Cykling och simning- Mot Triathlon

Daniel förklarar något om vatten och hur man tar sig fram där

Man kan skaffa sig mjölksyra på flera sätt. Man kan springa upp o ned i en backe. Eller så kan man cykla runt som ett jehu på en cykeln med för låg sadel. Jag sa att jag hade en "gammal mountainbike". Men jag hade inte cyklat på den än. Alls. Imorse skulle bli premiärturen och efter bara några meter konstaterade jag att :

1) det är inte en mountainbike- det är en hybrid mellan en damcykel och ..något annat. Ocykligt.

2) Sadeln är ca 2 dm för låg och med gårdagens stigmeter i benen började mjölksyran stiga på en gång.

3) Det är jättekul med Garmin på armen när man cyklar. Det står "2:20 min / km" ibland.

Jag trampade på och väl vid universitetet vek jag av ut mot, något, där jag trodde man skulle komma till vattnet. Det gjorde man inte. Klockan var 09.14 och jag skulle träffa Daniel 09.15. Brådis. Fick bära cykeln på en rotig skogsstig som hade funkat med en mountainbike. Till slut såg jag en strand. Och Daniel! Jippi!

Det var bara att byta om till bikinibraxor och min 1,5 mm Quiksilver surftröja. Daniel hade våtdräkt och två stycken badmössor. Jag fick låna glasögon för det hade jag ju förstås inte. Ordade inte så mycket mer utan jag plumsade i och så fick Daniel titta hur jag tog mig fram.

En bra början! sa Daniel. Sen jobbade jag på att sträcka armen lite längre fram, sänka frekvensen och använda armen som skopa under magen. När jag fokuserade på det tog luften slut. För jag glömde andas. Sen kom Jonas som driver SSIF Powersim som själva gruppen heter och tyckte att det såg bra ut och jag väl inte behövde någon hjälp. Då blev jag så glad :). Och varm fast jag hade tappat känsel lite här och var redan. Note to self- ligga i svenskt försommar vatten gör sig bäst i våtdräkt. O badmössa. Sen simmade jag fram och tillbaks.

En stund. De andra hade dragit iväg ut i sjön. Jag gick upp. Glad. Kände att simningen nog ska gå den med. Och skakade så tänderna klapprade. Det jag tagit med som jag tänkte var byxor visade sig vara en jacka så hoppade runt på stranden i bara ben och två träningsjackor.

Började räkna timmarna och insåg att skulle jag vara hos mamma i Jakobsberg kl 13.00 fick jag sätta fart. Cyklade hem i tant-mode och mina ben var jättearga! Vad gör du? Vila!

Så blev det nu inte. SL's webtjänst vill gärna att man ska åka lite här och var innan man kommer till min mors adress så jag tog cykeln till Sumpan station och sen cykeln från Jkb station. Tramp tramp. Mer syra i benen. Uppe i ca 22 km cykling nu. Mer än jag gjort på flera år.

Hos mamma firade vi syster, som inte alls fyllde 27 som jag tänkt. Utan 28. Hoppsan. Det är lite saker som blivit fel den här veckan. Jag hittade en deo jag köpt i kylen på jobbet och jag råkade kasta ut min bankdosa och SL kort genom fönstret när jag dammade en duk. ANYWAY....

god mat blev det iaf...titta:

Jag rotade igenom mammas verktygslåda och fick upp sadeln. Hoppade på. Nu var den sned istället. Intressant läge. Cyklade mot stationen men tänkte att jag cyklar till nästa station- Barkarby. Men hamnade som snett. Så cyklade till Spånga tänkte jag. Meeeen tänkte att jag cyklar väl hela vägen hem då. Så lägger 15 km till och dagens cykeltotal, på tanthybriden är 37 km. Jag tror jag börjar haja hur stan hänger ihop. Jag hamnade vid Bromma flygplats och tog mig till Sumpan därifrån. Solen sken och när jag cyklade genom Sundby förstår jag varför sen Sundby-berg heter just berg. Det luktade svensk sommar- grillat från trädgårdarna och en liten del av mig tänkte att jag ska bege mit ut i sommarnatten och partaja hos min syster ikväll också på hennes fest #2 men..nej. Jag vill hem till soffan och slänga upp benen, titta på chickflicks och behövde dessutom läsa in vad jag ska göra imorgon hos Running Sweden.

Kroppen är arg. Den tycker, om den fick vara med och bestämma upplägget på den här ensam-mama-ego-boost-helgen, att om man ställer upp och far upp o ned för en brant backe en dag, så borde man slippa bli satt på en sadel utan babianbyxor och matad med mjölksyra dagen efter.

Men den ställde upp trots protester från låren och rumpestumpen. Rätt bra fart hela dagen, men svårt att dra runt fötterna när man inte har SPD pedaler.

Imorgon är det Lidingöloppsträning med Running Sweden. Jag ska försöka få ha hand om en lite lugnare tempogrupp. Runt 6 min /km tempo tror jag är vettigt för de här totalt urlakade stackars vastusmusklerna. Det finns inte en muskel söder om min svanskota som inte protesterar just nu. Mind over matter. Jag orkar. Jag kan. Jag är stark och jag har krafter kvar.

Nu ska jag titta på Änglagård bara för att jag inte behöver tänka alls då. Sen sova.

Ha en fin kväll!