Mot Sthlm triathlon-CYKLING!

Ansofisticerad stadscykling med kontorssportdryck på plats

Idag var dagen det skedde. Jag lyckades ta mig till Stureplan där jag mötte Sara, hennes hund och hennes cykel. Det var love at first sight. Skotty är vacker. Han är toksnygg, lätt smidig och färgerna matchade min latte från Waynes!

Stackars halsonda Sara! Hoppas du kryar på dig inför din hedniska löpning ikväll!

Jag började undra om växlar, och Sara visade. Hon pekade på bromsarna och jag tänkte att det är inte första april så det kanske stämmer? Att man växlar där? Åt sidan liksom? Det gör man hävdade Sara.

Jag kände inte att jag var redo för Kungsgatan på Skottys rygg just än så rullade iväg längs Birger Jarls gatan. Det är som pest och kolera vad gäller trafik men nu fick jag iaf bekräftat att man faktiskt ska o peta i bromssystemet för att växla. Skotty vill att man ligger ovanpå honom- för det är bara bromsar i själva böjen på styret. Ovanligt trodde jag, tillst jag utvärderade min dagslånga studie av andra räcercyklar och det är tydligen så det ser ut.

Skotty vill cykla fort. Han väger ingenting och utväxlingen är helt kanon. Tjoooffff sa det och så var vi iväg. Vände tillbaks och for uppför Kungsgatan. Första gången jag cyklade i stan. I korsningen Sveavägen visade det sig att man ställer sig tydligen framför bilarna vid rödljuset. Det var jag, en till räcer och en gammal Kronans med en rockerkille på. Tävlingsinstinkt som lyst med sin frånvaro slog nu till och jag vräkte mig iväg framför de andra två som säkert inte ens förstod att det var en tävling!!!! Till jobbettävlingen!!!

Premiärturen slutade hos min kund som knappt höjde ett ögonbryn över att jag kom släpandes på en träningsattiralj in framför deras powerpointpresentation. Där fick Skotty stå medan jag jobbade undan.

Åt en trevlig god lunch med Norrland (aka Jonas Nordin) på Cloud Nine med väldigt god lax. Cyklade till kontoret och eftersom jag inte skaffat lås till Skotty än fick han följa med in på kontoret. Några kommentarer här eftersom vi har en cykelparkering under jord men nej- Skotty skulle stå bakom mig när jag jobbade.

In på banken vid St Eriksplan fick han följa med också eftersom min cykelhandlare (som jag gärna ville visa Skotty för) finns i Sundbyberg så det fick väntas med låsköp tills jag kom dit. Väl där hade mitt planerade inköp av lås nu utökats till babianbyxor också. Det finns en ömmande poäng i att ha såna på sig....

Min handlare var väldigt hjälpsam idag med- men utan alla kryptiska svar. Jag frågade om lås och det var ganska raka svar. Vi var ense om att man använde dem till att låsa cykeln med. Det stod racer på ett lås och något annat på ett till synes identiskt men jag frågade inte vad det var för skillnad.

Nu med cykel, hjälm, påse med apbyxor, lås, ryggsäck med dator och diverse annat bös fick jag med mig allt in på Ebbas dagis där jag lade Skotty i en buske medan jag skulle trolla ned Ebba i vagnen. Några av barnen kom och gjorde klart för mig att sådär gjorde man minsann inte med cyklar! Varför hade jag inget stöd? Kunde jag inte cykla?

Fick hem Ebba o Skotty som fick följa med in i sovrummet. Hans största hot är inte punktering eller stöld, nej det är en liten 88 cm lång klåfingrig åsiktsmaskin. Började pyssla och hörde hur Ebba sa " Ebba blå handen" ...flera gånger... kopplade inte först. Sen..jaha...olja från kedjan på små 2-års händer och sedermera lite här och var. Tvätta tvätta tvätta och sen lät hon den vara men det var jättekonstigt att "cykel där mamma sova".

Jag ska vara helt ärlig- cyklingen är väl den del jag varit mest anti av triathlonets delar. Jag ogillar att inte ha kontroll. Jag tittar ned och banne mig däcket är ju brett som ett finger???? Vad händer om det är lite blött o man lutar i en kurva? Det är svårt att cykla i stan. På vägen hem kom ett par räcercyklare ifatt mig och tittade på kombon SPD pedaler, räcercykel, stor ryggsäck och halvkontorskläder. Visst de cyklade snabbt men stannade ju vid vartenda rödljus precis som jag. ( Jag var f ö sjukt nöjd med den fart jag fick upp vid varje stopp- mina lår- de kan de!) Man får väl dra ut på Ekerö och sådär och jag har ju landet i Värmland om jag får ta med cykeln dit för Sara.

Men...jag tror jag kan gilla det! Om jag får- eller gör det på mitt sätt. Jag kommer lägga in några långa pass, upp mot 5-6 mil tänker jag. Kanske något upp mot 8-10 mil. Sen några där jag trampar äckligt tungt och lite intervaller och jobbar med det där draget man ska ha. Träna i grupp har jag inget för- jag ska cykla i första hand 4 mil och det ska gå fort och jag kommer inte ha någon kompis på banan.

Tips på bra runda från Sumpan med minsta möjliga trafik mottages tacksamt.

Mina ben var riktigt sura idag. Temat låg sadel fortsatte- ska fixa det nu. De liksom bara surar och återhämtar sig inte riktigt. Inte kommer de få vila imorgon heller för jag får springa morgonlöp och det får jag så sällan så självklart ska jag ut med Foo Fighters i öronen och springa lite fartlek och fira att jag norpat till mig en ledig dag, och ska på konsert med en av mina sisters på kvällen!

På väg! Foto: Sara- min ofrivilliga privatfotograf!