Våga- för sjutton!

På tiden! Borde inte alla ordineras detta? Källa: DN förstås.

HEJ!

Äntligen onsdag! Vilket löpbegär!

Och vilken beslutsångest. Lisa från Running Sweden hörde av sig och undrade om jag kunde tänka mig att vara pacer för dem på Lidingö Ultran. oj! :) Jag är så hedrad och glad att de tänkte på mig, och har förtroendet för att jag skulle fixa det. Och klart jag skulle! Men jag har ju lovat lite folk att jag ska springa Kungsholmen Runt. Lurat hit Kristin från Linköping och jag är lite sugen på att testa mjölksyraträngsel i stan. Fast inte lika sugen som på 5 mil på vackra Lidingö, men nu är det såhär. Bestämt mig och slänger mig in i det beslutet med 100% ig satsning och hoppas att Running Sweden hör av sig till mig igen- för paca ett lopp- ja det vore helt fantastiskt! Speciellt ett ultralopp- när man bara sprungit ett själv!

Annars är min tanke idag till alla ni därute som "inte orkar". "Är otränade". VÅGA! För i helsikke! Om man gjorde en undersökning så vet jag att ingen doktor kommer hitta någon extra raketmotor i mig, eller i någon av alla andra som springer lite längre.Vi har ingen extra gen, inget fysiskt extra pannben.

Men vi säger att "jag kan".

Vi har tagit bort "inte".

Gör det du med.

Ta bort det i ditt medvetande först.

Ersätt det med:

"Jag kan springa X kilometer längre än förra veckan".

Jag lovar- din kloka fantastiska kropp kommer att säga till när det inte lämpar sig att springa längre. Men låt den bestämma. Inte ditt huvud. Ge din kropp en chans att visa vad den går för.

Släpp ut den på gator och stigar som en häst på grönbete och se vad som händer. Sätt frihet och löpglädje i huvudet och ge kroppen fria tyglar att röra sig framåt så länge den vill. Sen tar huvudet över en liten stund och med glädje, värme och eufori coachar skallen kroppen att fortsätta lite till. Tills det liksom inte är roligt. Då går du en stund. Kanske testar igen? Eller stretchar.

Vad är det värsta som kan hända? Att du får gå hem sista biten? Tro på dig själv. Testa. Våga.

Själv är jag alltså 25 dagar från min första halvmara på sisådär 10 år. Harvade runt Windsor Half Marathon 2001 tror jag det var. Vet inte ens vad jag gör milen på. Vet ingenting om att springa mot en klocka. Blivit tipsad om Negativ Split. En god glass? Ska testa. Blir kul ikväll att känna om jag är återhämtad eller om jag kommer flåsa som en älg efter uppvärmningen. Det är bra att hjälptränaren ska springa längst bak iallafall för där kommer jag nog hållas! :)

Ha det bra så hörs vi!