En helt prestationslös dag

Min gata

Mina kameleonter

Upp 05.30. If you can't beat them join them. Om Ebba ska gå bananas arla morgon kan ju jag också göra det- så jag kokade sylt. gjorde storfrukost och lagade en lasagne.

Sen- tog jag mina kameleonter på fötterna och stack ut i den fantastiska försommarvärmen, i den lantliga luften, på den hårda grusvägen.

I den anda jag skrev om igår ska ett pass in där jag inte mäter något alls med externa verktyg. Bara mäter i känsla i kroppen. För någon som haft uppbyggda skor mycket är det inte bara att ta av dessa och stoppa fossingarna i ett par tunna sulor och dra iväg på sin vanliga runda- man måste öva på det. Öva på tekniken, känslan och kroppen måste få anpassa sig. Lättare om man redan har bra löpteknik.

Jag har mycket barfotalöpning i benen redan. Verkligen barfota- när jag bodde ca 30 meter från Dolphin's Beach utanför Byron Bay brukade jag börja dagen med en barfotajogg med just delfiner som sällskap i vattnet. En och annan pelikan, sjöorm, wallaby och till och med en echidna såg jag. (googla det djuret- helt otroligt!). Att springa i sand stärker vaderna och beroende på hur tidvattnet står- blir det olika jobbigt!

Sen har jag sprungit i kameleonterna i Marocko redan i år och joggar ned lite barfota då och då.

Det jag försöker säga är att man ska ha respekt för att sätta iväg långt i nyvunnen barfotaglädje-för om man inte redan springer väldigt tassande- så blir det en smärre teknikchock!

Jag älskar känslan av barfotalöpning. Solen, tystnaden, lugnet och naturen därtill gjorde att jag i min då väldigt lilla, stora värld kände mig stark, lätt och nära naturen och alltet. Jag sprang som sagt naken utan klockor o mått men hade 2 klädesplagg på mig. Och barfotasulorna då!

Sprang förbi ett stall och ut i björnmarkerna uppför en timmertransportväg, tass tass. Vände, ned igen och tillbaks.

Tid? Vet inte! Distans? Vet inte! Puls? Vet inte! Snabbaste/långsammaste kilometer? Ingen aaaning!

(ok jag gissar 8 km långt iallafall för jag vet var jag sprang iallafall o det här är mina marker).

Men ni hajar- jag vet inte exakt och det är helt ok. Jag var inte trött, var varm och go, och kände inte av att jag sprungit med endast en tunn tunn sula mellan mig och moder jord.

Det här var ett av det viktigaste passen jag gjort på länge. Sen jag började springa, har jag sprungit själv. Den senaste tiden har jag tränat med andra och det är superkul men det är inte direkt så att jag får de där uppenbarelserna och känner den där oslagbara närheten till naturen när jag tränar under någon annans flagg. Så de här ensampassen ska in igen. Gjorde lite borsowhopp o planka också. Borsowhoppen kills låren.

Måste bara tipsa om ett par löparshorts jag numer bor i- de är från H&M vilket egentligen inte är en kedja jag förespråkar: Kläderna är så billiga att man köper för mycket och kasserar dem med lätthet" det är bara från Hennes". Men det är inte så att de dyra märkena har justare tillverkningsförfaranden eller att deras kläder sys av välavlönade sömerskor utan pengarna läggs bara på annat. Marknadsföring och sånt.

Ah men tillbaks till ämnet: mina löparshorts- de sitter som en smäck och kostar 99 kr. De är dessutom helsvarta och passar till allt. Mina Nike löparshorts var betydligt dyrare men inte direkt bättre. Svettig som en gnu blir jag iallafall. Nike's swoosch och alla deras appar, tillbehör och t-shirts man ska skriva själv på får mig mest på dåligt humör. Inte faa een springer jag fortare för det, inte längre och jag blir inte snyggare.

Sen har jag faktiskt lyckats slappa idag. Det händer inte ofta men så fort Ebba somnade i vagnen fullkomligt kastade jag av mig alla kläder och la mig på en filt och tryckte näsan i den och luktade och lyssnade på sommaren. Underbart. Sen har vi lekt o busat och jobbat i trädgården:

Stormandet har dragit ned ett halvt träd och jag som räds maskiner sågade med gammal hederlig fogsvans upp bitarna och drog dem till vår eldplats. Kände mig väldigt mama-countryside-bootcamp där jag svettades i mina gula gummistövlar och arbetshandskar med Ebba i släptåg bärandes en kvist och självklart också i arbetshandskar! Ska mamma ska jag liksom!

Imorgon bär det tillbaks till Tokholm och som vanligt vill jag inte åka. Har så mycket projekt bland uthusen och i trädgården men ska även bli kul att ta itu med mina ideer, det jobberg som återstår innan semestern (varav delar följt med hit och legat orört i väskan! Bravo!) och träningen nu efter vilan.

Eftersom dygnet börjar så tidigt- får det tyvärr sluta i samma anda. Det är tråkigt att inte kunna sitta ute på altanen tills sena kvällen med böcker och tidningar men jag får ju mina mornar istället.

Hoppas ni njuter av ledigheten!