Som en nyplumsad fisk!

Lite mer folk idag på Brunnsviksbadet Ibland har jag en fantastisk utsikt när jag är ute och jobbar!

Wow!!!! Vilken dag. Kundbesök som jag inte var helt positivt inställd på, för att det var så knepigt och svår arbetsuppgift, för nära semestern att dra igång. Jobbade med tankarna och fick till en sån där effektivitet som jag önskar jag alltid hade. Fick en först skeptisk kund nöjd. Åt lunch själv på Drottningatan, den delen som är mot Gamla Stan (när gör man det liksom, om man inte är turist? Satt där med min hälsotallrik i lugn och ro, tittade på folk, tuggade långsamt. Andades. Köpte ett linne på rea. Jobbade lite till.

Smet in på Runners Store och pratade med butikschefen där. Tillbaks till kontoret. Pumpade däcken på Skotty. Solen stekte utanför. Rullade iväg mot Brunnsviksbadet. Sthlm kokade av sommarkänsla. Sommarlediga pojkar med handdukar över axlarna, släntrande sådär som bara tonårspojkar kan. Tjejer i korta shorts. Turister. Folk med svettiga näsor i vädret på uteserveringar. Folk som var lediga. Badade.

Jag hade lite magknip. Likt det jag brukade ha innan fotbollsmatcher. Önskade att det var över redan. Kom till badet som var fullt med folk. Mötte Jonas och de andra, ett jättetrevligt gäng, inte gjorde det något att jag inte kunde simma så bra?

De hade våtdräkt, ja alla utom Peter! jag hade min surfrashie på mig. Deras plan var att simma 1 km bort mot Bergeanska trädgården och sen tillbaks så totalt 2 km. Jag hade som plan att simma max 1 km. En 100% ig ökning liksom tänkte jag. Så simmade vi iväg. Det var så vackert, vattnet var blankt, solen sken, överallt badade folk längs klippor och vikar. Solstrålarna klöv ytan i det mörka vattnet och jag följde handens rörelser. Varvade 3 takts andning med 2takt. Testade att vrida mer på mig, föra handen på olika sätt. Jonas som håller ordning på gruppen gav mig lite tips och de andra var så snälla och hjälpsamma. En svensk/amerikanska simmade med oss. Hon simmade fantastiskt- sådär harmoniskt. Som jag inte gör. Jag crawlar iväg ett tag och får sen byta till bröstsim några tag och frusta. Hon gav mig lite bra tips. Peter var också peppande. När vi simmad 500 meter började det lossna. Nu kunde jag ju inte vända?? Nu var jag och Peter och den svensk/amerikanska kvinnan (Karin?) sist och vi tog det lugnt och njöt. Helt plötsligt var vi nästan framme vid vändpunkten. 1 km!?!?!

Jag hade det jobbigt med andningen, det kändes hela tiden som hjärtfelet hade gått igång. Beklagade mig för Karin som helt sonika sa att " ta av dig våtdräktströjan, man kan få klaustrofobi av den" och det var precis så det kändes. När den tryckte mot halsen så började hjärtat slå i otakt. Och jag kan mitt hjärta utan och innan. Av med skiten. Nu jäklar! Och vilken skillnad! Tack Peter som tog den tillbaks!

Tillbaks gick det mycket snabbare, bara log i vattnet och fick lite kallsupar. Mer flyt i tagen, starkare, uthålligare. Var riktigt euforisk! Kunde inte riktigt fatta det när vi var tillbaka 2 km! Sådärja! Stockholm Triathlon är 1,5 km. Aldrig hade jag trott att jag skulle vara uppe i den distansen innan semestern!

Sen cyklade vi hemåt och Jonas som bor i Bromma och jag tog sällskap. Vid Haga Södra satt folk på uteserveringar, vattnet glittrade, solen stekte fortfarande och luften andades sommarledigt. Jag vill knappt cykla hem såna här kvällar. Det är så magiskt, och det är så sällan jag bara kan göra precis som jag vill. Men var trött och smutsig och fruktansvärt hungrig!

Sen hände det som jag antar bara måste hända. Jag klev av Skotty vid ett övergångsställe som jag gör- klickar ur höger pedal. Men nu- tippade jag cykeln åt vänster. Hela jag och hela Skotty rasade i backen. Skotty oskadd! Jag- ganska skrapad på knä och hand. Jonas- lite chockad. Jag- mycket chockad- hur fasiken tar man sig upp sen? Gjorde inte ont men fick bra med cred från grannungen för mina skrapsår.

För en månad sen var jag ganska orolig för det här med triathlon. Ingen simning i sikte, ingen cykel, ingen cykling. Ingen koll. Nu- tack vare mina fantastiska vänner- nya som gamla- har jag både simmat och cyklat och det går bättre och bättre, är roligare och roligare. TACK till er!

och en sak till - jag kan inte kommentera min egen blogg! Jag älskar era kommentarer men kan inte kommentera tillbaks- det är en bugg och jag ska byta portal. Bara så ni vet- jag dissar inte :).

Nu ska jag spola bort sjövatten, blod, smuts, sand, olja och gå och lägga mig! :) GODNATT!