" We Play from the heart"- TACK Foo Fighters

AOOOOOH vilken kväll! Det är helt ok att det regnar idag för solen sken och jag hade en sån där toppenkväll igår. Klev ur den här rollen:

...med sopsäck i ena handen, överbelamrad barnvagn och envis dotter.

Till denna:

Pre- konsert-middag med Helena på Hard Rock!

Det går att stänga av allt som pågår. Det går att koppla bort allt och bara njuta och det gjorde jag igår även om jag fick ett jobbigt besked mitt i alltihop. Det var som ett test- kan du stänga av det här också? Ja. Det kunde jag.

Foo Fighters är ett Rockband. Med stort R. Det är arenarock när det är som bäst. Det är gitarrer bas och en galen trummis och de fullkomligt öser ur sig sin musik och det är den musiken som strömmat igenom min kropp och mina öron under såväl träningspass, promenader, fjällöppass, backpass och flygresor tvärs över jordklotet. Den här låten skickar mig direkt till en obekväm sömn utsträckt över två säten mitt emellan två världar på en flight från Brisbane till London 2005, mitt emellan två delar av mitt liv. Den här låten är min fjällåt. Det är nog min absoluta favoritlåt, alla kategorier. Den här betyder så mycket att jag funderat på att tatuera in refrängen på foten-för det är så livet är. Det händer saker och det är Times like these you learn to live again. Så sant som det är sagt.

Att få höra dessa låtar (inte Live in Skin dock- den kör de sällan) stå och studsa, sjunga, skrika på Stockholms Stadion med en av sina bästa vänner som känner precis likadant, i två timmar, en vanlig onsdag. Det är guld för mig. Det gör att jag har ont i öronen, ryggen och tinnitus från hell dagen efter men känslan lever kvar som en varm kraft i mig. Banalt? Enkelt? Barnsligt? JAJEMEN men så enkel är väl jag då! Inför sista låten- som tyvärr ofta är Everlong som jag inte gillar så mycket sa Dave " We are a rockband. We don't use computers... (...) We play from the heart." Lite så som jag försöker leva livet.

Tack Dave! :)