Att ta beslut- ladda- och go all in

Hej!

Man skulle kunna tro att jag låter min beslutsångest få oanade proportioner. Men så är det inte.
Jag låter den vaggas runt i min mage och formas till en stark magkänsla.

Jag är väldigt ambivalent- eller som vi sa när jag bodde i Australien- jag lider av FOMO- Fear of Missing Out. Jag tycker livet är så kort, tiden för underbara ting och upplevelser så viktig och jag vill välja rätt. Välja det som ger mig den största lyckan och tillfredsställelsen nu- då-sen.

Jag blir så glad av Running Sweden gänget. Jag blir så smickrad att de tänker att jag ska fixa att pace'a en 5 timmars grupp i kuperade Lidingö Ultran. Jag vill vara någon att räkna med, en som ställer upp, en man kan lita på.

Men jag hinner inte riktigt ladda om mentalt inför en 50 km. Jag vet att jag kan fixa den, distansen är inte problemet- snarare min vän- att springa långt i lugnt tempo är min styrka. Men kuperat och som pacer i mitt andra >maradistanslopp. Där jag inte tränat långpass på en månad (sist var ju TEC). Där jag verkligen vill se hur fort jag kan springa ett "kortlopp" (under maraton). Laddat mentalt för 21 km smärta, inte laddat med bra med mat för långlopp, haft strul med hjärtfelet (tänk er att hon med pacerskylten lägger sig ned mitt på banan??). Ja jag är inte där. Att Lidingö U skulle ge mig mest lycka och att jag skulle njuta nu, innan, under, efter mest av det.

För att hantera min ambivalens och kunna ta beslut litar jag på min ofelbara magkänsla. Den säger till genom att jag känner efter vad som känns bäst nu, hur jag tror att det kommer kännas under loppet och hur det kommer kännas efteråt.

NU känns inget speciellt bra. Jag är sömnig, seg av att inte ha tränat på 4 dagar. Plufsig och har fruktansvärd PMS som gör att låren och ryggen är stenkakor.
Under loppet kommer det vara skönast att springa 5 mil. I ca 3 mil. Sen kommer det vara sketajobbigt i 12 km, sen kul i 8 km. 21 km asfalt i tröskelfart- kommer kanske inte att gå, kommer göra svajnigt ont från 2 km till 21.
Efteråt kommer båda kännas bra. LU skulle vara roligast, med flest att dela lyckan med. Men springer jag KHR får jag se min kollega o vän Emma gå i mål i sin första halvmara- och det är värt jättemycket! Jag är i stan och jag och Kristin kan umgås lite mer och hon behöver inte vara chaufför, vänta på mig 6-7 timmar på Lidingö och sen köra hem ett vrak! :).

Så ja det blir Kungsholmen Runt för jag är inte 100% mentalt och fysiskt för att pacea ett Ultralopp när jag bara sprungit ett själv. Målet är att vara så ruttad att jag kan göra det med trygghet, ork och kunna peppa de jag pace'ar- men det blir nästa år!

Jag fegar inte. Det här är faktiskt att spänna bågen- som kloka Håkan skrev: det här är utanför min comfortzone på alla sätt och vis. Dessutom har jag nu fått till att starta i en högre startgrupp där man förväntas springa på 1.45-1.55 så nu är det upp till bevis.

Jag laddar genom att äta lyxsallad på Cafe Boulan: bulgur, kräftstjärtar, skagenröra, lax, ägg, tomat, oliver och så resterna av Ebbas lunch. Sitter här och lyxjobbar- jag är ju ledig på fredagar istället så ska jag jobba ska jag göra det lite glassigare. Har sparat roliga arbetsuppgifter till idag så självklart är det PWC Lidingö Challenge som står på schemat! :).

Jag ska lägga mig tidigt.

Duscha och raka benen för självklart är det racershorts som gäller imorgon.

Lyssna på peppande musik- Veronica Maggio och sen Foo Fighters närmare start :).

Jag äter mest protein och grönsaker som vanligt men kompletterar med en Vitargo carboloader imorgon för jag smälter den bäst.

Kommer vara nervösare än vanligt imorgon för ju kortare lopp-desto mer är det små saker som spelar in.

Dagsformen är avgörande för 5 minuter hit än dit i sluttid imorgon.

Göra en bra spellista: Oscar L, Foo Fighters, The Ark, musik från Chess (Jo det funkar för mig), Pearl Jam, Maggio, Keane, The Sounds osv osv.

Tänker bara positiva tankar. Våga starta fort- våga dras med, våga tro att det håller.

Våga våga våga. Låta kroppen banga och krascha igenom- inte skallen. Vinnarskalle.

Alltid göra sitt bästa. Titta bakåt, lära sig av erfarenheterna, ta med dem.

Så vinner man jämt i livets eviga skola!

Ha en riktigt fin solig fredagkväll.