Ebba kollar att hjälpmen sitter rätt!
Efter en sån här dag slappar man gärna framför Pettson med DNIdag har varit en superdag! Vickade spinning imorse. Trodde jag hade fusklappen på gymet. Visade sig inte vara fallet- fick snabblyssna igenom för att sätta intervallupplägget rätt. Missade en låt :). Jag freebasade och sa - vi kör fartlek i takt med musiken (Pakito's Living on a video). Gick kalas det med. Som det mesta gör om man bara är där man är.
Handlade med mig jordgubbar, det är dit min lön går. Till litervis med jordgubbar. Å andra sidan går det inte till nattklubbsentré (heter det så eller slutade man säga så för länge sen?). Inte till rosévin. Inte till mojitos på flashiga uteställen med mysko namn. När jag gick ut hette det "Heaven". Nu heter det "Solidaritet" och "Imperiet". Driver de med mig? Undichi? Eller var det Gnocchi? Har man tagit ett glas kanske man snurrar ihop det, schka vi till Perestrojka? Nej Socialismen? Nej Pasta Penne! Dit! Dit ska vi!
Ni hör lite bitterhet och förstår, för ni är så kloka och synska att jag skriver detta ensam hemma en lördagkväll iklädd en fläckig klänning, tofflor och har torkat nummer 1 och även nummer 2, jajemen, från diverse möbler i lägenheten och är bara O G L A M O R Ö S. Slå upp det och där hittar ni mig i encyklopedin.
Och se där ett sidospår...kom iallafall hem till en sjövild Ebba och tänkte att det enda rätta är att ut och cykla. Det är såhär: Jag har aldrig cyklat med Ebba. Det har inte blivit av. Ebba har cyklat med sin pappa och vi har en gemensam cykel med barnstol. Den försökte jag identifiera och till slut fick jag fram den. Fick Ebba i stolen och så rullade vi till Augustendals 4H! Jättemysigt, vid vattnet nära Pampas. Vi åt jordgubbar, tittade på får, matade får, gungade säkert 30 minuter och sen fick jag en sån där mindfull stund...Ebba lekte i sandlådan och jag fick sitta i sandlådan (tro fasiken inte någon annan förälder satt i, de var ju där i par och satt tillsammans runtomkring) och sola mina ben och bara ...vara! Bara vara det var så underbart.
Sen tittade vi på ninini = kanin. kaka= höns och hätten= hästar. Sen åkte vi hem och jag försökte spara mina stackars trötta ben i backarna genom att kliva av men Ebba sa- "Backe. Mamma där sitta" och pekade argt på sadeln! BRA PT material i den tjejen.
Jag är varm och go i hela kroppen. Haft en så skön prestationslös dag. Velat åka på middag med tjejorna men har ingen bil och blir lite lat med att ta tunnelbana iväg. Sitter här med Veronica Maggio och porlandet från fontänen i Lötsjön i öronen. Mjölksyra i benen. Mycket mat i magen och sol på huden och i mitt hjärta.
Igår...däremot. Runt kl 15.00 var jag inte på topp. Jag skulle ta mig hem från jobbet. Springa backarna två gånger, köra ett riktigt hårt pass. Jag kom knappt hem. Helt stum. Trodde jag skulle bli riktigt sur när jag kom hem. Men det spelar ju ingen roll. Det är viktigt med skitpass. Viktigt att få slita. Det finns ingen bättre känsla än när det släpper, när det lossnar på riktigt. Då blir den njutningen starkare för att man fick kämpa innan.
Sen vet jag inte vad den beror på. När jag låter träningen ta plats i tanken, så tänker jag hur jag ska tillbaks i form- vila mer? Vila helt? Köra hårdare? Lägga in ett långpass? Vila söndag? Måndag?
Måste ju vara i form nästa helg så jag orkar ta till mig all träning som står uppdukad då. Vill verkligen kunna vara med på mycket pass och då måste jag vila rätt innan.
Kroppen säger att den saknar ett långpass. Jag tycker det känns hackigt med alla korta pass (1 timme). Ryckigt. Oflyt-igt. Oharmoniskt.
Så imorgon..på något sätt, jag är ju en mästare på att pussla ihop det och with a little help from my friends och familj så ska jag ha kakan och äta den. För jag har blivit norpad på andra kakor så vissa ska jag bara ha. Jag vill springa Aidsloppet, jag vill springa långt och jag vill ha picnick med tjejerna och Ebba. Put it to the universe.
Grattis! Alla som sprang Göteborgsvarvet idag. Det är många som gjort kanoninsatser- och kanontider. Det man ofta glömmer när man springer sina sista långpass inför lopp är att man då ofta är rätt sliten från mycket träning, och när själva loppet kommer är man ofta utvilad. Och kan springa snabbare än man trodde! :).
Så vi får se vad morgondagen landar i. Något bra, något i solen, något med löpning och med fina vänner och massa jordgubbar och bus med Ebba!
Fan vad jag älskar dina blogginlägg! Ett fullständigt virrvarr av tankar som blir till en perfekt helhelt! :) Förövrigt tycker jag du gör helt rätt i att lägga pengarna på jordgubbar istället för rosévin! ;)
SvaraRaderahaha- tack! Ja det är såhär hjärnan funkar. Lite oroväckande förvisso...:) 6 days to go- synd att jag inte är här och kan heja på dig! O bjuda på...ros..nä jordgubbar! :)
SvaraRadera