Varva ned, varva upp, varva ur

Hej!

Hoppas ni haft en lika fantastisk midsommarhelg som jag! Jag kan ärligt säga att, bortsett från saknad av min dotter så har det här varit den enklaste, lugnaste, mest okomplicerade och mest avslappnade midsommarhelg på länge. De mest avkopplande dagarna på länge faktiskt.

Jag har inte gjort ett jota av det "jag ska". Jag har bara gjort det jag velat. Vilket resulterade i:
* Ett grymt backintervall pass på midsommaraftonskvällen. Mina smågrodor gick rätt uppför o smakade mjölksyra. 2 km uppvärmning, 7 x 250 meter brant backe. 2 km nedvarvning. Grillat till middag, ingen sill, ingen alkohol. Såg äntligen "The king's speech". I sängen med massa kuddar. Sov gott tills jag vaknade själv.
* Pannkaksfrukost med DN's korsord. 1,5 timme kanotpaddling. Lite cykel på måfå. Bad. God mat. Läste min bok. Sov gott igen.
* 24 underbara underbara rullande varma kilometer idag. Helt helt fantastiskt bitvis på den kuperade runda jag sprang. Första milen gick på runt 56 minuter. Sen var det lite karttrassel så saktade ned och orienterade mig fram. Fick upp farten igen. Mellan 17 och 18 kilometer brukar det av någon anledning gå bäst - så även idag för där låg jag på 5:17 min/ km. Sen fick jag sakta ned lite i uppförslutan- men tog inte slut. Hade mina nya adidas response Trail på mig. De är lite klumpigare än de kändes i affären men fortfarande lätta för att vara terrängpjuck.
Jag låg på väldigt bra puls (utan att mäta) och andningen var lätt hela vägen men knäna protesterade och kände hur det stramade i baksida lår, så jag gissar att jag inte kommer springa så mycket lång asfalt i de här skorna.
Sista kilometern fick jag löparorgasm- ja runners high alltså. Det är svårt att beskriva om man inte upplevt det och är väl lika unikt som varje löpare är. För mig är det en otrolig tacksamhet som sköljer över mig. Tacksamhet över att jag får de här stunderna.
Kastade skorna och joggade ned barfota- helt plötsligt var det knäömma borta. Avslutade med nakenbad och stretch (med kläder på!) :).
Snittade till slut 5:40min/km vilket är helt ok. Det är där och lite snabbare sen jag vill ligga på mina längre pass. Riktigt långa pass får gärna gå långsammare- runt 6min tempo men upp till 25 km ska det vara som längre tempo pass, ett jobb fast med njutning.
En kommentar angående stretching: Nej det är säkert inte bevisat någonstans att det ger något i prestationsväg och jag tror inte jag blir snabbare av det. Men jag är en stark förespråkare av stretching för att:
* Jag blir sällan stel efter träning
* Jag tror det syresätter musklerna bättre efter träningen.
* Jag blir medveten om min kropp o dess delar, dess sammansättning.
* Jag har aldrig sträckt mig, bara stukat foten en gång
* Det är en lugn stund
* Det är COOLT att vara vig! :)
Når man en viss vighet- så är det bara att underhålla den. Men många måste lägga tid på att jobba sig dit. Varför inte passa på under semestern?

Jag är så nedvarvad så jag har svårt att fatta att jag ska till jobbet imorgon. Har en hektisk jobbvecka men eftersom Ebba är borta känns den inte lika stressad- jag kan jobba över när och hur jag vill.
Veckans träning: 1 mil + 7 km + 7 km + 24 km = 4,8 mil. Lite cykel, lite kanot (tog i som en galning och axlarna värker).
Nästa veckas träning:
Måndag: Transportcykling, jogg, kanske lite styrka
Tisdag: Simma så långt jag orkar med SSIF vid Brunnsviken. Cykla lite kanske.
Onsdag: Något jobbigt löppass
Torsdag: Lite yoga+ styrka
Fredag: Långtempo- ca 15-18 km. Mjölksyra. Blodsmak.
Söndag: Cykla en sväng.
Det låter kanske vagt alltihop men när jag vill träna hårt får det vara lite vagt. Jag ska ta i ordentligt på varje pass. Långpass blir det varannan vecka. Har inte riktigt tiden för ett 3 timmar + pass denna vecka. Känner av min rygg så ska jobba med bålstyrkan igen eftersom jag slarvat med den...sa jag nog förra veckan också.

Idag tänker jag på fantastiska Sofie Lantto som genomför sin andra Ironman- i Nice! :). Hon är helt fantastisk och jag följer hennes uppladdning, tittar på hennes prylar på bilderna, hennes glada leende och blir så inspirerad och glad. Det är helt jäkla superfantastiskt att hon gör detta, simmar 3860 meter cyklar 18 mil och sen käckt slänger sig i ut på en maratonsträcka löpning. Det är inte den här dagen i sol i Nice som är mest imponerande- det är hennes träning som ligger bakom. Som gör att hon kommer att få kämpa men kunna njuta igenom loppet. Det är järnkvinna det!
Jag tänker att kan Sofie- så kan jag! Och kan jag så kan du!

Sköt om er och våga försöka- vad det än är!