Följ med..

Mot Triathlon, Tuffa fjäll, solnedgångar och maxpuls!

onsdag 16 mars 2011

Ge- för att du kan!

Fick inte sova inatt. Ebba var superledsen vid 00.30 och var bara nöjd när jag kånkade in henne till min säng. Där låg vi sen och trängdes på min kudde, fast det fanns 3 till att sova på.

05.30 blev jag nypt i näsan och så sa hon "hej mamma" och då kan man inte vara arg. Men trött kan man vara. Förjäkligt trött. Jag som skulle sova lite mer! Uäääh jag hatar att börja dagen trött.

Halsen är sådär...retlig! Det känns ok men jag vill inte anstränga mig, men ville inte hoppa av första löptränarpasset ikväll med Running Sweden- nu när jag har barnvakt och allt. Jag satt och och jobbade i fleecetröja, åt massa grönsaker, drack kokt vatten, kaffe, hållt mig extra varm. Jag skulle iallafall bara vara hjälptränare till lätta jogggruppen så jag inte anstränger mig. Extra varma kläder har jag med också.


Det här är sista veckan jag jobbar 5 dagar och jag är yber-övertygad om att jag inte kan jobba mer än 80%. Jag.orkar.inte. Eller- klart jag orkar- men då orkar jag inte med allt annat jag vill göra, och då blir livet tråkigt och för inrutat och jag vet redan vad jag gör exakt varje timme måndag-torsdag. Fredag är min bonusdag. Jag hinner städa, tvätta, träna och ta hand om privata ärenden och varva ned och om det behövs- jobba några extra timmar. Så jag kan vara helt ledig på helgen.

Jag vägrar hamna i en cirkel med tvätthögar, stökig lägenhet, tom kyl, paniklösning på middag med halvfabrikat och oordning på min ekonomi och inte hinna med att hitta på skojs med Ebba. Vägrar.

Det har varit lärorikt dessa veckor, det har varit för mycket. För mycket som ska klaffas in.

För lite av mina vänner. För lite av endorfiner, rörelse. För lite musik och att släppa allt. För lite av att hämta kraft i naturen.

Jag är så trött i huvudet och drömmer om att åka helt själv till Ottsjö och vara där 4 dagar i raggsockar. Åka skidor, springa, äta, läsa bok, sova. Sitta och titta ut över fjällen och lyssna på Anna Ternheim, Live, Säkert. Är det fel? Är det ok att känna så? Jag är inte fysiskt trött, jag är bara trött i tankeverksamheten.

Hade bokat tid hos frissan- första gången sen september- men avbokade. Får ta sån där extern grooming senare- jag jobbar inifrån. Långsiktigt. Men ibland drömmer jag om en heldag när någon tar hand om mina fula fötter, händer, slitna hår och en sovmorgon som start på det.

Men så ser inte livet ut! Och det är väääärldsliga problem i jämförelse med att fly sitt land undan en förtryckarregim eller leta anhöriga i rasmassor efter en jordbävning. Verkligen pytteproblem. Och den insikten gör att jag kan känna tacksamhet, och övertygelse om att jag ska fortsätta ge pengar till välgörenhet och försöka få er att ge mer. Som sagt- har du tid men inte pengar- ge tid. Har du pengar men inte tid- ge pengar!

Just nu lider människor fruktansvärt i Japan efter det jordskalv, den tsunami och den katastrof som fortgår varje dag. Deras liv är raserade, inte bara till konstruktion men många familjer är även sönderslitna och det går inte att förstå hur det måste vara för ett litet barn när den trygghet som hemmet erbjuder raseras och att sedan vara på flykt, kanske utan delar av sin familj.
Ett stort fokus är förstås på att se till den risk som kärnkraftshaverierna utgör- men våra internationella hjälporganisationer kan se till människornas behov.
Jag jobbar nu med att revidera bland annat hjälp och biståndsorganisationer och vet hur människorna där brinner för de jobb det utför. Vi granskar, och ser att ändamålsenliga medel, går dit de ska. Visst- det finns korruption- men ger du pengar till organisationer med sk "90-konto" tex Rädda Barnen, SOS-Barnbyar, Läkare utan gränser, Unicef osv så vet du att du hjäljer dem i sitt arbete .
Organisationer med 90-konto är hårt granskade med krav på endast 25% som insamling och administrationskostnader.

Du har nog en 100-ing till övers och det gör gott i själen att ge till de som har det så ofantligt mycket svårare än vi har det. DO IT!

Första träningspasset med jobbet inför LidingöChallenge idag. Hängde med lätta- jogggruppen vilket passade perfekt för jag känner av snuvan. Peppade de som hamnade på efterkälken och fick lite värdefull input av en av Running Swedens instruktörer om långpasset på söndag jag ska vara med på - tänkte jag!

Nu ska jag förbereda morgondagens matlådor, jobb, kläder tilll trollungen och annat skojs.

Ha en fin kväll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar