Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

onsdag 24 augusti 2011

Brytet och breaket

Hej!

Den som just nu förväntar sig att detta är en regelrätt träningsblogg lär bli mäkta besviken men det kommer! :)


Jag pustar ut igen efter en lång dag. Jag somnade sent, Ebba vaknade tidigt. Jag är tröttare än vanligt eftersom jag i stort sett inte sov under helgen och oro gör en trött.



Lämnade på dagis med lite gråt, men bättre idag. Solen sken. Styrde hjulen mot Huddinge Sjukhus. Jobbväskan med. Tänkte på ett år sen då jag kallsvettades ymnigt när jag för första gången körde Essingeleden med Ebba därbak, nyinförstådd med att jag bara måste lära mig köra i stan. Nu- glider jag fram med normal puls. Ett hinder mindre.

Fick en kram av finaste killen som såg piggare ut. Jobbade lite. Fick se världens coolaste stygn. Lära mig lite om mediciner efter transplantation. Log fånigt ganska mycket.

Satte mig i fikarummet på avdelningen för att äta medhavd lunch. Själv. Och där tog känslorna sin chans och överumplade mig. När jag hade stannat till alldeles själv och inte hade något för mig att koncentrera mig på. Med Anders Borg föreläsande om statsbudgeten på teven framför satt jag och snorade och hulkade. Tuggade morot gjorde jag också som jag drog upp i näsan och snöt ut. Ja jäklar. Helena Bergström låg i lä där ett tag.

Det bara brast liksom. Man säger att sorg är kärlek som inte har någonstans att ta vägen. Men oro, det är att åka torktumlare med småspik i hjärtat. Buhu. Jag har varit så orolig. Jag har liksom överumplats av känslorna och inte hunnit sortera ut vad som är vad. Jag har varit fruktansvärt arg och besviken på två personer i min närhet och så ledsen och sårad. Samtidigt så var jag just då så tacksam för det helt otroliga stöd och all den kärlek jag fått uppleva de senaste dagarna-som vittne men även som mottagare.

När jag sen hämtade trollungen på dagis- hade allt gått jättebra förstås. Glad och nyfiken och framåt hela dagen. That's my girl!

Och solen sken och vi gick till stora parken och lekte och jag jobbade med mina tankar igen.



Jag är bara här nu. Nu kommer bli då. Sen kommer bli nu. Men nu- är bara nu nu. Den här stunden kommer inte igen. Det som händer sen, beror på det jag gör nu. Om jag är här nu och är positiv nu så växer det positiva och det tar jag med mig in i nästa stund.


Så istället för att vara ledsen över de som sårat mig- så tänker jag på de som gör mig så glad. På det som är så positivt nu. Det funkar. Nu jobbar vi så.


Men hörni jag har tränat också förstås! :). Jag lagade middag till grannarna och sen lekte småtjejerna under Jims övervakning och jag snörade på mina Vibram och stack ut med en halvtimme i åtanke. Runt Löt och Råstasjön är det ca 5 km. Jag visste inte hurpass återhämtad jag var sen söndagen och Garmin tar ju sin eviiiinnerliga tid att leta satellit så hade nog sprungit i 5 minuter när den behagade starta. Jag kände att det gick ganska fort- det gör det ofta när jag springer i barfotaskor. 4:40 sa klockan att tempot var per kilometer. Helt ohållbart för en återhämtningsjogg. Jag lugnade ned mig lite....men sen började jag köra fartlek. Jag skulle springa om alla jag såg. Vilken tur för mig att det inte var ybersnabba människor ute. Tur för mina stackars 3-days-post-Triathlondebut-ben. Men om sprang jag. Och sen joggade jag lite lugnare. Och det tog 26 minuter. Så däremellan måste jag legat på sub 5 tempo en del. Det brukar inte jag göra. Vad händer? Återstår att se.
Imorgon börjar nya vardagen- Ebba är inskolad! Jippi. Nu när hon vaknar kl. 06.00 ska vi upp och iväg och jag ska transportera mig till jobbet med antingen cykel eller ben. Var så sugen på löp imorgon men...har otur när jag tänker ibland. Jag har ju dataväskan hemma. Så det blir cykel in och kanske löp direkt..el på lunchen..el inte alls. Går på känsla. Men har flera uppsättningar jobbkläder och duschsaker på jobbet så det är bara att köra igång.

Man mår bra av att hjälpa andra- jag hade tänkt åka på loppis och försöka sälja barnsaker. Men nu har jag tänkt att den tiden kan jag spendera med någon jag tycker om och så ger jag grejerna till någon som behöver det. Jag tycker jag är pank ibland- men jag är ju stormrik, och det är du med. Titta här vilket bra initiativ på Facebook. Till Afrikas horn skänker jag pengar, men till de som är geografiskt nära ger jag hellre grejer. Pay it forward.
Ha en fin kväll. Nu jäklar ska här sovas.

3 kommentarer:

  1. Du är så stark som orkar hålla ihop vardagen trots att det är en berg och dalbana i ditt liv just nu. Din positiva livsfilosofi kommer ta dig hur långt som helst!

    Stor kram

    SvaraRadera
  2. Åh tack vad snälla ord! Nu blir jag lie rörd igen ! :)

    SvaraRadera
  3. Du är ju alldeles fantastisk! Du verkar leva ditt liv som jag försöker leva mitt. Jag har bara inte kommit riktigt lika långt, tyvärr. Här hämtar jag inspiration och även verktyg som tar mig framåt. TACK!

    SvaraRadera