Leva som man lär...20 väldigt tunga kilometer

Jättenöjd och glad innan passet

Jo jag är bra på att tala om hur det ska gå till. Pratar om återhämtning. Men rutten på att göra det själv. Jag har liksom bara matat på, sprungit många mil inför TEC (50 km), sen försökt springa fort inför Kungsholmen Runt (21 km) sen matat lite backar inför Åre- och som kulmen tröttat ut precis alla muskler under tre dagar. Sen går jag på't igen och tänker att jag ska springa ett långpass i friskt tempo. Klart det inte går! Klart kroppen ska få vila lite! Dessutom ställde jag mig på den våg jag stötte på i omklädningsrummet på jobbet- och den visar - 2kg på en vecka. Tro fasiken att kroppen lackat ur.

Vi var ett starkt gäng (ja förutom jag då) om ca 10 pers som satte av från kontoret på det första interna egna långpasset. Planen var att springa den fantastiska slingan genom Hagaparken bort till norra ändan av Brunnsviken. Sedan skulle några fortsätta längre och några svänga tillbaks runt. Alla satte av i full fräs. Min Garmin strejkade men det kändes som det gick tokigt fort. Typ 5:00 vilket inte är tokfort men med 20 km + i kikarn var det inte att tala om.

Sprang med snälla Håkan som talade om att tempot var mer 5:30. När vi kom till Hagaparken var jag flåsig. Pulsen låg runt 80%. Började snurra lite tankar i huvudet- vad är det som är fel och hur skulle det här gå?

Vet inte om Håkan körde omedveten psykologisk krigsföring mot min mjölksyra men vårt prat gjorde att jag motade mjölkOlle i grind en bit till. De andra rullade retligt lätt på framför. Jag började bli torr i munnen och pulsen låg över 160 vilket inte funkar för mig under längre perioder.

Vi samlades vid ändan där vi skulle fortsätta mot Rådanvägen. Kroppen var jättearg! Vad gör du? Har jag inte ställt upp här på burpees en masse, utfall, armisar, sparkar än hit än dit och massa backar. Vad gör vi här?

Kroppen vet bäst! Det var bara att inse att jag måste sakta ned- och ville inte sinka de andra. Jag ville absolut springa vidare men inte dra ned någons tempo. Stackars Håkan-gasell ville nog också springa fortare.

Så jag fortsatte runt Brunnsviken. Och så fort jag var själv så blev det just det där njutlöpning. Fortfarande i ok tempo, allt mellan 5:25 till 6:50 gick det i, bara lät kroppen bestämma. In i Bergeanska Trädgården där detta dök upp: Vattenspridare! :) :) :)Tog några vändor i den vilket tog en stund. Såg ett fik och sprang dit. Vill du bli rånad av söta tjejer så kan du gå dit och betala 25 kr för en cola. Det gjorde jag. Fikapaus är viktigt under njutlöpning. Joggade vidare- men sen var det en fontän ur mitt vätskebälte..ahaaaa...cola..i vattenflaska...smart Annie! :)

Skuttade vidare längs en ringlig stig, ut vid en liten sandstrand, doppade colakladdiga händer. Vidare. Vid Stallmästargården sprang jag upp mot Valhallavägen och Roslagstull. Drog nog min snabbaste kilometer här på runt 5:15. Kom dit och undrade vad sjutton jag skulle där och göra så sprang tillbaks och skuttade runt på småstigar i Hagaparken innan hela kroppen bara sa nej. hem. nu. pronto. och då joggade jag tillbaks till Bonnierhuset. Klockade upp 21 km på nästan exakt 2 timmar och jag stannade bara klockan vid fiket så är rätt nöjd. Slitigt som faeeennnnnn var det dock men envisheten ville springa minst 2 mil och envisheten brukar vinna.

Kändes som efter maran 2007. Helt slut. Värmeslag. Tokslag. Inte ont i kroppen- men andningen. Trött. Åt en av de fåtal glassar jag äter varje år. I med macka. I med massa turkisk peppar.Näring i form av ägg, broccoli, tomat, morot. Ätit för lite mat. Ovanligt för att vara mig som äter så otroligt mycket. Men det är ok för en dag. Idag är jag utvilad och känner ingenting i benen. Det tyder på att jag har uthålligheten kvar- men bara behöver vila från träning i största allmänhet.

Så lägligt då att jag och lilltrollan ska åka till landet imorgon. Har massa bra löprundor där och planerat in att köra tusingar men nu är det vila som gäller. Det går tydligen inte att lita på känslan när man vilar. Man måste nästan sticka ut med ett carte blance utan att ha bestämt vad man ska göra- och justera därefter. Så tränade jag innan- bara stack ut och fick se ungefär vad som hände. Nu får jag göra så i en vecka. Sticka ut och jogga och se vad jag känner för.

Det är perfekt läge för vila nu. Inget lopp på horisonten. Den där maran i juli i Närke är det ingen fara för. Inte Vertex. Inte Lidingö. Så. Lätt. Så. Svårt att vara still. :)

Från det ena till det andra..tittar på The Tudors. Intressant tolkning av engelsk historia. Men med tanke på att en kung ändrar statsreligionen för att få gifta och skilja sig som han vill redan för flera hundra år sen så kanske man inte ska vara så förvånad att ett sk statsöverhuvud i vår tid haft fuffens för sig?

Ha en jättefin ledighet. Ta vara på tiden, varann, solen och naturen!