Nakenlöpning

Som jag hatat dessa ben- som jag älskar dem nu!

Ha! Vad trodde ni? Att jag skuttar runt i Evadräkt här i de Värmländska nejderna? Nej då även om det skulle funka. Jag menar, jag har inget som måste hållas fast av något, någonstans på kroppen längre. Som jag skrivit tidigare, sportbh'n transporterar jag min Iphone i och ibland nycklar och sånt. Inte så mycket annat.

Nej nakenlöpning är något som ska in i mitt träningsschema nu och det handlar om att vara naken mot sig själv. Återkopplingen från underlaget, tempot, distansen, hjärtat ska komma från mig. Inte från en GPS, pulsklocka, en tokdämpad sko.

Nakenlöpning är enkelt och rent. Svaret på frågan om jag sätter i foten rätt kommer direkt. Svaret på hur fort jag springer kommer ifrån hur länge det känns som jag ska orka. På frågan om hur långt jag sprungit svarar mina ben och mina leder. Hjärtat jobbar på och musklerna talar om om de och hjärtat inte riktigt matar varandra så effektivt längre. Jättetexakt. Och väldigt vagt på samma gång.

---enligt våra nya moderna mått mätt. Jag började känna behovet att skala av när jag titade mig i spegeln innan onsdagspasset. Jag hade pulsklockan på ena armen, GPSen på andra. Iphone med mig för musik. Asics Gel Stratus...heter de så? på fötterna.

Angående skorna så är det nog inte så tokigt att ha en skyddande sko som parerar stötar. Men jag tror man har allt att vinna på att inse hur man dänger foten i backen och veta hur det känns om man inte hade den där ruggigt dyra klossen fastsnörad på vänster och höger. Jag kan bara utgå från mig själv och barfotalöpandet har gett mig en helt ny, bättre, mer uthållig upprätt löpstil.

Jag vill inte alltid få svar från datorer på mina handleder på hur fort jag springer, hur långt det har gått, hur långt det är kvar. Jag vill ibland, att det bara är min kropp och mitt sinne som talar om exakt var jag är. Helt förutsättningslöst. Det här är så långt från en röst i örat som säger "bra jobbat" från någon träningsapp. Det här är så nära det mest enkla, ursprungliga sättet att springa.

Målet för mig, och inte bara det men även min startpunkt, mitt ursprung, både mitt direkta i mitt liv och det som människa som springer- är ju det enkla, förflyttandet, rörelseglädjen. Den manifesterar sig i anmälan till diverse lopp där man rankas efter tid, men, anledningen till att man började springa och tog det som en livsstil, en identitet- måste ju varit glädjen eller hur? Det är inga stora pengar i löpning för den absoluta majoriteten.

Det jag vill komma tillbaka till, ofta, varje vecka är den där rörelseglädjen, utan digitala mått men med en strävan att fylla en känslobägare med lycka. Då vet jag att jag kommer springa i hälsa, springa länge, fort, i flera flera år. Springa till. Inte ifrån.

Springa naken helt enkelt. Testa! :)