gjorde jag igår. Den där sega känslan i kroppen. Man måste springa 4:30 tempo för att bli av med den tydligen så vilken tur att jag gjorde det då, en liten stund. Den ligger där och skakar ute på Gärdet någonstans och kommer inte åt mig.
Idag vaknade jag i mig själv igen, med den sega känslan ersatt av majrus. Vårglädje. Livsglädje. Som jag får av den här tiden på året. När det är för mycket på agendan. Men jag är så vuxen (32 år imorgon, 80 år i skallen, 25 år i kroppen- alltid!) att jag vägrar stressa. Jag gör det jag gör, just nu, har en lista för det jag ska göra sen så jag vet att jag inte glömmer det.
Min kropp har satt sig tillrätta. Fick 17 km och är nöjd. Har fruktansvärd träningsvärk då jag gjorde situps- sä jäkla 80-tal eller hur? i lördags. Inte bara planka alltså utan situps. En chock som förtjänar en löpsedel- Magchock i Sumpan! Read all about it. Jag var tvungen att köra lite styrka för Kakan kommer att skratta åt mig när jag kollapsar under något pumppass på Workout Åre nästa helg.
Var var jag nu.. Jo jag är pigg! Formtoppad! :). Ofrivillig vila inträder i form av ett fiktivt datoriserat berg av jobb. Verkligen galet mycket. Har idag, på mig endast halva imorgon då fantastiska Anders Olsson kommer och föreläser på jobbet och jag på eftermiddagen och kvällen vill hänga med Ebba (som jag knappt kommer se röken av på en vecka sen), och mina vänner. Sen onsdag då eftermiddagen går åt till att vittna på Stockholms Tingsrätt. Sen går tåget till Östersund.
Längtar. Men för att kunna njuta i ÖSD måste lite saker vara på plats. Inte så lite heller.
Hoppas att ni mår bra efter helgens äventyr- vare sig det var att springa Göteborgsvarvet, Aidsloppet eller överleva en tur till IKEA eller Plantagen.
Om att se möjligheter, flytta berg och att leva livet med en barfotakänsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar