Det är inte var du står- utan hur långt du kommit

2 dagar innan Vertex Fjällmaraton- i Ottsjö- Sveriges pärla- ett av mina hem!

...som du ska titta på när det känns tufft. Lyssna på detta: och läs.

Jag scrollade bakåt i tiden ett år för att se vad som hänt, egentligen, träningsmässigt. Glömmer ganska ofta var jag kommer ifrån.

För ett år sen var ett långpass 16 km. Jag kämpade med sömn, då också. Jag hade slutat amma i februari och började träna lite mer riktat från och med mars, då efter över ett års break från pass längre än 1 mil.

För två år sen var jag jättegravid! :). Och jag tog det lugnt efter förlossningen med att börja belasta, men kom iallafall upp i maratondistans på lite drygt ett år.

Jag har bara tränat fart istället för uthållighet i 1 månad ca. Ändå förväntar jag mig att jag ska kunna springa på sub 5 min/km tempo.

Jag tror jag är inne i en trög fas. Den är jätteviktig och den är en del av ett omställningsarbete. Som måste få sätta sig i kroppen. Innan framsteg kan ske.

• 
  
  Jag springer annorlunda. Jag får träningsvärk på nya ställen.



• 
  

  Jag tränar annorlunda- jag tränar inte själv. Jag har börjat, på gott och ont, jämföra mig med andra och ställa nya krav på mig själv.



• 
  

  Jag har nya mål, jag vill springa längre och på tid. Två mål som spretar åt olika håll.



• 
  

  Jag tränar utifrån andra premisser. När jag förut kunde vara för lat för att ta mig ut på en runda, har jag nu fått fixa barnvakt för att få till den- och är så tacksam så hälften av passet görs i den andan.

Man kan inte jämföra sig med andra. Hur du springer- fort/långsamt, kort/långt beror på vad du har med dig in i det löppasset. Jag vill inte höra " ja jag springer ju bara 5 kilometer, du springer ju så långt". Ja men jag har ju tränat upp det under lång tid. Du kanske inte sprang mer än en kilometer för ett tag sen så har ökat 500%- bra jobbat säger jag! Du gör framsteg och blir bättre, friskare, starkare. Det är det som räknas, inte att det är 5, 10 eller 50 kilometer.

Man gräver där man står, flyttar gränser där man uppfattar dem. Jag har flyttat mina långt. Jag utmanar mig själv var och varannan dag, men det är viktigt att veta att man måste ha element i livet som inte innebär prestation och mått av något slag. När jag är med Ebba, när jag skriver, och när jag unnar mig ett och annat oplanerat pass- då är det utan prestation. När jag är med mina vänner, då är jag bara där jag är just då.

Sen vill jag framåt, uppåt, vidare, bli starkare, smartare, duktigare, uthålligare. Men man får inte glömma att stanna och titta tillbaks. Det är som att vandra i fjällen. Tids nog når du en höjd och tittar ut över ett fantastiskt landskap och ser en slingrande stig där du tagit dig upp.

Från det... till att jag just med hänsyn till att inte försöka prestera hela tiden, bestämt att jag ska springa Aidsloppet...fast 5 kilometer...och med Ebba i vagnen! :). För jag vill vara med, men vet att jag ska tugga skidbacke ute i Järfälla den helgen och nu ska det vara kvalitet på passen och satans kvalitet på vilan.

Tänker också på att jag inte vill lämna bort Ebba jämt och ständigt, hon ska med på äventyr lilla hoppetossan!

Har varit och storhandlat. Exet följde med, han är kock och får oftast "nej" som svar på frågan om jag har x y eller z hemma. Jag har mina basråvaror som jag inte klarar mig utan. Som jag tror gör att jag och Ebba är väldigt friska av oss:

Ägg-mjölk-havregryn-råggryn- keso- ost-bär-frukt- morötter- broccoli-vitlök-spenat- lammkorv-nötfärs-vit fisk-lax-röda linser- mild lätt youghurt-knäckebröd-råris-smör-quinoa-tomatkross-bönor-cocosmjölk- mörk choklad-popcorn-olivolja-grönt té och krossade linfrön...hm...och så välling då och lite annat som är enkelt till Ebba men helst inte halvfabrikat.

Säkert glömt något men jag tror inte man måste äta allt utan man väljer det som innehåller mest vitaminer och mineraler- och försöker köpa det ekologiskt. Man slänger inget utan använder allt. Man äter inte lightprodukter och inte margarin och inget som bara skriker färgämnen och tillsatser. Så äter man när man är hungrig. Slutar när man börjar bli mätt. Äter alltid mat först, sen något sött någon dag i veckan om man måste.

Funkar nästan jämt! :)

Nya Runners World, vädrat sovrum, rena sängkläder och Veronica Maggios nya- (som enligt DN 10% av svenska befolkningen lyssnat på) hägrar nu. Jag kurerar min förkylning med massa blåbär, jordgubbar, sover med sockar, lägger mig tidigt, äter lite mindre tung mat, dricker mer vatten, gurglar med vademecum. Håll en tumme att skiten är borta imorgon så lovar jag att vila! :).

Ha en fin torsdagskväll.