i mina Vibram. Varje kväll när jag läser vidare i Born to Run får jag ord till känslan att det är så löpning som inte sliter och skadar ska ske. Någonstans i boken står det ungefär, fritt översatt: Att springa i uppbyggda skor är som att stänga av brandalarmet (och elda!). Lite så är det ju. Med en tunn sula eller helt utan konverserar våra fötter, där 1/4 av alla kroppens ben huserar, med underlaget. Vi adapterar rörelsen därefter.

Jag har problem med korsryggen, med en kota som slirar och en nerv som ofta hamnar i kläm. Idag sprang jag 8 km i Vibram i lugnt tempo med min syster och känner ingenting. Asfalt som grus som fjälled- det spelar ingen roll. Jag känner mig lätt och snabb och springer rakt och energieffektivt.



På eftermiddagen "tvingades" (berättar mer längre ned) jag ut i mina adidas response trail på en snabb kuperad 4 kilometare och nu har jag ont.

Jag och syster rekade var vätskekontrollen på Fjällmaran ska vara imorgon. Patrik och Emil från Vertex kom och lämnade av ett stort antal energigel som nu bor i min bil. Värdefull last.


Det har varit kallt här, runt 5 grader imorse men när solen behagade komma fram och torka upp markerna steg temperaturen och det blev faktiskt lite bikiniväder.


Jag var lite i valet och kvalet att beta av ett intervallpass på kvällen medan jag stod o rörde i renskavsgrytan. Men kvällen fick en annan utveckling. Det ringde från vår lilla affär, Ottsjö-Bua dit en äldre kvinna kommit och hade tappat bort sin 80-åriga man under en vandring till ridvadet. De undrade om jag kunde sticka ut och leta, eftersom jag väl gjort mig känd som någon som ränner överallt i terrängen. Jag lämnade över sleven till Ebbas pappa och kastade på mig shorts o linne o löparskor och satte iväg först till affären för att höra hur mannen såg ut, var de tappat bort varann och vad han hette. Sen sprang jag bort till leden och redan då var 2 till med hund ute och letade och systers kille kom efter men jag var snabbt uppe i ett högt tempo. Mannen var gammal, de hade varit ute länge, var från Skåna (fjällovana!!!) och frun orolig så jag hade ett ganska stort adrenalinpåslag. Studsade fram i terrängen över lera och spångar och hade det inte varit ett letande på G hade det varit ett roligt pass.


Efter ett tag fick jag ett samtal att mannen återfunnits, någon helt annanstans. Upp för branta backen till affären, och lova hans fru att springa och möta. Det tog sin tid men till slut kom han upp till vägen och systers kille kom med bil och vi körde honom till sin tacksamma och rörda fru.


Sen smakade det väldigt gott med renskav!




Imorgon blir det langning av:

....samt bananer, bullar, sportdryck och så peppa och heja på! Det kommer att knyta sig lite i magen för jag hade ju velat springa, men jag är inte i form för det i år. Att springa detta lopp på 6 timmar rejtar jag att springa maran på 3.30 och det är mitt mål för nästa år. Eftersom jag sprang förra året, om än med stukad fossing har jag respekt som faesiken för loppet och det ska bli jättekul att få se alla som springer. Om jag hinner ska jag kolla vad folk har för skor på sig. Jag känner några som springer så det blir extra heja på dem. Sen följer jag med till målet för lite våfflor och eventuellt rycka in som massör om det behövs.


Löparna springer alltså 43 km, över 3 fjäll med en stigning om totalt 1800 meter. Det kommer vara blött och lerigt på flera ställen och springer man efter ca 300 par fötter kommer det garantera att klafsa ordentligt. Solen kommer skina, precis som förra året och det ska bli jätteroligt att vara med!

Har lite ångest över att jag inte simmat häruppe. Det kommer bara ha blivit en 6 gånger innan trian men nu fokuserar jag på att jag simmat.


Ebba är lite arg för hon vill ha kexchoklad...

1 kommentar:

  1. Fjällräddningsturen låter ganska mycket som att du är hämtad ur Born to run, den där man vet klarar springa i terrängen (bortsett från själva letandet då) . Bra bok! Läser den själv just nu också

    SvaraRadera