En helt vanlig- fantastisk torsdag!

...blir jag väckt runt 06.00 tiden av det vackraste som finns. Som säger, allt högre, "mamma komma".

Gör jag välling och snosar i en go och varm liten nacke medan hon sitter still, en liten stund.


Gör jag mig iordning och lyssnar på P1 och packar och leker och klär på så snabbt men lugnt jag kan. Får i mig stekt ägg med spenat.


Får promenaden till dagis ta tid eftersom det är så mycket att titta på. ( Fåglar, bussar, en staty, en motorcykel, en bil, en hund osv..)


Lämnar jag med tacksamhet över mitt bästa jag har till helt fantastiska, underavlönade människor som gör bland det viktigaste jobb som finns.

Läser jag DN och är i min egen lilla bubbla fram till kontoret.


Gillar jag ljudet av mina klackar och att knyta skärpet i min trenchcoat och se liiite affärsmässig ut. Men även att jag har en Salomon löparrygga på mig och oftast har den som handväska.


Äter jag god frukost med youghurt, bär, mysli och dricker 3 stora koppar kaffe medan jag plöjer mail, planerar dagen och sneglar ut över Karlberskanalen bort mot Stadshuset.


Gillar jag att jobba med människor, viktig verksamhet, granska biståndsprojekt, vrida på siffror, revidera, varva med Lidingö Challenge satsningen. Gillar jag att kollegor kommer och frågar, berättar om löparerfarenheter. Tips. Berättar att de sprungit längre och eller snabbare än innan. Att de börjat jogga! Att det kändes bra! :) Då myyyyser jag!


Går jag ut till min favoritkund och jobbar där. Gör det jag är bra på, så de kan fokusera på att göra det som de är bra på- hjälpa sjuka barn och deras familjer som behöver deras stöd och kunskap.


Äter jag mycket grönsaker och protein till lunch. Idag kasslersallad med broccoli, avocado, tomat och morot. Fokus på näringen i det jag äter. Läser mina favoritbloggar på Iphonen.



Går jag tidigt från jobbet med ett allt bredare leende. Jag jobbar mindre, och är stolt över det. Jag jobbar så pass lagom att det alltid är kul att gå dit, och kul att gå därifrån.


Kommer jag efter fikat till dagis. Med mig har jag pannkakor och picnicsaker så jag och Ebba kan äta middag ute. Det är Vårfest idag och det blir kul att träffa de andra föräldrarna och hänga lite på dagis. Vi är ute och solen skiner och jag och Ebba äter pannkaka och är smutsiga och blåa omvartannat.

Blir det lite stökigt, och lite trots hemma. Men vi försonas runt en flaska välling och en bok i soffan. Försöker att inte kuva envisheten, bara styra inom ramar som ger trygghet. Att säga nej, är att bry sig om det också. Fattar jag nu. Inte då, när jag var 15 :).

Lägger jag Ebba 19.30, tittar på nyheter medan jag tar tvätt och gör rent i köket. Skriver jag på min blogg och läser lite annat på nätet. Drömmer jag mig bort till fjällen, till surfresor. Skriver jag listor på vad jag ska ta med mig imorgon. Vad jag ska komma ihåg.

Skriver jag ned vad jag behöver göra för att komma till mina mål, och känner efter om det är värt priset. Funderar över var jag vill vara om ett år, om en månad. Nu? Här! Just här!


Lägger jag mig, allt oftare nu mitt i min säng, istället för på kanten, där jag sover själv nu. Och tycker att livet är helt jäkla fantastiskt! Inte alltid fantastiskt kul! Ibland jäkligt jobbigt, med sorg och konflikter. Men alltid helt fantastiskt! Vilken jäkla resa! ¨


Allt jag gjort. Alla beslut jag tagit, har lett mig just hit, just nu, i den här kroppen som den är just just nu. Det låter lite melodramatiskt va? Men det är rätt häftigt. Att tänka så ibland. Och att leka med tanken att vi är summan av allt vi gjort och att olika beslut kan få så olika effekter både direkt och långt senare.

Det är det som är livet.