Löparmojo på rymmen

Vart har hon tagit vägen?

God kväll. Löparmojo saknas. Någon som sett den- hör av er!

Alltså jag vet inte. Jag kan inte hålla mig till träningsområdet i det här inlägget för det är så simpelt att när det är annat som pågår- så blir inte träningen som man tänkt.

Den är en ventil och dess skeende och process gör att man på andra sidan kommer tillbaks med mindre tankar, klarare tankar och lättare sinne.

Men när det är allvarliga saker som rullar i skallen, då sitter de kvar. Men man har fått ett break iallafall och de breaken behöver jag så mycket nu.

Livet och döden är så orättvis. Slår så grymt Kanske finns det någon sorts balans i lycka och sorg på ett globalt plan, men i min lilla värld så har jag ibland svårt att förstå den större meningen i det som händer.

Är du frisk, har du mat på bordet, ett jobb att gå till och någon att ringa om du mår dåligt- då är du så lyckligt lottad. Du kan bli lyckligare- genom att hjälpa andra, på ett eller annat sätt. Genom ekonomiskt stöd, eller med din tid. Med det vill jag tacka de som stödde min insamling denna runda- det blev inga 5000 kronor men 200 kronor- alltså 4 sms Hm. Får tänka om och tänka rätt.

Ett utomhusgym- bänk o hantel och grus, mer behövs inte!

Nog om detta! Glad ska man vara att man lever och har två ben, som lyser vita som ett UFO-likt sken. Sundbybergsbor frukta dock icke, mitt efternamn till trots är det ingen nukleär härdsmälta som skapar ett vitt ljus utan bara mina apostlahästar ,vårvärmen till ära iklädda korta shorts.

Tog mig ned till Sundbybergs IP och bak i huvudet så kom jag ihåg att jag på Funbeat läst att ett gäng ses där och kör intervaller. Det var det! Hej hej på er! Ingen organiserad blodsmaksträning här utan några hängde i "båset" några joggade och några hade mjölksyra på väg upp i låren och tuggade på hårt.

Jag som skulle testa att jogga 50 minuter glömde allt vad det hette och for iväg. Men jag höll mig iaf till 200 meter. Ingen fara. Hade nu totalt joggat 5 minuter inkl sträckan från porten. Joggade 200 meter till. Ingen fara. Ökade och gjorde 2 tröskelintervaller om 200 meter. Känner lite på insidan av knäet. Men det är ingen fara. Det är det som händer i det cardiovaskulära systemet jag oroar mig för. Det känns bara trögt! Känns som jag har astma? Känns som hjärtat slår i otakt och att det knyter sig när jag ökar. Inget obehagligt direkt men bara skumt.

Tillbaks till vår lekplats efter 1,8 km och körde lite styrka istället:

12 armhävningar, 15 "kissande hunden" på varje ben, 1 min planka, 15 rodd med hantel på bänk. Detta 3 varv och sen ryggresningar på bollen hemma.

Egenställd diagnos: Knäet är bara lite trött- jogg imorgon, vila torsdag och så ett lätt backpass fredag.

Undrar om Ebba, känner all glädje som finns i de där terrängskorna? Mil av lycka.

Nu- är det snart läggdags! Hoppas ni har en fin kväll!