Åh vilken helg. Vilken era det här har varit. Och vilken början på något stort.
Från våra fantastiska stavgångare i fredags, till våra stafettlöpare, till våra glada 15 kilometerslöpare, till de 200 som sprang 30 km, till de ca 100 tjejer som sprang tjejloppet idag med fantastiska Fanny som gör en premiär i löparsammanhang genom att sopa igen banan med milen på under 42 minuter. Jag är så stolt! Jag är så glad att allt slit har gett sån fantastisk utdelning. Alla glada och tacksamma och mina funktionärer har varit rakt igenom fantastiska med idel leenden. Lidingöloppets hela personal och samarbetspartner har tagit emot oss med öppna armar och jag har beskrivit det som att jag varit en lerig prinsessa hela helgen.
Idag på eftermiddagen var den leriga prinsessan dock ganska trött. Ryggen som lösts upp genom sätesvärmen i bilen (stort tack vare 1,5 timma i köer hem och dit idag) började krångla igen. Jag var så trött och seg och det var mest massa logistik och ihoppackning kvar. Min hjälte dök dock upp och bara kramade mig och jag fick lite energi.
Väl hemma mös jag på soffan med Ebba och bara landade i allt och..då börjar hjärnan att spinna igen. Så nu har jag värsta idén! Som jag bollat över till Madde som jag fick krama om för första gången igår! Jag har planer för jobbet och tur att det är utvecklingssamtal imorgon (hejade fram min coach i spåret dessutom!). Jag håller på och säljer lägenheten och ska buda på en ny. Jag går in i en ny fas i kärlekslivet och det är mycket nytt. Jag älskar det. För det fasta trygga finns kvar. Genom alla mina dagar har Solbacka funnits där i Värmland som ett tryggt hemma och nu ska jag ta Ebba med mig och åka dit och ladda batterierna med Värmländs lantluft och sova i en skön säng.
Imorse var jag en trött en. Ringde Helena som vänligt men bestämt talade om att du borde kanske säga nej ibland! Och jag vet- jag ska! Men vem är jag när jag inte gör allt jag vill? Crash and burn verkar vara min grej men även nu så har jag faktiskt energi kvar. Jag tankar energi i att Ebba verkat klara sig från förkylning, hjälten kan sova bättre, min fina Sofia debuterade på 15 km med dunder o brak. Hela eventet har gått över förväntan. Jag är frisk och kan få hjälp med ryggen. Klockan är 20.30 det är ganska rent hemma, har roddat lite inför fotograferingen o tar resten imorgon. Tvättat Ebbas dagissängkläder, förberett matsäck. Nu ska jag skriva lite tackmail och post-itlappar, läsa DN och sen sover jag gott 8 timmar och så KÖR VI! E ni me? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar